I denna fallstudie har Flästa vattentäkt i Bollnäs kommun samt Ljung vattentäkt i Linköpings kommun studerats. Det som studerats är hur myndigheterna i dessa två fall hanterat frågor kring ersättningar till markägare samt arrendatorer och andra nyttjanderättsinnehavare i samband med att vattenskyddsområdet inrättats. Studien är genomförd som en fallstudie där strukturerade analyser gjorts av utvalda dokument. En ansats har också gjort att relatera det studerade problemet till Ulrich Becks teorier om risksamhället. Studien är avgränsad till att enbart studera hur ersättningar till jordbruket hanterats. Andra typer av verksamheter inom de berörda områdena har inte studerats. Det svenska jordbruket är något vi är stolta över, likaså vårt rena dricksvatten. Tyvärr genererar delar av jordbruket en del oönskade effekter. Som exempel kan nämnas övergödning och bekämpningsmedelsrester. Målet med EU:s ramdirektiv för vatten är att alla vatten ska uppnå god status till 2015.  För att uppnå detta inrättas vattenskyddsområden för att skydda de vatten som nyttjas eller kan komma att nyttjas som vattentäkt. Eftersom hela tillrinningsområdet bör innefattas i vattenskyddsområden när dessa inrättas berörs ofta stora markområden av de nya skyddsföreskrifterna. Dessa markområden används idag för andra ändamål, till exempel jordbruk. Då ett vattenskyddsområde inrättas förändras förutsättningarna för jordbruket i det berörda området. Exempelvis kan bekämpningsmedelsanvändningen i de flesta fall inte fortsätta på samma sätt som förut och ibland läggs också förbud eller restriktioner på att använda växtnäringsämnen i området. Både vattenförsörjning med vatten av god kvalitet och produkter från jordbruket är viktiga för landet. Jordbruk och vattenskydd har här till viss del skilda intressen inom samma markområden. Av slutsatserna framgår att ersättningen till markanvändare i samband med inrättande av vattenskyddsområden kan hanteras på olika sätt beroende på i vilket lagrum beslutsfattarna tar sin utgångspunkt. De båda kommunerna har hanterat detta på olika sätt. Utfallet är att i Bollnäs fick markägare och brukare ersättning för värdeminskning på marken eller ersättning för produktionsbortfall medan detta inte är aktuellt för lantbruket i Linköping. Att det saknas en reservvattentäkt i Bollnäs kommun är sannolikt en av de största anledningarna till att kommunen valt att helt förbjuda kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområdet. För Linköpings kommun finns ytterligare en vattentäkt vilket minskar sårbarheten. Studien visar också på att vi till viss del lever i den typ av risksamhälle som Beck talar om i sin teori. Men också att vi delvis fortfarande befinner oss i gränslandet mellan det klassiska industrisamhället och risksamhället.

I Stockholms regionala vattenförsörjningsplan har vattenresurser i Stockholmsregionenundersökts och prioriteras utifrån deras betydelse för länets vattenförsörjning nu och i framtiden. Sex av de högprioriterade vattenresurserna i Norrvattens verksamhetsområde har valts ut eftersom de saknar befintligt vattenskydd eller har vattenskydd som behöver revideras. Vid införande eller utökande av vattenskydd kan intressekonflikter uppståmed aktörer som är verksamma inom det tilltänkta vattenskyddsområdet. I detta arbete används Arc-GIS för att undersöka utvalda intressekonflikter. I första hand undersöks åkerarealen inom modellerade vattenskyddsområden och kostnader för att ersätta jordbrukare vid försvårad markanvändning i samband med vattenskydd. Utöver analysen kring jordbruksmark identifieras, utreds och riskklassificeras intressekonflikter med vattenskydd för riskobjekten vägar, järnvägar, industrier och övrig bebyggelse. Naturskyddsområden är inkluderade men ses inte som en intressekonflikt med vattenskydd. Naturskyddsområden innebär ett ytterligare skydd för vattentäkten. Resultatet visar att Röåsen-Bergby i Norrtälje kommun är den vattenresurs i norra Stockholmsregionen med flest enskilda intressekonflikter. Grundvattenmagasinet har både ovanpå och i nära omgivning stora arealer åkermark, tungt trafikerade vägar och betydande bebyggelse med både industrier och bostäder. För de sammankopplade grundvattenmagasinen Uppsalaåsen-Toresta/ Lindormsnäs finns måttliga arealer åkermark nära magasinet och en förhöjd risk från väg, järnväg, industri och övrig bebyggelse. Ytvattentäkten Fysingen har stora arealer omgivande åkermark. Ytvattnet ligger nära E4 och har vältrafikerade järnvägar, men sjön är skyddad till större del av vattenskydd som införts för närliggande åsar och innehar ett naturskydd vilket minskar risken för påverkan från omgivande riskobjekt. Ytvattentäkten Erken har högsta prioritet i Stockholms regionala vattenförsörjningsplan men sammanlagt få riskobjekt. Erken har mindre arealer åkermark närmast sjön samt många naturreservat och ett befintligt vattenskydd. Ytvattentäkten Largen har utifrån avgränsningen endast en mycket liten åkerareal och får lägst rang utifrån valda parametrar men har utöver åkermark stora arealer skogsmark och en närliggande grundvattentäkt som väntas bli påverkade vid införande av eventuellt vattenskydd. Föreslagna vattenskyddsområden, kostnader för ersättning vid försvårad markanvändning, och riskklassificering är framtaget utifrån tillgängliga kartunderlag och modeller utan att mätningar har gjorts. Detta resulterar i att resultatet får ses som en vägledning för att belysa problematiken i samband med införande eller utökande av vattenskydd för dessa områden men där hydrogeologiska undersökningar är rekommenderat för vidare utredning. / The County administrative board in Stockholm has produced a water plan for region Stockholm that contains a prioritization for all water resources in the region based on the reservoir's importance for present and future water production. From the resources with highest or high priority a selection has been made of resources that lack or need to update their water protection area. Three groundwater reservoirs and three surface water reservoirs were selected in the region that Norrvatten provides water for. When a water protection area is established or renewed conflicts of interest occur within the surrounding area. By using Arc-GIS an analysis can be made of the competing interests in the area. This is performed by combining layers provided by swedish institutions such as Länsstyrelsen, SGU, Naturvårdsverket and cutting them down to reasonable shapefiles and extract necessary information. This thesis focuses on the conflict of interest with agriculture and identifying and classifying risk objects as roads, railroads, industries and housing areas around the water resources. Agriculture land area is measured and costs are calculated to get a general overview how expensive it will be to compensate landowners that can't use their land due to restrictions in the suggested water protection area. Identifying and risk classifying risk objects has been done forroads, railroads, industrial and housing areas in the suggested waterprotaction area. The analysis shows that the groundwater reservoir at Röåsen-Bergby is the water resource that has the most conflicts of interest of the selected water reservoirs. Röåsen-Bergby has big areas of land used for agriculture, neerby roads with heavy traffic and large urban areas. A combined analysis has been made for groundwater reservoirs Uppsalaåsen-Toresta and Uppsalaåsen-Lindormsnäs. In this area there are big areas of agricultural land close to the reservoirs and also roads, railroads, industry and housing areas that provide an increased risk for pollution. The surface water Fysingen is protected by nearby water protection areas and a nature protection area but is still subject to conflict of interest with large land areas of agriculture and heavily trafficked roads and railroads that provides increased risk for pollution to the lake. The surface water Erken has the highest priority in the regional water plan but has few risk objects except a heavily trafficked road and some housing areas. Based on the initial analysis Largen only had small areas of housing as conflict of intrest. Suggested water protection areas, cost to compensate landowners, and risk classification has been produced with available maps and models without any new measurements. Which means that the result must be looked at as a guidance that shows that problems can occur when establishing or renewing water protection areas. For the selected areas a hydrogeological investigation has to be done to make it possible to draw better conclusions.

Detta examensarbete utreder om det går att reglera lagstiftning gällande ersättning vid rådighetsinskränkning på den enskilda fastighetsägarens mark, i de fall då expropriation sker i syfte att främja miljöskydd för specifikt ändamål. Utredningen avgränsas till miljöskyddet, specifikt vattenskyddsområden.  Den rättsdogmatiska metoden har legat till grund för arbetets utredning, där analys och studier av teori har genomförts inom bl.a. lagtext, doktrin, praxis och litteratur inom det aktuella forskningsområdet. Till detta har kompletterande intervjuer genomförts med advokat Michelle Hesselbrand, teknologidoktor Leif Norell och Uno Schön, funktionsansvarig för dricksvatten. Vidare redogörs för rättsfall, i syfte att åskådliggöra hur teorin tillämpas i praktiken. Vattenskyddsområden inrättas för att bevara och säkerställa kvalitet och kvantitet av råvattentillgångar. Skyddet är inrättat för att motverka kontinuerliga och tillfälliga föroreningar som människan förorsakar. Användning av bekämpningsmedel är det som förorsakar störst förorening i samband med markanvändning. Det har framkommit att rester från kemiska partiklar har hittats i vattentäkter, trots att kemikalierna sedan länge är förbjudna. Detta tyder på att nedbrytningsprocessen av kemikalierna tar lång tid och därför bör man eftersträva att använda bekämpningsmedel som är hållbara över tid och som inte förorsakar föroreningar. Vattendirektivet har upprättats av EU för att skydda och säkerställa vattenkvaliteten runt om i Europa.  I Sverige beslutar länsstyrelserna och kommunerna om vattenskyddsområden ska upprättas för ett specifikt markområde. I och med att det finns behov av att skydda vattentäkter, finns det även ett behov av att genomföra inskränkningar i markanvändningen. Genom vattenskyddsföreskrifterna förbjuds vissa typer av åtgärder och verksamheter kan bli tillståndspliktiga eller helt förbjudna. Alla individer som äger egendom omfattas av egendomsskyddet, vilket följer av 2 kap. 15 § RF. Den aktuella paragrafen har influerats av bestämmelser från EKMR:s “artikel 1-Skydd för egendom”. Fastighetsägarens egendomsskydd är starkt och kan enbart upphävas genom expropriation eller för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Enligt 2 kap. 15 § 2 st. RF framgår att ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Är det fråga om ersättning för åtgärder som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl, ska ersättningsrätten följa det som förespråkas av gällande lagstiftning, t.ex. MB.  Miljöbalken reglerar och upprätthåller bl.a. begränsningar för hälso- och miljöpåverkan. Syftet med MB är att uppnå en hållbar utveckling och säkerställa att människor i nutid och i framtid får en hälsosam och god omvärld att leva i. MB:s bestämmelser föreskriver rätten att upprätta skyddsområden för olika ändamål, som syftar till att ge skydd för påverkan som kan skada det skyddsvärda. När det beslutas om inrättande av ett skyddsområde, måste ställningstagande tas till skyddsintresset och det enskilda intresset. Om den enskildes rätt att använda mark eller vatten inskränks genom skyddsbestämmelser, får inskränkningen inte ske längre än det som krävs för att tillgodose syftet med skyddet. En intresseavvägning måste alltid ske vid inrättande av ett skyddsområde.  Den enskilde har rätt att ansöka om dispens från restriktionerna och om kompensation för intrång som upprättas för att tillgodogöra det allmänna intresset. Huruvida ersättningsrätt föreligger för den enskilde föreskrivs i bestämmelser i 31 kap. MB. Av aktuella bestämmelser framgår att ersättning ska ges för beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att markanvändning avsevärt försvåras för den enskilde. Uppkommer skada på mark där skyddsföreskrift inrättats enligt 7 kap. 22 § MB, ska bestämmelserna i 31 kap. MB och i ExL tillämpas, när markägarens ersättning ska beräknas.  I de fall ersättning inte kan beslutas, ska föreskrifter i ExL tillämpas. De inskränkningar som får ske i äganderätten, måste vara av allmänt intresse och ha väsentlig betydelse. Expropriation sker antingen genom äganderätt, nyttjanderätt eller servitut på fastigheter som inte är statligt ägda. Vidare måste intrånget vara samhällsekonomiskt lönsamt, vilket innebär att intrånget måste överväga de olägenheter som allmänheten och den enskilde drabbas av, varvid en intresseavvägning ska ske mellan det allmänna och den enskilde. Ersättning ska utgå i de fall fastighetsägarens äganderätt inskränks eller om denne drabbas av skador som tillkommer när ett intrång sker. Det finns olika sätt att beräkna ersättningens storlek på. Det kan handla om inlösen av hela fastigheten eller om ersättning gällande intrång på del av fastigheten i samband med expropriation av ett markområde, varvid ersättning utgår från marknadsvärdet och minskningen av marknadsvärdet efter intrånget plus ytterligare 25 %. Täcker ersättningen inte skadan utgår annan ersättning för att täcka den övriga skadan. Ersättning kan också utgå för företagsskada, som uppstår när fastigheten som exproprieras drabbas av ändrad markanvändning. I uppsatsen ligger fokus på att utreda två olika ersättningsmetoder för att beräkna ersättningen vid vattenskyddsområde; Jordbruksnormen och IAN-metoden. Jordbruksnormen upprättades för att fastställa ersättning vid vägintrång och utgår från att beräkna intrångsersättning utifrån skadornas omfattning. IAN-metoden uppskattar den rättsliga minskningen i fastighetsägarens avkastningsvärde och fastställer därigenom övrig ekonomisk skada för fastighetsägaren. Genom vår litteratur- och empiristudie, har vi kunnat styrka vår uppfattning om att ingen specifik metod kan användas för att beräkna ersättning vid inrättande av specifik metod kan användas för att beräkna ersättning vid inrättande av olika förslag på framtida forskningsområden, där vi presenterar rekommendationer på hur ytterligare undersökningar kan genomföras inom området, för att bl.a. tydliggöra hur ersättningen ska fastställas och regleras utefter intrångets karaktär. / This degree project will investigate whether it is possible to regulate current legislation regarding remuneration in case of shortage of property on the land of the landowners, in cases where expropriation occurs in order to promote environmental protection for specific purposes. The investigation defines the current environmental protection, to water conservation areas, where there are essentially restrictions on ownership of the drinking water in various respects, for example, to ensure the drinking water of the municipality. The legal-judicial method will base the on-going investigation, in which we will analyze and study relevant theory, such as legal texts, doctrine, practice and literature in the current research area. Supplementary interviews will be carried out and legal cases will be explained, in order to illustrate how the theory is transformed into practice. Water conservation areas are created to preserve and ensure the quality and quantity of raw water resources. The protection is set up to counteract continuous and temporary contamination that human beings cause today or by land use in the future. Use of pesticides is what causes the greatest pollution in land use. It has been discovered that remains from chemical particles have been found in water, even though the chemicals have long been banned. This indicates that the decomposition process of the chemicals takes a long time and demonstrates the importance of striving for a sustainable use of pesticides. The European Union has established water directives to protect and ensure water quality around Europe. In Sweden, county councils and municipalities decide if water protection areas are to be established for a specific field of land. As there is a need to protect water resources, there is also a need to implement land use restrictions when drafting water protection regulations. The water protection regulations lead to land use restriction, which implies that certain types of actions or activities either become licensed or completely prohibited. All individuals who own a property are subject to property protection, according to the law. The European Convention “Article 1 Protection of Property” have influenced chapter 2 section 15 of the RF, in the Swedish legislation. The property owner's property protection is strong and can only be terminated by expropriation or to meet important public interests. Compensation shall be given in cases where expropriation occurs, according to the grounds stated in law. In case of compensation for actions that take place for health, environmental or safety reasons, the right to compensation shall comply with what is claimed by applicable legislation. The Environmental Code (MB) regulates and maintains limitations in the health and environmental impact of both present and future. The goal is to achieve sustainable development and ensure that living and future generations get a healthy and good living environment. Thus, it is the provisions of the Environmental Code that provide the right to establish protection areas with different purposes. The environmental protection provisions are intended to provide protection against harmful effects in these areas. It is thus, the authority that decides establishment of a protection area, where position must both regulate the interest of the protection as to the interest of the individual. As the individual's right to use land or water is restricted by a safeguard clause, the limitation must not exceed the time required to meet the purpose of the protection. A balance of interest must always be done when establishing a protection area. The individual is entitled to apply for exemption from the restrictions and for compensation for intrusion established to accommodate public interest. In the case of the right to compensation, the provisions of the Environmental Code (MB) chapter 31 shall apply. The section states that compensation should be given for decisions requiring land or land use in the affected part of a property, to be significantly hampered. Thus, the regulation implies that the property owner is entitled to compensation in cases where damage of the kind referred to arises as a result of the establishment of a protection regulation under chapter 7 section 22 MB. According to chapter 31, MB shall apply the provisions of ExL when calculating the landowner's compensation. In cases where compensation cannot be decided in the applicable special legislation for the specific purpose, provisions in the Expropriation Act shall apply. Restrictions that can regulate and impose the ownership must be of general interest, essential and no alternative locations may be available. Expropriation occurs either through ownership, utility or servitude on nonstate property. Furthermore, the intrusion must be socio-economically profitable, which means that the intrusion must consider the disadvantages that the public and the individual suffer from, whereby an interest balance must be made between the general and the individual. Compensation shall be paid in cases where the property owner, in the case of a forced acquisition of ownership, is liable for damage that occurs when an infringement is instituted. There are various ways to calculate the amount of compensation. Partly by means of liquidation (entire property) and intrusion compensation (part of property), which in both cases refers to the expropriation of a land area, where remuneration is based on the market value / market value reduction plus another 25 % and if the compensation would not cover the damage, other compensation is paid to cover the remaining damage. Compensation can also be granted for corporate injury that occurs when the property being expropriated is affected by changed usage conditions. This degree project focuses on investigating two different remuneration methods for calculating compensation in the water conservation area; Agricultural Standards and IAN Methods The agricultural standard was established to determine compensation for road interference, based on calculating infringement compensation according to the extent of the damage. The IAN method estimates the legal reduction in the real estate owner's return value and thereby determines other financial damage to the property owner. The authors, through interviews and court cases, have obtained information that has led to a stated conclusion for the work. The conclusion of the investigation is that no specific method can be established to calculate the compensation for the establishment of water conservation areas. The calculation of remuneration varies on a case by case basis and should be assessed according to the conditions for the individual. The degree project also discusses different proposals for future research areas and how further investigations can be carried out in the field, including clarify how compensation is determined and regulated according to the nature of the infringement.

Water is the most essential resource for life. In cases where drinking water is processed from surface water it is important to ensure the raw water is of good quality, and is suitable for processing through the water treatment plant. The drinking water for Västerås is sourced from Västeråsfjärden, in the western side of Lake Mälaren. The city itself is home to marinas, ports, a wastewater treatment plant, the Svartån outlet, sewage pumping stations and stormwater outlets. Because of the negative effects these activities have on surface water quality, Mälarenergi AB is interested in relocating the raw water intake point to Granfjärden, 10 km east of Västeråsfjärden. At Granfjärden the intake point would be less exposed to the activities in Västerås, and could be placed at a greater depth, resulting in better water quality. In this Master’s thesis the water quality and the pollution risks at Västeråsfjärden and Granfjärden sites are compared. Existing water quality data were compared, and pollution risks were investigated in two ways. Firstly potential risks in the catchment area were identified through compiling previously reported information and map analysis. Secondly, possible accident scenarios from shipping were identified. Following this, SMHI simulated the accident scenarios and their estimated effects on the two sites were then assessed.   This research shows that the water quality difference between sites is small but key differences exist in the levels of organic matter, color, transparency and temperature, making the Granfjärden location preferable. Potential problems associated with the low oxygen levels found during the end of summer at Granfjärden may be addressed by temporarily raising the intake point. It should be noted however that this temporary solution may increase the exposure to pollution. In conclusion, accident scenario simulations showed the potential concentration of pollutants at both sites is low, with effluents diluted at least 1000 times. Prevailing southwesterly and westerly winds occuring at both intake points generate a clockwise circulation in Västeråsfjärden.  This causes all effluents from urban activities to reach that intake point, which is the most notable risk associated with this site.  In contrast, the two largest risks for the Granfjärden site are shipping effluents and the microbiological load from individual sewage treatment systems and animal waste. / Vatten är vårt viktigaste livsmedel och en förutsättning för allt liv. I de fall där råvatten för beredning av dricksvatten tas från ytvatten är det ytterst viktigt att säkerställa en bra vattenkvalitet, lämpat för dricksvattenberedning. Västerås stad tar idag sitt råvatten från Västeråsfjärden, i Mälarens västra delar, 3 km från Västerås stad. I staden finns bl.a. småbåtshamnar, oljehamn, avloppsreningsverk, Svartåns utlopp, nödbräddavlopp, avloppspumpstationer och dagvattenutsläpp. Dessa aktiviteter påverkar vattenkvaliteten i fjärden negativt och därför har Mälarenergi AB valt att undersöka möjligheterna att flytta intaget till Granfjärden, 10 km öster om Västeråsfjärden. Där skulle råvattenintaget inte vara lika utsatt för samhällets direkt negativa vattenpåverkan. Intaget kan läggas på ett större djup och där kan vattenkvaliteten vara bättre och mindre riskutsatt. I detta examensarbete har vattenkvaliteten och föroreningsriskerna jämförts mellan fjärdarna. Analysresultat från provtagningar i Granfjärden jämfördes med prover från Västeråsfjärden. Riskerna behandlades i två delar. I den första delen identifierades föroreningsrisker genom att sammanställa material från tidigare projekt samt genom att studera kartor. I den andra delen togs olycksscenarion inom sjöfarten fram. SMHI simulerade dessa scenarion och en bedömning gjordes sedan över hur riskutsatta de båda råvattenintagen är. Trots det stora avståndet från Västerås stad till Granfjärden var skillnaden i vattenkvalitet mellan fjärdarna förvånansvärt liten, men skillnader påvisades för några av de analyserade parametrarna. Granfjärdens bottenvatten hade signifikant lägre halter organiskt material, lägre färgtal och lägre temperatur än det nuvarande råvattenintaget. Däremot förekom lägre syrgashalter i slutet av sommaren än vid råvattenintaget i Västeråsfjärden. Om problem skulle uppstå i dricksvattenberedningen till följd av låga syrgashalter finns möjlighet att byta till ett grundare intag vid samma punkt. Det grundare intaget är dock mer utsatt för risker än det djupare. Samtliga utsläpp från de simulerade olyckorna späddes ut minst 1000 gånger innan de spred sig till råvattenintagen. Båda råvattenintagen är som mest utsatta vid sydvästlig och västlig vind. I Västeråsfjärden ger dessa vindriktningar en medurs strömningsbild i fjärden, vilket innebär att föroreningsutsläpp från staden förs mot råvattenintaget. De största riskerna för råvattenintaget i Granfjärden är utsläpp i farleden och den mikrobiologiska belastningen från enskilda avlopp och djurhållning. I Västeråsfjärden är den största riskfaktorn utsläpp från stadens aktiviteter och verksamheter längs den östra stranden.

Vattenskyddsområdet för Degebergas kommunala vattentäkt inrättades 1979 och skall innan 2022 uppdateras enligt ny lagstiftning och miljökvalitetsmål som en del av Kristianstad kommuns miljöarbete. Denna rapport har tagit del av befintligt tekniskt underlag från C4 Teknik, Kristianstad kommun, med förslag på utformning av nytt utökat vattenskyddsområde för att därigenom inventera och analysera de riskobjekt som kan utgöra potentiella föroreningskällor för vattentäkten.För att kunna göra en riskanalys för det förslagna vattenskyddsområdet så har miljö- och hälsoskyddskontoret och grundvattenplaneraren på kommunen tillhandahållit information om riskobjekt och deras placering i området. Resultatet av arbetet består av en bedömning av vattentäktens sårbarhet samt föroreningspotentialen hos de specifika riskobjekten i området. Vattentäkten är en del av ett betydande grundvattenmagasin som ligger i isälvsavlagringarna i Degebergas södra samhälle. Isälvsavlagringarna har hög genomsläpplighet och är känsliga för föroreningar men har samtidigt hög omsättning. Det gör att vattentäkten är mindre känslig för vattenlösliga ämnen och desto mer känslig för hydrofoba ämnen.Degeberga har en grundvattentäkt med goda tillgångar och mycket bra kvalitet. Det finns ingen reservvattentäkt idag som kan ersätta den så skyddsvärdet är väldigt högt.Syftet med det här arbetet är att ge Kristianstads kommun material som kan stärka behovet av nya restriktioner och utbredning av det kommande uppdaterade vattenskyddsområdet.

Uppsatsens syfte är att undersöka om kommuner i Mälarregionen drabbades av låga yt- och grundvattennivåer under sommaren 2017, hur situationen hanterades, deras dagliga arbete med vattenfrågor och om handlingsplaner fanns för låga nivåer före 2017. Vi vill även se hur kommunerna ställer sig till klimatförändringar samt sammanställa vilka roller och ansvar som olika myndigheter har när det kommer till vattenförsörjning. Arbetets undersökningsområde begränsades till 39 kommuner i fyra län: Södermanlands, Upplands, Västmanlands och Örebro län. För att besvara syftet skickades en enkät ut till kommunerna och intervjuer genomfördes med två av kommunerna. En litteraturstudie genomfördes för att kunna besvara ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter. Enkäten besvarades av 26 kommuner. Det viktigaste resultat var att kommunerna, trots vattennivåer under det normala, inte upplevde vattenbrist i den omfattningen som vi trott. Fem kommuner angav att de drabbades av vattenbrist. Den huvudsakliga åtgärden som infördes var bevattningsförbud. Från enkäten framkom att det i stor utsträckning saknats handlingsplaner för att hantera en situation med vattenbrist innan 2017. Majoriteten av kommunerna tror att deras vattenförsörjning kan påverkas av klimatförändringar, men bara 14 angav att de har en handlingsplan för det. Resultatet som framkom från intervjuerna gällde främst processen för införandet av skyddsområden. Även i litteraturstudien framkom det att arbetet med vattenskyddsområden inte går i den takt som är nödvändig för att nå målen förhållbar och långsiktig dricksvattenförsörjning. / The aim of this paper is to examine how municipalities in the Mälar region of Sweden were affected by the low surface and groundwater levels in the summer of 2017, how municipalities handled the situation, how they work with water related questions in their daily work and whether they had an action plan for dealing with shortage of water prior to 2017. Lastly, we also aim to compile the roles and responsibilities for different authorities when it comes to water supply. The area of study was limited to 39 municipalities in four counties: Södermanlands, Upplands, Västmanlands and Örebro county. To answer the aim, a survey was sent out to all municipalities and interviews were done with two of the municipalities. A literature study was done in order to answer the division of responsibilities between different authorities. The survey was answered by 26 municipalities. The main result we got from the survey was that even though the water levels were below normal, the municipalities didn’t experience water shortages in the extent we had expected. Five municipalities indicated that they had been affected by the water shortages. The main measure that were done was the irrigation ban. From the survey it was found that most of the municipalities were lacking action plans to deal with a water shortage situation before2017. The majority of the municipalities believe that their water supply can be affected by climate change, but only 14 indicated that they have an action plan for it. The results obtained from our interviews primarily marks the division of responsibilities for water conservation areas. As conducted from the literature study, the processes to constitute water conservation areas does not seem to be smooth and quick enough to meet the goals of sustainable and long-term water supply.

The growing concern around per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) and their negative health and environmental effects have lately become more apparent which also is reflected in the new, more strict regulations of permitted levels of PFAS in drinking water extracted from water resources. However, many point sources of PFAS pollution to the environment and to water resources are still not identified and assessed for risk. This is also the case around the Mälaren-Görväln which is used as a drinking water resource. Work has been initiated to map sources of PFAS pollution to the water resource. However, hitherto, the risk of PFAS pollution from landfills surrounding the water intake is under-studied. This thesis has thus tried to address the issue by investigating landfills’ potential PFAS contribution to Mälaren-Görväln water body. Active and inactive landfills which are located within the Östra Mälaren water protection area have been researched. Furthermore, field sampling and measurements of PFAS in surface water have been conducted in connection with three landfills within the water protection area and in Brobäcken. Data from the Högbytorp facility which incorporates three landfills has also been used for comparison. The PFAS load from the landfills to Mälaren-Görväln has been estimated. Lastly a principal component analysis (PCA) has been carried out to trace the sources of sampled PFAS levels. The research of landfills located within the water protection area, led to identification of 32 different landfills of which almost all are believed to be inactive. All field samples taken in connection to Skå, Svartsjö and Johannelund landfill indicated levels of PFAS. The levels detected were lower than the levels measured downstream Högbytorp and in Brobäcken. At all sampling locations, including downstream Högbytorp and excluding the sample by Svartsjö, the levels detected exceed at least one current guiding and soon to be limiting value. The estimated mass flows of PFAS received at the sampling locations showed that landfills can potentially account for a considerable share of the estimated loads to Mälaren-Görväln. However, the results should be interpreted with caution due to the small dataset analysed and as it proved to be difficult to determine specifically the landfills’ share of the PFAS concentrations detected as the other potential sources of PFAS can have an influence on the sampled surface water. It remains to carry out a more in-depth risk assessment of the landfills' potential impact on Mälaren-Görväln where, among other things, PFAS pollution to the soil and groundwater are included. Further, more research of all identified landfills is needed to estimate the cumulative potential impact of landfills’ PFAS load to Mälaren-Görväln and the extracted drinking water. / Det växande problemet kring per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) och deras negativa hälso- och miljöeffekter har på senare tid blivit allt mer uppenbar. Angelägenheten återspeglas i nya och striktare regler för tillåtna halter av PFAS i dricksvatten som utvinns från vattenresurser. Flertalet punktkällor för PFAS-föroreningar som påverkar miljö och vattenresurser är varken identifierade eller riskbedömda. Så är även fallet för Mälaren-Görväln som används som en dricksvattenresurs. Visserligen har arbete inletts för att kartlägga källor av PFAS-föroreningar till Mälaren-Görväln. Däremot saknas undersökningar om risken för PFAS-förorening kring vattenresursen. I syfte att fylla föregående nämnda forskningsgap, syftar denna avhandling till att studera deponiers potentiella PFAS-bidrag till Mälaren-Görvälns vattenförekomst. Inom ramen för studien har både aktiva och inaktiva deponier inom Östra Mälarens vattenskyddsområde undersökts. Vidare har fältprovtagning och mätningar av PFAS i ytvatten genomförts i anslutning till tre deponier inom vattenskyddsområdet och i Brobäcken. Data från Högbytorps anläggning som innefattar tre deponier har även använts för jämförelse. PFAS-belastningen från de studerade deponierna till Mälaren-Görväln har uppskattats. Slutligen har en principalkomponentanalys (PCA) genomförts för att spåra källorna till provtagna PFAS-nivåer.  Undersökningen resulterade i identifiering av 32 olika deponier varav nästan alla tros vara inaktiva. Alla provtagningar som tagits i anslutning till deponierna Skå, Svartsjö och Johannelunds visar uppmätta halter av PFAS. De påvisade halterna var lägre än de halter som uppmätts nedströms Högbytorp och i Brobäcken. På alla provtagningsplatser, inklusive nedströms Högbytorp och exklusive provtagning vid Svartsjö, överstiger de påvisade halterna minst ett vägledande och framtida gränsvärde. De uppskattade massflödet av PFAS vid provtagningsplatserna visade att deponier potentiellt kan stå för en betydande andel av de beräknade belastningarna till Mälaren-Görväln. Resultaten bör dock tolkas med försiktighet på grund av den lilla datauppsättning som har analyserats och eftersom det visade sig vara svårt att specifikt bestämma deponiernas andel av de PFAS-koncentrationer som uppmätts. Andra potentiella PFAS källor i anslutning till deponierna kan ha en inverkan på de ytvatten som har provtagits i studien.   Framtida forskning bör utföra en mer djupgående riskbedömning av deponiers potentiella påverkan på Mälaren-Görväln där även PFAS-föroreningar till mark och grundvatten bör ingå. Avslutningsvis efterfrågas vidare undersökning av den kumulativa potentiella påverkan av deponiers PFAS-belastning på Mälaren-Görväln och det extraherade dricksvattnet.