Bakgrund: Att leva med epilepsi har en fysisk och psykisk påverkan på livet. Huvudfokus har länge legat på att behandla själva anfallen men hur livet och livskvaliteten påverkas i ett heltäckande perspektiv är lika viktigt. Det finns ett kunskapsglapp om epilepsi som leder till osäkerhet kring diagnosen och bidrar till att fördomar, diskriminering och stigmatisering lever kvar. Vi vill undersöka hur personer med epilepsi upplever att leva med diagnosen, för att bidra till ett bättre bemötande och en ökad livskvalitet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur människors livskvalitet påverkas av att leva med epilepsi. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades med WHO:s definition av livskvalitet med dess sex olika domäner som utgångspunkt. Resultat: Livskvaliteten påverkades negativt för personer med epilepsi inom samtliga domäner. Positiva aspekter återfanns under flera domäner men inte i samma omfattning som de negativa. Det psykiska välbefinnandet var den viktigaste komponenten för livskvalitet. De övriga domänerna hade en viktig roll i hur utfallet för det psykiska välbefinnandet blev. Slutsats: Livskvalitet för personer med epilepsi är beroende av det psykiska välbefinnandet, positiva och negativa aspekter påverkar det psykiskt välbefinnande och därmed livskvaliteten. Förändring av epilepsisjukvården med ett större fokus på det psykiska välbefinnandet skulle öka livskvaliteten för många personer med epilepsidiagnos. / Background: Living with epilepsy have a physical and psycohological impact on life. For a long time main focus has been on treating the seizures, but how life and the quality of life is effected for people with epilepsy in a broad perspective is equally important. There is a knowledge-gap about epilepsy that leads to uncertainty around the diagnosis and contributes to the prejudices, discrimination and stigmatization that surrond epilepsy lives on. We want to examine how peolpe with epilepsy experience living with epilepsy, to contribute to better treatment and a increased quality of life. Aim: The aim of this study is to examine how peoples quality of life is affected by living with epilepsy. Method: A literature review based on qualitative and quantitative studies. The collected data is analyzed using WHOs’ definition of quality of life with its six domains as a foundation.  Results: The quality of life was negatively affected for peolpe with epilepsy in all of the domains. Positive aspects was found in several domains, but not in the same extent as the negatives were. The psychological well-being was the most important component for quality of life and the other domains had a significant roll regarding the outcome of the psychological well-being. Conclusion: The quality of life for people with epilepsy is dependent on the psychological well-being, with positive and negative aspects affecting the psychological well-being and thereby the quality of life. A change of the care for people with epilepsy with more focus on the mental health would increase the quality of life for many persons with a epilepsy diagnosis.

Epilepsi är en kronisk sjukdom och är en av de vanligaste diagnoserna inom neurologin. Att leva med en kronisk sjukdom kan vara påfrestande. Barn och ungdomar som lever med epilepsi kan uppleva en stor påfrestning då både kroppen och sinnet utvecklas som mest under ungdomsåren. En kronisk sjukdom kan leda till begränsningar i vardagen. Syftet med studien är att beskriva barn och ungdomars upplevelser av att leva med epilepsi. Studien bygger på sex kvalitativa artiklar. Den kvalitativa analysen resulterade i fyra huvudteman och åtta subteman. Första temat, Att vara annorlunda, beskriver barn och ungdomars upplevelser av utanförskap på grund av sin epilepsi. I det andra temat, Sjukdomens påverkan av välbefinnandet, beskriver barnen och ungdomarna hur deras sjukdom påverkar det vardagliga livet genom ökad trötthet, bland annat av medicinbiverkningar. Välbefinnandet påverkas även av emotionell labilitet. Att förlora kontrollen belyser deras rädsla för att drabbas av ett epileptiskt anfall och deras upplevelse av hur omgivningen reagerar när de bevittnar ett anfall. De sista temat, Hopp om livet, beskriver en tro på framtiden och hur dessa barn och ungdomar finner acceptans och stöd, dels i sin omgivningen, dels i sig själva. Resultatet visar att barn och ungdomar med epilepsi behöver stöd av sin omgivning för att kunna acceptera sin sjukdom och göra den till en del av sig själva. Jämnåriga kamrater och lärare behöver mer kunskap om epilepsi så att inte barn och ungdomar med epilepsi upplever utanförskap i skolmiljöer. Resultatet kan ge sjuksköterskan en djupare förståelse för hur barn och ungdomar med epilepsi upplever det vardagliga livet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: I Sverige förekommer epilepsi hos 1-2 % av alla hundar. De första anfallen visar sig oftast när hunden är mellan ett och sex år gammal. Det nuvarande förstahands­preparatet är fenobarbital, en substans som ökar tröskeln för elektrisk stimulering av motorcortex samt minskar monosynaptisk transmission som leder till minskad neuronal retbarhet. I februari 2013 registrerades ett nytt antiepileptikum med det verksamma äm­net imepitoin. Imepitoin är en partiell agonist som binder till bensodiazepinsätet på GABAA-receptorn. Det förstärker de GABAA-receptormedierade effekterna på neuro­nen samt har en svag kalciumblockerande verkan. Syfte: Arbetets syfte var att undersöka om imepitoin har förutsättningar att bli det nya förstahandspreparatet vid behandling av idiopatisk epilepsi. Vidare var syftet att under­söka i vilken utsträckning imepitoin fungerar som antiepileptikum samt vilken biverk­ningsprofil det har. Resultat: Behandling med imepitoin gav en sänkning av antalet epileptiska anfall per månad (MSF), liknande den som erhölls vid fenobarbitalbehandling. Imepitoin sänkte MSF både som monoterapi och i kombination med fenobarbital eller kaliumbromid. Biverkningsprofilen var överlag skonsammare för imepitoin jämfört med fenobarbital. Fenobarbital visade en leverpåverkan medan imepitoin påverkade kolesterolvärdet. Slutsats: Imepitoin har en antiepileptisk effekt, liknande den som fås vid behandling med fenobarbital. Behandling med imepitoin kan ske både som mono- samt kombina­tionsterapi. Den mildare biverkningsprofilen talar för användning av imepitoin. Samti­digt har fenobarbital använts under en längre tid så biverkningar vid långtids­användning är mer välkända än de vid imepitoinanvändning. / Background: In Sweden, approximately 1-2 % of all dogs suffer from epilepsy. The first seizures often occur when the dog is between one and six years old. In Sweden the first-line drug is phenobarbital, a substance which increases the threshold of electrical stimulation in the motor cortex. It also decreases synaptic transmission which leads to decreased neuronal excitability. In February 2013 a new antiepileptic drug was regis­tered with imepitoin as active substance. Imepitoin is a partial agonist which binds to the benzodiazepine binding site at the GABAA receptor and amplifies the effects medi­ated by GABAA receptors at the neurons. Additionally, imepitoin has a weak calcium channel blocking effect. Objective: The main aim of the study was to examine if imepitoin should be the first-line drug instead of phenobarbital when treating dogs diagnosed with idiopathic epi­lepsy. A further aim was to look into which effect imepitoin had in controlling the epilepsy and which adverse effects were experienced when dogs are treated with imepitoin. Results: Treatment with imepitoin resulted in a decrease in monthly seizure frequency (MSF), similar to the decrease seen upon treatment with phenobarbital. Imepitoin was decreasing MSF both when used as monotherapy and in combination with phenobarbital or potassium bromide. The adverse effects were in general less severe with imepitoin than with phenobarbital. Treatment with phenobarbital affected the liver while treatment with imepitoin affected the cholesterol levels. Conclusion: Imepitoin has a good antiepileptic effect, similar to that of phenobarbital. Treatment with imepitoin can be used both as monotherapy and in combination with other antiepileptic drugs. Less severe adverse effects makes imepitoin a possible choice for treating idiopathic epilepsy in dogs. On the other hand, phenobarbital has been used during a long period of time and adverse effects of long term use are therefore better known than for imepitoin.

<p>Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna som beror på en elektrisk överstimulering av hjärnans neuron. Att leva med epilepsi påverkar många områden i livet; fysiska, psykiska, sociala, emotionella aspekter är bara några av de som berörs.</p><p>Syftet med studien var att beskriva hur livskvaliteten i det dagliga livet påverkas av att ha epilepsi. Studien utfördes som en litteratur-studie där resultatet bygger på 14 vetenskapliga artiklar. Två aspekter kom fram i resultatet, sociala och emotionella. I dessa vi-sades det bland annat att personer med epilepsi är rädda att berätta om sin sjukdom för omgivningen av rädsla att bli behandlade an-norlunda. Anfallsfrekvensen påverkar familjebildning negativt och de personer som står på medicinering med antiepileptika har löper risk att vara arbetslösa. Känslor som upplevs i samband med sjuk-domen är bland annat skuld, skam, sorg, oro. De som har epilepsi kan se på sin sjukdom på olika sätt, några av dessa är; en fysisk sjukdom, ett handikapp, ett straff, en mental sjukdom med mera. För att öka samhällets kunskap om epilepsi är information av nö-den. Sjuksköterskan kan fungera som ett stöd för patienter med epilepsi och höja livskvaliteten genom att se hela patienten, inte bara de fysiska problemen.</p> / <p>Epilepsy is one of the most common neurological disorders, and is due to an electrical overstimulation of neurons in the brain. Living with epilepsy effects many areas of life; physical, psychological, social and emotional aspects are only some of them. The purpose of this study was to describe how quality of life in everyday life is affected by the epilepsy. The study was carried out as a literature review and the result is based on 14 research articles. Two aspects came from the result, social and emotional. They show that people hide their epilepsy from others in fright of being treated different-ly. Seizure frequency is affecting family formation in a negative way and persons under medication of antiepileptic drugs are more likely to be unemployed. Emotions connected to the epilepsy are among other things guilt, shame, sorrow, worry. People with epi-lepsy can view their condition in a number of different ways, some of these are; a physical illness, a punishment, a mental disturbance etcetera. To increase society’s knowledge of epilepsy, information is of the essence. The nurse can act as a support for the patient and increase the quality of life by seeing the whole patient, not just the physical concerns.</p>

<p>Musikterapi har funnits genom hela vår historia. I detta arbete presenteras den Funktionsinriktade musikterapin, FMT, och mitt praktikarbete med två adepter (de som får terapi) under min utbildning till FMT-terapeut vid Musikhögskolan Ingesund. Syftet är att belysa FMT-metoden och den positiva kraft som metoden har.</p><p>Det har resulterat i ett arbete om FMT-metodens kapacitet att motivera till rörelse som i sin tur leder till utveckling. Mina adepter har bland annat utvecklat sin andning, stabilitet, rörelseprecision, samverkan och modell/logik. Min slutsats är att all rörelse är en reaktion på ett intryck som blir till ett motiv, en vilja att utföra en rörelse. I FMT-metoden möter terapeuten alltid adepten på dennes nivå och motiverar till handling genom att skapa intryck att reagera på med instrumentuppställningar och melodier.</p>

Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna som beror på en elektrisk överstimulering av hjärnans neuron. Att leva med epilepsi påverkar många områden i livet; fysiska, psykiska, sociala, emotionella aspekter är bara några av de som berörs. Syftet med studien var att beskriva hur livskvaliteten i det dagliga livet påverkas av att ha epilepsi. Studien utfördes som en litteratur-studie där resultatet bygger på 14 vetenskapliga artiklar. Två aspekter kom fram i resultatet, sociala och emotionella. I dessa vi-sades det bland annat att personer med epilepsi är rädda att berätta om sin sjukdom för omgivningen av rädsla att bli behandlade an-norlunda. Anfallsfrekvensen påverkar familjebildning negativt och de personer som står på medicinering med antiepileptika har löper risk att vara arbetslösa. Känslor som upplevs i samband med sjuk-domen är bland annat skuld, skam, sorg, oro. De som har epilepsi kan se på sin sjukdom på olika sätt, några av dessa är; en fysisk sjukdom, ett handikapp, ett straff, en mental sjukdom med mera. För att öka samhällets kunskap om epilepsi är information av nö-den. Sjuksköterskan kan fungera som ett stöd för patienter med epilepsi och höja livskvaliteten genom att se hela patienten, inte bara de fysiska problemen. / Epilepsy is one of the most common neurological disorders, and is due to an electrical overstimulation of neurons in the brain. Living with epilepsy effects many areas of life; physical, psychological, social and emotional aspects are only some of them. The purpose of this study was to describe how quality of life in everyday life is affected by the epilepsy. The study was carried out as a literature review and the result is based on 14 research articles. Two aspects came from the result, social and emotional. They show that people hide their epilepsy from others in fright of being treated different-ly. Seizure frequency is affecting family formation in a negative way and persons under medication of antiepileptic drugs are more likely to be unemployed. Emotions connected to the epilepsy are among other things guilt, shame, sorrow, worry. People with epi-lepsy can view their condition in a number of different ways, some of these are; a physical illness, a punishment, a mental disturbance etcetera. To increase society’s knowledge of epilepsy, information is of the essence. The nurse can act as a support for the patient and increase the quality of life by seeing the whole patient, not just the physical concerns.

Musikterapi har funnits genom hela vår historia. I detta arbete presenteras den Funktionsinriktade musikterapin, FMT, och mitt praktikarbete med två adepter (de som får terapi) under min utbildning till FMT-terapeut vid Musikhögskolan Ingesund. Syftet är att belysa FMT-metoden och den positiva kraft som metoden har. Det har resulterat i ett arbete om FMT-metodens kapacitet att motivera till rörelse som i sin tur leder till utveckling. Mina adepter har bland annat utvecklat sin andning, stabilitet, rörelseprecision, samverkan och modell/logik. Min slutsats är att all rörelse är en reaktion på ett intryck som blir till ett motiv, en vilja att utföra en rörelse. I FMT-metoden möter terapeuten alltid adepten på dennes nivå och motiverar till handling genom att skapa intryck att reagera på med instrumentuppställningar och melodier.

The purpose of this essay was to investigate and compare the treatment of patients at Vilhelmsro’s hospital for children with epilepsy in Jönköping, Sweden, to the treatment of mentally deficient patients in Sweden during the 19th and 20th century. To fulfill the purpose of this investigation the administrative and medicinal archive at Jönköping’s county hospital Ryhov, and the provincial archives in Vadstena were used. The basis and the results of the investigation were drawn from studying and analyzing patient records, seizure books and enrollment charts of discharged patients, dated from 1928 to 1939. The investigation shows that although the treatment of patients at Vilhelmsro share a lot of fundamental values with the treatment of mentally deficient patients at mental institutions around Sweden at that time, such as correctness of behavior in order to fit into the norms of society, the hospital’s main concern was to educate and care for the children with epilepsy in hopes of adapting into society. This was not always possible, and the care at Vilhelmsro mainly had three outcomes which consisted of either being discharged due to recovery from illness, being discharged into the care of a more severe care facility or death from severe seizures. The hospital did concern itself with making sure that the children were molded into fitting into society’s interests and behavior and unfortunately this might have taken away from the actual medical care.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Epilepsy is a disability with a large research field but yet with little knowledge and understanding about finding a cure. The common idea as to why an epileptic seizure is triggered is because of over activity in the neurons of the brain. More than 60 000 people in Sweden suffer from epilepsy. Damages from an epileptic seizure can be life threatening if left uncontrolled and a solution is needed in order to detect and alarm if a seizure has appeared. This project refers to building a system that can detect a seizure and locate the position of the patient having the seizure. This system also creates the possibility for a contact person to take part of the information. As there were no persons with the diagnose epilepsy at hand, the project group decided that simulated seizures were necessary. Development of the system has been categorised into three subsystems. The subsystems are a bracelet unit, a mobile application and a cloud-service. The projects subsystems were developed and the system was completed. A bracelet unit was created. This bracelet is able to detect if an epileptic seizure has occurred. A Bluetooth low energy connection between the bracelet and the mobile application was enabled making it possible for an alarm to be sent to a contact person during a seizure.