<p>Elcertifikatsystemet infördes 2003 för att främja elproduktion från förnybara energikällor. Producenter av förnybar el tilldelas ett elcertifikat för varje producerad MWh och elleverantörer måste köpa in elcertifikat motsvarande en viss kvot av deras elförsäljning, vilket skapar en marknad för elcertifikat. Systemet har lett till att den förnybara elproduktionen från kraftvärme ökat, dels genom förändrad drift samt ökad andel förnybara bränslen i befintliga anläggningar och dels genom investeringar i nya anläggningar.</p><p><p>2007 infördes en lagändring som tidsbegränsar tilldelningen av elcertifikat till en anläggning till maximalt 15 år. De kraftvärmeanläggningar som erhållit stöd sedan systemets införande kommer inte längre tilldelas elcertifikat efter 2012 eller 2014. Detta har lett till att flera kraftvärmeproducenter hävdar att de kommer att investera i nya anläggningar med huvudsaklig motivering att erhålla nya elcertifikat, snarare än att förbättra prestanda. Detta skulle minska utnyttjningstiden för befintliga anläggningar, vilket skulle kunna ses som samhällsekonomiskt negativt om investeringen endast leder till att en anläggning ersätter en principmässigt likvärdig anläggning. Detta examensarbetes huvudsakliga syfte är att utreda vilken påverkan den tidsbegränsade tilldelningen får på elproduktionen i utfasade kraftvärmeverk samt om elcertifikat kan fungera som enda grund till att kraftvärmeproducenter investerar i nya anläggningar. Rapporten utgår från hypotesen ”<em>kraftvärmeanläggningar som fasats ut ur elcertifikatsystemet fortsätter att producera förnybar el och den tidsbegränsade tilldelningen av elcertifikat ger samhällsekonomiskt positiva effekter”.</em></p></p><p><p><p>Tre olika energisystem; Växjö, ett fiktivt ”standardsystem” och Linköping, modelleras med hjälp av modelleringsverktyget MODEST. För att se hur elproduktionen förändras beroende på elcertifikattilldelning, simuleras de tre systemen från 2013 och framåt dels med och dels utan elcertifikattilldelning. Resultaten visar att elproduktionen minskar i alla tre systemen då stödet försvinner. I Växjö sker produktionsförändringarna huvudsakligen genom mer rökgaskondensering, i standardsystemet genom mer direktvärme och i Linköping genom mindre kondensproduktion. En uppskalning av resultaten görs för att se den totala produktionsminskningen för de anläggningar som mister sitt stöd efter 2012. En sammanvägd minskning av elproduktionen uppskattas årligen hamna i storleksordningen 15 %, vilket motsvarar cirka 500 GWh av de drygt 3 300 GWh biokraftvärmeproduktion som fasas ut. Genom att denna produktion fasas ut sparas nästan en miljard in i stöd. Detta innebär en kostnad på cirka 2 000 kr/MWh för att bibehålla produktionsnivån, vilket är ett mycket högt stödbehov.</p><p>I modellerna har möjlighet även getts till investeringar. För Växjö och standardsystemet ges möjlighet att investera i identiska kraftvärmeanläggningar som de befintliga i systemen. Elcertifikatstöd visar sig inte vara tillräckligt som enda motivering för att investera i en ny anläggning. I kombination med bättre prestanda är elcertifikattilldelning dock en betydande faktor. Simuleringarna kan inte visa att upphörd elcertifikattilldelning leder till att investeringar blir lönsamma, som inte skulle varit det även med fortsatt tilldelning.</p><p>I huvudsak bekräftas hypotesen, eftersom produktionsminskningarna i förhållande till besparat stöd är så små att det inte kan ses som samhällsekonomiskt motiverbart att fortsätta tilldela anläggningarna elcertifikat. Simuleringarna kan inte heller visa att tilldelning av elcertifikat kan fungera som enda grund till investeringar i nya anläggningar.</p></p><p> </p><p> </p></p> / <p>The Swedish system for green certificates was established in 2003 to promote production of electric power from renewable energy sources. As a result of the system, renewable combined heat and power production (CHP) has increased in Sweden. This is seen by an increased use of existing CHP-plants, an increased use of renewable energy sources and also investments in new plants.</p><p>In 2007, the period of time a plant is entitled certificates was limited to 15 years. Plants that have been given certificates since 2003 will lose their support after 2012 or 2014. This has resulted in many CHP producers claiming that they will invest in new plants with the main purpose to receive new certificates. That would decrease the utilization time of existing plants. From a national economic point of view this could be seen as negative since new plants would replace comparable plants. The aim for this master's thesis is to investigate how the time limitation affects the production of electric power in CHP plants and if receiving green certificates is a sufficient reason to invest in new plants. This thesis is written with the hypothesis that "<em>CHP-plants, which no longer are entitled to green certificates, will continue producing renewable electric power and that the time limitation gives positive effects from a national economic point of view</em>"</p><p>Three energy systems, Växjö, a fictitious "typical system" and Linköping, are modeled in the energy-system optimization tool MODEST. The heat and electric power production are simulated from 2013 with and without green certificates. The simulations show that the production of electric power decreases in all three systems without the certificates. From those CHP-plants that lose their certificates after 2012, the estimate is that a decrease of 15%power production will occur. This corresponds to more than 500 GWh/year. Approximately one billion SEK is being saved by not giving the plants certificates. This means that the price to maintain the production level is about 2 000 SEK/GWh, which is very expensive.</p><p>MODEST is given the possibility to invest in new CHP plants equal to the existing ones in the energy systems, with the difference that the new plants would be given certificates. Receiving green certificates is shown to not be a sufficient motive for investing in new plants.</p><p>The conclusion of this master's thesis is that the hypothesis for the most part is correct. The production of renewable electric power will decrease to some extent, but from a national economic point of view it cannot be motivated to continue giving certificates to CHP plants after 15 years, if the decrease in production is put in relation to the spared cost.</p>

Elcertifikatsystemet infördes 2003 för att främja elproduktion från förnybara energikällor. Producenter av förnybar el tilldelas ett elcertifikat för varje producerad MWh och elleverantörer måste köpa in elcertifikat motsvarande en viss kvot av deras elförsäljning, vilket skapar en marknad för elcertifikat. Systemet har lett till att den förnybara elproduktionen från kraftvärme ökat, dels genom förändrad drift samt ökad andel förnybara bränslen i befintliga anläggningar och dels genom investeringar i nya anläggningar. 2007 infördes en lagändring som tidsbegränsar tilldelningen av elcertifikat till en anläggning till maximalt 15 år. De kraftvärmeanläggningar som erhållit stöd sedan systemets införande kommer inte längre tilldelas elcertifikat efter 2012 eller 2014. Detta har lett till att flera kraftvärmeproducenter hävdar att de kommer att investera i nya anläggningar med huvudsaklig motivering att erhålla nya elcertifikat, snarare än att förbättra prestanda. Detta skulle minska utnyttjningstiden för befintliga anläggningar, vilket skulle kunna ses som samhällsekonomiskt negativt om investeringen endast leder till att en anläggning ersätter en principmässigt likvärdig anläggning. Detta examensarbetes huvudsakliga syfte är att utreda vilken påverkan den tidsbegränsade tilldelningen får på elproduktionen i utfasade kraftvärmeverk samt om elcertifikat kan fungera som enda grund till att kraftvärmeproducenter investerar i nya anläggningar. Rapporten utgår från hypotesen ”kraftvärmeanläggningar som fasats ut ur elcertifikatsystemet fortsätter att producera förnybar el och den tidsbegränsade tilldelningen av elcertifikat ger samhällsekonomiskt positiva effekter”. Tre olika energisystem; Växjö, ett fiktivt ”standardsystem” och Linköping, modelleras med hjälp av modelleringsverktyget MODEST. För att se hur elproduktionen förändras beroende på elcertifikattilldelning, simuleras de tre systemen från 2013 och framåt dels med och dels utan elcertifikattilldelning. Resultaten visar att elproduktionen minskar i alla tre systemen då stödet försvinner. I Växjö sker produktionsförändringarna huvudsakligen genom mer rökgaskondensering, i standardsystemet genom mer direktvärme och i Linköping genom mindre kondensproduktion. En uppskalning av resultaten görs för att se den totala produktionsminskningen för de anläggningar som mister sitt stöd efter 2012. En sammanvägd minskning av elproduktionen uppskattas årligen hamna i storleksordningen 15 %, vilket motsvarar cirka 500 GWh av de drygt 3 300 GWh biokraftvärmeproduktion som fasas ut. Genom att denna produktion fasas ut sparas nästan en miljard in i stöd. Detta innebär en kostnad på cirka 2 000 kr/MWh för att bibehålla produktionsnivån, vilket är ett mycket högt stödbehov. I modellerna har möjlighet även getts till investeringar. För Växjö och standardsystemet ges möjlighet att investera i identiska kraftvärmeanläggningar som de befintliga i systemen. Elcertifikatstöd visar sig inte vara tillräckligt som enda motivering för att investera i en ny anläggning. I kombination med bättre prestanda är elcertifikattilldelning dock en betydande faktor. Simuleringarna kan inte visa att upphörd elcertifikattilldelning leder till att investeringar blir lönsamma, som inte skulle varit det även med fortsatt tilldelning. I huvudsak bekräftas hypotesen, eftersom produktionsminskningarna i förhållande till besparat stöd är så små att det inte kan ses som samhällsekonomiskt motiverbart att fortsätta tilldela anläggningarna elcertifikat. Simuleringarna kan inte heller visa att tilldelning av elcertifikat kan fungera som enda grund till investeringar i nya anläggningar. / The Swedish system for green certificates was established in 2003 to promote production of electric power from renewable energy sources. As a result of the system, renewable combined heat and power production (CHP) has increased in Sweden. This is seen by an increased use of existing CHP-plants, an increased use of renewable energy sources and also investments in new plants. In 2007, the period of time a plant is entitled certificates was limited to 15 years. Plants that have been given certificates since 2003 will lose their support after 2012 or 2014. This has resulted in many CHP producers claiming that they will invest in new plants with the main purpose to receive new certificates. That would decrease the utilization time of existing plants. From a national economic point of view this could be seen as negative since new plants would replace comparable plants. The aim for this master's thesis is to investigate how the time limitation affects the production of electric power in CHP plants and if receiving green certificates is a sufficient reason to invest in new plants. This thesis is written with the hypothesis that "CHP-plants, which no longer are entitled to green certificates, will continue producing renewable electric power and that the time limitation gives positive effects from a national economic point of view" Three energy systems, Växjö, a fictitious "typical system" and Linköping, are modeled in the energy-system optimization tool MODEST. The heat and electric power production are simulated from 2013 with and without green certificates. The simulations show that the production of electric power decreases in all three systems without the certificates. From those CHP-plants that lose their certificates after 2012, the estimate is that a decrease of 15%power production will occur. This corresponds to more than 500 GWh/year. Approximately one billion SEK is being saved by not giving the plants certificates. This means that the price to maintain the production level is about 2 000 SEK/GWh, which is very expensive. MODEST is given the possibility to invest in new CHP plants equal to the existing ones in the energy systems, with the difference that the new plants would be given certificates. Receiving green certificates is shown to not be a sufficient motive for investing in new plants. The conclusion of this master's thesis is that the hypothesis for the most part is correct. The production of renewable electric power will decrease to some extent, but from a national economic point of view it cannot be motivated to continue giving certificates to CHP plants after 15 years, if the decrease in production is put in relation to the spared cost.

Validerat; 20101217 (root)

<p>Runt om i världen finns en mängd olika typer av stödsystem för att premiera icke</p><p>konkurrenskraftiga energislag. Dessa stödsystem finns främst för att elkonsumenterna ska</p><p>kunna använda sig av relativt billig el. Från konsumentens perspektiv är det därför viktigt att</p><p>de stödsystem som finns fungerar så bra som möjligt. Olika stödsystem innebär olika</p><p>osäkerheter och risker för tänkta investerare. Syftet med denna uppsats är därför att studera</p><p>vilka osäkerheter investerare anser att det finns inom olika stödsystem för vindkraft och hur</p><p>osäkerheterna inom det svenska stödsystemet påverkar deras investeringsbeslut. För att kunna</p><p>granska dessa osäkerheter har tre stödsystem studerats mer i detalj. Framförallt har det</p><p>svenska elcertifikatsystemet undersökts men även det tyska stödsystemet och det som finns i</p><p>Texas har studerats. Osäkerhetsanalysen har utgått ifrån kvalitativa intervjuer med investerare</p><p>samt personer som är involverade i vindkraftsbranschen. Resultatet av denna studie pekar på</p><p>att det avgörande för hur ett stödsystem fungerar är inte de speciefika osäkerheter som finns</p><p>inom det utan snarare stabiliteten och långsiktigheten i stödsystemet.</p><p>Studien av den svenska elcertifikatsmarknaden ägnas till stor del åt havsbaserad vindkraft.</p><p>Detta för att mycket av den osäkerhet som idag finns på markanden har att göra med detta.</p><p>Uppsatsen diskuterar att ett stort problem är osäkerheten som finns angående hur stödet till</p><p>havsbaserad vindkraft kommer att utvecklas.</p>

Runt om i världen finns en mängd olika typer av stödsystem för att premiera icke konkurrenskraftiga energislag. Dessa stödsystem finns främst för att elkonsumenterna ska kunna använda sig av relativt billig el. Från konsumentens perspektiv är det därför viktigt att de stödsystem som finns fungerar så bra som möjligt. Olika stödsystem innebär olika osäkerheter och risker för tänkta investerare. Syftet med denna uppsats är därför att studera vilka osäkerheter investerare anser att det finns inom olika stödsystem för vindkraft och hur osäkerheterna inom det svenska stödsystemet påverkar deras investeringsbeslut. För att kunna granska dessa osäkerheter har tre stödsystem studerats mer i detalj. Framförallt har det svenska elcertifikatsystemet undersökts men även det tyska stödsystemet och det som finns i Texas har studerats. Osäkerhetsanalysen har utgått ifrån kvalitativa intervjuer med investerare samt personer som är involverade i vindkraftsbranschen. Resultatet av denna studie pekar på att det avgörande för hur ett stödsystem fungerar är inte de speciefika osäkerheter som finns inom det utan snarare stabiliteten och långsiktigheten i stödsystemet. Studien av den svenska elcertifikatsmarknaden ägnas till stor del åt havsbaserad vindkraft. Detta för att mycket av den osäkerhet som idag finns på markanden har att göra med detta. Uppsatsen diskuterar att ett stort problem är osäkerheten som finns angående hur stödet till havsbaserad vindkraft kommer att utvecklas.

Gryta Avfallsstation har stora markytor som kan utnyttjas. På den ytan befinner sig byggnader och en deponi som är sluttäckt enligt nya krav. Bolaget har också en stor intern el- och värmeförbrukning. Det finns ett behov av att minska andelen av den inköpta elen. Endast elbehovet tas upp i denna uppsats. En av möjligheterna är att introducera förnyelsebara energikällor på deponins yta som idag inte används. Genom denna lösning skulle man kunna kombinera elproduktion med miljövänlig markanvändning. VafabMiljö kan minska miljöbelastningen genom att bygga upp ett system som inte skadar miljön. Det är möjligt att använda sol eller vindkraft på Gryta Avfallsstation. Examensarbetet undersöker ekonomiska och tekniska aspekter med att bygga solceller på anläggningen. Vindkraftdelen kommer som tillägg till detta examensarbete. Lämpliga platser där man kan bygga solceller undersöks. Det är taken som lutar mot söder, väster och öster där man kan lägga solceller i första hand. När det gäller deponin är det den södra och mellersta delen som analyserats. Som slutsats kan man konstatera att den bästa lösningen är att bygga solceller utan stativ på taken. På Grytas deponi borde man däremot använda stativ för att optimera solcellernas lutning samt få upp solcellerna från marken. När man använder ett stativ blir systemet dyrare. Man kan inte heller bygga på hela den tillgängliga arean pga. skuggan som bildas bakom solcellerna vilket orsakar att man behöver lämna ett avstånd mellan solcellerna. Ekonomiberäkningarna har visat att investeringen är billigast om elcertifikat och ekonomiskt stöd beviljas men det kan vara svårt att få bidrag.

Wind power is expanding rapidly in Sweden. Increasing amounts of wind power sets higher requirements on balancing power and grid expansions and would affect the whole Swedish electricity system. The aim of this report is to examine the factors affecting the wind power expansion in Sweden. How many wind power plants projects will obtain building permissions and what costs and revenues can be expected? How much balancing power will be required and does a changing geographical distribution of the wind power plants reduce the need of balancing power? A survey of the county board’s official applications has been made and out of all the applications, corresponding to 80 TWh produced per year, about half of the applications are expected to obtain a permit with a major portion of them located in the north of Sweden. Especially older wind power plants, deriving revenue from Nord pool, find themselves today in a complicated financial situation. However new wind power plants with favorable wind conditions and with revenues from fixed prices are likely to be more commercially viable and less dependent on electricity certificates. The power production can be expected to even out with a greater geographical dispersion and the balancing power requirement can be estimated to 60-80 % of the totally installed wind power. During short periods, of the order of hours, the power gain or loss is usually less than 10% but during longer periods, of the order of day, the wind power can in extreme cases experience losses and gains in power up to 70 % of the installed capacity.

<p>1st of may 2003, a new energy system based on electricity certificates, was initiated in Sweden. The purpose with this system, is to stimulate an enlargement of energy production from renewable sources. The electricity system, ist built on that the producers of energy from renewable sources confer a electricity certificate from the government for every produced MW energy from renewable sources. The electricity certificate is supposed to be turned over and with that generate reciepts to the producers. Furthermore there is an obligation for the energyusers und energysuppliers, that means that the users and the suppliers every year the 1st of april got to have electricity certificates in proportion to their energy consumption during previous year. If the obligation isn´t fulfilled, a charge is to be paid to the government. A electricity certificate can consequently be said to be one from the government exhibited certificate of that a certain amount of energy from use of renewable sources has been produced. What kind of certificate is then the electricity certificates supposed to be?</p><p>In the government bill 2002/03:40, the electricity certificate is said to constitute a financial instrument. After a closer analysis of this statement, it is shown that the prerequisits to be classified as a financial instrument, isn´t fulfilled, wherefore the electricity certificates can´t be considerd as financial instruments. The electricity certificate is rather to be considered as payment instruments, since the electricity certificates makes it possible for the energyproducers to achieve a value. The payment instrument the electricity certificate is ought to be, is an instruction. How has then the energyusers and suppliers been obliged to fulfil these from the government drawn instructions. The government has through chapter 4 i law about electricity certificates, the rigt to obliged energyusers and suppliers to pay an amount, i.e to do the energyusers and suppliers to the requested. The conduct can be compared to the right the government has in claiming taxes. What the government consequently can be said to do, is to obliged the energy users und suppliers to pay directly to the holder of the instructions. The economic content of this, is consequently that the government transfer their right to impose taxes to the producers of energy from renewable sources, so that they can assimilate an economic support. To consider the electricity certificates as payment instruments, implies however that what the government really does when it gives electricity certificates to energy producers, is to give a direct grant for production of energy from renewable sources. Such a grant is however to be considered as prohibited according to art. 87 Rometreaty, since it can lead to a distorted competition on the common market of energy. Since electricity certificates can´t be classified as payment instruments, neither a transfer of the right to impose taxes, since such a solution, legally contemplate, isn´t possible, the electricity certificates can´t be classfied as anything else then a new judicial phenomenon in swedish right.</p> / <p>Den 1 maj 2003 infördes ett nytt energisystem i Sverige baserat på elcertifikat. Syftet med systemet är att stimulera en utbyggnad av elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatsystemet bygger på att producenterna av el från förnybara energikällor tilldelas ett elcertifikat av staten för varje producerad megawattimme. Elcertifikaten skall kunna omsättas och därmed generera intäkter till producenterna. Vidare finns det en kvotplikt, som innebär en skyldighet för elanvändare och elleverantörer att den 1 april varje år inneha elcertifikat i förhållande till sin förbrukning av el under det föregående året. Fullgörs inte kvotplikten, skall en avgift betalas till staten. Ett elcertifikat kan således sägas vara ett av staten utgivet intyg om att produktion av en viss mängd el har skett med användande av förnybara energikällor. Vad för slags bevis skall elcertifikaten då anses utgöra?</p><p>I prop 2002/03:40 sägs att elcertifikaten skall anses utgöra finansiella instrument. Efter en närmare analys av detta påstående, visar sig dock förutsättningarna för finansiella instrument, inte vara uppfyllda av elcertifikaten, varför elcertifikaten inte bör vara att anses som finansiella instrument. Snarare torde elcertifikaten vara att anse som betalningsinstrument eftersom elcertifikaten gör det möjligt för elproducenterna att erhålla ett värde. Det betalningsinstrument det torde röra sig om är en anvisning. Hur har då de kvotpliktiga förpliktats infria dessa av staten utställda anvisningar? Staten har genom kap. 4 i lag om elcertifikat, rätt att förplikta de kvotpliktiga att utbetala ett belopp, dvs att göra de kvotpliktiga till de anmodade. Förfarandet kan liknas vid den rätt staten har att utkräva skatt. Vad staten kan sägas göra, är att förplikta de kvotpliktiga att betala direkt till innehavaren av anvisningen. Den ekonomiska innebörden av detta, är följaktligen att staten överlåter sin beskattningsrätt till elproducenterna, för att de skall kunna tillgodogöra sig ett ekonomiskt stöd. Att betrakta elcertifikaten som betalningsinstrument, innebär att vad staten egentligen gör när den ger ett elcertifikat till elproducenterna, är att ge ett direkt bidrag till stöd för produktion av el från förnybara energikällor. Ett sådant direkt statligt stöd är dock att anse som förbjudet enligt art. 87 Romfördraget, eftersom det kan leda till att konkurrensen snedvrids på marknaden för el. Eftersom elcertifikaten inte kan betraktas som betalningsinstrument, och inte heller som en överlåten beskattningsrätt eftersom en sådan lösning, juridiskt sett, inte är möjlig, kan elcertifikaten inte klassificeras som något annat är ett nytt rättsligt fenomen i svensk rätt.</p>

1st of may 2003, a new energy system based on electricity certificates, was initiated in Sweden. The purpose with this system, is to stimulate an enlargement of energy production from renewable sources. The electricity system, ist built on that the producers of energy from renewable sources confer a electricity certificate from the government for every produced MW energy from renewable sources. The electricity certificate is supposed to be turned over and with that generate reciepts to the producers. Furthermore there is an obligation for the energyusers und energysuppliers, that means that the users and the suppliers every year the 1st of april got to have electricity certificates in proportion to their energy consumption during previous year. If the obligation isn´t fulfilled, a charge is to be paid to the government. A electricity certificate can consequently be said to be one from the government exhibited certificate of that a certain amount of energy from use of renewable sources has been produced. What kind of certificate is then the electricity certificates supposed to be? In the government bill 2002/03:40, the electricity certificate is said to constitute a financial instrument. After a closer analysis of this statement, it is shown that the prerequisits to be classified as a financial instrument, isn´t fulfilled, wherefore the electricity certificates can´t be considerd as financial instruments. The electricity certificate is rather to be considered as payment instruments, since the electricity certificates makes it possible for the energyproducers to achieve a value. The payment instrument the electricity certificate is ought to be, is an instruction. How has then the energyusers and suppliers been obliged to fulfil these from the government drawn instructions. The government has through chapter 4 i law about electricity certificates, the rigt to obliged energyusers and suppliers to pay an amount, i.e to do the energyusers and suppliers to the requested. The conduct can be compared to the right the government has in claiming taxes. What the government consequently can be said to do, is to obliged the energy users und suppliers to pay directly to the holder of the instructions. The economic content of this, is consequently that the government transfer their right to impose taxes to the producers of energy from renewable sources, so that they can assimilate an economic support. To consider the electricity certificates as payment instruments, implies however that what the government really does when it gives electricity certificates to energy producers, is to give a direct grant for production of energy from renewable sources. Such a grant is however to be considered as prohibited according to art. 87 Rometreaty, since it can lead to a distorted competition on the common market of energy. Since electricity certificates can´t be classified as payment instruments, neither a transfer of the right to impose taxes, since such a solution, legally contemplate, isn´t possible, the electricity certificates can´t be classfied as anything else then a new judicial phenomenon in swedish right. / Den 1 maj 2003 infördes ett nytt energisystem i Sverige baserat på elcertifikat. Syftet med systemet är att stimulera en utbyggnad av elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatsystemet bygger på att producenterna av el från förnybara energikällor tilldelas ett elcertifikat av staten för varje producerad megawattimme. Elcertifikaten skall kunna omsättas och därmed generera intäkter till producenterna. Vidare finns det en kvotplikt, som innebär en skyldighet för elanvändare och elleverantörer att den 1 april varje år inneha elcertifikat i förhållande till sin förbrukning av el under det föregående året. Fullgörs inte kvotplikten, skall en avgift betalas till staten. Ett elcertifikat kan således sägas vara ett av staten utgivet intyg om att produktion av en viss mängd el har skett med användande av förnybara energikällor. Vad för slags bevis skall elcertifikaten då anses utgöra? I prop 2002/03:40 sägs att elcertifikaten skall anses utgöra finansiella instrument. Efter en närmare analys av detta påstående, visar sig dock förutsättningarna för finansiella instrument, inte vara uppfyllda av elcertifikaten, varför elcertifikaten inte bör vara att anses som finansiella instrument. Snarare torde elcertifikaten vara att anse som betalningsinstrument eftersom elcertifikaten gör det möjligt för elproducenterna att erhålla ett värde. Det betalningsinstrument det torde röra sig om är en anvisning. Hur har då de kvotpliktiga förpliktats infria dessa av staten utställda anvisningar? Staten har genom kap. 4 i lag om elcertifikat, rätt att förplikta de kvotpliktiga att utbetala ett belopp, dvs att göra de kvotpliktiga till de anmodade. Förfarandet kan liknas vid den rätt staten har att utkräva skatt. Vad staten kan sägas göra, är att förplikta de kvotpliktiga att betala direkt till innehavaren av anvisningen. Den ekonomiska innebörden av detta, är följaktligen att staten överlåter sin beskattningsrätt till elproducenterna, för att de skall kunna tillgodogöra sig ett ekonomiskt stöd. Att betrakta elcertifikaten som betalningsinstrument, innebär att vad staten egentligen gör när den ger ett elcertifikat till elproducenterna, är att ge ett direkt bidrag till stöd för produktion av el från förnybara energikällor. Ett sådant direkt statligt stöd är dock att anse som förbjudet enligt art. 87 Romfördraget, eftersom det kan leda till att konkurrensen snedvrids på marknaden för el. Eftersom elcertifikaten inte kan betraktas som betalningsinstrument, och inte heller som en överlåten beskattningsrätt eftersom en sådan lösning, juridiskt sett, inte är möjlig, kan elcertifikaten inte klassificeras som något annat är ett nytt rättsligt fenomen i svensk rätt.

In several countries that have been early in the development of wind farms, there is today a second hand market for the used wind turbines. The European Union (EU) has established a waste hierarchy in order to minimize throwaway mentality. The second hand market is a part of this as the steps are to minimize, reuse, recycle, extract energy and landfill. In order to promote the development of renewable energy, there are energy certificates for the producers that provide it, wind power being one type of renewable energy. After 15 years the energy certificates for a specific wind turbine are no longer paid, and after that there are several different scenarios for the wind turbine. The scenarios investigated in this bachelor’s thesis are export of the wind turbine to countries that are not as far along as Sweden in their development towards renewable energy, selling in Sweden to individuals, and recycling of the wind turbine, as it mostly consists of metals and therefore is recyclable. In these three scenarios it is assumed that the sites for wind turbines are being reused for new larger wind turbines that produce more energy. Two additional scenarios are to reduce the number of wind turbines in a wind farm by half, in this way gaining access to free spare parts for the remaining wind turbines and continued operation, i.e. operate them for as long time as possible. To assure the decommissioning of the wind turbines and restoration of the site, there are several economical choices for the operator of the wind turbine. No matter what choice is made, the total amount should be 500 000 SEK according to the permission for the wind turbine. A Swedish authority, Miljöprövningsdelegationen, decides whether the operators choice in reassuring and make a decision based on that. To see which scenario is most profitable the economical part is crucial in this bachelor’s thesis. As a wind turbine is a large investment, the investment calculation is sensitive even to small changes. Inflation, interest rate, electricity price and energy certificate price can all vary a good deal but as it is almost impossible to predict the development of these factors, the inflation, interest rate and energy certificate price are all on a fixed level in this report. The electricity price is assumed to be dependent of the inflation solely. By using these assumptions and Microsoft Excel it has been clear that selling the wind turbine and reuse the site for a new larger wind turbine is the most profitable. Sweden has the goal to have 30 TWh, equivalent to 20 %, electricity from wind until year 2020. Today the part is 6.5 TWh, equivalent to 4 %. To make this goal reality it is necessary to make the permitting process easier and faster than the case is today. If Sweden compares to Denmark they already have 28 % electricity from wind and they aim for 50 %. / I flera länder som har legat i framkant med att uppföra vindkraftsparker finns idag en andrahandsmarknad för verken. Inom Europeiska Unionen (EU) har en avfallshierarki upprättats för att minska slit- och slängmentaliteten. Andrahandsmarknaden är en del i detta då stegen är minimera, återanvända, återvinna, energiutvinna och deponera. För att främja utvecklingen av förnyelsebar el finns elcertifikat till de producenter som tillhandahåller detta, däribland vindkraft. Efter 15 år slutar elcertifikatet att utbetalas för ett specifikt vindkraftverk, och då finns olika scenarier för vindkraftverket. De scenarier som undersöks i detta examensarbete är export av verket till länder som inte kommit lika långt som Sverige med förnyelsebar energi, försäljning inom Sverige till privatpersoner och återvinning av verket, som främst består av metaller och därmed är återvinningsbart. I dessa tre scenarier avses det att samma plats återanvänds för nya större verk som producerar mer. Ytterligare två scenarier är att halvera antalet verk i en park och på så vis få tillgång till gratis reservdelar till de återstående verken samt fortsatt drift av verket, det vill säga köra dem så länge det går. För att säkerställa nedmontering av vindkraftverk och återställning av platsen finns olika ekonomiska alternativ för verksamhetsutövaren. Oavsett vilket alternativ som väljs ska summan resultera i 500 000 kronor per vindkraftverk enligt tillståndet till verket. Miljöprövningsdelegationen (MPD) avgör om verksamhetsutövarens valda alternativ är betryggande och beslutar utifrån det. För att se vad som är det mest lönsamma scenariot spelar den ekonomiska delen en stor roll för arbetet. Eftersom vindkraft är en stor investering blir investeringskalkylen känslig även för små förändringar. Inflationen, räntan, elpriset och elcertifikatpriset är poster som kan variera mycket men eftersom det är i princip omöjligt att förutspå hur utvecklingen kommer se ut är inflationen, räntan och elcertifikatpriset satt på en fast nivå. Elpriset är sedan beroende av inflationen. Med hjälp av dessa antaganden och Microsoft Excel har det mest lönsamma scenariot tagits fram vilket är att sälja verket och sätta upp ett nytt större på platsen. Sverige har som mål att fram till år 2020 ha 30 TWh, motsvarande 20 %, el från vindkraft i elnätet. Idag är andelen 6,5 TWh, motsvarande 4 %. För att detta ska bli verklighet måste tillståndsprocessen förenklas och gå snabbare än vad fallet är idag. Jämförs Sverige med Danmark har de redan 28 % vindkraftsel och siktar på 50 %.