Bakgrund: Hjärtstopp utgör ett stort hälsoproblem och förknippas med en hög dödlighet. Idag överlever allt fler hjärtstopp då kunskapen om behandling har ökat. Behandlingen utgörs av hjärt-lungräddning, och om det inte ges uppkommer skador på hjärnan och hjärtat som kan leda till döden. Hjärtstopp påverkar sannolikt patientens livssituation och livsvärld, vilket den grundutbildade sjuksköterskan kan behöva möta med en personcentrerad vård.Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.Metod: En litteraturöversikt över både kvalitativ- och kvantitativ forskning.  Resultat: Fyra kategorier identifierades: Livsvärld, Mental hälsa, En förändrad kropp och Trygghet, med tolv identifierade underkategorier: En förändrad livsvärld, Förlora självständigheten, Tillbaka till livet innan hjärtstoppet, Kognitiva förändringar, Ångest, Minnesbild, Otillräcklighet och frustration, Kroppsliga begränsningar, Smärta, Information, Gemenskap och Tacksamhet.Slutsats: Ett hjärtstopp är omtumlande både för kroppen och själen. Livets förutsättningar ändras vilket medför ett stort behov av stöd från både närstående och sjukvården. Detta gör att hälso-och sjukvården behöver en större och bättre kunskap om patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.

Bakgrund: Stroke innebär att det uppstått blödning, trombos eller emboli i hjärnan som resulterar i syrebrist till hjärnan och celler skadas. När en person drabbats av stroke kan det resultera i olika komplikationer och hälsoproblem så som kognitiva svårigheter, depressionsliknande tillstånd, halvsidesförlamning etc. Hur en person återhämtar sig efter stroke är individuellt och kan ta olika långtid och hjälp från anhöriga är betydande för de drabbade. I Sverige överlever ett stort antal personer stroke vilket resulterar i att fler personer blir anhörigvårdare.  Syfte: Syftet var att belysa anhörigvårdares erfarenheter av att leva med en strokedrabbad.  Metod: En litteraturöversikt utfördes där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna togs fram från databaserna PsycINFO och CINAHL. Artiklarna analyserades med hjälp av integrativ analys.  Resultat: Anhörigvårdare erfar bristande stöd och information från sjuksköterskan. Relationen med den drabbade förandras så väl som sociala relationer på grund av fysiska, psykiska och kognitiva förandringar hos den drabbade.  Slutsats: När en person drabbas av stroke visar det sig ett stort behov av mer stöd till anhöriga från sjukvården därför behöver sjuksköterskan mer tid till anhöriga och deras behov.

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en obotlig sjukdom som har ett snabbt sjukdomsförlopp. När någon i familjen blir diagnostiserad med sjukdomen blir alla familjemedlemmar drabbade. Det är viktigt att ge stöd och vård till alla som ingår i familjen enligt den familjefokuserade omvårdnaden. Syfte: Syftet var att beskriva familjemedlemmars erfarenheter av att leva med en person som har ALS. Metod: Denna litteraturöversikt utgick från vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Detta resulterade i nio kvalitetsgranskade artiklar som analyserades med hjälp av en integrativ analys. Resultat: Resultatet visade sig i två kategorier vilket var ett förändrat liv och att bli beroende av vården. Till varje kategori identifierades sedan underkategorier. Slutsats: Familjemedlemmar till en person med ALS upplevde ett känslokaos under sjukdomsförloppet. De valde att vårda sin sjuka familjemedlem hemma, men när bördan blev för tung var de tvungna att ta hjälp av sjukvårdspersonal. Det var därför viktigt för sjukvårdspersonal att se och bemöta familjemedlemmarna på ett professionellt sätt.

Bakgrund: Endometrios är en inflammatorisk östrogenberoende, delvis ärftlig och kronisk sjukdom som drabbar kvinnor i reproduktiv ålder. Vanliga symtom är svåra menstruationssmärtor och infertilitet. Orsaken till sjukdomen är inte fastställd och behandlingen syftar oftast till att lindra symtomen. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva kvinnors erfarenheter av livskvalité vid endometrios. Metod: Beskrivande litteraturstudie. Huvudresultat: Att leva med endometrios beskrevs som fysiskt, psykiskt och socialt påfrestande och medförde sänkt livskvalité hos deltagarna i varierande utsträckning. De kvinnor som hade endometriosrelaterade symtom upplevde sämre livskvalité. Det mest frekventa symtom som inskränkte på kvinnornas livskvalité var smärtor, dyspareuni och infertilitet. Diagnosförseningar och avsaknad av specifika behandlingar medförde onödigt lidande för kvinnorna. Rådande kunskapsluckor om endometrios hos vårdpersonal orsakade ett minskat förtroende till sjukvård. Medan god kunskap, tillräcklig information och stöd från hälso- och sjukvård var en betydande bidragande del till upplevd god livskvalitet. Slutsats: Resultatet visade att kvinnors erfarenheter av endometrios påverkade livskvalitén ur fysiska, psykiska och sociala aspekter. Rådande kunskapsluckor om endometrios hos vårdpersonal orsakade ett minskat förtroende till sjukvården. Vilket påvisade vikten av mer kunskap om sjukdomen, bättre förståelse för den enskilda kvinnans upplevelser och ett behov av ökad vårdinsats. Enligt Travlebees omvårdnadsteori har en patients upplevelser en avgörande betydelse för individens erfarenheter av sjukdom. Sjuksköterskan har därför en viktig roll i omvårdnadsarbetet och bör sträva efter att ge en fulländad omvårdnad utifrån ett holistiskt och individuellt perspektiv, vilket var efterfrågat av dessa kvinnor och betydelsefull för en god livskvalité.

Bakgrund: Varje år insjuknar cirka 300 barn i Sverige med cancer. Av de barn som drabbas friskförklaras fyra av fem barn. Sjukdomen drabbar inte bara barnet utan hela familjen och tidigare forskning har visat att syskon ofta blir nedprioriterade av de gemensamma föräldrarna när ett av barnen har cancer. En tidigare studie har visat att 22 procent av syskonen till barn med cancer uppfyllde kriterierna för posttraumatisk stress. Familjefokuserad omvårdnad utgår från att hela familjen är en dynamisk sammanställning som påverkar varandra. Det är sjuksköterskans uppgift att möta familjen som en enhet för att använda hela familjens resurser för omvårdnad.  Syfte: Syftet var att beskriva barns erfarenheter av att vara syskon till ett barn med cancersjukdom.  Metod: Detta arbete genomfördes som en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och baserades på elva vetenskapliga orginalartiklar.  Resultat: Syskonens berättelser i de elva artiklarna resulterade i ett resultat med fyra huvudkategorier uppdelade i elva underkategorier. Huvudkategorierna var: "vardagen förändras", "svåra känslor", "ensamhet och gemenskap" och "erfarenheter av att hantera situationen".  Slutsats: Erfarenheterna hos syskon till barn med cancer är många och varierade med en gemensam erfarenhet av utanförskap. Syskonen beskriver också erfarenheter av många känslor, däribland skam och avundsjuka. De upplever det som positivt att få vara inkluderade i sjukdomsprocessen och få information om cancersjukdomen. Med grund i detta skulle sjuksköterskan i större mån kunna inkludera syskonet i vården av det sjuka barnet.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar 10 % av alla kvinnor.  Celler som liknar livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, vilket ger symtom som svår smärta och kraftiga blödningar. Hälso- och sjukvårdspersonal missar symtom bland annat på grund av bristande kunskap, vilket kan leda till diagnostisk försening.Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva med endometrios utifrån ett hälsoperspektiv  Metod: Beskrivande litteraturöversikt. Femton studier med kvalitativ ansats söktes fram genom databasen PubMed och analyserades med Evans tematiska analys.Resultat: Kvinnor som lever med endometrios beskrev både positiva och negativa möten från hälso- och sjukvården, samt att de ofta blev erbjudna olika behandlingar som de kände sig tveksamma till. Vidare framkom att kvinnorna hade erfarenheter av att endometriosen inverkade på deras liv genom erfarenheter av fysisk-, psykisk-, social- och reproduktiv hälsa. Kvinnorna beskrev även olika hanteringsstrategier som de anammade för att minska sina symtom och främja sin hälsa  Slutsats: Att leva med endometrios är något som i stor utsträckning påverkar kvinnans hälsa negativt både fysiskt, psykiskt och socialt. Kvinnor möts ofta med oförståelse från sjukvården och detta kan vara en bidragande faktor till den diagnostiska fördröjningen.

Bakgrund: Idag lever vi längre än vi tidigare gjort och mellan 20 000 och 25 000 äldre personer insjuknar i demens varje år i Sverige. I takt med att sjukdomsförloppet fortskrider blir anhöriga delaktiga i sjukdomen. Demens kallas för de anhörigas sjukdom. Anhöriga blir en viktig länk mellan personen med demenssjukdom och sjuksköterskan. Sjuksköterskan är i sin tur en länk mellan anhörig och andra yrkesprofessioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa anhörigas erfarenheter av att leva med en närstående med demenssjukdom. Metod:  En integrerad litteraturstudie som är baserad på nio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna är inhämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: De fyra huvudteman förändrade roller, bristande kunskap och stöd, psykiskt lidande samt fysiskt lidande identifierades hos anhöriga. Slutsats: Det framkom att många anhöriga hade bristande kunskap om demenssjukdom. Många genomled ett psykiskt och fysiskt lidande. Många förlorade även sociala relationer på grund av vårdandet och den egna hälsan blev även lidande. Det blir viktigt för sjuksköterskan att ha kunskap om demens, symtomen och sjukdomen i stort för att på så sätt kunna ge rätt stöttning och förutsättningar till den anhörige.

Introduktion/Bakgrund: Demenssjukdom innebär att det sker förändringar i hjärnan som ger problem med minnet. Sjukdomen påverkar både den enskilda personen och deras anhöriga. Att vara en anhörig som vårdar sin närstående är vanligt förekommande och omkring var femte svensk ger vård eller stöttar sin närstående. Sjuksköterskans kunskap och förståelse för den anhörigas erfarenheter är viktigt för att kunna uppmärksamma den anhörigas behov och främja deras hälsa då rollen som anhörigvårdare kan vara krävande och komplex.  Syfte: Belysa anhörigas erfarenheter av att vårda sin närstående med demenssjukdom.   Metod: Litteraturstudie valdes och är utformad efter Polit och Beck (2017) nio steg. Artikelsökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PyscInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Polit och Beck (2017) granskningsmallar. I resultatet användes 13 kvalitativa artiklar.  Resultat: Resultatet av litteraturstudien gav fyra olika teman som innefattade; en krävande roll, en ny livssituation, känslor av skuld och behov av stöd och kunskap.   Slutsats: Litteraturstudien uppvisar att anhörigas roll i att vårda sin närstående var påfrestande både psykiskt och fysiskt. Rollen ledde till stress, hopplöshet och trötthet. Att vårda sin närstående kunde leda till att deras relation förändrades. Resultatet kunde även påvisa att det fanns en brist i kunskap och stöd.

Bakgrund: Internationellt avlider omkring 703 000 personer varje år till följd av suicid vilket gör suicid till ett globalt folkhälsoproblem. Alla områden inom hälso- och sjukvården har en viktig roll inom det suicidpreventiva arbetet. Flertal suicidala patienter upplever dock bristande kunskap hos sjuksköterskor i utförandet av suicidpreventivt arbete, vilket kan äventyra patientsäkerheten när fler patienten väljer att begå suicid. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenhet av suicidpreventivt arbete för patienter med risk för suicid. Metod: Litteraturstudie med induktiv design, resultatet baseras på sju artiklar. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor hade uttalade svårigheter med suicidpreventivt arbete på grund av bristande kunskap, brist på tid vid utförandet samt oklara riktlinjer på organisatorisk nivå. När sjuksköterskorna uppvisade ett stigmatiserat synsätt samt tog till personliga känslor och uppfattningar påverkades det suicidpreventiva arbetet negativt. Däremot framkom en avvikande bild där förbättring kring utförandet av suicidpreventivt arbete när sjuksköterskor fick tid och utbildning för att hantera suicidala patienter. Slutsats: Det finns brister inom det suicidpreventiva arbetet som påverkar sjuksköterskors erfarenhet vilket bidrar till negativa konsekvenser i utförandet. Resultatet visar samtidigt att när sjuksköterskor får mer tid och kunskap förbättras utförandet och påverkar det suicidpreventiva arbetet positivt.

Syftet var att undersöka erfarenheter av omvårdnaden vid substansbrukssyndrom. Metod: Metoden var en allmän litteraturstudie där sju artiklar granskades för att svara på studiens syfte. Resultat: I resultatet framgick det att stigmatiserande språk, fördomar och ett diskriminerande förhållningssätt mot patienter med substansbrukssyndrom var något både patienter, sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter hade erfarit. Patienter och sjuksköterskor delade uppfattning kring att det finns en bristande kunskap om substansbrukssyndrom. Något som var sammankopplat med bristande kunskap var kommunikation. Detta på grund av att den bristande kunskapen bland annat ledde till okunskap i terminologin vid kommunikation med patienter med substansbrukssyndrom. Patienter med substansbrukssyndrom upplevde att de fick vänta längre på vård och att de inte fick likvärdig vård som andra patienter. Sjuksköterskor upplevde att sjuksköterskor ofta fokuserade på patientens substansbruk snarare än att se människan bakom sjukdomen. Konklusion: Stora delar av resultatet belyser att stigmatisering och bristande kunskap orsakar en bristfällig omvårdnad av patienter med substansbrukssyndrom. Dessa komponenter kunde leda till att sjuksköterskor hade ett påträngande bemötande, minskat självförtroende i omvårdnaden av denna patientgrupp och att patienterna upplevde att sjuksköterskorna inte förstod deras situation. Vidare forskning och mer utbildning kan vara av vikt för att belysa samt åtgärda problemen som patienter och sjuksköterskor stöter på i omvårdnaden av denna patientgrupp.