Autism som diagnos och mediaskildringar av autism ökar enligt nationella och internationella studier. Samtidigt beskrivs överdiagnostik och medikalisering som ett dilemma i samhället. Diskurser inom likväl media som inom medicinska världen influerar både individer som identifierar sig som autistiska och hur de bemöts av andra personer. Syftet med studien var att undersöka hur autism och autistiska identiteter framställdes i interaktioner på svenska forumtrådar mellan personer som mer eller mindre identifierar sig som autistiska. Detta genom att urskilja de historiskt och kulturellt specifika språkverktyg de använde för att konstruera sig själva och autism.  För att göra det analyserades forumtrådsinteraktionerna genom diskurspsykologisk teori och metod. Resultat och analys visade på ett språkligt mönster vari autism konstruerades som positiva karaktärsdrag, som medicinsk sjukdom, som normavvikande samt som individualistisk. Autistiska identiteter som konstruerades var offret, den sjuke, den erfarne, den intelligente samt motståndaren. Studiens slutsats var därmed att aktörshandlingar i forumtrådar i nuläget genomsyras av varierande språkliga konstruktioner av autism och autistiska identiteter. Det kan ge fingervisning på dess potentiella påföljder för samhället och individerna som identifieras som autistiska.

Syftet med studien är att undersöka vilka diskurser ett antal förskollärare och vårdnadshavare ger uttryck för gällande utvecklingssamtal i förskolans kontext, vilket besvaras genom forskningsfrågan: hur talar förskollärare och vårdnadshavare om utvecklingssamtal i förskolans kontext. Studien vilar på socialkonstruktionistisk teoribildning med diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt. Insamlingen av materialet har skett kvalitativt genom semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare samt fokusgruppssamtal med fyra vårdnadshavare. Resultatet i studien synliggör fyra teman: någon annan har uppfunnit hjulet, titta lite i läroplanen, vi satte upp personliga mål och de håller väl oftast med samt diskurserna kring den osäkra förskolläraren och den legitimerade bedömningen. Resultatet visar att förskollärarna är osäkra gällande hur de ska uttrycka sig om innehållet i utvecklingssamtalet samt att både förskollärare och vårdnadshavare uttrycker sig positivt gällande bedömning av det enskilda barnet under utvecklingssamtalet.

Studien syftar till att undersöka vilka diskurser som visar sig i förskollärarnas berättelser gällande digitala verktyg och yngre barns lärande och utveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin utgår från det diskursanalytiska fältet med inriktning på diskurspsykologi. Empirin har insamlats genom tre ostrukturerade intervjuer med tre verksamma förskollärare i förskolan. I studiens resultat urskiljs fyra teman och tre diskurser: förskollärarens positionering, det gemensamt lärande och bristande tillgänglighet.  Resultatet visar att förskollärare upplever sig själva som dåliga när det gäller att synliggöra den digitala tekniken för barnen. Förskollärarna berättar kring hur de önskar att arbeta med digital teknik, vikten av att vara tillsammans synliggörs i förskollärarnas berättelser. Slutsatsen är således att förskollärarens attityd och förhållningssätt till digital teknik begränsar i vilken utsträckning de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Samt att digitala verktyg blir pedagogiska när en kommunikation sker mellan förskollärare och barn om innehållet i det digitala verktyget.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka antaganden om barns andraspråksutveckling som framkommer i samtal med sex stycken förskollärare. I denna studie undersöks vad dessa förskollärare ger uttryck för gällande undervisningsstrategier för barns andraspråksutveckling. Studien grundar sig i problematiken kring att det länge pågått och fortfarande pågår en diskussion gällande vilka undervisningsstrategier som är mest effektiva för barns tillägnande av ett andraspråk. Tidigare forskning inom området belyser bland annat hur pedagoger arbetar med barns andraspråksutveckling i förskolan, dock inte vad valet av undervisningsstrategier grundar sig på för antaganden om barns andraspråksutveckling. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkt som ligger till grund för denna studie är socialkonstruktionismen, där fokus riktas mot att det finns flera versioner av verkligheten som är berättigade. Diskursanalys används följaktligen som forskningsmetod, där vi fokuserar på människans aktiva användning av språket. Vidare används diskurspsykologi som är ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt till diskursanalys. Produktionen av empiri har i denna studie grundat sig i semistrukturerade intervjuer med sex stycken förskollärare. Resultatet av studien belyser att samtliga förskollärare uttrycker att de använder sig av det svenska språket som strategi för barns andraspråksutveckling. Argument som framförs är bland annat att förskollärarna inte har kunskaper i barnens förstaspråk, att de arbetar efter föräldrars önskan om att svenska ska vara det språk som talas på förskolan samt att strategin grundar sig i kunskap kring hur barns andraspråksutveckling bör arbetas med. Det framkommer även att förskollärarna kan se fördelar med att involvera barns förstaspråk i verksamheten. Funktionen med detta tycks främst vara att ge barnen trygghet, en känsla av gemenskap samt att underlätta för barns förståelse av enstaka svenska begrepp.

Socialt entreprenörskap används för att beteckna organisationer som med inslag av affärsmässiga strategier försöker lösa olika samhällsproblem. Syftet med denna studie är att utforska hur social-entreprenöriella diskurser inom sådana organisation upprätthålls och produceras utifrån följande frågeställningar: Hur orienterar sig sociala entreprenörer mellan diskurser om socialt entreprenörskap? Hur legitimeras socialt entreprenörskap inom sådana diskurser? Studien vilar på en socialkonstruktivistisk grund och tillämpar metodologiskt och teoretiskt en hybridansats utgjord av diskursanalys med socialpsykologiska inslag. Sju intervjuer har genomförts med personer som arbetar inom teknik-orienterat socialt entreprenörskap och driver organisationer vars verksamhetsmål kan beskrivas som socialt gynnsamma, utöver ekonomiska. Fokus har legat på att utforska det som av diskursanalytiker beskrivits som tolkningsrepertoarer (interpretative repertoires), det vill säga hur olika retoriska och diskursiva resurser används för att legitimera och upprätthålla en diskurs. Resultatet visar på förekomsten av tre tolkningsrepertoarer; en entreprenörsrepertoar, en förbättrarrepertoar och en harmonirepertoar. Var och en av dessa repertoarer inrymmer diskursiva resurser som kan tillämpas, samt multipla subjektspositioner som kan intas, för att representera och legitimera olika aspekter av fenomenet. En avslutande diskussion behandlar studieresultaten i förhållande till tidigare studier på området och redogör för möjligheterna till framtida forskning. I synnerhet framhålls behovet av att studera relationen mellan resultatet och den mer övergripande samhällsdiskursen om fenomenet.

No description available.

<p>De senaste åren har bloggsfären utvecklats explosionsartat och bloggen blir mer och mer, på flera sätt, en del av människors vardag. Den här uppsatsen syftar till att beskriva och analysera diskurser om identitetsskapande i blogg. Detta har gjorts genom att med ett diskursanalytiskt angreppssätt, diskurspsykologi, analysera sex bloggar, tre unga kvinnor och tre unga män. Analysen kopplas även samman med teorier om identitetsskapande, livsstil och konsumtionssamhället. Tre tolkningsrepertoarer har identifierats och analyseras därmed. Repertoarerna behandlar vardagen som grund för bloggskribenternas inlägg, kroppens del i identitetsskapandet, samt ett hävdande av blogg och identitet som kan kopplas till en marknadsföring av självet.</p>

<p>Syftet med denna studie är att beskriva och analysera medlemmars diskursiva konstruktioner av självskadebeteende och de konsekvenser dessa konstruktioner får för medlemmarnas identitetsskapande på ett Internetcommunity. Studien har en kvalitativ forskningsansats med grund i diskurspsykologi. Två diskurser har identifierats och döpts till ”naturlighetsdiskurs” och ”onaturlighetsdiskurs”. Inom dessa konstrueras självskadebeteende på skilda vis och medlemmarna av communityt rör sig mellan båda diskurserna. Resultatet visar att medlemmarna växlar mellan att konstruera självskadebeteendet som en naturlig teknik för ångesthantering och som något äckligt och onormalt, vilket resulterar i ett antal konflikter och stora konsekvenser för medlemmarnas identitetsskapande. Detta då diskurserna medför att medlemmarna växlar mellan att se på sig själva som unika, starka och normala, och som svaga, ensamma och onormala. Resultatet visar även på en stor komplexitet vad gäller förhållandet mellan självskadebeteende och självmord.</p>

No description available.

Syftet med arbetet är att undersöka hur en av dessa många ”pro suicide”- usenet gruppers medlemmar kan acceptera och legitimera ett beteende som samhället i västvärlden har svårt att acceptera. Med arbetet vill jag öka förståelsen av hur medlemmarna av en "pro suicide" usenet grupp kan konstruera en verklighet där det oaccepterade kan ses som accepterat. Arbetet är skrivet ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med diskurspsykologi som analysmetod. Teori och metod valdes utifrån att arbetets fokus finns på hur medlemmarna i usenet gruppen kan konstruera en verklighet där självmord är accepterat. Det resultat som framkommit visar på en gemensam attityd inställning hos den aktuella usenet gruppen där självmordet är accepterat utifrån att det är ett individuellt beslut om en person vill leva eller dö. Legitimering av självmordet sker genom att ansvaret läggs på samhället som skapar de traumatiska konsekvenserna för familjen till personen som begått självmord, inte självmordet i sig. Ett normskifte där självmordet accepteras av samhället är därför önskvärt enligt usenet gruppen. Vidare har den gemensamma attityden hos usenet gruppen analyserats.