Denna studie handlar om datoranvändande på förskolan och är baserad på fyra kvalitativa intervjuer på tre förskolor i södra Sverige. Fyra förskolepedagoger intervjuades och alla intervjuer spelades in. Syftet med detta arbete är att undersöka användningen av datorer som ett pedagogiskt redskap på förskolor. Studiens frågeställningar är: Hur planeras och organiseras aktiviteter med datorer på förskolan?, Vilka innehåll har de datorprogramvarorna som barnen har tillgång till?, Vilka möjligheter och hinder finns gällande datoranvändande för pedagogerna? Studiens teoretiska del har sin grund i ett sociokulturellt synsätt. Fokuset är på lärandet i en social och dialogisk miljö och samspelet som sker mellan den lärande och den kompetente personen. Datorer kan även vara den kompetente artefakten som medierar lärande. Enligt studiens resultat organiserar pedagogerna datoraktiviteter som skapar en miljö för interaktion. Interaktionen som framkommer mellan barn och dator, barn och barn samt barn och pedagog främjar lärandet. Datorer används bland annat för att utveckla språket, söka information samt kunskap på Internet och att uppmuntra barnen till att samarbeta med andra barn.

Syftet med det här arbetet är att kartlägga vilka egenskaper och färdigheter framtidens lärare behöver ha. Kravintressenterna är fler än tidigare och det är många som vill ha ett ord med i hur skolans verksamhet sköts och kanske framför allt, hur lärarna ska vara. Den svenska skolan har under det senaste decenniet blivit hårt kritiserad för elevernas bristande och försämrade kunskaper och lärarnas status har sjunkit som en tung sten. De sociala problemen bland barn och unga har ökat och skolans fostransansvar har medfört att undervisning och uppfostran upptar ungefär lika stor del av en lärares arbetstid. Och samtidigt som lärarna mer eller mindre jobbar ihjäl sig, verkar ingen vara nöjd med resultatet. Genom intervjuer har jag hämtat underlag för att få en rättvis bild av hur lärarna själva ser på sitt uppdrag och hur de hanterar olika intressenters krav. Alla intervjuade är överens om att det är omöjligt att göra alla nöjda och den intressent, som oftast får ge vika för övrigas krav, är lärarens egen professionalism och yrkesstolthet. Intervjusvaren visar också att detta bidrar till en minskad arbetsglädje, vilket i sin tur påverkar eleverna. Framtidens lärare kan se ut på två olika sätt: antingen är det den som marknaden och brukaren efterfrågar – en lärare som ser ett gott resultat i form av höga betyg snarare än kunskapsinnehållet och den individuella utvecklingen till en hel individ, eller så är det den som brinner för att hjälpa människor att utvecklas och har goda kunskaper att förmedla. Och om yrkets status ska höjas, måste anseendet förbättras. Och de intressentgrupper vars åsikter avgör statusen, är marknadens och brukarens, eller kundens.

I skolans värld sitter det alldeles för många elever under tystnad och observerar sina aktiva klasskamrater under samtal, diskussioner och frågestunder i stället för att själva medverka. Studien är tänkt att ge svar på vad som ligger bakom elevernas bristande deltagande. Eleverna behöver få en insikt i hur viktig kommunikationen med omvärlden är. Studien utgår ifrån pragmatismen och det sociokulturella perspektivet. För att komma tillrätta med problemet så gjordes en empirisk undersökning där utvalda elever fick svara på frågor gällande deras deltagande under lektionerna. Den genomfördes genom kvalitativa intervjuer som sedan analyserades genom konventionell innehållsanalys. Studien visade på att eleverna ofta hänger upp sig på att de inte vet svaret i en specifik fråga och att de inte vågar ta upp det i en diskussion. Eleverna är medvetna om att många tankar, felaktiga eller ej, faktiskt startar upp givande samtal som mynnar ut i korrekta svar på ställda frågor och lösningar på uppkomna problem. Slutsatsen av studien visade på vikten av att arbeta vidare för ett klassrumsklimat där alla känner sig inkluderade och vågar ta plats. Eleverna har i studien visat på förbättringar som kan vara till hjälp och dessa ska implementeras för en mer jämställd undervisning.

A societal crisis is an emergency that affects many people and large parts of society, threatening life, health, safety and basic values. In a societal crisis, there is a need for coordination between various bodies in the society. Coordination in societal crises has previously been studied mainly from a management perspective. Learning perspectives have been studied to a lesser extent. The main purpose of this thesis is to increase knowledge about the conditions for developing consensus and establish a common understanding of synergy-effects, a surplus value, for knowledge meetings between individuals from different organizations when they cooperate in the emergency management system. The study seeks to understand to the following questions: 1) What images and ideas do participants bring into the coordination group about societal crisis, how have they developed and changed? 2) How do the participants act when they have different pictures and meet? 3) Can the basic ideas of the research circle be used for knowledge building at knowledge meetings in the emergency management-system? 4) Can the basic ideas of the research circle be used to develop consensus and establish a common understanding of synergy-effects before societal crises happen? The main study consists of three case studies in three different-sized municipalities. It is based on 36 semi-structured interviews with participants in local crisis management coordination groups, observations during exercises and meetings, document studies and an experiment with the so-called knowledge meeting. The results are compared with complementary studies from two knowledge meetings and two coordination exercises based on observation, questionnaires and evaluations. The individuals, organizations, and structures have been identified as frame factors for coordination groups. The results show that the participants have different images of societal crisis and that coordination is a time-consuming approach requiring cross-perspective learning, interaction, as well as dialogue and reflection skills. The participants eventually develop their crisis learning, i.e. conflict-filled adaptation. A system's opened nature is important for individual learning.