När patienter får besked om att ett kirurgiskt ingrepp är nödvändigt så kan detta väcka olika känslor och skapa oro hos patienter. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vuxna patienters upplevelser i samband med elektiva kirurgiska ingrepp. Litteraturstudie valdes som metod och en sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i tio relevanta artiklar och dessa granskades och analyserades. Resultatet visade att det patienterna var mest oroliga för var att känna smärta, samt att tappa kontroll över sin kropp och vara utlämnad åt andra. Det framkom även om behovet av att få bra information med bra och tydlig information blev patienterna lugnare. Vidare framkom att de patienter som blev omhändertagna av en sjuksköterska som arbetade enligt den perioperativa dialogen upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Det behövs mera forskning i ämnet då morgondagens generation kommer att ha högre krav på sjukvården och vara mer upplysta om sina rättigheter i samband med elektiva kirurgiska ingrepp.

Patienter som väntar på operation är ofta oroliga. Oron påverkas av omgivningen och det gör väntrummets utformning intressant. Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av det preoperativa väntrummet. Studien utfördes med kvalitativ metod där sex stycken patienter som suttit i väntrummet innan operationen intervjuades. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Patienternas behov av att bli sedda framkom som ett övergripande tema. Patienterna upplevde ett utanförskap genom ensamhetskänslor och oro. De visade även en initiativlöshet i väntrummet som bidrog till utanförskapskänslan samt accepterande av vad personal föreslog som tidsfördriv under väntan. Rummet innehöll bland annat en tv och en fototapet föreställandes skog i realstorlek, dessa var tydligast uppskattade i rummet. Patienterna tyckte många gånger att personalen inte var tillräckligt närvarande och de kände sig ensamma. Resultatet visar vikten av att personalen är närvarande och visar intresse för patienter, denna sociala kontakt verkar inte kunna ersättas av enbart materiel. Gott omhändertagande och god miljö ger patienter en trygghet i väntan vilket bidrar till att behovet av att bli sedd tillfredsställs.

<p>När patienter får besked om att ett kirurgiskt ingrepp är nödvändigt så kan detta väcka olika känslor och skapa oro hos patienter. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vuxna patienters upplevelser i samband med elektiva kirurgiska ingrepp. Litteraturstudie valdes som metod och en sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i tio relevanta artiklar och dessa granskades och analyserades. Resultatet visade att det patienterna var mest oroliga för var att känna smärta, samt att tappa kontroll över sin kropp och vara utlämnad åt andra. Det framkom även om behovet av att få bra information med bra och tydlig information blev patienterna lugnare. Vidare framkom att de patienter som blev omhändertagna av en sjuksköterska som arbetade enligt den perioperativa dialogen upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Det behövs mera forskning i ämnet då morgondagens generation kommer att ha högre krav på sjukvården och vara mer upplysta om sina rättigheter i samband med elektiva kirurgiska ingrepp.</p>

Bakgrund: Gallstenssjukdom på grund av stenar i gallblåsan är vanligt förekommande i Europa och Sverige. Allt fler elektiva kolecystektomier utförs nuförtiden med laparoskopiskt teknik och därför är det angeläget att undersöka patienters upplevelser av denna typ av operation. Operationssjuksköterskan och hela operationsteamet ska se till varje enskild patients behov för att ge en god vård. Varje patient är unik och har unika behov. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av att genomgå en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio patienter som genomgått en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik, varav åtta var kvinnor och två män. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem stycken slutkategorier: Att få information gav trygghet, att befinna sig i en okänd miljö, att överlåta kontrollen till personalen, att känna sig sedd av personalen ingav ett lugn samt att personalen var professionella och fanns i närheten. Konklusion: Operationssjuksköterskor bör ge patienter som genomgår en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik information, skapa delaktighet, finnas i närheten och ha ett personligt bemötande som skapar trygghet. Genom att operationssjuksköterskor har detta i åtanke så kan vårdkvalitén ökas för patienterna.

I Sverige väntar tusentals människor på elektiv höft- eller knäartroplastik, där den främsta indikationen för operationen är smärta och nedsatt funktion i den drabbade leden. Artros är den vanligast förekommande ledsjukdomen och utmärks av en påverkan på hela människan och dennes livskvalitet. Genom att få en ökad förståelse för personer som väntar på elektiv kirurgi vid artros och deras situation och upplevelser, ökar även möjligheterna att möta behov och därmed bidra till en mer personcentrerad vård. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att vänta på elektiv höft- och knäartroplastik. Litteraturstudien genomfördes utifrån ett inifrånperspektiv och grundar sig i 13 vetenskapliga artiklar där en kvalitativ manifest innehållsanalys har tillämpats. Analysen resulterade i fem huvudkategorier som beskriver patienters upplevelser av att vänta på elektiv höft- och knäartroplastik. Att väntetiden känns frustrerande, plågsam och långdragen, att smärta och begränsningar orsakar en försämrad livskvalitet, att känna rädsla inför operationen och tiden efter, men se det som enda utvägen, att förbereda sig och acceptera situationen samt känna hopp om en bättre framtid och att behöva information och stöd från andra och sjukvården. Sjukvården är i behov av ett paradigmskifte gällande bemötandet av patienter som väntar på elektiv höft- och knäartroplastik, där fast-track perspektivet riskerar att tränga undan individanpassad och personcentrerad vård. Det finns ett behov av ytterligare forskning inom området för att säkerställa en individualiserad och god preoperativ vård.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna &lt; 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.

Bakgrund och syfte: Södersjukhusets avdelning för vård och omsorg (vo) Ortopedi har inte tidigare i någon större utsträckning undersökt följsamheten till PRISS-riktlinjer som används för att förhindra protesrelaterade infektioner (PJI). Syftet med arbetet var att undersöka följsamheten av PRISS-riktlinjer för antibiotikaprofylax (ABP) vid elektiv knäprotesoperation (KPO) på Södersjukhuset vo Ortopedi. Resultatet från arbetet kommer användas som grund för kvalitetshöjande åtgärder. Metod: Journalgranskning utfördes av 273 elektiva KPO som opererats år 2016. Information kring ABP, operationstid, riskfaktorer och så vidare, extraherades ur journalerna och jämfördes sedan mot PRISS-riktlinjer. En annan metod användes för att jämföra icke-infekterade patienter från 2016 med infekterade patienter från år 2016 och år 2017 med hänseende på riskfaktorer. Två patienter som opererats under år 2016 och infekterats exkluderades från den icke infekterade populationen. Med en revisionsriskmodell jämfördes riskfaktorerna för 271 icke-infekterade patienter och fyra infekterade patienter. Resultat: Profylax av kloxacillin och klindamycin gavs i adekvat tid till 48,2 % respektive 57,1 % av patienterna. De fyra PJI-fallen hade alla fått ABP-behandling som avvikit från PRISS- riktlinjerna. En patient erhöll fick ingen dos kloxacillin innan operation utan den gavs postoperativt. Medianen för revisionsrisken hos de två grupperna var 2,7 % för icke- infekterade och 2,5 % för infekterade patienter. Slutsats: Följsamheten till PRISS- riktlinjerna var låg för både kloxacillin och klindamycin. Klindamycin gavs i stor utsträckning enligt samma doseringsschema som kloxacillin. Ortopediska avdelningens dokument ”ABP vid ortopediska ingrepp”, vilken används som förskrivarstöd för ABP är otydligt översatt från PRISS-riktlinjer. De fyra PJI patienterna fick ABP utanför PRISS- riktlinjer.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet delades in i 3 olika kategorier: <em>Individuell information, Kontinuitet</em> samt <em>Tillitsfull relation</em>. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. <strong>Slutsats:</strong> Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.</p>

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. Resultat: Resultatet delades in i 3 olika kategorier: Individuell information, Kontinuitet samt Tillitsfull relation. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Slutsats: Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.

No description available.