No description available.

Vilka faktorer är av vikt för att uppnå ekonomisk tillväxt? Kring denna fråga har det ständigt debatterats. Det är viktigt för ett land hur dess ekonomiska tillväxt fungerar, hur de uppnår detta kan ske på olika sätt och vad som påverkar den ekonomiska tillväxten finns det blandade meningar om. Syftet med uppsatsen är att undersöka samt förklara vilka faktorer som skapar denna ekonomiska tillväxt, vi kommer undersöka detta genom att titta på den grupp som kallas för utvecklingsländer. Det finns tidigare studier inom detta område men de vi har sett till har delade meningar, vilken om någon specifik faktor som bidrar till ekonomisk tillväxt mer än någon annan. Däremot så finns det gott om tillväxtteorier som försökt förklara vilka faktorer som påverkar tillväxten, vilka vi har använt oss av för att förklara resultatet av analysen. Vi har använt oss av en linjär regressionsmodell, där den beroende variabeln ekonomisk tillväxt är representerad av förändringen i bruttonationalprodukten per capita. Modellen har testat gentemot åtta stycken oberoende variabler som anses kunna påverka tillväxten och på så sätt har vi kunnat se var utvecklingsländers tillväxt kan komma ifrån. Data som använts i denna undersökning är sekundärdata, som kommer från internationella organisationer. Resultatet som vi fick fram kom att visa att tre av våra variabler var av signifikant betydelse för den ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna. Dels var det vilket statsskick som länderna i fråga hade, dels hur stor del av bruttonationalprodukten som bestod av utländska direktinvesteringar, och sist var även ländernas populationstillväxt av betydelse för hur väl landet lyckades uppnå ekonomisk tillväxt.

No description available.

<p>Innan Kina öppnade dörrarna för omvärlden, ansågs de inneha en av världens mest slutna marknader. Detta har dock förändrats då Kina tillät marknaden styra istället för central styre, samt att de beslöt för en utåtriktad utvecklings strategi. Detta tyder på att Kina tillät utländsk handel att spela en betydelsefull roll i deras ekonomiska utveckling.</p><p>Uppsatsen, med hjälp av inkomst benämner av handel och BNP per capita, har som syfte att studera relationen mellan handel och ekonomisk tillväxt i Kina under perioden 1980-2003. Syftet är att man med hjälp av det ekonometriska verktyget, tidserie, kunna finna en positiv relation emellan dessa variabler. Inkomst benämner av handel inkluderar värden av både export och import. Det är därför teorin används för denna uppsats, eftersom teorin anser att export ensam inte kan orsaka ekonomisk tillväxt om inte import är inkluderad.</p><p>Undersökningen, tidserie, innebar en enheten rotar problem, cointegration, samt Granger causalitets test. Värdena givna visar på att undersökningen har statistisk signifikanta värden, vilket tyder på att handel är av relevans för den ekonomisk tillväxt i China under 1980-2003.</p> / <p>Prior to China’s open-door policy, China was considered among one of the worlds’ most isolated economies. However, that changed when they allowed the market force to go before central planning, and decided on an outward orientation for their development strategy. This was a sign indicating that China allowed foreign trade to play a leading role in its economic development.</p><p>This thesis, with the help of income terms of trade (ITT) and GDP per capita, aim to study if there is any relation between trade and growth in China during 1980-2003. The purpose is with help of the econometric tool, time series, to find a positive correlation between these variables. ITT include both the value of exports and imports. That is why the theory ITT is being used for this thesis, since the theory indicates that exports alone cannot explain growth if imports is not considered as well.</p><p>The test, time series, was performed by doing a unit root problem, co integration, and a Granger causality test. The result given when doing these tests show of statistically significant result, which indicates that trade is of relevance for growth in China during 1980-2003.</p>

Huvudsyftet med denna uppsats är att analysera begreppet ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende och att utreda vid vilken grad av aktivitet en sådan verksamhet uppkommer samt vilka objektiva omständigheter som kännetecknar begreppet . Ekonomisk verksamhet är ett av de mest grundläggande begreppen inom mervärdesskatteområdet och mervärdesskattedirektivet. Begreppet är av väsentlig betydelse vid bedömningen av huruvida någon utgör en beskattningsbar person och ska vara underkastad mervärdesbeskattning. Definitionen återfinns i artikel 9 i mervärdesskattedirektivet. Med ekonomisk verksamhet  avses sådan verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör. Här inbegrips både gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Vidare definieras ekonomisk verksamhet som utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i avsikt att fortlöpande vinna intäkter.  Begreppet infördes inom svensk rätt först år 2013 som en följd av Europeiska kommissionens fördragsbrottsförfarande mot Sverige som inleddes den 27 juni 2008. I samband med detta fick den svenska lagstiftningen samma lydelse som mervärdesskattedirektivet. Av praxis från Europeiska Unionens domstol framgår det att begreppet ekonomisk verksamhet ska ges en vid tolkning. Avsikten att bedriva en ekonomisk verksamhet ska styrkas med objektiva omständigheter. Det är upp till de nationella myndigheterna och domstolarna att i varje enskilt fall bedöma alla relevanta och objektiva fakta, såsom anskaffade tillgångar, ingångna avtal, antalet kunder och intäkternas belopp. Bedömningen ska göras oberoende av verksamhetens syfte och resultat. Vid bedömningen ska de svenska domstolarna utgå från mervärdesskattedirektivet och den rättspraxis från Europeiska Unionen som finns. Då förutsättningarna i de enskilda fallen sällan är de samma är den rättspraxis och direktiv från Europeiska Unionen som finns inte tillräckligt för att utgöra en grund som säkerställer att begreppet ekonomisk verksamhet tolkas enhetligt i medlemsstaterna.

I denna fallstudie har Flästa vattentäkt i Bollnäs kommun samt Ljung vattentäkt i Linköpings kommun studerats. Det som studerats är hur myndigheterna i dessa två fall hanterat frågor kring ersättningar till markägare samt arrendatorer och andra nyttjanderättsinnehavare i samband med att vattenskyddsområdet inrättats. Studien är genomförd som en fallstudie där strukturerade analyser gjorts av utvalda dokument. En ansats har också gjort att relatera det studerade problemet till Ulrich Becks teorier om risksamhället. Studien är avgränsad till att enbart studera hur ersättningar till jordbruket hanterats. Andra typer av verksamheter inom de berörda områdena har inte studerats. Det svenska jordbruket är något vi är stolta över, likaså vårt rena dricksvatten. Tyvärr genererar delar av jordbruket en del oönskade effekter. Som exempel kan nämnas övergödning och bekämpningsmedelsrester. Målet med EU:s ramdirektiv för vatten är att alla vatten ska uppnå god status till 2015.  För att uppnå detta inrättas vattenskyddsområden för att skydda de vatten som nyttjas eller kan komma att nyttjas som vattentäkt. Eftersom hela tillrinningsområdet bör innefattas i vattenskyddsområden när dessa inrättas berörs ofta stora markområden av de nya skyddsföreskrifterna. Dessa markområden används idag för andra ändamål, till exempel jordbruk. Då ett vattenskyddsområde inrättas förändras förutsättningarna för jordbruket i det berörda området. Exempelvis kan bekämpningsmedelsanvändningen i de flesta fall inte fortsätta på samma sätt som förut och ibland läggs också förbud eller restriktioner på att använda växtnäringsämnen i området. Både vattenförsörjning med vatten av god kvalitet och produkter från jordbruket är viktiga för landet. Jordbruk och vattenskydd har här till viss del skilda intressen inom samma markområden. Av slutsatserna framgår att ersättningen till markanvändare i samband med inrättande av vattenskyddsområden kan hanteras på olika sätt beroende på i vilket lagrum beslutsfattarna tar sin utgångspunkt. De båda kommunerna har hanterat detta på olika sätt. Utfallet är att i Bollnäs fick markägare och brukare ersättning för värdeminskning på marken eller ersättning för produktionsbortfall medan detta inte är aktuellt för lantbruket i Linköping. Att det saknas en reservvattentäkt i Bollnäs kommun är sannolikt en av de största anledningarna till att kommunen valt att helt förbjuda kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområdet. För Linköpings kommun finns ytterligare en vattentäkt vilket minskar sårbarheten. Studien visar också på att vi till viss del lever i den typ av risksamhälle som Beck talar om i sin teori. Men också att vi delvis fortfarande befinner oss i gränslandet mellan det klassiska industrisamhället och risksamhället.

Skadeståndsansvaret på ägarnivå i ett företag är relativt svagt jämfört med ansvaret på styrelse- och VD-nivå. Detta gäller i både aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagreglerna utgår från att medlemmen/aktieägaren måste kunna ta tillvara sina egna individuella intressen. I en ekonomisk förening kan medlemmarna lämna över ansvaret i stämman till ägarrepresentanter (fullmäktige). En ledamot i fullmäktige är inte ombud för en viss delägare utan ska ta till vara det samlade delägarintresset i sitt uppdrag. I uppsatsen ställer jag frågan om ett mer omfattande skadeståndsansvar än vad som an-nars gäller på ägarnivån bör gälla för fullmäktigeledamöter med hänsyn bl.a. till att le-damöterna kan anses ha en sysslomannaliknande ställning. Jag pekar bl.a. på behovet av ett vidgat ansvar till följd av den allmänt ökade tonvikten på ägarstyrning och ägardirek-tiv. Vidare förekommer, särskilt i vissa producentkooperativ, organ för styrning vid si-dan om de formella bolagsorganen. Detta talar också för behovet av ett strängare ansvar. Jag kommer till slutsatsen, att en skärpning i lag av ansvaret för fullmäktige är en trubbig och tekniskt svår väg att gå. När styrande organ inrättats vid sidan av bolagsorganen bör det enligt min mening finnas ett utrymme för en analog tillämpning av de associat-ionsregler som gäller för bolagsledningen. I övriga fall kan man anta att det förhållandet att fullmäktige åtagit sig ansvar och inflytande vid sidan av de obligatoriska uppgifterna får betydelse vid bedömningen av om den eventuella vårdslösheten är grov. Man kan också hoppas att medvetenheten om dessa frågor och en ökad uppmärksamhet leder till en tydligare och mer förutsägbar rättstillämpning.

Vi lever idag i vad som ofta betecknas det post-industriella samhället. Det karaktäriseras av en sjunkande betydelse för den traditionella industrin, och en starkare närvaro av tjänster. Vård, skola och omsorg är exempel på tjänster som i stor utsträckning tillhandahålls av den offentliga sektorn. Nyttjandet och tillhandahållandet av dessa tjänster är vitala ingredienser i ett välfärdssamhälle, och man är mån om att kunna bibehålla en god välfärd även i framtiden. Välfärdssamhället sägs nämligen stå inför hopande problem härrörandes från en obalanserad produktivitetstillväxt samt en demografisk förskjutning. Dessa problem belyses och diskuteras i detta arbete. Baumols kostnadssjuka fördyrar den relativa kostnaden för tjänster med ett stort inslag av mänsklig interaktion. Produktiviteten inom sektorer där kapital är den största produktionsfaktorn är generellt högre än produktiviteten inom sektorer där arbetskraft är den dominerande produktionsfaktorn. Exempel på det senare är just tjänster som förknippas med välfärd. Denna obalans i produktivitetstillväxt har implikationer för sysselsättning, tillväxt och priser, och sålunda för våran gemensamma välfärd. Vidare möter vi en demografisk förskjutning. Andelen äldre av den totala befolkningen stiger. Det innebär likaså att antalet i arbetsför ålder minskar relativt den totala befolkningen. Vi ser att totalt arbetade timmar har minskat stadigt de senaste decennierna, trots en ökande befolkning. För att möta denna utveckling på ett adekvat sätt krävs det att det förs en diskussion om detta tema. I viss mån görs det också, men inte många politiker eller nationalekonomer för en öppen debatt, de förra för att de kanske inte vågar föra den och de senare för att de kanske inte hinner eller anser det vara tillräckligt prestigefullt att skriva en insändare i DN eller SvD. Istället förs en debatt bortom allmänhetens värld, i tidskrifter och böcker som få svenskar känner till och ännu färre läser. De idéer som presenteras där är slagkraftigt underbyggda med en ofta enkel och tilltalande retorik och presenteras i detta arbete i en diskussion efter det att det empiriskt har visats vilka problem välfärden faktiskt står inför.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur delar av pengarna som kom idrotten till gagn efter grundandet av AB Tipstjänst 1934 fördelades. Den delen av pengarna som den här uppsatsen fokuserar på är de pengarna som gick till byggandet av olika idrottsanläggningar. Perioden som undersöks är 1935-1938. Under dessa fyra år betalades pengar som idag motsvarar en kvarts miljard ut till olika anläggningar. Anledningen till detta är att de första pengarna betalades ut 1935 och när andra världskriget startade 1939 ströps anslagen. Frågor som besvaras i uppsatsen är till exempel: Hur såg fördelningsprincipen för pengarna ut? Hur såg den regionala fördelningen av pengarna ut? Vilka enskilda projekt fick mest anslag och vika blev således vinnarna av grundandet av det statliga spelmonopolet? Källmaterialet som används i uppsatsen kommer från Riksidrottsförbundets (RF:s) arkiv (riksarkivet) i Arninge. Det består mestadels av RF:s idrottsplatskommittés protokoll och handlingar. Resultatet visar att storstadsdistrikten Stockholm, Skåne och Uppland fick mest pengar. Pengarna gick i första hand till att färdigställa redan påbörjade anläggningar och i andrahand till nya anläggningar. Huruvida anläggningen var av riksintresse eller om den var av betydelse för orten och eller hela idrottsdistriktet tycks ha haft betydelse. Pengarna gick bland annat till byggandet av Råsunda stadion i Solna. Stora summor kom också att gå tillbaka till staten. I form av anläggningsbidrag till Uppsala och Lunds universitet. Dessa bidrag var betydligt högre än medelbidragen under perioden.

No description available.