<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dramapedagoger uppfattar och framställer sin yrkesroll. Undersökningen är kvalitativ och använder fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. För att skaffa material har en workshop och en intervju genomförts, båda inspirerade av metoderna fokussamtal och föreställningskartor. En kortare mejlintervju har också utförts med alla informanterna. Materialet har analyserats fenomenologiskt och det resulterade i sex kate-gorier av uppfattningar om den dramapedagogiska yrkesrollen. Vidare analys av kategorierna och de uppfattningar som kopplades till respektive kategori utfördes med inspiration från diskurspsykologin. Resultatet presenteras i en dramatiserad empiri. Två fiktiva dramapedagoger som skapats utifrån den diskursiva analysen samtalar i resultatdelen med en journalist kring hur de uppfattar sin yrkesroll. En av dramapedagogerna representerar den rådande diskursen inom dramapedagogyrket och en representerar den utmanande diskursen. Undersökningsresultatet visar att det kan vara svårt att urskilja vad som är dramapedagogens yrkesidentitet och vad som är syfte och mål med det dramapedagogiska arbetet, i den rådande diskursen. I den utmanande diskursen anas en mer konkret beskrivning av yrket och yrkesrollen. Sammanlagt nio dramapedagoger har deltagit i undersökningen och kriteriet för att kallas dramapedagog i studien har varit att man har/har haft en anställning som dramapedagog.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dramapedagoger uppfattar och framställer sin yrkesroll. Undersökningen är kvalitativ och använder fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. För att skaffa material har en workshop och en intervju genomförts, båda inspirerade av metoderna fokussamtal och föreställningskartor. En kortare mejlintervju har också utförts med alla informanterna. Materialet har analyserats fenomenologiskt och det resulterade i sex kate-gorier av uppfattningar om den dramapedagogiska yrkesrollen. Vidare analys av kategorierna och de uppfattningar som kopplades till respektive kategori utfördes med inspiration från diskurspsykologin. Resultatet presenteras i en dramatiserad empiri. Två fiktiva dramapedagoger som skapats utifrån den diskursiva analysen samtalar i resultatdelen med en journalist kring hur de uppfattar sin yrkesroll. En av dramapedagogerna representerar den rådande diskursen inom dramapedagogyrket och en representerar den utmanande diskursen. Undersökningsresultatet visar att det kan vara svårt att urskilja vad som är dramapedagogens yrkesidentitet och vad som är syfte och mål med det dramapedagogiska arbetet, i den rådande diskursen. I den utmanande diskursen anas en mer konkret beskrivning av yrket och yrkesrollen. Sammanlagt nio dramapedagoger har deltagit i undersökningen och kriteriet för att kallas dramapedagog i studien har varit att man har/har haft en anställning som dramapedagog.

My goal in this study was to research how teachers with education in pedagogical drama think about drama and how to use it as an educational tool. The method I used to acquire the results was by interviews. In total I interviewed six different teachers which had some kind of education in pedagogical drama. This study revealed that all the teachers in some way used educational drama in preschool. The purpose with educational drama is to improve the children's fantasy, creativity, empathy, self-awareness and also their ability to co-operate with other children. The result also points out that some teachers use drama as a practical way to teach. The teachers believe that the children enjoy drama very much, especially children from other countries because they can't speak Swedish very good and the practical drama gives them a chance to play with the other children. My conclusion is that pedagogical drama is both among the interviewed teachers and the literature a good tool to use and implement in the daily preschool planning. But there are some important things to have in mind. Those things are the need of enough time for drama in preschool, to have the right competence among the teachers and include influence from the children's own interests. The lack of competence in any of these things can result in a negative outcome for the children.

Syfte: Syftet är att ur ett sociokulturellt perspektiv belysa några dramapedagogers uppfattning om den svenska dramapedagogikens utveckling. Teori: Vi har utgått från Bourdieus system inom sociokultur med det svenska samhället som det sociala rum, inom vilket svensk dramapedagogik är ett eget fält med yrkesverksamma dramapedagoger som fältets agenter. Metod: Metoder som använts är mailintervjuer med fem dramapedagoger. Resultat och slutsats: Det som framkommit från intervjuerna är att dramapedagogiken fått höjd status, ett breddat arbetsfält samt till viss del förändrade definitioner om vad dramapedagogik är. Fler dramapedagoger jobbar nu som egna företagare inom verksamhetsområden som kan tyckas ligga långt från det fält där dramapedagogiken ursprungligen kom till i Sverige. Nyckelord: Dramapedagogik, dramapedagog, utveckling, status, Bourdieu, fält, habitus

<p>Uppsatsen har som syfte att utifrån Jana Sanskritis arbete, lyfta upp och </p><p>diskutera forumteaterns möjligheter att skapa empowerment hos </p><p>deltagarna. Jana Sanskriti är både en teatergrupp och en rörelse i nordöstra </p><p>Indien som arbetar med forumteater i den Västbengaliska landsbygden, </p><p>utifrån en övertygelse att forumteater är en metod som möjliggör en </p><p>frigörelse från förtryck. </p><p>  </p><p>Uppsatsens frågeställningar är: Hur arbetar Jana Sanskriti? Hur kan man </p><p>skapa empowerment med forumteater som metod? På vilket/vilka sätt </p><p>stödjer forumteatermetoden skapandet av empowerment för deltagarna? </p><p> </p><p>Studien har en etnografisk ansats. Genom fältstudier hos Jana Sanskriti </p><p>och en diskussion runt gruppens återkommande arbete i byarna med </p><p>samma forumteaterföreställning har begreppet empowerment belysts.  </p><p> </p><p>Fokus har riktats på föreställningen Shonar Meye som handlar om mäns </p><p>våld mot kvinnor. </p><p> </p><p>I resultatdelen presenteras Jana Sanskritis arbete, där det också fram- </p><p>kommer att det är gruppens återkommande besök i byarna med samma  </p><p>forumteaterföreställning som är den enskilt största faktorn till skapandet </p><p>av empowerment. </p>

Uppsatsen har som syfte att utifrån Jana Sanskritis arbete, lyfta upp och  diskutera forumteaterns möjligheter att skapa empowerment hos  deltagarna. Jana Sanskriti är både en teatergrupp och en rörelse i nordöstra  Indien som arbetar med forumteater i den Västbengaliska landsbygden,  utifrån en övertygelse att forumteater är en metod som möjliggör en  frigörelse från förtryck.     Uppsatsens frågeställningar är: Hur arbetar Jana Sanskriti? Hur kan man  skapa empowerment med forumteater som metod? På vilket/vilka sätt  stödjer forumteatermetoden skapandet av empowerment för deltagarna?    Studien har en etnografisk ansats. Genom fältstudier hos Jana Sanskriti  och en diskussion runt gruppens återkommande arbete i byarna med  samma forumteaterföreställning har begreppet empowerment belysts.     Fokus har riktats på föreställningen Shonar Meye som handlar om mäns  våld mot kvinnor.    I resultatdelen presenteras Jana Sanskritis arbete, där det också fram-  kommer att det är gruppens återkommande besök i byarna med samma   forumteaterföreställning som är den enskilt största faktorn till skapandet  av empowerment.

Denna studie undersöker hur ledare för dramapedagogiskt arbete med utsatta barn och ungdomar upplever och beskriver sin ledarroll. Fokus ligger på hur de beskriver skillnaden mellan dramapedagogik och terapi men främst hur de beskriver och hanterar ett gränsland i en dramapedagogisk verksamhet som kan tippa över i en terapeutisk situation. Tre kvalitativa intervjuer och en mailintervju har gjorts med fyra olika kvinnor, med olika utbildningsbakgrund; dramapedagoger, socionomer och beteendevetare. I resultatet av de fyra kvinnornas beskrivningar utifrån frågeställningarna har tre aspekter kunnat utläsas som viktiga då det gäller att kunna hantera en dramapedagogisk verksamhet för utsatta barn och ungdomar, för att inte hamna i, eller för att kunna hantera att vara i ett gränsland mellan dramapedagogik och terapi. De tre aspekterna är SYFTET, LEDARROLLEN samt FINGERTOPPSKÄNSLA.

Studiens syfte är att ge en bild av hantverkskunnande i dramaledarskap och beskriva erfarna dramaledares expertis. Med en kvalitativ ansats och med en deskriptiv fallstudie som metod kombineras litteraturstudier med deltagande observation samt intervjuer. Resultatet diskuteras med stöd av teorier om hantverkskunnande med särskilt fokus på Dreyfus modell ”från novis till expert” samt Hoffmans modell ”från okunnig till mästare och superexpert” (min översättning). Dramaledarnas iscensättning av dramaprocessen analyseras utifrån Sternudds dramapedagogiska perspektiv.                       Enligt studien är dramaledarskap ett lärarhantverk med spår av teaterhantverk och scenkonst som praxisgemenskap. Hantverkets material, process, verktyg och produkt diskuteras. Dramaledarna i studien kan betecknas som experter på dramaledarskap och lärarledarskap men också som superexperter eller mästare i och med att de handleder blivande dramaledare. Dramaledarna anpassar ledarskapet efter situation och kontext och leder processer främst inom det konstpedagogiska och det personlighetsutvecklande perspektivet. De använder sig av dramapedagogiska komponenter men sällan av specifika dramapedagogiska metoder. Gestaltning i teater är vanligt. Dramaledarna använder sig av flera dramaledarverktyg. Att ställa frågor är ett vanligt pedagogiskt grepp, vilket har betydelse för reflektionsmomentet. Verktyg från tidigare forskning kompletteras i studien med anekdoten. Genom anekdoten kan dramaledarna mediera dramat samt överföra kunskaper och erfarenheter till deltagare, kollegor och auskulterande studenter. Dramats produkt är förändrad förståelse och lärande. / The study's purpose is to focus craftsmanship in drama leadership and describe experienced drama teachers expertise. With a qualitative approach and a descriptive case study as method the study combines a reading of drama handbooks with participant observation and interviews. The result is discussed on the basis of theories of craftsmanship with a particular focus on Dreyfus model "from novice to expert" and Hoffman's model "from naïve to expert and master". The drama teachers staging of the drama process has been analyzed through Sternudds perspectives on drama. The study shows that teaching drama is a craft with traces of craftsmanship within the theater and the performing arts as community of practice. Material, process, tools and product is discussed. The drama teachers in the study can be described as experts in drama leadership and teaching but also as super expert or masters because they supervise drama teacher students. The drama teachers adjust their leadership according to the situation and context and leads processes mainly within the artistically oriented perspective and the personal development perspective. They use drama components, but seldom specific drama teaching methods. Theater as expression is common. The drama teachers use several tools of drama leadership. To ask questions is a common pedagogical approach, important for a reflective process. Tools highlighted by previous research can by the studie be supplemented with the anecdote. Through the anecdote the drama teachers mediate the drama and transfer knowledge and experience to participants, colleagues and drama teacher students. The product of the dramaprocess is altered understanding and learning.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur dramapedagogen ser på sin roll i skapandeprocessen samt hur denne resonerar kring och förhåller sig till budskapet i en föreställning som deltagarna skapar själva. Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fyra auktoriserade dramapedagoger. Resultatet visade att alla dramapedagoger upplever att de har ansvar för helheten och publikfokuset men att de utgår ifrån elevernas idéer i skapandeprocessen. Förhållandet till budskapet i en föreställning var för tre av de fyra dramapedagogerna underordnat eller oviktigt, något som de inte reflekterat så mycket kring. En dramapedagog uttryckte, till skillnad från de andra, att det är viktigt att arbeta och reflektera med gruppen om föreställningens budskap. Alla dramapedagoger berättade dock att de närmar sig budskapet genom att ibland ställa frågor till deltagarna: Vad vill vi visa? Vad vill vi att publiken ska uppleva? Vad säger den här rollen?

No description available.