I beskrivningar av Sara Stridsbergs författarskap är Birgitta Trotzig ett återkommande namn. Främst har deras språkliga likheter betonats, men det finns även innehållsmässiga likheter då de båda återkommer till att skriva om moderskap. I denna uppsats jämförs hur moderskap gestaltas i Brigitta Trotzigs Dykungens dotter (1985) och Sara Stridsbergs Happy Sally (2004). Främst studeras hur moderskap gestaltas i de två romanerna, på vilka sätt moderskapet bryter från de rådande könsnormerna samt på vilka sätt verken problematiserar de moraliska aspekter och dilemman som kvinnlig frigörelse och moderskap innebär. Jämförelsen görs genom en tematisk komparativ läsning, och nyckelbegrepp i läsningen är genuskontrakt och norm. I båda romanerna ges en komplex bild av moderskapet, där både kvinnor som vill ha barn och kvinnor som väljer att göra abort skildras. I både Dykungens dotter och Happy Sally finns karaktärer som bryter mot den traditionella modersrollen och mot genuskontraktet, och för dessa normbrott krävs att de betalar ett pris. En skillnad i romanerna är huruvida karaktärerna bryter mot normen av fri vilja eller inte.

The aim of this essay is to describe what the documentary film India’s daughter tells the viewer about the Indian society through an idea analysis. India’s daughter, released in 2015, directly became a big discussion. Since documentary films are sources of information and might affect opinions it is interesting to analyze one. To be able to examine what is said in the film, the following question will be used: What is said about women and their place in the Indian society, Does the ideas show that change is needed or not? and Is there anything that points to that what is said in the documentary affects people’s opinion? The theories used in this essay is feminism and conservatism as ideal types to describe in what direction the ideas are heading, and theories about how media affects opinions to see if what is said in the film actually matters. The result shows that the content of the film and the ideas about women does matter for people’s opinion. It is also clear that there are at least two different ideas about what place women should have in the society, even though the idea that change is needed is the most popular.

I den här uppsatsen undersöks den intertextualitetsteori som framkommer i Kallifatides 2000-talslitteratur, och hur den kan användas för att läsa de autofiktiva inslagen i romanerna. Uppsatsen kommer fram till att Kallifatides ansluter sig till en poststrukturalistisk syn på intertextualitet, där intertextualitet inte så mycket handlar om direkta referenser i ett verk till ett annat, utan utgör en del i den poststrukturalistiska insikten att allt är konstruktion. Genom att människans syn på världen anses sakna essens och istället konstrueras genom språket kan text med denna syn endast referera till andra språkliga konstruktioner, det vill säga, annan text. Livet är något som ”levs mellan två citattecken”. Parallellt tycks dock Kallifatides intertextualitet inneha en mindre språkburen dimension som går tillbaka på en mer konkret historieskatt, och ett arv av kollektiva erfarenheter. Överlag ansluter sig Kallifatides trots allt till kända intertextualitetsteoretikers, såsom Kristeva och Barthes, syn att språket bär på en inneboende intertextualitet. I uppsatsen finner jag emellertid att Kallifatides skiljer sig från nämnda teoretiker i sin inställning till detta beroende. Där Kristeva och Barthes ser en förlorad individuell frihet och agens, ser Kallifatides en vunnen samhörighet och gemenskap. Insikten om synen på intertextualitet i Kallifatides litteratur används sedan i en läsning av de autofiktiva inslagen i verken. Där finner jag att man med en medvetenhet om nämnda intertextualitetsdiskussion kan läsa de autofiktiva inslagen som en sorts praktisk tillämpning av tankarna kring beroendet av myt och fiktion. Sammanblandandet av verken och det litterära arvet, med författarens liv, blir en exemplifiering av idén att livet levs inom redan uppdragna narrativa strukturer. Genom att blanda dåtid och nutid, fiktion och verklighet, exemplifierar Kallifatides att ”det är detaljerna som skiljer oss” från historien och myten, och ”ibland inte ens de”. Individen och författaren lever på så vis texter som redan är skrivna. Vidare menar jag i uppsatsen att de autofiktiva inslagen på detta vis upprättar en sorts ”oklar linje” mellan författare och verk och författare och myt, där synen på förhållandena mellan verk och litterärt arv, och författaren, inte ses uteslutande som enkelriktat kausala. Författarens relation till verket blir alltså inte likriktad: istället för att författaren allena formar verket, formar verket också författaren. Även om skrivandet visserligen anses sprunget ur erfarenhet, ger det på samma gång struktur och form till erfarenheten. Fiktionen är på så vis en del av konstruktionen av oss som individer. Relationen mellan författaren och myten är mer kausalt riktad, det är arvet som påverkar författaren. Den oklara linjen handlar här mer om en oklarhet kring var författarens liv börjar och var myten slutar. Sammantaget läses autofiktiva inslagen som en praktisk tillämpning av de teoretiska resonemangen. Funktionen blir att illustrera tidlösheten hos det litterära arvets narrativa strukturer, och att peka på författarens dubbelriktade förhållande till sin fiktion.

A vulnerable group in society is people with ASD (autism spectrum disorders) or autism. This group seems to increase, mainly due to genetic factors but also environmental problems. Medical research has accelerated in the U.S. and Europe. The biggest problem for people with disabilities is the inability to communicate, both verbally and socially. Parallel communication is growing strongly, a technique that can help these people much, if only there were an adaptation to the needs. There are already technical communication aids developed for people with autism. But they do not seem to fit the target group's communication needs well enough. These aids are designed to handle a superficial communication and people with autism do not understand this type of communication at all. People with ASD would rather appreciate the deeper relationships that can support them on important issues, such as to clarify the context for them are hard to understand. E.g. "inside" and "beyond" could tell that there are a number of houses behind them closer to the houses. They need a different type of support and this support must be provided by close caregivers. Closely support by caregivers seems to be essential for successful development. In other words, they do not have the extensive list of contacts that are in their communication tool today. In my theses, I look primarily at the core needs behind the communication of people with autism. But I also present a design proposal in the form of some sketches on the basis of these needs. The reason for focusing on the analysis is that the majority of existing technical communication aids never seems to have questioned the basis for the decisions shaping the design, i.e. the real needs of the people with ASD. Too often wrong design decisions seem to be made mainly due to an incorrect analysis. Several functions ought to coincide in a single tool that can support the people with ASD to talk, think clearer thoughts, to reflect, formulate an opinion and dream. I would like them to reach deeper thoughts than was possible so far. The features are not new but the combination is. I count to seven features which I consider to be crucial for my result: “Emphasized transfer”, “transparency”, “structure à la Talking Mats”, “imaging”, “digital camera”, “the real meeting”, and “caregivers as important role models”. The communicators should be geographically close to each other and carry one’s own portable technical communication aids, their “BeAKKta”, the name of this design proposal. My result identifies needs of disabled people in their communication, and gives suggestions on how to respond to those needs by presenting different sketches from an analysis. The sketches show up a new design for this communication tool, both in terms of form and function. Lovisa, my daughter and her communication problem is the origin of the trials and she is also the one who gave me both insights and inspiration. / Personer med autism är en utsatt grupp i samhället – en grupp som tycks öka främst på grund av genetiska faktorer men också på grund av miljöfaktorer. Den medicinska forskningen intensifieras både i USA och i Europa. Det största problemet för dessa funktionshindrade handlar om en oförmåga att kommunicera, såväl verbalt som socialt. Parallellt utvecklas kommunikationstekniken starkt, en teknik som skulle kunna hjälpa dessa personer avsevärt om bara det fanns en anpassning till deras behov. Det finns ju visserligen redan tekniska kommunikationshjälpmedel utvecklade för personer med autism. Det är bara det att dessa fortfarande inte passar målgruppens behov av kommunikation särskilt väl. Hjälpmedlen är konstruerade att hantera en mer ytlig kommunikation, det vill säga en kommunikationsform som personer med autism inte använder, än mindre förstår sig på. De vill ofta istället ha en djupare relation som kan stötta dem i viktigare frågor. Det kan till exempel handla om att reda ut huruvida det finns ett ”inuti” och ett ”bortom”; att det finns många hus bortom dem som man kan se närmast. Att se stora sammanhang är nästintill obegripligt för dem. Här behövs verklig hjälp och stöttningen bör förmedlas av en nära vän. Den omfattande kontaktlista som nuvarande kommunikationshjälpmedel tillhandahåller, står alltså inte högt i kurs. I mitt magisterarbete tittar jag framför allt på de centrala behoven bakom kommunikationen hos personer med autism. Men jag presenterar också ett designförslag i form av några enklare skisser med utgångspunkt i just dessa behov. Anledningen till att fokus ligger på analysskedet är att flertalet hittillsvarande tekniska kommunikationshjälpmedel aldrig tycks ha ifrågasatt grunden till de beslut som formar designen det vill säga behoven hos de funktionshindrade personerna. Alltför ofta tas fel designbeslut på grund av en grundlös analys. Flera funktioner sammanfogas här inom ett och samma hjälpmedel som kan stödja de funktionshindrade att tala, tänka klarare tankar, att reflektera, formulera sin åsikt och att drömma. Jag vill att de ska nå djupare tankar än vad som hittills varit möjligt. Funktionerna är identifierade men finns inte inom ett och samma hjälpmedel. Sju funktioner sammanfogas inom ett och samma hjälpmedel: ”Betonad överföring”, ”överblickbarhet”, ”struktur à la Talking Mats”, ”bildhantering”, ”digitalkamera”, ”reellt möte” samt ”närstående som viktiga förebilder”. Båda parter bör befinna sig geografiskt nära varandra och båda måste ha med sig sin egen ”BeAKKta”. Jag identifierar kommunikationsbehoven hos personer med autism och ger förslag på hur behoven skulle kunna mötas genom analys och skisser. Resultatet blir en ny design som sammanför tidigare förvisso identifierade funktioner, varav dock fåtalet utvecklats med tanke på den digitala tekniken. Lovisa, min dotter och hennes brist på kommunikationsförmåga, är upprinnelsen till mitt försök och det är också hon som givit mig både insikter och inspiration. / Phone number: 46709981048