Syftet med studien är att undersöka i vilka sammanhang som användningen av pronomenet hen förekommer i inlägg på Twitter. Hen är ett kontroversiellt pronomen och fungerar som ett könsneutralt alternativ till pronomen som han och hon. Med hjälp av diskurspsykologi tillsammans med influenser av konversationsanalys och ett fokus på kön analyseras användningen av hen som påträffats i 252 inlägg under ett dygn, vilket inkluderar både konversationer och enskilda inlägg. Resultatet har delats in i sex kategorier, dessa är: anonymiserande, okänd könsidentitet, könsöverskridande, generisk, icke-mänskligt och negativ. Resultatet pekar på ett tydligt mönster gällande användningen av hen i de enskilda inläggen, vilket visar en relation mellan hen och en anonymiserande referens där hen exempelvis används i relation till en vän eller min chef. Ytterligare en utmärkande användning för de enskilda inläggen är den generiska kategorin, det vill säga när personer pratar i allmänhet om någon specifik samhällsgrupp, eller om individer i allmänhet. Tydligt var att hen används särskilt i relation till pronomenet någon och till en obestämd referens. Emellertid beträffande konversationer skiljde sig användningen lite ifrån de enskilda inläggen. Särskilt mellan kategorierna anonymiserande, okänd könsidentitet, könsöverskridande och generisk fanns istället en jämn spridning av användandet av hen. Ytterligare något utmärkande för kategorierna är att det förekommer en användning av anonymisering (du, folk och fotografen) tillsammans med okänd könsidentitet, där den ena parten använder en anonymiserande referens vilket medför att könet blir okänt för den andra parten i konversationen.

Studien behandlar maltesiska kommunpolitikers diskurs om migration vilket är intressant då Malta är en ö mellan Afrika och Europa som på grund av sin position fått rollen som ”gatekeeper” i Europeiska Unionen. Syftet med studien är att undersöka hur intervjupersonerna konstruerar och upprätthåller kategoriseringar av migranter och hur detta görs i relation till den maltesiska nationella identiteten. För att beskriva detta har fem manliga maltesiska kommunalpolitiker intervjuats och en diskurspsykologisk analys har gjorts av de språkliga mönstren som återfanns i informanternas diskussion. Utöver diskurspsykologi har postkolonial teori nyttjats för att analysera hur Västeuropa framställs som överlägset. Halvstrukturerade intervjuer valdes som insamlingsmetod för att fånga de längre beskrivningar som behövs för att möjliggöra diskurspsykologisk analys av migrationsdiskursen. I resultatdelen redovisas olika nyckelbegrepp som diskurserna kretsat kring. Konstruktionerna görs på olika sätt men utifrån diskurspsykologiska perspektivet har analysen fokuserat på retoriska resurser som brukats av informanterna för att göra faktaanspråk. Resultatet visar bland annat att malteserna gör starka kopplingar till Europa men avsäger sig kopplingar till andra delar av världen. Resultatet visar även att hudfärg samt religion många gånger görs som en viktig markör för tillhörighet. I migrationsdiskursen refereras migranterna till med olika begrepp och beroende på vilken grupp det talas om anses bemötandet behöva skifta.

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dramapedagoger uppfattar och framställer sin yrkesroll. Undersökningen är kvalitativ och använder fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. För att skaffa material har en workshop och en intervju genomförts, båda inspirerade av metoderna fokussamtal och föreställningskartor. En kortare mejlintervju har också utförts med alla informanterna. Materialet har analyserats fenomenologiskt och det resulterade i sex kate-gorier av uppfattningar om den dramapedagogiska yrkesrollen. Vidare analys av kategorierna och de uppfattningar som kopplades till respektive kategori utfördes med inspiration från diskurspsykologin. Resultatet presenteras i en dramatiserad empiri. Två fiktiva dramapedagoger som skapats utifrån den diskursiva analysen samtalar i resultatdelen med en journalist kring hur de uppfattar sin yrkesroll. En av dramapedagogerna representerar den rådande diskursen inom dramapedagogyrket och en representerar den utmanande diskursen. Undersökningsresultatet visar att det kan vara svårt att urskilja vad som är dramapedagogens yrkesidentitet och vad som är syfte och mål med det dramapedagogiska arbetet, i den rådande diskursen. I den utmanande diskursen anas en mer konkret beskrivning av yrket och yrkesrollen. Sammanlagt nio dramapedagoger har deltagit i undersökningen och kriteriet för att kallas dramapedagog i studien har varit att man har/har haft en anställning som dramapedagog.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dramapedagoger uppfattar och framställer sin yrkesroll. Undersökningen är kvalitativ och använder fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. För att skaffa material har en workshop och en intervju genomförts, båda inspirerade av metoderna fokussamtal och föreställningskartor. En kortare mejlintervju har också utförts med alla informanterna. Materialet har analyserats fenomenologiskt och det resulterade i sex kate-gorier av uppfattningar om den dramapedagogiska yrkesrollen. Vidare analys av kategorierna och de uppfattningar som kopplades till respektive kategori utfördes med inspiration från diskurspsykologin. Resultatet presenteras i en dramatiserad empiri. Två fiktiva dramapedagoger som skapats utifrån den diskursiva analysen samtalar i resultatdelen med en journalist kring hur de uppfattar sin yrkesroll. En av dramapedagogerna representerar den rådande diskursen inom dramapedagogyrket och en representerar den utmanande diskursen. Undersökningsresultatet visar att det kan vara svårt att urskilja vad som är dramapedagogens yrkesidentitet och vad som är syfte och mål med det dramapedagogiska arbetet, i den rådande diskursen. I den utmanande diskursen anas en mer konkret beskrivning av yrket och yrkesrollen. Sammanlagt nio dramapedagoger har deltagit i undersökningen och kriteriet för att kallas dramapedagog i studien har varit att man har/har haft en anställning som dramapedagog.

Denna studie undersöker barns trovärdighetsarbete i institutionell intervjuinteraktion med grund i en problematisering av synen på barn som mindre trovärdiga. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur barn orienterar sig mot trovärdighet samt om hur trovärdighet hanteras i social interaktion. Materialet består av utdrag ur åtta risk- och skyddsbedömningsintervjuer med barn i åldrarna 5-8 år och 9-12 år. Studien använder diskurspsykologi och samtalsanalys som teoretisk grund och samtalsanalys som metodologisk ansats. Undersökningen visar att barn orienterar sig mot trovärdighet genom tre typer av trovärdighetsarbete. För det första genom att försvaga säkerheten av information de ger. För det andra genom att framställa sig själva som mer eller mindre trovärdiga kopplat till berättigande att veta och kategoritillhörighet. För det tredje genom att förstärka information och uppfattningars trovärdighet med evidens. Undersökningen visar att två typer av trovärdighetsarbete förekommer i samband med specifika typer av frågor och att frågor som antar att barnen vet svaret kan vara problematiska. Genom att visa hur barn gör sig trovärdiga under institutionella förutsättningar bidrar studien till sociologisk kunskap om institutionell interaktion med barn samt till diskurspsykologisk forskning om hur trovärdighet hanteras diskursivt av deltagare i socialt samspel.

Den här studien undersöker med hjälp av diskurspsykologiska verktyg hur samspelet mellan klass, respektabilitet och känslor konstrueras i ett diskursivt sammanhang. Det diskursiva sammanhanget behandlar kategorin prekariatet. Mot bakgrund av Guy Standings teori om prekariatet som en klass i vardande tillsammans med ett nyanserat och kulturellt förhållningssätt till klass undersöks hur prekariatets medlemmar konstruerar klass och sina identiteter genom rättfärdigande presentationer av anständighet och känslor. Genom att konceptualisera klass som något som konstrueras i diskursiva sammanhang så argumenterar jag för att det diskurspsykologiska angreppssättet kan bidra till nya insikter för att nå en djupare förståelse av social klass i allmänhet och prekariatet och dess medlemmar i synnerhet. Resultatet av analysen visar att konstruktioner av den prekära identiteten och livsstilen i prekariatet kännetecknas genom uttalanden om otrygga anställningsvillkor och otrygga livsbetingelser.

Läkarutbildningen är en av de mest populära utbildningarna i Sverige och vägen till en färdig läkarutbildning är lång. Läkarens breda kunskap och möjlighet till att läka människor har länge inneburit en hög yrkesstatus. Denna syn verkar dock ha förändrats. Idag beskrivs läkaryrket genomgå en existentiell kris där läkarens frihet begränsats och där arbetet fokuserar allt mer på produktion. Förändring av yrkesrollen har beskrivits som en degradering av läkarens sociala status. Studien har undersökt vad som motiverar läkare till valet av yrke med hjälp av diskurspsykologiska verktyg. Syftet har varit att undersöka hur läkaren beskriver sina motiv till valet att bli läkare. Ett yrke som i skuggan av yrkesrollen är under förändring och fokuserar allt mer på produktion, är mindre fri och där ständiga krav från den egna intuitionen, media och lekmän är närvarande. Resultatet baseras på 10 stycken semistrukturerade intervjuer med läkare vid två interrelaterade avdelningar på ett större sjukhus i Sverige. Genom tal kring motiv tar studien även fasta på läkarens konstruktioner av identitet och yrkesroll. Resultatet visade på 4 tydliga teman vid tal kring motiv samt konstruktioner av identitet och yrkesroll. Dessa var kunskap, patientmöte, status och yrkesroll. Kunskapen kring den mänskliga biologin och mötet med patienten var de tydligaste motiven för val av yrke. Tal kring status visade på komplexa språkliga mönster där läkarna ställde sig olika inför yrkets påstådda status.

<p>9. Sammanfattning</p><p>Idag finns det människor som tycker att graffiti är en konstform som ungdomar använder för</p><p>att få utlopp för sin kreativa förmåga, och andra människor som menar att graffiti bara handlar</p><p>om vandalism. Graffitin kostar samhället stora summor pengar genom sanering av det</p><p>olagliga klottrandet. Det sker arbete från flera olika håll med att finna effektiva åtgärder för</p><p>att få bort eller minska klottret. Vårt syfte med uppsatsen är att försöka se hur graffitimålarna</p><p>själva konstruerar sin verklighet, hur de skapar mening med sitt målande och hur de själva</p><p>ställer sig till det olagliga och lagliga målandet. Vi utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt</p><p>perspektiv och använder den både som teori och analysmetod. I vår undersökning intervjuade</p><p>vi graffitimålare från olika håll i landet. Resultaten visar fyra teman med olika</p><p>tolkningsrepertoarer som graffitimålare använder för att konstruera sig själva: den heliga</p><p>konstformen, att göra reklam för sig själv, samhället gör oss kriminella och på rätt sida av</p><p>lagen. Graffitimålare konstruerar sig en roll som konstnärligt intresserad rebell som har</p><p>friheten att skapa fritt och samtidigt stå utanför de samhälleliga normerna. Men med</p><p>rebellrollen antar graffitimålaren samtidigt en roll som offer för samhälleligt förtryck,</p><p>eftersom samhället stämplar dem som kriminella.</p>

9. Sammanfattning Idag finns det människor som tycker att graffiti är en konstform som ungdomar använder för att få utlopp för sin kreativa förmåga, och andra människor som menar att graffiti bara handlar om vandalism. Graffitin kostar samhället stora summor pengar genom sanering av det olagliga klottrandet. Det sker arbete från flera olika håll med att finna effektiva åtgärder för att få bort eller minska klottret. Vårt syfte med uppsatsen är att försöka se hur graffitimålarna själva konstruerar sin verklighet, hur de skapar mening med sitt målande och hur de själva ställer sig till det olagliga och lagliga målandet. Vi utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och använder den både som teori och analysmetod. I vår undersökning intervjuade vi graffitimålare från olika håll i landet. Resultaten visar fyra teman med olika tolkningsrepertoarer som graffitimålare använder för att konstruera sig själva: den heliga konstformen, att göra reklam för sig själv, samhället gör oss kriminella och på rätt sida av lagen. Graffitimålare konstruerar sig en roll som konstnärligt intresserad rebell som har friheten att skapa fritt och samtidigt stå utanför de samhälleliga normerna. Men med rebellrollen antar graffitimålaren samtidigt en roll som offer för samhälleligt förtryck, eftersom samhället stämplar dem som kriminella.

Det här är en kvalitativ forskningsstudie med en diskurspsykologisk ansats där socialkonstruktionismen står som teori. Syftet är att undersöka hur lärare beskriver att de bemöter matematiken i skolan när det finns elever i behov av läs- och skrivstöd. En diskurspsykologisk analys studerar hur människan skapar och förstår sin omvärld genom användning av sin språkliga förmåga. Analysmaterial består av utskrivna transkriptioner från två fokusgruppintervjuer gjorda på två olika skolor. Resultat visar att lärare går in i olika roller beroende av hur de förstår det fenomen som diskuteras. De bemöter undervisningen olikt och tre lärarroller är tydliga. De är antingen varierade i sin undervisning för att den ska passa alla elever, förespråkar repetition för framgång hos eleverna eller är väl förberedda för att inte stöta på problem.