<p> </p><p><strong><p>Bakgrund</p></strong>: Andelen njursjuka som är i behov av hemodialys ökar ständigt. I stort sett alla dessa patienter lider av törst. Att vara njursjuk och under dialysbehandling innebär stränga restriktioner i hur mycket vätska patienterna bör inta. Den kraftiga törsten kan leda till att patienterna intar så mycket vätska att dialysbehandlingen blir en fara. För att de inte ska riskera sin hälsa behöver patienten stöd i hanterandet av törst. <strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att belysa hanteringen av törst hos patienter som behandlas med hemodialys. <strong>Metod: </strong>En systematisk litteraturstudie av endast vetenskapliga artiklar användes som metod och sökningar gjordes i PubMed och Cinahl. 10 artiklar valdes ut, kvalitetsgranskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Törst hos hemodialyspatienter upplevs som ett lidande. Hur väl patienterna hanterar vätskerestriktioner och törst beror på bland annat graden av törst, motivationsgrad, sjukdomsstadiet och patientens ålder. Patienter med stor självdisciplin har lättare att hålla sig till de ordinerade vätskerestriktionerna och utstå törsten. <strong>Slutsats: </strong>I slutänden är det när patienter tar ett eget ansvar och utvecklar egna egenvårdsstrategier som de framgångsrikt kan utstå törsten som följer med hemodialysbehandlingens vätskerestriktioner. Utöver att ge sedvanlig information bör sjuksköterskor stödja hemodialyspatienter att hitta egna copingstrategier, speciellt barn och ungdomar.</p>

Bakgrund : Andelen njursjuka som är i behov av hemodialys ökar ständigt. I stort sett alla dessa patienter lider av törst. Att vara njursjuk och under dialysbehandling innebär stränga restriktioner i hur mycket vätska patienterna bör inta. Den kraftiga törsten kan leda till att patienterna intar så mycket vätska att dialysbehandlingen blir en fara. För att de inte ska riskera sin hälsa behöver patienten stöd i hanterandet av törst. Syfte: Syftet med studien var att belysa hanteringen av törst hos patienter som behandlas med hemodialys. Metod: En systematisk litteraturstudie av endast vetenskapliga artiklar användes som metod och sökningar gjordes i PubMed och Cinahl. 10 artiklar valdes ut, kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Törst hos hemodialyspatienter upplevs som ett lidande. Hur väl patienterna hanterar vätskerestriktioner och törst beror på bland annat graden av törst, motivationsgrad, sjukdomsstadiet och patientens ålder. Patienter med stor självdisciplin har lättare att hålla sig till de ordinerade vätskerestriktionerna och utstå törsten. Slutsats: I slutänden är det när patienter tar ett eget ansvar och utvecklar egna egenvårdsstrategier som de framgångsrikt kan utstå törsten som följer med hemodialysbehandlingens vätskerestriktioner. Utöver att ge sedvanlig information bör sjuksköterskor stödja hemodialyspatienter att hitta egna copingstrategier, speciellt barn och ungdomar.

Att inte få dricka i samband med allvarlig sjukdom och ohälsa leder till en känsla av törst och torrhet i munnen. Detta är ett besvär som påverkar patientens vistelse på sjukhus. Vårdrelationen spelar en stor roll för patientens upplevelse. Törsten och torrheten förefaller svåra för sjuksköterskan att uppmärksamma. Denna studie syftar till att belysa patientens upplevelse av törst i samband med att inte få dricka vid allvarlig sjukdom och ohälsa inom intensivvård och slutenvård. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, där sju patienter har intervjuats. Resultatet av analysen presenteras i två huvudkategorier: Förhållande till den egna kroppen och förhållande till andra. I den första kategorin belyses starka känslor av törst och torrhet som är ständigt närvarande men även tankar om hur individen själv hanterar sin svåra situation. Andra kategorin beskriver vårdrelationen och hur den påverkar informantens lidande. Här framkommer en känsla av maktlöshet av att bli nekad dryck och omvårdnadsåtgärder som gör upplevelsen mer hanterbar. Då informanterna i stor utsträckning understryker det bekymmer av törst och torrhet som uppstår vid vätskekarens, något som också beskrivs i andra studier, borde detta motivera ett ökat fokus på problemet. De åtgärder som informanterna beskriver som underlättar tillvaron är enkla åtgärder som intensivvårdssjuksköterskan borde vara bekant med, exempelvis kall fuktig muntork samt vaselin på torra läppar. Studien visar att problemet går att lindra med kunskaper som sjuksköterskor besitter. Utmaningen blir att få törst och torrhet kontinuerligt bedömt och lindrat vilket är patienten till gagn.

Gällande riktlinjer för preoperativ fasta beskriver att patienter med liten risk för aspiration kan inta fast föda fram till sex timmar och klara drycker fram till två timmar före start av anestesi. Studier har visat att många patienter fastar längre, vilket kan ha negativ inverkan både fysiologiskt och på välbefinnandet som till exempel dehydrering, törst, illamående, huvudvärk och nedsatt insulinkänslighet. Syftet med studien var att kartlägga och beskriva preoperativa fastetider, dryckintag samt förekomst av törst hos patienter planerade för elektiv kirurgi. Strukturerade intervjuer genomfördes under fem dagar med 50 patienter som rekryterades konsekutivt på två preoperativa avdelningar. Resultaten visade att majoriteten av patienterna instruerats att inta klara drycker fram till två timmar före start av anestesi. Fastetider hos patienter med strikt fasta varierade mellan 7,75 till 13,25 timmar (median 10 och dryckintag mellan 0,5 till 7,5 glas (medelvärde 3,14; standardavvikelse 1,98). Fastetider hos patienter med flytande fasta varierade mellan 0,75 till 11,25 timmar (median 3,5 och dryckintag mellan 1 till 9 glas (medelvärde 4,31; standardavvikelse 1,91). Av de 50 intervjuade patienterna uppgav 44 % att de upplevde törst. Studiens resultat visade på en stor variation i fastetider och dryckintag där de äldsta patienterna tenderade att fasta länge och inta små mängder dryck preoperativt. / Existing guidelines for preoperative fasting means that patients with a minimal risk of aspiration can take solid food until six hours, and clear drinks until two hours before start of anesthesia. Studies have shown that many patients are fasting longer, which may be detrimental both physiologically and on wellbeing, for example, dehydration, thirst, nausea, headache and reduced insulin sensitivity. The purpose of this study was to map and describe fasting times, beverage intake and the incidence of thirst preoperatively in patients who were undergoing elective surgery. Structured interviews were conducted over five days with 50 patients who were enrolled consecutively in two preoperative departments. The results showed that fasting times in patients with strict fasting ranged from 7.75 to 13.25 hours (MD 10) and beverage intake between 0.5 to 7.5 glasses (3.14 SD 1,98). Fasting times in patients with float fasting ranged from 0.75 to 11.25 hours (MD 3,5) and beverage intake between 1 to 9 glasses (4,31 SD 1,91). Of the 50 interviewed patients, 44 % said they experienced thirst. The results indicated a wide variation in preoperative fasting times and beverage intake, where the oldest patients tended to have long duration of fasting and intake of small amounts of beverage preoperatively. / <p>2010 felaktigt årtal titelsida</p>

No description available.