Today, the definition of literature has changed. Walter J. Ong talks about the secondary spoken language that has surfaced as a result of new technical innovations to our writing tools. This also transforms our attitude towards literature and we can see a return to literature based on verbal characteristics. According to Hans Hertel the verbal renaissance reflects a modern man need to come closer to each other and create togetherness. This master thesis adheres to these views and states that Poetry Slam is a manifestation of these theories. It also argues that Poetry Slam can not only be viewed upon as a literary movement. Besides providing literary teaching practices for large quantities of individuals, performing Poetry Slam also facilitates personal development. The master thesis is an interview based study, which aims to ascertain the importance of Poetry Slam as literature and its effect on the identity defining processes of those participating in Poetry Slam contests. The foundation for the essay’s line of questioning is based on the literary theories of Pierre Bourdieu. It also incorporates the theories of identity creation in a modern day society by Thomas Ziehe. The subjects interviewed have a thorough understanding on how to assess verbal art forms. It is also a common understanding that poetry is a wider art form than literature. Despite this, there is a positive interpretation and evaluation of the literature in question. Several of the subjects supplying the underpinning information firmly believes that participation in Poetry Slam sessions will further their carriers as poets. This consequently leads to a conflict between their goals and the aim and purpose of Poetry Slam. / Uppsatsnivå: D

Traditionellt sett har poesin varit talad, inte skriven, något som framförts på scen framför en publik. Den politiska användningen av estradpoesi är inget nytt påfund. Brukspoesi och tillfällespoesi i flera olika former har använts för att övertyga eller övertala publiken om olika samhällspolitiska frågor. Det retoriska talet har fått mycket uppmärksamhet för sin starka relation till politik, men hur fungerar det när talet är poesi? Denna uppsats vill fördjupa förståelsen av poesi som framförs på scen och hur den fungerar som en politisk handling. Detta görs genom att undersöka en specifik poesigenre: Poetry slam. Poetry slam är en tävling i estradpoesi som under de senaste trettio åren växt fram världen över, och många utnyttjar sin tid framför micken till att ta upp politiska åsikter eller personliga berättelser med en politisk agenda. Uppsatsen undersöker hur åtta olika poeter som tävlade i SM i Poetry slam 2019 använder sig av Poetry slam som en politisk plattform. Den undersöker på vilket sätt dikterna tar upp aktuella samhällspolitiska frågor, hur dessa frågor gestaltas samt hur olika strategiska manövreringar väcker identifikation hos publiken. Då dikterna måste vara skrivna av poeterna själva, men inte måste vara baserade på egna erfarenheter, blir det tydligt att poeterna genom dikterna konstruerar en identitet. Uppsatsen undersöker därför även hur detta används som ett medel för att övertyga eller övertala.

Tre women of color-poeters utgångspunkter och hur de orienterar, upplever och erfar sitt poesiskapande och framträdande är i fokus för denna studie. Intervjustudien har utgått från ett (queer)fenomenologiskt och intersektionellt perspektiv både i intervju- och analysmetod där jag utifrån en vidare tematisk analysstruktur identifierat tre olika teman presenterade i varsitt avsnitt. Det första handlar om hur poeterna introduceras till poesi och vändpunkten i identifikationen som poet. Jag tar avstamp i hur poeterna började skapa och framträda med poesi för att sedan förstå hur de orienterar sig i sitt skapande från dessa utgångs- eller nollpunkter. Klassbakgrunden blir här viktig för att förstå poeternas senare identifikationer som poeter som sker i mötet med skolans skrivundervisning. Skolan förstås här som ett orienteringsverktyg som skapar utrymme och riktar poeterna till framtida linjer längs vilka de mer seriöst ägnar sig åt poesiskapande och så småningom framträdande. Det andra temat utgår från kroppens relation till poesiskapande och framträdande. Genom främst queer- och vithetsfenomenologiska perspektiv utforskar jag poesiskapande och framträdande som levda erfarenheter utifrån de förkroppsligade poeternas upplevelser av världen och poesin genom kroppen. Centralt för kroppsliga upplevelser av världen blir vilka känslor som finns fastklibbade på dessa kroppar och i vilka intersektioner dessa befinner sig i. Poeterna marginaliseras bland annat könsmässigt, rasmässigt och sexuellt. Dessa marginaliseringar samverkar och går därmed inte att separera, och de positioner som blir tillgängliga för dem påverkar deras poesi. Under det tredje temat följer jag dessa kroppar in till de olika poesirum de bebor. Hur de bebor olika sammanhang och rum, hur de orienterar sig i dessa och kan förlänga sig i dem blir här mitt fokus. Det blir tydligt att poeternas olika marginaliseringar och de linjer de följer skapar hinder för dem att bekvämt förlänga sig i en majoritet av de poesisammanhang de rör sig i. Dock finns en subversiv potential i denna obekvämlighet som de alla tvingar sig ut i för att sätta saker i gungning och rörelse.