Bakgrund: Distriktssköterskor inom primärvård och hemsjukvård arbetar regelbundet med in- och utskrivning av patienter mellan huvudmännen. Detta arbete regleras av ett länsövergripande avtal i Gävleborgs län. Huvudmännens personal har tidigare rapporterat om samarbetssvårigheter utifrån avtalets uppbyggnad, vilket skapar oro hos patienter och närstående. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter gällande in- och utskrivning av patienter mellan primärvård och kommunal hemsjukvård. Metod: Studien hade kvalitativ ansats med beskrivande design. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat som intervjuerna mynnade ut i var: Eftersträvan av ett gott samarbete för en gemensam personcentrerad vård, och utgjordes av de tre huvudkategorierna: Erfarenheter av processen vid in- och utskrivning, Erfarenheter av när in – och utskrivning fungerar och Brister i att få ett fungerande arbetssätt under in- och utskrivning. Kategorierna innehåller beskrivningar av erfarenheter av ett samarbete mellan huvudmän som stundtals var fungerande men som dock hade brister, vilket ledde till att det personcentrerade arbetet försämrades då medarbetares tid och energi lades på att lösa konflikter. Slutsats: Distriktssköterskorna i föreliggande studie beskrev erfarenheter av ett arbete med in- och utskrivning som var komplicerat relaterat till olika organisationsuppbyggnader och ett svårtolkat avtal. En gemensam vilja fanns hos distriktssköterskorna att arbeta personcentrerat. Studiens resultat kan ge ökad förståelse för varandras olika arbetssituationer och förhoppningsvis mynna ut i ett förbättrat samarbete med patienterna i fokus.

Bakgrund: Som distriktssköterska inom primärvården finns ett ansvarsområde och en arbetsbeskrivning som handlar om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Studier visade att den ursprungliga arbetsbeskrivningen för en distriktssköterska har fått lämna plats till sjukvårdsarbete och sjuka patienter. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor som utfördes med tio distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Slutsats: Distriktssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande, främst på grund av tids- och resursbrist. De hade dock övervägande en positiv attityd till arbetet och försökte ta varje tillfälle att prata hälsofrämjande. De ansåg arbetet vara en viktig del i deras yrkesroll och önskade mer tid och resurser till detta.

Bakgrund: Ohälsosamma levnadsvanorna ökar i befolkningen. Socialstyrelsen rekommenderar kvalificerade rådgivande samtal gällande distriktssköterskans arbete med levnadsvanor men anger inte samtalsmetod. Inom primärvård är motiverande samtal (MI) vanligt använd. Denna samtalsmetod förordas av Folkhälsomyndigheten, men inte av Nationella riktlinjer för diabetesvård. Detta då MI inte visat effekt på HbA1c-värde och kroppsvikt. Hur vårdsökande själva ser på samtal med distriktssköterska och vad som motiverat dem till förändringar är sparsamt studerat. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vad som har motiverat vårdsökande till förändring i de kvalificerade rådgivande samtal de haft med distriktssköterska inom primärvård. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats i form av intervjustudie med tolv vårdsökande. Intervjuerna, som var semistrukturerade, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades därefter med en innehållsanalys. Resultat: Som svar på syftet framkom under analysen ett övergripande tema, två kategorier och fyra subkategorier. Det övergripande temat visade att ett samspel behövs mellan vårdsökande och distriktssköterska för att skapa motivation till förändring. Samspelet bygger på att den vårdsökande får ny lärdom som ger inre motivation och att det skapas en god relation med distriktssköterskan. Slutsats: Att distriktssköterskans arbetstid ägnas åt kvalificerade rådgivande samtal är enligt föreliggande resultat värdefullt för att vårdsökande ska hitta motivation till förändring. Motivationen kom av lärdom införskaffad i samspel med en god relation med distriktssköterskan som den vårdsökande haft hälsosamtal med. Att primärvården erbjuder kvalificerade rådgivande samtal med distriktssköterskan kan ge en vinst på både individ-, grupp- och samhällsnivå.

Bakgrunden till studien var att i takt med en ökad kunskap om att en stor andel sjukdomar går att påverka med förändrad livsstil ökar kraven på hälso- och sjukvårdspersonalen att kunna motivera patienter att förändra levnadsvanor. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av samt vilka förutsättningar de har till att arbeta preventivt inom det dagliga arbetet i primärvården. Metoden för studien var kvalitativ studie med deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med öppna frågor och tio distriktssköterskor inom primärvården deltog. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultatet som framkom i studien var att deltagarna försökte arbeta preventivt i allt de gjorde, att det var något som fanns inom dem och att det var primärvårdens huvudsyfte. Det preventiva arbetet försvårades med att deltagarna inte hade tid eller resurser för utförandet. Något mer deltagarna beskrev försvårade det preventiva arbetet var när patienten inte var motiverad till livsstilsförändringar eller att deltagarna blev begränsade i att de upplevde att ämnet var känsligt att ta upp. För att underlätta det preventiva arbetet önskade deltagarna i studien mer utbildning för att öka kompetensen och höll dem uppdaterade. En osäkerhet framkom gällande arbetsrutiner för preventivt arbete då deltagarna inte alltid visste vilka arbetsrutiner som gällde, vart de kunde hitta dessa samt att de inte följdes. Slutsatsen är att deltagarna i studien beskrev hur de arbetade preventivt i allt de gjorde men det hanns inte med p.g.a. tids- och resursbrist. Till följd av otydliga arbetsrutiner arbetade inte deltagarna på samma sätt

Introduktion: Ökad rörlighet mellan länder genom exempelvis resor och migration utgör en risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Ur ett globalt perspektiv är folkhälsan i Sverige mycket bra. Förebyggande av smittsamma sjukdomar med vaccination är näst efter rent vatten det mest effektiva sättet att upprätthålla folkhälsan i Europa. Syfte: Utifrån resultaten av vetenskapliga publikationer undersöka hur vaccinationsstatus mot mässling och tuberkulos ser ut hos nyanlända samt hur nyanländas vaccinationsstatus påverkar folkhälsan i Europa när det gäller risk för utbrott av smittsamma sjukdomar. Metod: En systematisk litteraturstudie som systematiskt sökte, kritiskt granskade och sammanställde litteratur i ämnet. Databassökning gjordes i Cinahl och PubMed. Nyckelord som användes var folkhälsa, vaccination, distriktssköterska, invandring, infektionssjukdom, mässling, tuberkulos. Metodologisk kvalitetsgranskning av de inkluderade artiklarna gjordes. Resultat: Litteraturstudien består av 20 kvantitativa artiklar. Studien visar att vaccinering täckningen mot tuberkulos varierar. I Sverige hade 65% av de invandrade barnen ärr som ett tecken på att de erhållit tuberkulosvaccination. Studien visar vidare att flera utbrott av både tuberkulos och mässling inträffade i Europa under de senaste tio åren. Screening av nyanlända varierar mellan länder i Europa. Vad gäller studiekvalitet visade sig fyra av artiklarna vara av hög kvalitet och 16 av artiklarna av medelhög kvalitet. Konklusion:  Flera utbrott har skett under de år som inkluderats i studien, både utbrott av tuberkulos och utbrott av mässling. Majoriteten av de som smittats med respektive sjukdom har varit ovaccinerade eller ej fullständigt vaccinerade.

No description available.

Urininkontinens är ett utbrett folkhälsoproblem som innebär ett stort socialt problemför många individer. Urininkontinens förknippas med skamkänslor och upplevs avmånga kvinnor som något tabu och har en negativ påverkan på livskvalitén. Kvinnorignorerar ofta symtomen och väntar länge innan de söker hjälp då urinläckaget inteupplevs som en sjukdom. Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskankan identifiera kvinnor med urininkontinens. En tidig identifiering av kvinnor medurininkontinens kan medföra hälsovinster såväl på individnivå som på hälso-ochsjukvårdsnivå. Metoden är en integrativ systematisk litteraturstudie, där bådekvalitativa och kvantitativa resultatartiklar ingår. Resultatet visar att det behövsinformation och utbildning, ett multidisciplinärt samarbete samt ett aktivt arbetegenom screening för att identifiera kvinnor med urininkontinens. Ett störreinformationsflöde och rådgivning från primärvården är önskvärt för att minska dentabubelagda stämpeln som urininkontinens har. Framtida forskning bör riktas påprevention, screening, utredning och behandling av urininkontinens. Ettmultidisciplinärt samarbete krävs då kvinnor inte enbart träffar distriktssköterskaninom primärvården utan även besöker andra vårdinrättningar. Primärvårdensförebyggande arbete och patientundervisning kommer fortsätta att vara viktigt nu ochi framtiden då urininkontinens ökar med åldern i en allt åldrande befolkning. / Urinary incontinence is a broad health issue which causes an extensive social impact and consequences for many individuals. Urinary incontinence is often accompanied by feelings of shame and by social taboo. It has a negative impact on quality of life. Women tend to ignore the symptoms and refrain from seeking medical help because urinary leakage is generally not perceived as an illness. The purpose of this study is to determine how a district nurse can identify women who suffer from urinary incontinence. Detection is crucial in regaining a beneficial health status, both on an individual level as well as on a national health care level. The method applied in this study is a systematically integrated study of literature. Results state a need for information and education, as well as cooperation between multiple health care disciplines and through screening in order to identify women who suffer from urinary incontinence. A broader information flow, guidance and advice from primary care givers is essential in order to decrease the level of taboo. Future research should be aimed at prevention, screening, evaluation and treatment of urinary incontinence. A multi-disciplinary work ethic is essential as urinary incontinence is often not the primary reason for medical help seeking, neither is every potentially affected woman by definition being seen by a district nurse. Prevention on a primary care level combined with the education of patients is and will remain a crucial factor as urinary incontinence prevalence increases with age. The phenomenon of a generally increasing overall ageing population within the western world should be taken into account.

Bakgrund: Som distriktssköterska inom primärvården finns ett ansvarsområde och en arbetsbeskrivning som handlar om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Studier visade att den ursprungliga arbetsbeskrivningen för en distriktssköterska har fått lämna plats till sjukvårdsarbete och sjuka patienter. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor som utfördes med tio distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Slutsats: Distriktssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande, främst på grund av tids- och resursbrist. De hade dock övervägande en positiv attityd till arbetet och försökte ta varje tillfälle att prata hälsofrämjande. De ansåg arbetet vara en viktig del i deras yrkesroll och önskade mer tid och resurser till detta.

No description available.

Sömnbesvär förekommer hos 38 procent av Sveriges befolkning mellan 16–84 år och är vanligt både vid psykiska och somatiska sjukdomar. Sömnbesvär behandlas ofta farmakologiskt och under längre tid än vad som rekommenderas, särskilt hos äldre personer. Sömnbesvär kan leda till negativ effekt på både psykisk och fysisk hälsa, samt till försämrad livskvalité. Hemsjukvård är hälso- och sjukvård som ges sammanhängande över tid i patientens bostad och som kommunerna oftast ansvarar för. I hemsjukvården innehar sjuksköterskan den högsta medicinska kompetensen. Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att arbeta med sömnbesvär hos vuxna patienter i kommunens hemsjukvård. Metoden var en intervjustudie med induktiv ansats och intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet delas in i sju kategorier: orsak till sömnbesvär, läkemedel, åtgärder vid sömnbesvär, kommunikation, samverkan, kvalitetssäkring och organisation. Vanliga orsaker till sömnbesvär är relaterade till åldrande, kroniska sjukdomar, palliativt tillstånd, psykisk ohälsa, förändrad dygnsrytm, kognitiv svikt och upplevd sömnbrist. Målsättningen är att patienten inte skall använda sömnläkemedel utan att den bakomliggande orsaken skall behandlas. Sjuksköterskor använder sig av sömnhygieniska principer och i kommunikationen upplevs det viktigt, men svårt, att arbeta med patientens motivation. Sjuksköterskor i hemsjukvården är inte ensamma i arbetet med sömnbesvär utan samverkar med hemtjänstpersonal, anhöriga och andra professioner. Sjuksköterskor efterlyser ett validerat mätinstrument att använda vid sömnbesvär. Det upplevs organisatoriskt svårare att kartlägga sömnbesvär hos vuxna patienter i ordinärt boende eftersom personal inte finns på plats hela tiden. Sjuksköterskor strävar efter att använda omvårdnadsåtgärder i arbetet med sömnbesvär, men detta hindras av begränsade organisatoriska resurser.