Sammanfattning.   Östersjön är ett hav som även i av människans verksamhet opåverkat tillstånd drabbas av återkommande algblomningar. Sedan människan börjat påverka havet har frekvensen av algblomningarna ökat. Den mänskliga påverkan består huvudsakligen i utsläpp av närsalter såsom fosfor och kväve till Östersjöns vatten men även av vår klimatpåverkan.   Problemen med algblomningarna är såväl biologiska, ekonomiska som estetiska. Biologiskt påverkar det balansen i ekosystemet genom att bakterierna efter blomningen bryts ner. Till denna process åtgår syre vilket ofta är en bristvara i Östersjön på grund av havets begränsade vattenutbyte med Atlanten. Kronisk syrebrist och bildande av giftigt svavelväte på stora delar av Östersjöns djupare bottnar blir konsekvensen. Denna syrebrist förhindrar effektivt allt liv ovanför bakterienivå i dessa områden. Detta får även en ekonomisk konsekvens eftersom torsken är beroende av dessa djupområden för sin reproduktion. En annan ekonomisk konsekvens hänger ihop med den estetiska effekten. Algblomningarna med sina sjok av grumligt illaluktande gulgrönt vatten inträder oftast under tursitsäsongen varför även denna industri drabbas.   Uppsatsen analyserar trender och framtidsprognoser för tre indikatorer som påverkar frekvensen av algblomningarna i Östersjön. De tre indikatorerna är; utsläpp av kväve och fosfor, temperatur-förändringar och förändringar beträffande antalet soltimmar över Östersjön. Algblomningarna, som egentligen är blomningar av cyanobakterier, styrs av dessa tre parameterar. Uppsatsens frågeställning är hurvida problemet kommer att förvärras i framtiden eller om vår kunskap och insikt i problemet burit och kommer att bära frukt i form av effektiva åtgärder mot eutrofieringen med minskad frekvens av algblomningar som följd?   Uppsatsens analys visar att de tre indikatorerna pekar åt lite olika håll. Klimatet kommer med all sannolikhet fortsätta bli varmare varför denna indikator tenderar verka förstärkande i framtiden. Den andra indikatorn, antalet soltimmar, kommer enligt modeller endast att öka svagt. Detta innebär att även denna indikator kommer förstärka problematiken i framtiden, om än svagt. Den tredje indikatorn, utsläppen av närsalter, pekar i olika riktningar. Trenden för den vattenburna andelen av tillskotten till Östersjön pekar på en minskning i framtiden. Det luftburna tillskottet kommer däremot troligen att öka i framtiden. Då den vattenburna delen är den största är det troligt att tillskottet av närsalter till Östersjön kommer minska något framöver. Denna indikator verkar således i motsatt riktning kontra de två förstnämnda. Uppsatsens slutsats förutspår en svagt förbättrad situation för Östersjön ur ett eutrofieringsperspektiv. Inte minst den insikt som i dag finns hos politiker och allmänhet stödjer denna slutsats. De positiva förändringarna kommer att gå långsamt men den negativa trenden torde vara bruten.

<p>Eutrofiering är ett stort internationellt problem. I Sverige finns de mest näringsrika vattendragen i uppodlade slättbygder i syd- och Mellansverige där lantbruket är en stark bidragande orsak till eutrofiering. Syftet med denna studie var att analysera om övre västra Svartån, som är belägen i sydöstra Sverige, har minskade koncentrationer av fosfor och kväve efter en åtgärdsperiod av tio år. Under åtgärdsperioden har det bland annat slagits vass, muddrats, fiskats ut vitfisk och gett lantbrukare rådgivning angående lantbruksskötsel. Totalfosfor och totalkväve valdes ut att analyseras. Resultat visar att det för totalfosfor är signifikant skillnad efter åtgärdsprogrammets slut vid 33 procent av de analyserade grupperna, där skillnaden är att koncentrationer har minskat. För totalkväve är det sannolikt ingen signifikant skillnad efter åtgärdsprogrammet för någon säsong. Totalkväve-koncentrationer har både ökat och minskat efter åtgärdsprogrammet. En stor orsak till höga koncentrationer av fosfor och kväve i övre västra Svartån är lantbruket, men även punktutsläpp i form av avloppsutsläpp från fritidshus kan vara stor bidragande orsak. Trots att koncentrationer för totalfosfor har minskat, och koncentrationer för totalkväve både ökat och minskat bedöms majoriteten av de analyserade vattendragen som eutrofa vid jämförelse med naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalité både innan åtgärdsprogrammets början och efter åtgärdsprogrammets slut. Vid försök att påvisa effekter av åtgärdsprogrammet är det troligast att Ralången och Säbysjön skulle kunna ha minskade koncentrationer till följd av åtgärdsprogrammet.</p>

Eutrofiering är ett stort internationellt problem. I Sverige finns de mest näringsrika vattendragen i uppodlade slättbygder i syd- och Mellansverige där lantbruket är en stark bidragande orsak till eutrofiering. Syftet med denna studie var att analysera om övre västra Svartån, som är belägen i sydöstra Sverige, har minskade koncentrationer av fosfor och kväve efter en åtgärdsperiod av tio år. Under åtgärdsperioden har det bland annat slagits vass, muddrats, fiskats ut vitfisk och gett lantbrukare rådgivning angående lantbruksskötsel. Totalfosfor och totalkväve valdes ut att analyseras. Resultat visar att det för totalfosfor är signifikant skillnad efter åtgärdsprogrammets slut vid 33 procent av de analyserade grupperna, där skillnaden är att koncentrationer har minskat. För totalkväve är det sannolikt ingen signifikant skillnad efter åtgärdsprogrammet för någon säsong. Totalkväve-koncentrationer har både ökat och minskat efter åtgärdsprogrammet. En stor orsak till höga koncentrationer av fosfor och kväve i övre västra Svartån är lantbruket, men även punktutsläpp i form av avloppsutsläpp från fritidshus kan vara stor bidragande orsak. Trots att koncentrationer för totalfosfor har minskat, och koncentrationer för totalkväve både ökat och minskat bedöms majoriteten av de analyserade vattendragen som eutrofa vid jämförelse med naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalité både innan åtgärdsprogrammets början och efter åtgärdsprogrammets slut. Vid försök att påvisa effekter av åtgärdsprogrammet är det troligast att Ralången och Säbysjön skulle kunna ha minskade koncentrationer till följd av åtgärdsprogrammet.

Handelsgödsel och stallgödsel används i stor omfattning i jordbruket, men ungefär en tredjedel av den tillförda kvävegödseln tas inte upp av växtligheten. Omkring hälften av den mängden förs till närliggande vattendrag, något som kan resultera i eutrofiering av sjöar och vattendrag. Även fosforläckage till vattendrag kan orsaka eutrofiering och faktorer som kan inverka på läckaget av näringsämnen från åkermark till vattendrag är jordart, odlingsåtgärder och nederbörd. För att minska förlusterna av näringsämnen från odlingsmarker till vattendrag har det tagits fram åtgärdsprogram inom jordbrukssektorn. Ett program benämns som ”Typområden på jordbruksmark” och är en del av övervakningen av miljön i Sverige. Ett jordbruksvattendrag i Västmanlands län, U8, ingår i ett Greppa fosforn - projekt och vattenkemiska mätningar har utförts i området sedan 90-talets början. En storskalig strukturkalkning genomfördes av jordbruksmarken 2010 och vid de vattenkemiska mätningarna under  det agrohydrologiska året 2010/2011 uppmättes de lägsta årsmedelhalterna av kväve och fosfor sedan mätningarna påbörjades. Syftet med den här rapporten är att utreda ifall strukturkalkningen under 2010 resulterat i de låga årsmedelhalterna av fosfor och kväve under det agrohydrologiska året 2010/2011 eller om andra faktorer kan ha inverkat, samt att ge förslag på åtgärder som kan minska kväve- och fosforförlusterna från jordbruksmarken till vattendraget. Slutsatserna är att en ökad andel skyddszoner, den storskaliga strukturkalkningen, de torra förhållandena under året och en planering av gödselmedeltillförseln kan ha inverkat till de låga årsmdelhalterna. Åtgärder som skulle kunna vara verksamma på U8 för att minska kväve- och fosforförlusterna är anpassad kvävegödsling, bevuxen träda, effektiv produktion, förändringar i växtföljd, höst- och vinterbevuxen mark, jordbearbetning vid rätt tidpunkt, kombisådd, konturplöjning, minskad markpackning, nedbrukning av gröngödslings- och fånggrödor vid lämpligaste tidpunkt och med rätt teknik, reducerad jordbearbetning, reducerad kvävegödsling till underoptimal nivå, reglerbar dränering, sedimentationsdammar, skyddsavstånd vid gödselspridning, skyddszoner, spridning av gips på åkermark, spridning av mineralgödsel vid rätt tidpunkt, strukturkalkning och våtmarker.

The Baltic Sea is a brackish water that is severely affected by eutrophication. Anthropogenic (human) nitrogen emissions is a contributing factor leading to algal blooms and hypoxic and anoxic seabeds. Municipal wastewater treatment plants account for 27 percent of the nitrogen emissions into the Baltic Proper. According to an article published by Karlsson-Ottosson in the magazine Ny Teknik and the HAVET 2015/2016 report, the increased meat consumption causes difficulties for the sewage treatment plants to purify the nitrogen in the wastewater. This, according to the article and report mentioned, correlates with increased nitrogen emissions from the municipal wastewater treatment plants. The purpose of this study was to investigate if this observed correlation could be confirmed. This study has measured the nitrogen content of urine from participants (n=36) categorized by diet. The diet categories that was included in this study were meat (K), lacto-ovo vegetarian (LOV) and vegan (V). The daily protein intake from the participants in the categories mentioned above was analyzed in this study. Furthermore, the growth of green algae (Cladophora glomerata) and presence of phytoplankton was investigated by fertilizing the collected samples with urine. The results show that there is no difference in nitrogen content in urine, neither in the protein intake between the three diet categories, nor in the case of presence of phytoplankton. Regarding the growth of the green algae, there was a significant difference between the diet groups of meat (K) and control (KON), and also between meat (K) and people on a vegan diet (V). The green algae therefore grew better in brackish water with urine from people who had a meat (K) diet than it did in brackish water with urine from people who had a vegan (V) diet. Though the growth results showed a significant difference between these diet groups (K and V), the alleged correlation between increasing meat consumption and increasing nitrogen emissions from municipal wastewater treatment plants needs to be further studied. / Östersjön är ett brackvattenhav som är svårt drabbat av eutrofiering. Antropogena (mänskliga) kväveutsläpp är en bidragande orsak som leder till algblomning samt hypoxiska och anoxiska bottnar. Kommunala avloppsreningsverk står för 27 procent av kvävetillförseln till Egentliga Östersjön. I en artikel som publicerats av Karlsson-Ottosson samt i rapporten HAVET 2015/2016, orsakar den ökade köttkonsumtionen svårigheter för avloppsreningsverken att rena avloppsvattnet från kväve. Detta korrelerar, enligt artikeln och rapporten, med de ökade kväveutsläppen från avloppsreningsverken. Syftet med studien var att undersöka om korrelationen kunde fastställas. Denna studie har mätt kvävehalten i urin från deltagare kategoriserade efter kosthållning. Dessa kategorier är kött (K), lakto-ovo vegetarian (LOV) samt vegan (V). Proteinintaget hos deltagarna undersöktes, kategoriserat efter ovan nämnda kategorier. Vidare har tillväxten av grönslick (Cladophora glomerata) samt förekomsten av fytoplankton med tillsatt urin från de insamlade proverna undersökts. Resultaten visade ingen skillnad gällande kvävehalten i urin mellan de tre kategorierna. Det var inte heller någon skillnad gällande proteinintaget mellan dessa. Förekomsten av fytoplankton påvisade inte någon skillnad. Angående tillväxten av grönslick påvisades en signifikant skillnad mellan grupperna kött (K) och kontroll (KON) samt mellan kött (K) och vegan (V). Grönslick tillväxer därför mer i brackvatten med urin från människor som äter kött än den gör i brackvatten med urin från människor med vegansk kost. Då resultaten gällande tillväxt på grönslick visade en signifikant skillnad mellan kosthållningarna (K och V) behöver den påstådda korrelationen mellan ökad köttkonsumtion och ökade kväveutsläpp från kommunala avloppsreningsverk studeras vidare.

Övergödning, eller eutrofiering, är ett av de största miljöproblemen i Östersjön och orsakas av förhöjda näringshalter i vatten. Eutrofieringen beror till stor del av näringsförluster från åkermark (Bernes, 2005, s. 83). För att sänka näringshalterna i vatten kan ett flertal åtgärder vidtas, till exempel genom att införa odlingsfria skyddszoner utmed vattendrag (Jordbruksverket, 2008). I denna uppsats studeras sådana skyddszoner där det 16 år långa Dyåprojektet i Nynäshamns kommun har använts som fallstudie. För att avgränsa arbetet har det lokala deltagandet i projektet undersökts för att se hur det kan ha påverkat Dyåns näringshalter. Resultaten från undersökningen visar att totalfosforhalterna i ån har fortsatt öka under åren, medan totalkvävehalterna långsamt minskar. För både totalfosfor och totalkväve uppvisas fortfarande höga samt extremt höga näringsförluster från åns avrinningsområde. Studien baseras på vattenprover som tagits direkt i åns vatten, en metod som skiljer sig från hur övrig forskning inom ämnet utförs. Detta är viktigt att ha i beaktande av resultatet eftersom de vattenprover som erhållits består av vatten från ett större område än bara det där zonerna är etablerade. Studien visar att det lokala deltagandet har fungerat bra, trots dålig kontakt med Nynäshamns kommun som initierade projektet 1995. Ett flertal faktorer från lantbrukarnas sida borde bidragit till en positiv miljöpåverkan på Dyåns näringshalter, det vill säga minskat dem. Eftersom så inte är fallet diskuteras jordmån, dräneringsrör, förändrad markanvändning och andra externa påverkanskällor som kan ha påverkat resultatet mer än det lokala deltagandet. / Eutrophication is one of the most substantial environmental problems in the Baltic sea and is caused by elevated nutrient concentrations in the water. A large part of these nutrients comes from losses in agricultural land (Bernes, 2005, s. 83). A number of measures can be taken to reduce agricultural nutrient loss to water, for example by introducing vegetative buffer zones adjacent to watercourses (Jordbruksverket, 2008). This paper examine such buffer zones and uses a 16 year long project in Nynäshamn municipality as a field study, the Dyå project. The local participation in the project was analyzed to see how this have influenced the nutrient content in the water table of Dyån. The result shows that nutrient content in the Dyå river surface water is still high regarding both total phosphorus and total nitrogen and the nutrient losses from the drainage area is extremely high. The method for analyzing the water samples differ from predominant research on buffer zones, which shall be kept in mind when analyzing the result. The local participation has worked well despite poor contact with the municipal authorities who initiated the project in 1995. The paper discusses other possible reasons for Dyåns high nutrient content, for example the soil quality, drainage tubes and changed land use in the drainage area.

Under sommaren 2014 bröt den största skogsbranden ut i modern svensk historia. Branden startade i närheten av Sala och totalt brann cirka 14 000 ha. Till följd av klimatförändringar förväntas medeltemperaturen öka och nederbörden minska under sommarhalvåret i Sverige, vilket ökar risken för skogsbränder. Skogsbränder kan ha betydande effekter för akvatiska ekosystem och ett flertal studier av skogsbränders effekter har visat på förhöjda halter av näringsämnen, bas- och anjoner. Det branddrabbade området domineras av skogsmark, öppna torvmarker samt sjöar. Området har påverkats av ett intensivt skogsbruk och försurning. Med syfte att analysera brandens hårdhet och dess vattenkemiska effekter, utvärderades och klassificerades brandhårdheten. Analysen indikerade att ökad brandintensitet orsakat ökad brandhårdhet samt att skogsbeklädda dikade torvområden varit känsligare än öppna torvmarker. I området provtogs nio bäckar och tio sjöar. Under de första tre månaderna efter branden observerades höga halter av ammoniumkväve och sulfat i samtliga bäckar och i de flesta sjöarna inom det branddrabbade området. I Gärsjöbäcken var medianhalterna av ammoniumkväve 79 gånger högre efter branden. De höga ammoniumkvävehalterna medförde höga nitratkvävehalter till följd av nitrifikation. Surhet bedöms ofta genom pH och ANC (Acid neutralicing capacity) som är ett vattens förmåga att neutralisera en stark syra. Den initiala sulfatpulsen orsakade en sänkningav ANC i samtliga bäckar. Efter pulsen ökade ANC till följd av ökat läckage av kalium, kalcium och magnesium efter branden. Buffertkapaciteten varierade i bäckarna och i Myckelmossbäcken observerades högst sulfathalter och lägst ANC-värden. I april var ANC fortfarande lägre i Myckelmossbäcken än i övriga bäckar. Totalfosforhalterna ökade efter branden men inte i samma utsträckning som ammoniumkvävehalterna. Korrelationsanalyser gjordes mellan brandhårdhet och vattenkemiska parametrar. Maxhalterna av ammoniumkväve korrelerade positivt med svedd öppen torvmark och hårt brända kronor i skogsbeklädd torvmark. Det indikerade att när organiskt material förbränndes i öppna och skogsbeklädda torvmarker vid måttliga förbränningstemperaturer ökade läckaget av ammoniumkväve. / During the summer of 2014 the largest wildfire in Swedish modern history occurred. The fire was ignited in a forest close to the Swedish town Sala and incinerated a total of 14 000 ha. The frequency of wildfires is expected to increase, due to effects of climate change such as increased temperature and decreased precipitation during the summer months. Wildfires can have a considerable impact on aquatic ecosystems and previous studies of wildfires have shown elevated concentrations of nutrients, cat- and anions. The area of the fire mainly consists of forestland, peatland and lakes and has been affected by acidification and intensive forestry. To assess the fire severity and the effects on the water chemistry, the fire severity was analyzed and classified. The analysis indicated that increased fire intensity caused increased fire severity and that drained forested areas were more vulnerable to fire than undrained peatland. Measurements of water chemistry were conducted at nine streams and ten lakes inside the affected area. During the initial three months of the post-fire period large peaks of ammonium-nitrogen and sulphate were observed in the streams and in a majority of the lakes. In the stream Gärsjöbäcken the median concentrations of ammonium-nitrogen were 79 times higher after the fire. Due to nitrification the elevated concentrations of ammonium-nitrogen caused elevated concentrations of nitrate-nitrogen. ANC (Acid Neutralizing Capacity) and pH are often used to assess the acidity in surface waters, where ANC is the water’s ability to neutralize a strong acid. The initial peak of sulphate caused a drop in ANC but after the peak had past ANC increased due to elevated concentrations of base cations. The measured streams and lakes had different buffering capacity and in one stream Myckelmossbäcken the highest concentrations of sulphate and weakest buffering capacity were observed. In April ANC were still lower in Myckelmossbäcken than in other measured streams. Correlation analysis of fire severity and water chemistry indicated that the maximum concentrations of ammonium-nitrogen increased with severely burned canopies in drained forested peatlands and in scorched open peatland.

Östersjön är ett stressat hav som i stor utsträckning påverkas av mänskliga aktiviteter, och under de senaste 100 åren har mycket i ekosystemet förändrats. I Östersjön har blåstången en viktig och dominerande roll på grunda hårdbottnar, då den bildar sammanhängande vegetationsbälten som utgör habitat för andra organismer. I mitten på 70-talet kom rapporter om att blåstångens utbredning minskade och senare också att fisksamhället förändrades. Blåstången var förr ett viktigt inslag som t ex jordförbättringsmedel och fisket var en stor och viktig näring för ortsbefolkningen på Öland. Dokumentation om hur ekosystemet utmed Ölands östra kust såg ut innan 70-talet är dock begränsad. För att få fram en beskrivning av hur kusten har förändrats sedan 1930-talet har en kvalitativ intervjustudie genomförts med personer som levt och verkat vid Ölands östra kust. Undersökningsgruppen bestod av 13 personer i åldrarna 70-90 år, alla med någon slags anknytning till jordbruk eller fiske. Intervjuerna tog i genomsnitt 90 minuter och genomfördes under januari och februari månad 2006. Alla de intervjuade kunde berätta om förändringar i alg- och fisksamhället. Till exempel upplevdes algerna som ett bekymmer i fiskeredskapen och fiskfångsten minskade. Utöver resultatet av intervjustudien har en nutida miljöundersökning bidragit till att ge en bredd i beskrivningen till 2015. Mycket har förändrats och därmed påverkat alg- och fisksamhället i Östersjön sedan 30-talet. Genom att göra delvis strukturerade intervjuer med människor som levt och verkat längs Ölands östra kust ville jag få fram en tydligare bild av utvecklingen än vad som hittills funnits dokumenterad. Speciellt har jag fokuserat på förändringar i fisksamhället och på förekomsten av blåstång från 1930-talet och framåt. / The Baltic Sea is under severe stress which is mainly caused by human activities and for the past 100 years, much of the ecosystem has changed. The bladderwrack (Fucus vesiculosus) has a key role in shallow rocky shores where it can cover large areas forming belts from a few decimeters below the surface to a depth of several meters. These habitats serve as shelter and nursery for many fish and invertebrate species. In the mid-70s bladderwrack started to decline in some Baltic coastal areas, and later also the fish communities changed in these areas. In the past, bladderwrack was used by local farmers on Öland to improve and fertilize soils and coastal fishing was a comparatively large and important industry for people living on the island. There is limited information on how the status of the ecosystem (e.g. distribution of bladderwrack and status of coastal fish communities) along Öland's eastern coast was before the 70s. To obtain a description of how the coastal ecosystems have changed since the 1930s, qualitative interviews were carried out with people who lived and worked on Öland's eastern coast. The study group consisted of 13 persons aged 70-90 years, all with some sort of connection to agriculture or fishing. Each interview took on average 90 minutes and was conducted during January and February 2006. By making the semi-structured interviews with people who lived and worked along Öland's east coast, I wanted to bring out a clearer picture of changes in coastal fish and macroalgal communities than previously has been documented. Specifically, I have focused on changes in the fish community and the occurrence of bladder wrack from the 1930s onwards. All the people interviewed had experienced and could tell about changes in algal and fish community. They describe a decline in the catches of several fish species, a decline in bladderwrack communities and a simultaneously increase of filamentous algae both on the shores and as epiphytes on fishing gears. In addition to the results of the interview study I have used more recent reports and research papers to discuss the result.

Eutrofieringen av Östersjön är omfattande och ses i dag som ett av områdets allvarligaste föroreningsproblem. Orsaken till detta är en förhöjd näringsbelastning av kväve och fosfor. Den ökade näringsbelastningen beror på att de naturliga flödena av dessa näringsämnen har rubbats, vilket är en direkt följd av urbaniseringen. Sveriges enskilda avlopp står för 16% av den totala fosforbelastningen till Östersjön. År 2006 skärptes de svenska riktvärdena för fosforbelastning från enskilda avloppsanläggningar. Nästan en tredjedel av dagens 625 000 enskilda avloppsanläggningar klarar inte dessa skärpta krav. Som ett led i detta har forskning och utveckling inom ämnesområdet bedrivits under de senaste 20 åren. Forskningen har resulterat i nya effektivare avloppsreningstekniker där så kallade reaktiva filtermaterial används som fosforfälla. Gemensamt för de reaktiva filtermaterial som har utvecklats är dess höga kalciumhalt och stora specifika fastläggningsytor, vilket vid höga pH-värden skapar förutsättning för en hög fosforfastläggningen. Den reaktiva filtermaterialstekniken möjliggör ett resurseffektivt användande av fosfor då recirkulation av grundämnet möjliggörs. Syftet med detta kandidatexamensarbete har varit att undersöka om livslängden för två olika reaktiva filtermaterial kan förlängas genom en dualfilterteknik. En teknik där fosforfällan består av två olika reaktiva filtermaterial med olika egenskaper. Hypotesen har varit att en dualfilterteknik kan minska kalciumutlakningen från filtret. De två dualfilter som har undersökts är Polonite®–Sorbulite® och Argon oxygen decarburisation–Hyttsand. Arbetet har utförts som en kolonnstudie. De viktigaste analyserna som har genomförts är alkalinitet och kalciumutlakning. Arbetes slutsatser listas nedan: o Det dualfilter som har visat bäst förutsättningar som långvarig fosforfälla i enskilda avloppsanläggningar är Polonite®–Sorbulite®. o Materialet Sorbulite® har visat sig kunna minska kalciumutlakningen, vilket bekräftar studiens hypotes. Arbetets resultat pekar på att Sorbulite® kan användas för att förlänga filterlivslängden för det reaktiva filtermaterialet Polonite® . o Materialet Hyttsand uppvisar ingen förmåga till att kunna samla upp utlakade kalciumfraktioner. Detta medför att Hyttsand ej är ett lämpligt material i ett dualfilter där syftet är att förlänga filtrets livslängd.

Due to an increasing global population and changes in diets the impact of food consumption on the world’s ecosystems and their services has become more significant. The purpose of this project has been to investigate how the impact on ecosystem services from Swedish food consumption has changed over time and if this development is sustainable or not. A quantitative assessment of six different environmental impact factors has been carried out for each food category. The project clarifies how Swedish food consumption has developed since the 1960s, the origin of the food that has been consumed, which processes that affect the environment as well as the consequences from these impacts. The result showed that Swedish food consumption has increased considering quantity, that the consumption pattern has changed, and that the import of goods has increased since the 1960s. The average Swede eats more animal-based products such as meat, cheese and cream, along with more vegetable-based products such as fruit and berries, and vegetables. Instead, products such as milk and soured based products has decreased, while products made from flour and grains has stayed unchanged. The project shows that animal-based products, especially from ruminant animals, has a significantly higher ecological footprint in comparison with vegetable-based products, concerning most of the categories mentioned above. Considering that the swedes eat more animal-based products today than in the 1960sthefollowing conclusion, that the Swedish impact on ecosystem services has increased since the 1960s even though food production has become more efficient, could be drawn.