No description available.

Hemsjukvården utvecklas i takt med ett ökat vårdbehov i samhället och blir en alltmer komplex verksamhet. I hemsjukvården har distriktssköterskan ett ansvar i att leda, undervisa och stödja hemtjänstpersonal så att en kvalitativ vård bedrivs i hemmet. Detta är en stor utmaning då personalen i hemtjänsten ofta har olika mycket utbildning och arbetslivserfarenhet. Dessutom är ofta omsättningen av personal stor vilket kan försvåra distriktssköterskans ledarskap. Tidigare forskning visar att distriktssköterskans ledarskap är viktigt i omvårdnadsarbetet och det ställer krav på att rätt kompetens finns för att kunna ta svåra beslut och bedömningar varje dag. Distriktssköterskan delegerar omvårdnadsinsatser till hemtjänstpersonalen, därför krävs det att distriktssköterskan kan bedöma deras förmågor och färdigheter samt är trygg i sin yrkes- och ledarroll. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelse av vad som främjar deras ledarskap av hemtjänstpersonal. Metoden är kvalitativ med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes med distriktssköterskor inom hemsjukvård och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ledarskapet främjas av att distriktssköterskan tar det ansvar som åligger professionen. En god relation med hemtjänstpersonalen var främjande i distriktssköterskans ledarroll och ska präglas av ömsesidig tillit, gott samarbete och delaktighet. Personliga egenskaper, både hos distriktssköterskan och hemtjänstpersonalen som att vara trygg i sig själv och vara ansvarstagande var främjande för ledarskapet. I diskussionen lyfts distriktssköterskans syn på sin ledarroll och vad som främjar den och varför. Studiens resultat indikerar att en god relation mellan distriktssköterskan och hemtjänstpersonalen var främjande för ledarskapet. Övergripande kan ses att distriktssköterskans dagliga arbete underlättas av att ha goda kunskaper om vad som främjar ledarskapet av hemtjänstpersonal.

No description available.

Bakgrund: Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att barn ska amma de första sex levnadsmånaderna. Bröstmjölk är den bästa näringen för barnet under  första levnadstiden och amning skapar även en viktig anknytning mellan mamma och barn. Antalet kvinnor som helammar sina barn i Sverige har minskat sedan 2004. Amningsstöd är en utmaning för vården och bör ges utifrån kvinnans individuella behov. Ett positivt amningsstöd ökar förutsättningarna för att amma under en längre period.   Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att få amningsstöd.  Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med sökningar i två olika databaser. Datainsamling, kvalitetsgranskning och analys av artiklar utgick från ett systematiskt arbetssätt beskriven av Bettany-Saltikov och McSherry. Resultat: Tre kategorier framkom under analysen: Fysiskt amningsstöd, Vårdpersonalens betydelse och Omgivningens roll. Resultatet av denna studie visar hur viktigt BHV-sjuksköterskans stöd är för den ammande kvinnan. Vissa kvinnor uppskattar att få praktisk hjälp med amningstekniken medan andra absolut inte önskar detta. Slutsats: Studien visar att kvinnor ofta upplever bristfälligt amningsstöd. Amningsstödet behöver ges på ett respektfullt och finkänsligt sätt där kvinnan är i fokus för att öka förutsättningarna för att kvinnan ska fortsätta amma. Utökad forskning behövs för avancerad amningsstödsutbildning och för att eventuellt införa amningskonsulter inom vårdkedjan. / Background: The World Health Organization (WHO) recommends that children breastfeed for the first six months of life. Breast milk is the best nutrition for the baby for the first period of life and breastfeeding also creates an important connection between mother and child. The number of women who fully breastfeed their children in Sweden has decreased since 2004. Breastfeeding support is a challenge for the healthcare professionals and should be given based on the woman's individual needs. A positive breastfeeding support increases the breastfeeding duration. Aim: The aim of the study was to illuminate women's experiences of receiving breastfeeding support. Method: A systematic literature review was conducted by searching from two different databases. Data collection, quality review and analysis of articles were based on a systematic approach described by Bettany-Saltikov and McSherry. Result: Three categories emerged during the analysis: Practical hands-on support, the Importance of healthcare professionals and the Role of the surrounding environment. The results of this study show how important the support from the nurse at the child healthcare is for the breastfeeding woman. Some women appreciate getting practical help with breastfeeding techniques while others absolutely do not want this. Conclusion: The study shows that women often experience inadequate breastfeeding support. Breastfeeding support needs to be given in a respectful and sensitive way where the woman is in focus. Extended research is needed for advanced breastfeeding support training and to possibly introduce breastfeeding consultants within the healthcare system.

Bakgrund: Ett ökat tryck på primärvården relaterat till ökad migration innebär att distriktssköterskan i större utsträckning träffar den papperslöse patienten i sitt dagliga arbete. Papperslösa personer har laglig rätt till vård som inte kan anstå; ett begrepp som går emot etiska principer om allas lika värde inom vården. Då distriktssköterskan ofta gör en första bedömning av patientens behov vilar ett stort ansvar på dennes axlar. Syfte: Syftet med studien är att belysa distriktssköterskans upplevelser av att vårda papperslösa i primärvården. Metod: Studien har bedrivits empiriskt med en kvalitativ forskningsansats genom en latent innehållsanalys av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visar vikten av tydliga riktlinjer för att förenkla distriktssköterskans bedömning av patientens behov och för att säkerställa en god vård för den papperslösa. Distriktssköterskans upplevelse av gällande riktlinjer och applicering skiljer sig mellan regioner och individer. Distriktssköterskan upplever brist på förståelse hos andra vårdaktörer för den papperslöses utsatta situation vilket leder till misstro till andras kunskap. Stöd på arbetsplatsen underlättar bedömningar av vård som inte kan anstå och leder till minskad upplevelse av etiska dilemman och stress. Slutsats: Resultatet visar att distriktssköterskan bedömer vård som inte kan anstå utifrån sin teoretiska kunskap, förståelse för patientens utsatthet och med stöd av sina kollegor. Distriktssköterskan möter patienten med beaktande för dennes lika värde och med medvetenhet kring dennes förutsättningar. Distriktssköterskan tar sitt moraliska ansvar genom att värna om patientens rättigheter, ifrågasätta orätter och genom att prioritera människovärdet.

Bakgrund: Tillväxtkurvor är ett mångfacetterat verktyg som används regelbundet på barnavårdscentraler (BVC). De är ett led i den hälsoövervakning som barnhälsovårdssjuksköterskor (BHV-sjuksköterskor) behöver göra för att säkerställa en god hälsa på lika villkor för barnen i Sverige. Problemformulering: Begränsad forskning finns om upplevelsen av tillväxtkurvor, särskilt upplevelsen hos de som använder tillväxtkurvor dagligen. Syfte: Att belysa BHV-sjuksköterskans upplevelse av tillväxtkurvan som arbetsredskap inom barnhälsovården. Metod: Studien baserades på en kvalitativ intervjustudie där åtta BHV-sjuksköterskor intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Huvudkategorierna "erfarenhet ger trygghet" och "betydelsefull i mötet med familjen" identifierades. Tillväxtkurvan upplevdes ha flera funktioner i att identifiera riskfaktorer i barnets hälsa. Därtill upplevdes tillväxtkurvan vara ett stöd i bedömningen samt en utgångspunkt för att motivera hälsofrämjande eller förebyggande åtgärder. Upplevelsen av trygghet att arbeta med kurvan var någonting som utvecklades över tid. Slutligen upplevdes tillväxtkurvan vara essentiell i mötet med familjen tack vare dess konkretisering av barnets tillväxt. Diskussion: Resultatet överensstämmer till stor del med tidigare forskning inom liknande områden. En noterbar skillnad är BHV-sjuksköterskans upplevelse av tillväxtkurvans betydelse i mötet med familjen. Annan forskning har pekat på att föräldrar, trots tillväxtkurvans indikation, väljer att inte genomföra livsstilsförändringar.

Det råder stor brist på distriktssköterskor i Sverige. Hälso- och sjukvården präglas av högt tempo och stor arbetsbelastning. Även primärvården, där de flesta distriktssköterskor arbetar, visar tecken på en påfrestad arbetsmiljö. Bristande psykosocial arbetsmiljö kan leda till nedsatt hälsa hos vårdpersonal samt påverka patientsäkerhet och vårdkvalité negativt. Det är därför viktigt att öka förståelsen för hur distriktssköterskor upplever arbetsmiljön på vårdcentraler i Sverige. Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral. Genom en kvantitativ ansats genomfördes en tvärsnittsstudie med karaktär av pilotstudie. Distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral tillfrågades att delta genom att fylla i en digital webbenkät med frågor kring psykosocial arbetsmiljö, fördelade under åtta delområden. Sjuttiosju distriktssköterskor (n=77) deltog i studien. Resultatet visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön till 213 i totalscore (minimiscore var 67, maxscore var 268). Det delområde som skattades bäst var "Stöd", sämst skattades "Återhämtning". Genom ett Kruskal-Wallis test undersöktes om det fanns några skillnader mellan distriktssköterskornas skattning och bakgrundsfaktorerna ålder, antal år som distriktssköterska och tjänstgöringsgrad. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan skattningen och bakgrundsfaktorerna. Resultatet från studien visar att distriktssköterskor skattar den psykosociala arbetsmiljön på vårdcentral som relativt god. Dock var återhämtning ett tydligt område där brister fanns. Återhämtning är en faktor som kan påverka personalens upplevda hälsa negativt, vilket i förlängningen kan tänkas försämra vården för patienterna. Den identifierade bristen inom detta område är viktig kunskap till verksamhetschefer och medarbetare och kan ses som ett område för kommande förbättringsarbeten.

Introduktion: Som distriktssköterska ska man främja och arbeta för en jämlik hälsa. I primärvården har distriktssköterskan många arbetsuppgifter och det gäller att finna balans mellan hälsofrämjande och medicinska uppgifter. Syfte: Syftet var att belysa möjligheter och begränsningar för distriktssköterskan i det hälsofrämjande arbetet i primärvården. Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Studien har baserats på tolv kvalitativa artiklar. Databaserna Cinahl och PubMed användes vid sökning. Artiklarna bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre teman: Första temat var Organisatoriska förutsättningar med kategorierna Brist på resurser, Brist på stöd och Riktlinjer & verktyg. Andra temat var Personcentrerad vård med kategorierna Relationsskapande, Kulturella aspekter och Patientens attityd. Tredje temat var Sjuksköterskans syn på sin roll med kategorierna Känna ansvar, Hålla sig uppdaterad, Tillfredsställelse och Sjuksköterskans attityd. Konklusion: Resultatet visade att sjuksköterskorna kände ett stort ansvar och vilja att arbeta hälsofrämjande. De främsta begränsande faktorerna var hög arbetsbelastning och tidsbrist. Sjuksköterskorna behövde stöd från ledningen för att bibehålla motivationen att ta sig an de faktorer som skapade barriärer i det hälsofrämjande arbetet.

Bakgrund: Sjuttio procent av alla patienter med psykisk ohälsa, som till exempel depression och ångestsyndrom får hjälp för sina besvär genom primärvården. Personer som drabbats av psykisk ohälsa ska handläggas och utredas i tid för att förhindra en försämrad funktionsförmåga, långvariga sjukdomstillstånd och återinsjuknande. Detta också för att minska risken för suicid. Enligt tidigare forskning sett ur ett patientperspektiv kan man se att det finns flera hinder för en god vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att möta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv design användes. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju distriktssköterskor som arbetat i primärvård i mer än ett år. Det insamlade materialet bearbetades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Ur dataanalysen framkom tre kategorier och tio underkategorier. Resultatet visade att samtalet med patienter med psykiska ohälsa bör genomsyras av ett aktivt lyssnande, kommunikation och vägledning. Distriktssköterskorna beskrev olika utmaningar i mötet med patienter med psykisk ohälsa samt att samarbete med andra professioner var viktigt för att kunna hjälpa patienten. Slutsats: Studien visade att distriktssköterskors erfarenheter av att samtala med patienter med psykisk ohälsa är komplext. Att lyssna, vägleda och kommunicera är viktigt för att distriktssköterskan ska kunna ge en god vård och få patienten att känna sig trygg. Distriktssköterskorna kunde stöta på hinder i mötet med dessa patienter där tidsbrist var en påverkande faktor. Studien visade att distriktssköterskan tog hjälp av andra professioner för rådgivning och handledning av denna patientgrupp.

Bakgrund: En av distriktssköterskans uppgifter är att arbeta hälsofrämjande och personers levnadsvanor är en viktig faktor som påverkar hälsa. Riskbruk av alkohol är en av de levnadsvanor som ger upphov till ett flertal folkhälsosjukdomar och distriktssköterskan har en betydelsefull roll i att uppmärksamma och arbeta med patientens alkoholkonsumtion för att i ett tidigt skede fånga upp och åtgärda problematiken.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors hälsofrämjande arbete med personer med riskbruk av alkohol. Metod: Beskrivande design med allmän litteraturöversikt av kvalitativ forskning som metod. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL, PsychINFO samt SweMed+. Resultat: I resultatet framkom två teman med fem kategorier. Distriktssköterskor ansåg det hälsofrämjande arbetet som en av deras viktigaste uppgifter, där frågor kring riskbruk ansågs vara den svåraste levnadsvanan att adressera. Tidsbrist, felaktiga prioriteringar inom organisationen och kunskapsbrist beskrevs vara barriärer för att arbeta hälsofrämjande med riskbruk av alkohol. Tydliga riktlinjer, ett välimplementerat arbetssätt, utbildning och stöd från kollegor och chefer beskrevs som främjande förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande med riskbruk av alkohol. Slutsats: Det finns ett flertal barriärer som påverkar distriktssköterskans förutsättningar för arbete med riskbruk av alkohol. Brist på tid, resurser, kunskap och rutiner beskrevs vara väsentliga barriärer. Ett välintegrerat arbetssätt, stöd från chefer och kontinuerlig träning visade sig vara faktorer som möjliggjorde arbete med riskbruk av alkohol. Distriktssköterskan upplevde att det hälsofrämjande arbetet med riskbruk av alkohol ingår i deras arbetsroll men att förutsättningarna att arbeta hälsofrämjande var bristfälliga.