Att inte få dricka i samband med allvarlig sjukdom och ohälsa leder till en känsla av törst och torrhet i munnen. Detta är ett besvär som påverkar patientens vistelse på sjukhus. Vårdrelationen spelar en stor roll för patientens upplevelse. Törsten och torrheten förefaller svåra för sjuksköterskan att uppmärksamma. Denna studie syftar till att belysa patientens upplevelse av törst i samband med att inte få dricka vid allvarlig sjukdom och ohälsa inom intensivvård och slutenvård. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, där sju patienter har intervjuats. Resultatet av analysen presenteras i två huvudkategorier: Förhållande till den egna kroppen och förhållande till andra. I den första kategorin belyses starka känslor av törst och torrhet som är ständigt närvarande men även tankar om hur individen själv hanterar sin svåra situation. Andra kategorin beskriver vårdrelationen och hur den påverkar informantens lidande. Här framkommer en känsla av maktlöshet av att bli nekad dryck och omvårdnadsåtgärder som gör upplevelsen mer hanterbar. Då informanterna i stor utsträckning understryker det bekymmer av törst och torrhet som uppstår vid vätskekarens, något som också beskrivs i andra studier, borde detta motivera ett ökat fokus på problemet. De åtgärder som informanterna beskriver som underlättar tillvaron är enkla åtgärder som intensivvårdssjuksköterskan borde vara bekant med, exempelvis kall fuktig muntork samt vaselin på torra läppar. Studien visar att problemet går att lindra med kunskaper som sjuksköterskor besitter. Utmaningen blir att få törst och torrhet kontinuerligt bedömt och lindrat vilket är patienten till gagn.

Föreliggande studie handlar om att äta och att dricka, och hur man kan prata om det på tyska och svenska. Målet är att belysa vad det är som styr användningen av så kallade intagningsbegrepp i dessa två språk. Studien intar ett lexikal typologiskt perspektiv och lägger speciellt fokus på rollen som sociala faktorer spelar i valet av intagningsbegrepp. Det undersöks även hur långtgående tendenser svenskan och tyskan uppvisar att reservera vissa intagningsverb för maträtter och drycker av specifik karaktär. Datainsamlingsmetoden är semistrukturerade parintervjuer med 3 informantgrupper per undersökt språk. I utvärderingen av intervjuernas resultat används komponentanalys. Resultaten visar att talarens, lyssnarens och aktörens relation till varandra samt situationen som ska beskrivas (plats, tid) och artighet spelar störst roll i valet av intagningsbegrepp. Vissa mönster upptäcktes vad gäller reservering av begrepp för alkoholhaltiga och onyttiga näringsämnen. Andra faktorer som visade sig vara relevanta i valet av intagningsbegrepp är hastighet, mängd, njutning, rörelse, ljud och art. Resultaten uppvisar få skillnader mellan de undersökta språken. / The aim of this thesis is to give an overview over what controls speakers’ choice of expression when talking about eating and drinking in Swedish and German. Special focus lies on what roll social factors – such as formality, politeness, time of day and the place where food or drink are consumed – play in which expression is used. Another subject under investigation is as to how far Swedish and German go in reserving certain expressions of consumption for food or drink with specific characteristics. Data is gathered in semi-structured group interviews with a group size of two people, interviewing three groups per language. Component analysis is used for interpreting the gathered material in a structured way. The results show that the speaker’s, listener’s and actor’s interpersonal relationship, as well as the situation that the speaker wants to describe, are the most important factors in the speaker’s choice of expression. Some patterns were observed in connection with reserving expressions for alcoholic drinks and unhealthy food. Other factors that were deemed important in the choice of expression are speed of intake, amount of intake, enjoyment, motion, sound and species. Few differences between the studied languages were observed.

I mitt examensarbete utforskar jag allmogestilen i Skåne och för samman den med nordisk badkultur. Allmogestilen utgör ett betydande kulturellt och designmässigt arv som riskerar att försvinna på grund av bristen på tillräcklig restaurering av allmogemöbler och till och med olaglig export. Med inspiration från nordisk badkultur där aktiviteter såsom kallbad, rökbastu och dricka brunn är centralt omtolkar jag det moderna spat. Den reducerade estetiken som i vanliga fall associeras till den här typen av rum ersätts med den kraftfullt ornamenterade allmogestilen. Allmoge kan vara både en lyxartikel och något vardagligt, beroende på hur det används och värderas. Syftet för mitt examensarbete är att belysa allmogestilen genom att använda dess stilistiska element som inspirationskällor och genom interiören berätta en historia, i sann allmogeanda.Dessutom utforskar jag allmogestilens och ornamentikens förmåga att kommunicera budskap och historia genom materiella objekt.