Syftet med studien är att ge en ökad förståelse för arbetet som studie- och yrkesvägledare gör me frihetsberövade. Arbetet utgår ifrån följande tre forskningsfrågor; Hur arbetar studie- och yrkesvägledare som vägleder frihetsberövad? Vad anser studie- och yrkesvägledare är det viktigaste dem kan göra för att minska återfallsrisken hos frihetsberövade personer? Hur ser möjligheterna till vägledning ut för en frihetsberövad person? Arbetets tidigare forskning visar på vägledarens arbete med att motivera klienter till utbildning, samt att utbildning är en central funktion för att minska frihetsberövades återfall i brott. Studien utgår från en kvalitativ metod som genomförts genom sju semistrukturerade intervjuer. Undersökningens resultat visar på att studie- och yrkesvägledare arbetar både stödjande och motiverande i att den frihetsberövade ska fortsätta utbilda sig, samt öka den frihetsberövades egen handlingsförmåga till att skapa sig en bättre framtid. Vilket görs i syfte av att förebygga minskat återfall i kriminalitet eller missbruk. Vägledarna är även starkt beroende av en god samverkan mellan de aktörer och personal som berör vägledarens klienter. Detta eftersom samverkan är en stark bidragande faktor i att uppmärksamma frihetsberövades vägledning behov, samt för att stärka integreringen av den vida vägledningen i verksamheten.

Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om hur studie- och yrkesvägledare vägleder digitalt. För att besvara syftet har sju studie- och yrkesvägledare tillfrågats om hur de vägleder digitalt, vilka möjligheter och utmaningar de ser med att vägleda digitalt och även vilka utvecklingsbehov som finns för att förbättra digital vägledning. Tidigare forskning indikerar potentialen med digital vägledning, men även att det finns förbättringsområden och att den digitala vägledningen i vissa aspekter är underutvecklad. Studien har haft en kvalitativ forskningsstrategi och data har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultatet tyder på att ansvaret för digital vägledning lämnas till den enskilde studie- och yrkesvägledaren. Det framkommer också att när vägledningen görs digital blir den mer tillgänglig, men att distansen kan vara ett hinder för en god vägledningsprocess. Vidare påvisas att digital vägledning är fragmenterad och att det behövs ta ett samlat grepp på nationell nivå för att kunna förbättra den. Studien ger således kunskap om digital studie- och yrkesvägledning som kan vara till nytta både för den enskilde studie- och yrkesvägledaren som vägleder digitalt, men även för organisationer och beslutsfattare som vill implementera digital vägledning.

Syftet med studien är att undersöka och synliggöra studie- och yrkesvägledares förutsättningar i arbetet med jämställdhet kopplat till elevers studie- och yrkesval.Arbetar studie- och yrkesvägledare med detta och i så fall, hur? Vi frågar oss också vilka hinder respektive möjligheter ser studie- och yrkesvägledare i jämställdhetsarbetet. Arbetet baseras på åtta intervjuer med yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare där vi utgått från den kvalitativa metoden. I resultaten framkommer flera stora utmaningar, både på strukturell nivå och på individbasis. Studie- och yrkesvägledarna vittnar om upplevd ensamhet i sin yrkesroll, stora brister i styrningen av skolans studie- och yrkesvägledning och ständig tidsbrist. Potentiella utvecklingsmöjligheter lyfts också i denna studie så som möjligheten till prespektivvidgande och normutmanande vägledning när vägledningen sätts in i lägre åldrar. Tydligare ansvarsfördelning och reglering av studie- och yrkesvägledningens vida perspektiv är ett potentiellt utvecklingsområde som beskrivs som helt nödvändigt för jämställdhetsarbetet. Kompetensutveckling för flera yrkeskårer i skolans verksamhet inom genusmedvetenhet och normkritisk pedagogik lyfts även som avgörande för möjligheterna att motarbeta könsnormers begränsningar på elevers uppfattade valmöjligheter.

Gymnasieprogrammen är uppdelade efter kön och könsnormer är djupt rotad hos eleverna redan från tidig ålder. Studie- och yrkesvägledarens roll i vägledningssamtalen med elever inför gymnasievalet är därmed viktigt för att eleverna ska få en förståelse om, bli medveten av och påläst kring sitt gymnasieval. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod där syftet är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar genusmedvetet inför gymnasievalet med elever i glesbygdskommun. Syftet besvaras genom följande forskningsfrågor; Hur kan det och yrkesvägledararbetet tolkas och förstås? På vilket sätt och yrkesvägledare att av att de bor i en glesbygdskommun? Hur upplever studie- och yrkesvägledare att inför gymnasievalet? Studiens frågeställningar besvarades genom semistrukturerade intervjuer där informanterna besvarat intervjufrågor och svaren har sedan analyserats mot tidigare forskning. Uppsatsens resultat indikerar att studie- och yrkesvägledarens arbete för att pojkar ska göra otraditionella val saknas, och pojkar anses påverkas mer av könsnormer inför gymnasievalet än flickor. Studie- och yrkesvägledare arbetar genusmedvetet med elever i grupp, men saknar ett utförligare arbete i de individuella samtalen. Resultatet visar också att studie- och yrkesvägledare vägleder elever utifrån individens intresse, samtidigt visar forskning att intresse styrs utifrån kön. Könsnormer befästs ytterligare trots att studie- och yrkesvägledare försöker att utgå ifrån en neutral vägledning. Att geografisk plats och könsnormer påverkar eleverna vid gymnasievalet, är något som studie- och yrkesvägledarna är medvetna om, men ett aktivt arbete från deras sida för att motverka detta saknas till viss del.

Syftet med studien är att se vad elever tror påverkar deras intresse för fysik, om vardagskopplingarär nödvändiga eller kanske om kunskap i sig kan vara gott nog. Studien har genomförts genomkvalitativa intervjuer med gymnasieelever i årskurs 3 som sedan analyserats utifrån ettfenomenografiskt perspektiv. Resultatet visade att beroende på elevens intresse för fysik bedömdeeleven vardagskopplingar som olika viktigt, men hade också olika lätt att se kopplingar mellanfysiken och vardagen. Vidare framkom att kunskap i sig var något som kunde motivera elever attanstränga sig. Här betonades känslan av att klara en svår uppgift eller visa sig smart inför vänner.Dessutom visade det sig att matematiken och fysiken för eleverna var tätt sammankopplade. Enbarten elev tyckte att matematiken bidrog till ökad förståelse av fysiken. Resten av eleverna tyckte attmatematik i fysik gjorde ämnet mindre intressant och gjorde eleven mindre motiverad till att läsafysik i skolan.

Syftet med studien är att ge en bild av lärares olika uppfattningar av hur elever lär sig talfakta inom de första 10 talen. Studien är inspirerad av fenomenografin, vilket är en forskningsansats som är intresserad av att undersöka människors kvalitativt skilda uppfattningar av samma fenomen. I denna studie utgjordes fenomenet av hur elever utvecklar talfakta i addition och subtraktion inom de första 10 talen. Elever behöver utveckla dessa kunskaper för att få bättre förutsättningar att lära sig använda de fyra räknesätten inom högre talområden och för att lösa matematiska problem. I studien genomfördes fem intervjuer med lärare verksamma i årskurs 1–3 med olika erfarenhet och utbildning. I resultatet framkommer att lärare uppfattar att elever lär sig talfakta genom förståelse, mängdträning och problemlösning. Vidare visar resultatet hur eleverna kan använda sina kunskaper om talfakta inom de första 10 talen.

The aim of the study is to use the documentation produced and made public in preschool to contribute with knowledge about values in preschool performative documentation practice. The study focuses on seemingly valuable actions in the documentations studied. Ball’s performativity concept has been applied to analyze the documentationsthat form the basis of the study. The theoretical concepts of fabrication and second-order activity have been used in the analysis of the material. In addition, core actions within a performative culture characterized by displays, judgements and comparisons form the basis of the analysis. The empirical material consists of documentation produced and made public in preschool bybeing posted on walls and in children’s files. Eight categories of valuable actions emerge from the material: actions related to learning and knowledge, social actions, self-control and obedience, independence, creativity and curiosity, ethical actions, participation and influence, as well as joy and wellbeing. The result shows that actions related to learning and knowledge form the core in preschool documentation practice. Besides representing an overwhelming majority of the documentation studied, they are also included in other valuable action categories. Actions playing a minor role in the material include ethical actions as well as participation and influence. The focus of learning and knowledge lies mainly on particular subjects or curriculum areas, such as language, mathematics and science. Most documentation also demonstrates a goal and result orientation which indicates the importance of learning and knowledge. The children are the ones made visible in preschool documentation, while teachers are relatively invisible. The documentation focuses on the knowledge and skills of the children. The assessments are made both implicitly, by highlighting certain actions as valued, and explicitly, bytesting children’s knowledge and abilities by check-up tasks or interviews. Comparisons are not normally made between children, but rather bycomparing children’s current knowledge and skills with what they havedemonstrated previously. The majority of the documents lack information onpreschool contributions to improvements in children’s knowledge. Performative elements like performance, examination, evaluation, check-ups, goal orientation, result orientation and focus on the individual are most distinctly linked to the category of learning and knowledge. This indicates a connection that may contribute to primarily highlighting learning and knowledge in the documentation. This category includes all the analysis concepts that are used in the study and are relevant in a performative culture. Hence, a strong focus on learning and knowledge is in itself an indication that the documentation practice should be characterized as performative.

No description available.

No description available.

No description available.