Denna uppsats är en kvalitativ studie med syfte att finna förståelse för hur en blivande lärare med erfarenhet av att bli mobbade ser på sitt framtida arbete med att motverka mobbning. Den förklarar också hur mobbningen har påverkat den blivande läraren i relation till sitt framtida yrke. Uppsatsen baseras på tre djupintervjuer. Uppsatsen har ett studentperspektiv där författarna vill veta hur lärarstudenter kommer hantera anti-mobbningsfrågor i relation till sina egna upplevelser som mobbade under sin egen skolgång. Intervjuerna har varit semistrukturerade där författarna ställt öppna frågor och fokuserat på vad undersökningspersonen själv valt vad hen vill berätta. Författarna fokuserar på relationen mellan undersökningspersonernas erfarenheter och vad de vill göra för att förebygga mobbning och kränkande behandling i sitt kommande yrke. Resultatet visar att undersökningspersonerna har en erfarenhet som gynnar arbetet mot mobbning och kränkande behandling. Undersökningspersonerna har utifrån sina tidigare erfarenheter av mobbning visat på metoder som de tror kan fungera. Det kan exempelvis vara att fokusera på elevers styrkor och ta fasta på de men även fokusera på vilka konsekvenser mobbningen får den enskilda individen. Resultatet visar även att det finns samband mellan undersökningspersonernas berättelser och hur en känd anti-mobbningsorganisation arbetar.

Bakgrund: Varje år drabbas flera individer av traumatiska hjärnskador orsakade av yttre våld mot huvudet. Det kan leda till olika funktionssvårigheter som påverkar och förändrar livet. Individen går från att vara självständig till att bli beroende av andras hjälp och stöd i vardagen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av rehabilitering efter en traumatisk hjärnskada. Metod: Den systematiska litteraturstudien utgick från en väl formulerad och klar fråga som sedan besvarades metodiskt genom att ha identifierat, valt, värderat och analyserat relevant forskning. Analysen grundades på en manifest innehållsanalys. Resultat: Det visade sig att individer som drabbats av en traumatisk hjärnskada upplevde begränsningar i vardagen och hade en rädsla för att misslyckas under rehabiliteringsprocessen. Information och stöd hade stor betydelse och upplevdes både positivt och negativt för individen. Det framkom också att individen måste acceptera och skapa sig en förståelse för sina funktionsnedsättningar. För att ta sig vidare i rehabiliteringen användes olika strategier för att underlätta i vardagen. Slutsats: Upplevelser skiljer sig från individ till individ. Något som var utmärkande i den här systematiska litteraturstudien var patientens upplevelse kring informationens och stödets betydelse i en rehabiliteringsprocess. Sjuksköterskan bör skapa sig en förståelse för patientens situation för att kunna stödja och hjälpa i rehabiliteringen efter en traumatisk hjärnskada.

Bakgrund: Cancer är en de vanligaste sjukdomarna i världen och som sjuksköterska kommer man möta cancersjuka patienter med behov av vård och omsorg under sin sista tid i livet, oavsett vart man är yrkesverksam. Att drabbas av svår sjukdom och hamna i ett palliativt tillstånd kan vara svårt för patienten att hantera. Sjuksköterskan bör ha kunskap för att kunna lindra lidande och främja välbefinnande hos patienten i detta skede. Syfte: Syftet med studien är att belysa palliativa patienters erfarenheter av att leva med cancersjukdom i livets slutskede. Metod: Systematisk litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar. Deduktiv analys där författarna använt De 6 S:n – En modell för personcentrerad palliativ vård som teoretisk referensram. Resultat: Patienternas erfarenheter av den sista tiden i livet presenterades som fyra teman med sju subteman. I resultatet framkom att sociala relationer var viktiga för patienterna samt att behålla autonomi och undvika beroende av andra. Patienterna ville känna sig som en del i ett sammanhang för att känna en meningsfull tillvaro. Patienterna försökte klara av situationen genom att förbereda för döden men de kunde känna positivitet trots sjukdomen. Slutsats: Trots livshotande sjukdom är många patienter positiva sista tiden i livet och försöker leva livet så att sjukdomen inkräktar minsta möjliga på deras liv.

Bakgrund: Njurinsufficiens även kallat njursvikt är ett tillstånd då njurfunktionen är nedsatt. Hemodialysbehandling kan då bli ett behandlingsalternativ. Patienten genomgår hemodialysbehandlingen på sjukhuset vanligtvis tre gånger per vecka, cirka fyra timmar per tillfälle. Syfte: Att belysa njursviktspatientens erfarenheter i samband med hemodialysbehandling utifrån ett livsvärldsperspektiv. Metod: En systematisk litteraturöversikt användes som metod. Databaserna PsycINFO, Cinahl och PubMed genomsöktes efter vetenskapliga artiklar. Till grund för vår systematiska litteraturöversikt användes åtta stycken vetenskapliga artiklar, med kvalitativ ansats. Vi har använt oss av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre övergripande teman med tillhörande subkategorier identifierades: Fysisk och psykisk påverkan, Frihetsförlust samt Relationer inom vården. Det visade sig att patienter som genomgår hemodialysbehandling upplever en mängd olika begränsningar i sitt liv. Fysiska komplikationer från själva behandlingen upplevde patienterna som en identitetsförlust, då de blev begränsade i sitt sociala liv. En mångfald av patienterna genomgick psykologiska förändringar i och med hemodialysbehandlingen. Tidsaspekten av hemodialysbehandlingen var en återkommande erfarenhet som patienterna upplevde som ytterligare en begränsning i det vardagliga livet. Patienternas delaktighet i sin egen behandling är beroende av vårdpersonalens bemötande. Kommunikation och kunskap identifierades som två behov hos patienterna för ökad delaktighet. Slutsats: Patienternas erfarenheter av att genomgå hemodialysbehandling visar på en känsla av begränsningar. Depression, sorg och förlust av funktionsförmåga utgjorde begränsningar i patienternas vardagliga liv. En viktig aspekt är vårdpersonalens roll i denna komplexa situation, då det visade sig att majoriteten av patienterna upplevde en brist på kommunikation i sjukvården. Detta ställer krav på dagens sjukvård, då det framkommer att hanterbarheten och följsamheten till behandlingen påverkas utefter grad av kunskap som vi ger patienten.

<p>Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar. Många strokedrabbade med fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar vårdas i hemmet av anhörigvårdare. <strong>Syftet </strong>med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas erfarenheter av att vårda strokedrabbade med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar i hemmet. <strong>Metoden </strong>som användes var systematisk litteraturstudie. Studien grundades på 16 artiklar som hämtades från databaserna Cinahl, Pubmed och ELIN. <strong>Resultatet </strong>visade att många anhörigvårdare kände sig oförberedda på rollen som vårdare på grund av att insjuknandet i stroke ofta sker akut. Livssituationen förändrades drastiskt och detta innebär en stor påfrestning på det dagliga livet. Förändringarna i livssituationen medförde ett stort behov av olika former av stöd. Socialt/emotionellt och informativt stöd var avgörande för den fortsatta vården i hemmet, och var viktigt för att förebygga ohälsa hos anhörigvårdare. Bristande stöd kunde påverka livssituationen och därmed hälsan på ett negativt sätt. Anhörigvårdare var trots upplevda svårigheter tacksamma för att den strokedrabbade levde och kunde bo hemma. <strong>Slutsats: </strong>forskning om anhörigas erfarenheter av att vårda är viktiga för sjuksköterskors samarbete med anhörigvårdare till strokedrabbade.</p><p> </p>

Bakgrund: 700 000 människor i Europa lever med någon form av stomi. I samband med en stomioperation kan kroppsuppfattningen förändras och därmed också attityden till sin egen kropp. Detta kan leda till problem med den sexuella hälsan i form av minskad lust, rädsla att samlaget ska orsaka smärta och att personen med en kolostomi kan känna sig mindre attraktiv. Det ingår i sjuksköterskans roll att samtala kring den sexuella hälsan men sjuksköterskorna kan uppleva detta problematiskt då ämnet kan anses vara känsligt och privat.Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att samtala kring sexuell hälsa med personer som har kolostomi.Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor på ett sjukhus i södra Sverige. Analysen genomfördes utifrån Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys.Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två stycken kategorier och sju stycken underkategorier. Kategorin samtalets innehåll fick tre stycken underkategorier när frågan ställs och om samtalet blir av, patientens upplevelser enligt sjuksköterskan och tips och råd. Kategorin faktorer som påverkar samtalet fick fyra stycken underkategorier så som ålder, genus, efterfrågar andra resurser och fokus på annat.Slutsats: Det rådde delade meningar gällande om samtal kring den sexuella hälsan tillhörde sjuksköterskeprofessionen eller inte. Samtalet var viktigt att ta upp men att det fanns brister som att sjuksköterskorna efterfrågade andra resurser. Det visade sig att det fanns olika faktorer som påverkade samtalet och ifall samtalet ägde rum eller inte. Faktorer så som patientens ålder, genus, miljön runt samtalet och även att sjuksköterskorna och patienterna fokuserade på annat. Slutligen förekom det funderingar på om denna studie är applicerbar på andra sjukdomstillstånd som exempelvis hjärtinfarkt.

Bakgrund: En tarmstomi hanterar avföring och innebär att tarmen läggs ut på buken. En tarmstomioperation skapar kroppsliga förändringar som ofta påverkar individen negativt. Tarmstomin påverkar individens vardag och behovet av stöd är viktigt för att kunna hantera den nya situationen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa individers erfarenheter av att leva med en tarmstomi. Metod: Denna kvalitativ systematisk litteraturstudie är baserad på 12 vetenskapliga originalartiklar. Artiklarnas innehåll har kvalitetsgranskats med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011) kvalitativa granskningsmall. Resultat: Att få en tarmstomi skapade fysiska och psykiska begränsningar i vardagen. Gas, lukt och läckage från tarmstomipåsen var vardagliga orosmoment. Tarmstomin skapade en förändrad kroppsuppfattning som påverkade individerna i sociala sammanhang samt i sexuella och intima relationer. Egenvård av tarmstomin var betydande för individernas autonomi och främjades med hjälp av stöd. Det var betydande att kunna anpassa sig till och acceptera tarmstomin för att uppnå hälsa och välbefinnande. Slutsatser: En tarmstomi påverkar alltid individens liv. Erfarenheten av tarmstomin präglas av uppskattning till ett nytt liv utan sjukdom samt lidande då den orsakar oro, rädsla och skam för den förändrade kroppen. Författarna anser att fenomenet är viktigt att belysa för att skapa god vård för individen med en tarmstomi.

Bakgrund. Synen på HBTQ-personer i samhället är under förändring och i takt med att fler vågar vara öppna med sin sexuella läggning, konfronteras det heteronormativa synsättet. Historiskt sett är detta en grupp som mötts av diskriminering och stigmatisering ute i samhället och även i vårdsituationer och i mötet med vårdgivare. Lagändringar har framtagits för att stoppa marginaliseringen av denna grupp, vilket lett till attitydförändringar i samhället. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka HBTQ-personers erfarenheter av vårdpersonalens bemötande inom sjukvården. Metod. Litteraturöversikt med 17 kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet visade att denna grupp fortfarande erfar stigmatisering och diskriminering i mötet med vård och vårdgivare, samt att vårdpersonalen saknade betydande kunskap om denna grupp. Slutsats. Det finns fortsatta behov av forskning inom området, utbildning av vårdpersonal, samt införande av ämnet HBTQ i utbildningen för allmänsjuksköterskor.

Bakgrund: Behandling med implanterbar cardioverter defibrillator (ICD) kan ges iprimärt- eller sekundärt syfte. ICD: n har till uppgift att upptäcka och behandlaallvarliga rytmrubbningar och vid behov avge en stöt/stötar. Patienter som lever med enICD kan få svårt att acceptera sina nya liv samt att deras livssituation kan påverkas.Sjuksköterskan har en viktig roll att individanpassa omvårdnaden för dessa patienter.Syfte: Syftet var att beskriva patienters livskvalité och erfarenheter av att leva medimplanterbar cardioverter defibrillator (ICD). Syftet var också att beskriva urval ochundersökningsgrupp i de inkluderade artiklarna.Metod: En deskriptiv litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar inkluderades varavsex kvalitativa, fyra kvantitativa och en artikel hade mixad metod. Artiklarna har sökts idatabasen Pubmed med begränsning på 6 år.Resultat: Patienter som lever med en ICD beskriver en oro och rädsla för att ICD: n skaavge stötar. Erfarenhet som patienter betonar är att diskussion om avaktivering av ICD ilivets slutskede ansågs vara bristfällig eller helt utesluten. Då livskvalitén påverkas ochpatienterna beskrev sig bli begränsade i vardagen så kan coping vara ett verktyg för attfinna lösningar. Tio av resultatartiklarna angav tydligt urvalsmetoden. Samtligaredogjorde för antalet deltagare och hur många som var män respektive kvinnor.Medelåldern på deltagarna redovisades tydligt i alla artiklarna.Slutsats: Livskvalitén har visats påverkad hos patienter med en ICD, även oro ochrädslor för stötar. Sjuksköterskan bör ha ett holistiskt synsätt för att se hela patientenoch dennes behov.

Bakgrund: Psykisk störning är ett ökande hälsoproblem i dagens samhälle och på grund av det kommer det även bli en allt vanligare inslag på somatiska vårdavdelningar. Detta borde inte ha någon påverkan på vården men en ökad dödlighet i behandlingsbara sjukdomar har identifierats hos personer med psykisk störning. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med psykisk störning som vårdas på somatiska vårdavdelningar. Metod: Systematisk litteraturstudie av nio artiklar från Cinahl, PubMed samt PsycINFO, analyserade utifrån manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på tre huvudkategorier: svårt att möta deras nyckfullhet, där de bland annat ansågs vara våldsamma, och motvilja att vårda till följd av okunnighet, där det framkom en kunskapsbrist i att vårda personer med psykisk störning, samt vårdmiljön möter inte patienternas behov och hur det påverkar vårdandet av personer med psykisk störning. Slutsats: För att minska på stigmatiseringen av personer med psykisk störning framkom det att en ökad kunskap hos sjuksköterskor om psykiska störningar inom somatisk vård kan bidra till en alla får lika vård.