I den här undersökningen studerar jag vilka sociala innebörder som husdjursägare tilldelar sina husdjur, och hur husdjursrelationen på så sätt kan bli möjlig som en meningsfull relation mellan människa och djur. Jag har utfört fem semistrukturerade intervjuer med personer som har olika husdjur eller sällskapsdjur, och analyserat intervjuerna med Michael Billigs diskurspsykologiska, dilemmatiska ansats. Husdjursägarna tilldelar sina husdjur tvetydiga innebörder utifrån vilken syn de har på husdjurets medvetande, dess plats i kulturen, dess förhållande till tid, samt des förmåga till kommunikation. Husdjuret behandlas omväxlande som ett djur och som en varelse med mänsklig karaktär. Jag har kunnat finna samma tvetydiga förhållande till husdjur i välkända filosofiska texter, och drar därmed slutsatsen att vårt förhållningssätt till husdjur är en del av vårt samhälles sunda förnuft och har formen av ett dilemma mellan mänskligt och djuriskt. I och med att vi förhåller oss till husdjur på ett tvetydigt sätt kan djuret bli en del av en meningsfull relation, utan att vi för den skull behöver ge djuret mänsklig status. Vårt sätt att definiera djuret i husdjursrelationen innebär alltså en flexibel avgränsning mellan människa och djur, och avgränsningen blir därmed ett sätt att definiera vår egen mänsklighet.

Bakgrunden till denna studie är den massiva samhällssatsning som görs för att stimulera entreprenörskap och skapa fler företagare. Forskningsfältet visar dock på en problematik som härleds ur otydligt definierade begrepp vilket skapar förvirring och missförstånd om vad entreprenörer och entreprenörskap egentligen innebär. Den dominerande tendensen att fokusera på den enskilda entreprenören som en individ med specifika talanger och kvaliteter får numera konkurrens och idag efterfrågas forskning som belyser interaktionen mellan aktör och struktur. Syftet med studien är att belysa hur entreprenöriella individer konstruerar sin verklighetsbild samt öka förståelsen för hur diskurser och maktstrukturer i samhället ger människor olika möjligheter att utöva och utveckla entreprenörskap och därmed skapa möjligheter i arbetet att stimulera till entreprenöriella förhållningssätt. På grund av detta så valdes respondenter ut i enlighet med studiens stipulativa definition av entreprenörskap som social handling och inte i enlighet med traditionella bilder av entreprenörer. Undersökningen består av en diskurspsykologisk analys av narrativ och kvalitativa intervjuer med respondenter i olika kontexter. Resultatet visar på en komplex konstruktion av vekligheten som rymmer alla de olika definitionerna av entreprenörer och entreprenörskap och som hanteras genom en känslighet för kontexter. Hur detta görs diskursivt utvecklas i en analyserande diskussion av diskursiva strategier. Dessa sammanfattas i två kategorier: försvara och förklara med syftet att göra entreprenörskapet i en samhällelig kontext, medan den andra kategorin flexibelt växelspel är del av individens egen konstruktion av själva entreprenörskapet. I en avslutande diskussion förs ett resonemang om ifall nya konstruktioner av entreprenören å ena sidan och entreprenörskap å andra sidan skulle kunna underlätta för människor att använda och utveckla drivkrafter och entreprenöriella förmågor.

Syftet med studien är att diskutera hur sex lärare från grundskolan till gymnasieskolan talar kring inkludering och strategier för inkludering av elever med ADHD och/eller dyslexi. Insamling av empiri gjordes med hjälp av enskilda kvalitativa intervjuer. Studien är gjord utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv som metod. Ur intervjumaterialet synliggjordes fyra inkluderingsdiskurser där olika definitioner läggs i begreppet. Lärarna i vår studie har uttryckt att de känner sig begränsade inför arbetet med strategier för inkludering. Deras egna kunskaper om diagnoser samt tidsbrist var något som lärarna valde att ta upp vid intervjuerna, vilket också forskningen har visat får konsekvenser för vilket stöd eleven får. Några viktiga slutsatser vi dragit av arbetet är att lärarens syn på begreppet inkludering och perspektiv på elevsvårigheter påverkar det arbetssätt och de eventuella strategier som läraren använder sig av.

Abstract We decided to explore former school pupils’ experiences of not conforming to the norm. Earlier studies have focused on the children as “the problem”.  We see this as worrying, especially since there is very little research focusing on the pupils’ own experiences. The children’s own perspective needs to be brought to the fore. We hope in a small way to contribute to this. Our study consists of retrospective qualitative interviews with former school children, now all over the age of eighteen. We have adopted a social constructionist perspective to illuminate the area. Social constructionism can be seen as a meta-theory underlying the choice of method, theory and research questions in our study. The study is qualitative and consists of five semi-structured interviews. As a theoretical and analytical tool we will construct a discourse using a psychological perspective. We will base this on the work of Potter and Wetherell as well as Winther Jörgensen and Phillips’s discourse theories. Our qualitative approach means we will look at the role of speech production based on interpretation repertoires and subject positions. In this way, we can see how meanings form the building blocks used in the way people talk about, and thereby construct, the world of everyday interaction (Winther Jorgensen & Phillips 2000: 116). In other words the discourses are a social act, a discursive practice. We are interested in analysing how the interviewees construct versions of social reality in their stories in relation to current social norms and discourses. In addition to discursive psychological theory we have used Börjesson & Palmblad’s descriptions of the impact of verbal discourse about pupils at school on a macro level. They found that the pupils had been categorised as “deviant” and “problem children” during their time at school, also that there was an image of how the “desirable child” should be. We also applied Beckers’ theory of using the “outsider” in order to understand the mechanisms behind the position of not fitting into the norm.  Utilising these theories we analysed the five interviewees’ description of themselves, others and their situation at school to illuminate their experiences and also to highlight their description of the experience of being viewed as “deviant” during their school period. Key words: Identity, Normality, School Norm, Outsider, Discourse psychology, Social constructionism

De senaste åren har bloggsfären utvecklats explosionsartat och bloggen blir mer och mer, på flera sätt, en del av människors vardag. Den här uppsatsen syftar till att beskriva och analysera diskurser om identitetsskapande i blogg. Detta har gjorts genom att med ett diskursanalytiskt angreppssätt, diskurspsykologi, analysera sex bloggar, tre unga kvinnor och tre unga män. Analysen kopplas även samman med teorier om identitetsskapande, livsstil och konsumtionssamhället. Tre tolkningsrepertoarer har identifierats och analyseras därmed. Repertoarerna behandlar vardagen som grund för bloggskribenternas inlägg, kroppens del i identitetsskapandet, samt ett hävdande av blogg och identitet som kan kopplas till en marknadsföring av självet.

Många studier kring lärande missar elevernas kanske främsta syssla, i synnerhet bland pojkar och flickor på högstadiet och det övergripande syfte med den här uppsatsen är att studera hur eleverna är involverade i ett ständigt subjektsskapande inom ramen för en musikundervisningskontext. Som studiefokus har jag valt att pojkar och flickors subjektsskapande under pågående musikundervisning och hur dessa förhåller sig till rådande diskurser kring maskuliniteter och femininiteter. Jag har videofilmat fem lektioner i tre olika klasser vid en högstadieskola i Stockholms innerstad och sedan utifrån en diskurspsykologisk ansats analyserat elevernas olika positioneringar. Resultaten kan beskrivas på olika nivåer. Både killar och tjejer är hela tiden aktiva med att positionera sig i förhållande till kontexten på olika sätt, vilket kan ske på ett antal olika sätt. Detta kan exempelvis ske genom att uttala sig om någons musiksmak eller genom att fysiskt agera genom att gå omkring eller att svinga med en akustisk gitarr. Vidare visar studien också att pojkar och flickor inte helt fritt väljer att positionera sig utan rådande diskurser påverkar deras val i form av att olika positioner är olika problematiska att inta beroende på kön. Däremot är det möjligt för pojkar och flickor att välja att utmana rådande diskurser genom att inta mer problematiska positioner, ett agerande som jag menar bör bättre synliggöras och tas tillvara av exempelvis genuspedagogiska insatser och annat värdegrundande arbete som ofta sker jämte den ordinarie undervisningen och inte som en del av densamma. En för didaktiken väsentlig poäng är att eleverna i sitt subjektsskapande inte enbart förhåller sig till varandra utan också till undervisningen och det kunskapsinnehåll vilket får konsekvenser för deras lärande i undervisningen.

<p>The purpose of this study is to examine how some people who do not want children construct their identity in a context where children is the norm. The study therefore focuses on how they legitimate and present their identity in this context. 4 women and 2 men with the intention to remain childless have therefore been interviewed, and from these interviews I analyze and describe how intentional childless people construct their identity. My theoretical framework is built up by discourse psychology and gender/heterosexual hegemony theories. The thesis shows that it is hard for the intentional childless to construct their identity as once and for all given, the identity is constructed as a “norm” against the norm, as well as affected by the norm. The intentional childless in this study construct their identity by using different discourses and place themselves in a context. The use of discourses tend to describe intentional childless in a certain way, often in a good way, and here is also a rhetorical language use in practice.</p>

The purpose of this study is to examine how some people who do not want children construct their identity in a context where children is the norm. The study therefore focuses on how they legitimate and present their identity in this context. 4 women and 2 men with the intention to remain childless have therefore been interviewed, and from these interviews I analyze and describe how intentional childless people construct their identity. My theoretical framework is built up by discourse psychology and gender/heterosexual hegemony theories. The thesis shows that it is hard for the intentional childless to construct their identity as once and for all given, the identity is constructed as a “norm” against the norm, as well as affected by the norm. The intentional childless in this study construct their identity by using different discourses and place themselves in a context. The use of discourses tend to describe intentional childless in a certain way, often in a good way, and here is also a rhetorical language use in practice.

There is little knowledge about abuse of anabolic androgenic steroids (AAS) in Sweden. This paper aims to explore, from a discourse psychological angle, how persons with experience of anabolic androgenic steroids (AAS) construct there identities. The theory and method used as a frame for the paper is discursive psychology, depending on the focus in the paper of human beings use of language in the construction of identities. For collection of data interviews were made. The six respondents al had experience of use of AAS. The interviews illustrated how users of AAS speak about AAS, and create there identity, in relation to AAS. In the interpretation of data we used two different tools, used by discursive psychologists, interpretative repertoires and subject positions. Though the interpretative repertoires we were able to separate the ways the respondents construct there statements. Subject positions made it possible for us to interpret where the respondents did place themselves in there speech. Other perspectives, derived from literature on the subject AAS, was brought into the analysis. Other perspectives provide us with assumptions and make it possible to separate themes and discourses from the data. Two discourses where separated from data, restrictive discourse and legal discourse. The discourses contain three teams, use/abuse, physical risks and social risks. In the speech, respondents, relate to these teams in order to construct there identities. The respondents construct the speech in order to make use of AAS reasonable to them selves. The respondents construct the speech in the direction towards a liberal discourse. They construct the use of AAS as reasonable to them selves. The respondents make mostly difference between use and abuse of AAS and don’t position them selves as abusers of AAS without reservations. A crucial component in the construction of an identity as a user is the reduction of risks. The respondents reduce the risks with AAS in different ways and make an identity as a user possible. Key Words: Discourse, Discursive Psychology, AAS, Anabolic Androgenic Steroids, Identity.

Psykologer och barn- och ungdomspsykiatrin kan förstås som delar av de professioner och institutioner som i Sverige är med och formar föräldraskapets innehåll och utformning. Syftet med studien var att undersöka hur psykologer inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige konstruerar kön och etnicitet/ras i relation till föräldraskap samt att undersöka vilken funktion konstruktionerna har för att upprätthålla eller utmana hegemoniska konstruktioner av kön och etnicitet/ras. Tio psykologer verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin intervjuades och materialet analyserades med metoden kritisk diskurspsykologi. Resultatet visade att psykologer konstruerar kön som att moderskap består av självklar och nödvändig närvaro och faderskap av valbar, positiv och kompletterande närvaro. Moderskap konstrueras vidare som tillgänglighet och omsorgsfullhet, och som en möjlig orsak till barnets problem eller psykiska ohälsa. Psykologerna konstruerar även föräldrarnas kön heteronormativt samt konstruerar kön relaterat till föräldraskap som könsneutralt. Psykologerna konstruerar etnicitet/ras relaterat till föräldraskap som att etnicitet inte har någon betydelse, varvat med en konstruktion av ”vi mot dem”, där svenskar ställs mot icke-europeiska föräldrar, och där ”de andras” familjerelationer konstrueras som präglade av könsmakt. Konstruktionernas funktion diskuteras och värdera slutligen.