Bakgrund: Hypertoni är en växande folksjukdom och den viktigaste riskfaktorn förutveckling av kardiovaskulär sjukdom, vilken utgör den största orsaken till sjukdomsbördaoch död globalt. Ohälsosamma levnadsvanor är riskfaktorer för utveckling av hypertoni ochkan förebyggas genom preventiva insatser.Distriktssköterskeprofessionen/sjuksköterskeprofessionen är de som i störst utsträckningarbetar med preventiva insatser mot kardiovaskulära sjukdomar ochdistriktssköterskeledda/sjuksköterskeledda preventiva insatser har visats kunna förbättrapåverkbara riskfaktorer.Syfte: Syftet var att beskriva resultatet av distriktssköterskans/sjuksköterskans preventivainsatser för att minska risken för kardiovaskulär sjukdom hos patienter med hypertoni. Metod: Metoden var en litteraturstudie med integrativ design med deskriptiv analys. Resultat: Litteraturstudiens resultat visar att distriktssköterskeledda/sjuksköterskeleddapreventiva insatser kan minska risken för kardiovaskulär sjukdom hos patienter medhypertoni. Etablerade eller egna modeller för beteendeförändring, teknik/digitala hjälpmedeleller patientutbildning visade på signifikanta resultat i alla studier utom en. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar att distriktssköterskans/sjuksköterskans preventivainsatser kan minska risken för kardiovaskulär sjukdom hos patienter med hypertoni.Insatserna distriktssköterskan/sjuksköterskan kan utföra är mångsidiga och kan involveraarbete med beteendeförändring, enskilda insatser av distriktssköterska/sjuksköterska,team-insatser och insatser med hjälp av teknik/digitala hjälpmedel.

Palliativ vård ges när det inte längre finns någon bot på sjukdomen. Den palliativa vården syftar till att lindra lidande och öka livskvaliteten hos patienten och närstående. Palliativ vård kan ges i hemmet med hjälp av hemsjukvård. I hemsjukvården arbetar distriktssköterskan i samverkan med andra professioner och instanser. Distriktssköterskan har en ledande roll i samverkan. Vårdande samtal är en viktig del inom palliativ vård då det ger utrymme för patienten att berätta om sina tankar och känslor. Delaktighet i vården är också en viktig del inom palliativ vård som leder till trygghet för patienten. Syftet med examensarbetet var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av samverkan vid palliativ vård i hemsjukvården. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv inriktning. Resultatet presenteras i två huvudkategorier med sju subkategorier. Den första är samverkan genom kunskap som beskriver upplevelsen att kunskap och kompetens spelar en stor roll i den palliativa vården och i samverkan med andra professioner, patienten och närstående. Den andra är kompetens och samverkan genom kommunikation och tillgänglighet som beskriver vikten av en fungerande kommunikation vid samverkan med andra professioner, patienten och närstående. Vidare beskriver det betydelsen av tillgängliga läkare och hur organisationen i kommunen kan påverka samverkan. Sedan framkom det även sju underkategorier. Distriktssköterskan har en central roll för att samverka med andra professioner, instanser, patienten och närstående vid palliativ vård i hemsjukvården. Det är viktigt att samverkan fungerar för att patienten ska bli delaktig i sin vård och känna en trygghet, annars kan ett vårdlidande skapas.

Syftet med denna undersökning var att undersöka hur distriktssköterskor och distriktsläkare framställer sin egen och den andres expertis och hur uppfattningarna kan påverka deras yrkesroller sedda ur ett genusperspektiv. Vi utgick från frågeställningarna: 1. När distrikts-läkarna framställer expertis finns där en huvudsaklig framställning om distriktssköterskor-na som beror på kön avseende expertis i a) synen på omvårdnad och i b) yrkesutövningen? 2. När distriktssköterskorna framställer expertis finns där en huvudsaklig framställning om distriktsläkarna som beror på kön avseende expertis i a) synen på omvårdnad och i b) yr-kesutövningen?  Studien  har  gjorts  med  semistrukturerade  kvalitativa  djupintervjuer  med fem distriktssköterskor och fem distriktsläkare som arbetar på en vårdcentral. Genom bak-grundslitteratur  och  tidigare  forskning  växte  följande  centrala  frågeställningar  fram.  Hur framställer distriktssköterskor och distriktsläkare sin egen och den andres expertis och beror detta på kön eller  yrkesutövning? Dessa uppfattningar påverkar känslan av värde hos vårdpersonalen. Resultatet av studien visar att traditionella värderingar och konstruktioner fortfarande har betydelse och att de påverkar hierarkin inom vården. Slutsatsen är att endast genom att medvetandegöra dessa värderingar kan det förändras.

År 1992 genomfördes Äldrereformen i Sverige. Det innebar att mer avancerad vård ges i patientens hem. Slutenvårdens vårdplatser minskar, medicintekniska utvecklingen går snabbt framåt och på grund av en åldrande befolkning vårdas allt fler patienter i hemmet. Hemsjukvårdens organisation i vårt land ser olika ut. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans upplevelse av sin specifika kompetens samt kompetensbehov i arbetet i kommunens avancerade hemsjukvård. Författarna valde kvalitativ intervjustudie, induktiv ansats för att belysa studiens syfte. Åtta distriktssköterskor intervjuades, i en mellanstor svensk stad.  Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. I resultatet identifierades tre kategorier som beskriver upplevelsen av distriktssköterskans kompetensbehov. Formell kompetens, reell kompetens och ansvar för kompetens. Distriktssköterskorna ansåg att distriktssköterskeutbildningen är bra. Den erhållna hälsofrämjande kunskapen används även i den avancerade hemsjukvården. Distriktssköterskorna framförde önskemål om mer riktad utbildning då distriktssköterskan arbetar med olika områden. Det ansågs att annan specialistutbildning berikar kompetensen i hemsjukvården då de möter många olika patienter med olika behov. Distriktssköterskorna beskrev att yrkeserfarenhet och samarbete med team ökar kunskap kollegor emellan och det skapar möjlighet för patienten att få bästa möjliga vård. De menade att både den enskilda distriktssköterskan och organisationen tillsammans måste ta sitt ansvar för kompetensutveckling. Både genom att söka egen evidensbaserad kunskap men att organisationen ska ge tid till handledning, reflektion för att ge patienterna god vård. Det resultat som författarna ansåg mest intressant var att distriktssköterskorna beskrev att en vårdsituation som de behärskar, känner trygghet i utförandet av, upplevs inte av den enskilda distriktssköterskan som avancerad längre.

Bakgrund: Demens beskrivs som en sjukdom som berör hela familjen, varav närstående utgör en betydande del av vården av den sjuke i hemmet. Som en konsekvens av detta kan närstående uppleva negativ inverkan på fysisk och psykisk hälsa med nedsatt livskvalitet som följd. Distriktssköterskans förmåga att vara lyhörd för närståendes behov likaväl som patientens är därför av stor betydelse, för att kunna stödja närstående efter bästa förmåga med den hjälp de behöver. Dock föreligger svårigheter i distriktssköterskans arbete att tillgodose närståendes behov liksom att vara ett optimalt stöd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans arbetssätt och förmågor liksom svårigheter att stödja närstående som vårdar en person som insjuknat i demens. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Metoden var kvalitativ med induktiv ansats. Ändamålsenligt urval tillämpades vid rekrytering av deltagare. Inklusionskriterierna var distriktssköterskor inom hemsjukvården i två olika kommuner i södra Sverige, med måttlig till mycket erfarenhet inom området. Innehållet i intervjuerna analyserades med kvalitativ latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet omfattade nio kategorier med tillhörande underkategorier. Kategorierna som skapades blev följande; “Distriktssköterskan vill utgå ifrån ett helhetsperspektiv”, “Distriktssköterskan vill arbeta preventivt genom varaktig kontakt med närstående”, “Att bli inkopplad sent är ett hinder i det hälsofrämjande arbetet”, “Teamsamarbete skapar förutsättningar för distriktssköterskan att ge stöd till närstående”,“En ömsesidig relation kan stödja närstående i den vårdande processen”, “Att uppmärksamma och vara lyhörd inför närståendes behov av stöd”, “Möjligheter att tillgodose behov av stöd försvåras av närståendes oförmåga att ta emot hjälp” samt “Att främja distriktssköterskans förmåga att uppmärksamma närståendes behov av stöd”. Dessa kategorier föll under två teman; “Att ligga steget före för att möta hela människan” och “Att finnas till hands och vara mottaglig för önskningar”. Slutsats: Det förekom skillnader mellan kommunerna huruvida distriktssköterskan i sitt sätt att arbeta använde rutiner eller inte. Distriktssköterskorna använder flera metoder för att stödja närstående som vårdar en person som insjuknat i demens, men upplever att de ibland blir inkopplade sent, något som hindrar dem i sitt hälsofrämjande arbete liksom möjligheterna att tillgodose ett optimalt omhändertagande. De önskade rutiner, mer utbildning inom området samt hjälpmedel som kunde underlättade deras arbete att uppmärksamma och identifiera närståendes mående och behov av stöd. / Background: Dementia is described as a disease that affects the whole family, whereof relatives are taking a considerable part of the caring in the home. As a consequence the related person can experience a negative impact on the physical as well as the psychological health. To be able to give good support the district nurse’s ability to read the related’s and the patient’s needs is of great importance. However, there are difficulties in the district nurse's work to meet the needs of related parties as well as to be an optimum support. Purpose: The purpose of the study was to describe the district nurse’s way of working and abilities as well as problems in supporting relatives who’s taking care of individuals with dementia. Method: The study was conducted as an interview study with semi-structured interviews. The method was qualitative with an inductive approach. Expedient selection was applied in the recruitment of participants. The inclusion requirement were district nurses in home care from two municipalities in southern Sweden, with intermediate or greater experience in the field. The content of the interviews were analysed using qualitative latent content analysis, as described by Graneheim och Lundman (2004). Result: The result includes nine categories with associated subcategories. The following categories were created; “The district nurse wants to originate from a holistic perspective”, ”The district nurse wants to work preventively through sustained contact with related parties”, “Becoming engaged late is a barrier in health promotion”, “Team collaboration creates conditions for the district nurse to provide support to related parties”, ”A mutual relationship can support related in the care process”, “Paying attention to and be responsive to related parties need of support”, “Opportunities to meet the needs of support is complicated by related parties' inability to accept help” and “Promoting the district nurse's ability to pay attention to related parties’ need off support”. These categories fell under two themes; “Staying ahead to meet the whole human” and “To be available and  responsive to the desires of patients and related”. Conclusion: There were differences in using or not using procedures between the municipalities. The district nurses use several methods to support related who’s taking care of individuals with dementia, but feel that they are sometimes engaged late, which prevents them from providing health promotion and optimal care. The district nurses wished for routines, more education in the area as well as tools that could facilitate their work to highlight and identify related persons support needs and wellbeing.

No description available.

Bakgrund: I takt med den ökande invandringen till Sverige möter distriktssköterskor allt oftare icke-svensktalande patienter, som söker hjälp i triaget på vårdcentraler. För att kunna gör en medicinsk bedömning och avgöra vårdnivå behöver det finnas en fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan och patienten. Distriktssköterskan behöver dessutom kunna förmedla information bland annat i form av egenvårdsråd till dessa patienter. Syfte: Att undersöka distriktssköterskors upplevelser av kommunikationssvårigheter med icke-svensktalande patienter vid triage på vårdcentral. Metod: Studien är en intervjustudie baserad på tolv intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman . Resultat: I resultatet framkom två kategorier: En utmanande kommunikation och Att kunna kommunicera på andra sätt. Distriktssköterskor berättade att de upplevde osäkerhet och oro för att missa en allvarlig åkomma på grund av språksvårigheter. De uttryckte även att bristen på tid utgjorde ett hinder i kommunikationen. Dessutom uppgavs ett antal olika kulturella faktorer som försvårade kommunikationen med icke-svensktalande. Distriktssköterskorna använde sig av uppfinningsrikedom och fantasi för att kunna kommunicera. De tog även hjälp av anhöriga som tolkade eller professionella tolkar.  Konklusion: Att kommunicera med icke-svensktalande vid triage är en utmaning för distriktssköterskor och kräver att distriktssköterskorna kan kommunicera på andra sätt. Ökade resurser i form av tid och lättare tillgång till tolk hade kunnat underlätta för distriktssköterskor som möter dessa patienter. Utbildning i transkulturell, kulturanpassad omvårdnad på grund- och specialistutbildningar inom omvårdnad skulle kunna öka förståelsen och kunskapen och därigenom leda till bättre förutsättningar för kommunikation.

Bakgrund: Omorganisation inom vården ställer högre krav på anhöriga då fler vårdas i hemmet. Därför behövs mer kunskap om anhörigas situation för att stärka familjehälsan. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur anhöriga upplever sin situation i flyttprocessen före, under och efter flytten av en vårdbehövande familjemedlem till ett särskilt boende för äldre, vilket framkom vid hälsostödjande familjesamtal. Metod: Åtta familjer deltog i en samtalsserie av tre samtal. Samtalen analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Huvudresultatet visade på att före flytten upplevdes livssituationen som ohållbar med ett krävande ansvar. Under flytten upplevdes både känslor av frid och frustration. Efter flytten upplevdes sorg, varierat förtroende för boendet, att de anhöriga ville behålla relationen med den vårdbehövande och en förändrad familjesituation. Slutsats: Anhörigas upplevelser var varierande under flyttprocessen. Distriktsköterskan bör vara synlig och finnas som stöd.

No description available.

No description available.