An efficient handling process of aggregates and excavated soil and rock will be of increasing importance in expanding urban regions. The construction of residences, infrastructure and commercial areas generate significant amounts of soil and rock that can be re-used more efficiently as construction material, minimizing transportation and environmental impact. A key element is the implementation of central intermediate storage sites for re-use purposes and cooperation between several construction projects in a region. The evaluation of storage capacities and optimal site locations is in turn dependent on comprehensive knowledge about what quantities of aggregates and excavated soil and rock that will be generated and utilized in the region. The calculation model presented in this thesis provides a way of estimating the amount of excavated soil and rock generated during the construction of new residential areas at an initial stage of the planning process. The excavated volume is expressed as a function of the number of residents and the number of floors in the buildings of the planned area, allowing for an early estimation that may effectively influence the logistical planning of the mass handling process. The simplified calculation model applied to a case study of the existing residential area Annedal in Stockholm produces an estimated amount of 577 500 ton excavated soil and rock, approximately 3.8 % lower than the reference value of 600 000 ton. Regional storage sites are advantageous as different construction projects generate and utilize different types of soil, rock and aggregates, resulting in a higher possible re-use share than in individual projects. When regarding the energy usage in transportation, it is shown that intermediate storage sites located within 10 km of the construction site may allow for more than 15 % energy reduction if re-using 25 % of the excavated amount of soil and rock. A distance of 5 km may yield more than 20 % reduction of transportation energy for the same share of re-use.

The construction industry is today one of the greatest consumer of natural resources, and considering the current construction rate, the resource efficiency are to be a challenge. The complexity and uniqueness of the industry create barriers for managing resources efficiently. Construction entails excavation of soil, and from a resource perspective, the excavated soil can be managed more efficiently. The purpose of the study is to examine the network of excavated soil management and how different actors and their roles are intertwined with each other and how they are related to environmental aspects in construction projects. A qualitative case study with a systematic combining approach has been conducted, where semi-structured interviews, observations and secondary documentations were used to collect data. The collected data were further analysed using the ARA-model and the iron triangle. The results generated five main networking barriers for managing the excavated soil more efficiently; communication, co-operation and willingness to compromise/collaborate, unified vision, commitment and structure. However, the analysis resulted in two concluding barriers with the most substantial impact on the excavated soil management. First, the public procurement act which limits the opportunities for early involvement of the contractors, and second, the lack of unified vision regarding the responsibility of the excavated soil. Further, commitment among all actors is required for a joint long-term management. The findings are specific to the case, due to the complexity of the industry. Further research is required to make the results more generalizable.

According to the Swedish Government, Sweden's goal is to not have any net greenhouse gas emissions by the year 2045. Sweden has come a long way on many levels with its high environmental ambitions, but one sector that is falling behind is the transports with heavy trucks. In 2018, the carbon dioxide emissions were projected to increase by 12 percent compared to 1990. Cities are densified and are expanding, with landfills and recycling facilities moving further and further away, resulting in an increasing quantity of transports of excavated soils and longer traveling distances. This is something that needs to be addressed.This report is written with the aim of investigating whether it is possible to reduce carbon dioxide emissions generated by the transportation of excavated soils from construction projects in the Stockholm region. In addition, this report aims to shed light on the problems surrounding the handling of excavated soils that exists today and provide inspiration for ways to reduce emissions within the construction industry.Five construction projects have been examined regarding the amount of excavated soil and where this soil has been transported. Calculations of carbon dioxide emissions have been made and compared with an optimized alternative in the form of a Mass Logistics Centre.It has been found that the greatest factor for the emissions produced by the transports are not the transports themselves, but that a number of underlying factors affect the length of transport distances, which in turn affect the emissions. A large part of the problem lies in a somewhat inadequate guidance of how to manage excavated soils, which results in limited management possibilities. Ambiguities regarding the current regulations also cause large amounts of excavated soil to be transported long distances instead of being reused on site.To achieve a generality and to examine the applicability in the management of excavated soils, interviews with experts have been conducted. Investigating what the industry believes to be the biggest problems, what should be done, and what the future looks like is important on a topic that covers such a large area.It turns out that the use of a Mass Logistics Centre can to some extent have positive effects on the environment. But what is most important at the present time is to make solid suggestions for changed rules, guidelines and boundaries for the government and the authorities. Then they can more easily publish clear manuals, regulations, and guidelines. Fortunately, these proposals are already underway.

<p>In Eskilstuna and Sweden in general the level of reuse of surplus material containing soils and rocks from excavation is low. In this report the potential for increasing the reuse of excavated material in Eskilstuna by using a web-based earth information database has been examined. The purpose of a web-based earth information database is to connect those who have surplus material with those who need material for a fast and simple transaction. The intention is to give Eskilstuna a more environmentally and economically efficient handling of surplus material by increasing the level of reuse and thereby reducing the amount of surplus material that is wasted and emissions given off to the atmosphere during transportation. The potential has been examined in two different ways, by tracing information about a number of projects to see if excavated material driven to the dump could have been used in another project and by interviewing eight of the work leaders active in Eskilstuna. The potential has been determined to be low based mostly on the interviews and on the current legislation. Although many of the work leaders were positive to use an earth information database there is too much speaking against it. For example the contractor who wants to use another contractor’s surplus material has to apply to the local authority six weeks ahead. In the work place the limited time and space, which are the two most important factors for being able to reuse material on site, doesn’t allow the paperwork to take so long time. But it’s not impossible to launch a web-based earth information database in Eskilstuna and recommendations has been given for important considerations if one is to be initiated.</p>

In Eskilstuna and Sweden in general the level of reuse of surplus material containing soils and rocks from excavation is low. In this report the potential for increasing the reuse of excavated material in Eskilstuna by using a web-based earth information database has been examined. The purpose of a web-based earth information database is to connect those who have surplus material with those who need material for a fast and simple transaction. The intention is to give Eskilstuna a more environmentally and economically efficient handling of surplus material by increasing the level of reuse and thereby reducing the amount of surplus material that is wasted and emissions given off to the atmosphere during transportation. The potential has been examined in two different ways, by tracing information about a number of projects to see if excavated material driven to the dump could have been used in another project and by interviewing eight of the work leaders active in Eskilstuna. The potential has been determined to be low based mostly on the interviews and on the current legislation. Although many of the work leaders were positive to use an earth information database there is too much speaking against it. For example the contractor who wants to use another contractor’s surplus material has to apply to the local authority six weeks ahead. In the work place the limited time and space, which are the two most important factors for being able to reuse material on site, doesn’t allow the paperwork to take so long time. But it’s not impossible to launch a web-based earth information database in Eskilstuna and recommendations has been given for important considerations if one is to be initiated.

Syfte: Återanvändningen av schaktmassor inom anläggningsbranschen är i dagsläget begränsad. Bland annat på grund av otydliga regelverk samt låga kostnader och hög tillgänglighet av jungfruliga material. Trots att schaktmassor har en hög potential att återanvändas finns det andra alternativ för överskottsmassor som uppstår i ett projekt som är mer fördelaktiga för entreprenörer. Svårigheterna kring återanvändning av schaktmassor är det som skall undersökas och målet med rapporten är följaktligen att undersöka möjligheterna att främja återanvändning av schaktmassor inom anläggningsbranschen. Målet kommer att besvaras med hjälp av två frågeställningar: (1) Hur kan återanvändningen av schaktmassor främjas inom anläggningsbranschen? (2) Hur kan en återanvändningsterminal öka återanvändningen av schaktmassor? Metod: Metoderna som valts för att samla empiri till studien är litteraturstudie, dokumentanalys och intervjuer. Litteraturstudien och dokumentanalysen skapade en kunskapsuppbyggnad inom ämnet som bland annat låg till grund för utformningen av intervjuerna. Intervjuerna har genomförts tillsammans med tio respondenter från åtta olika företag inom anläggningsbranschen. Resultat: De regelverk och lagar som finns kring hanteringen av schaktmassor ses som det största hindret för återanvändningsmöjligheterna. Svårigheterna att få ekonomisk vinst i återanvändningsprocessen samt långa transporter är också bidragande orsaker. Även de geotekniska egenskaperna på schaktmassornas kan vara problematiskt, dels för att massorna skall klassificeras enligt sin byggbarhet samt att de skall vara jämförbara med jungfruligt material. Konsekvenser: Slutsatserna som dragits utifrån studien är att det krävs ett ökat samarbete inom branschen för att återanvändningen av schaktmassor skall främjas. Tydligare kommunikation behövs samt att planering kring masshanteringen bör ske i ett tidigare skeden i projekten. De regelverk och riktlinjer som finns idag behöver omarbetas för att bli tydligare och möjliggöra för ökad återanvändning. En återanvändningsterminal av storskalig verksamhet som placeras centralt skulle bidra till att återanvändningen av schaktmassor ökar vilket minskar miljöpåverkan och gynnar branschen. Begränsningar: Studien är begränsad och utförd inom Jönköpings län och intervjurespondenterna är valda utefter de verksamheter som verkar inom länet. Arbetets generaliserbarhet begränsar sig till Sverige eftersom att regelverk och tillvägagångssätt gällande hantering av schaktmassor ser olika ut i andra länder. Nyckelord: Utgrävd mark, återanvändning av schaktmassor, återanvändningsterminal, återanvändning av bergmaterial.

Agenda 2030, som är en sammanfattande beskrivning av FN:s globala hållbarhetsmål, handlar om att tillsammans kunna hjälpa till att reducera den miljöpåverkan som finns i samhället idag (FN, 2015). En av de branscher som har störst inflytande på växthuseffekten är byggbranschen och därför finns det stor möjlighet här att bidra till en positiv utveckling. Syftet med den här rapporten är att undersöka huruvida det är ekonomiskt lönsamt för projektet för både beställare och entreprenörer att tänka hållbart, varvid rapporten kommer att utgå från en fallstudie i en marksänkningsentreprenad i Slakthusområdet. För att kunna uppmuntra entreprenörer och beställare att tänka mer hållbart har återanvändandet av schaktmassor, genom branschsamverkan, studerats. De frågeställningar som studerats i rapporten är följande: Hur kan branschsamverkan bidra till lägre koldioxidutsläpp och ekonomiska besparingar? Och hur stor blir den samhällsekonomisk nyttan av dessa klimatbesparingar i kronor? Resultaten i denna rapport är baserade på kvalitativa studier från anläggningsprojektet i Slakthusområdet. För att kunna implementera en kalkyl av den ekonomiska- samt samhällsekonomiska nytta i Slakthusområdet har två olika scenarion jämförts, nämligen scenario 1 och scenario 2. Scenario 1 efterliknar Skanskas befintliga marksänkningsentreprenad, vars projektmål är att reducera klimatpåverkan med 50 procent jämfört med en traditionellt driven marksänkingsentreprendad. Scenario 2 utgår från en traditionellt driven marksänkingsentrprenad. Resultatet av scenarioanalysen visar på att Scenario 1 är särskilt gynnsamt både ekonomsikt samt ur ett samhällsekonomisk perspektiv, där stora besparingar har påvisats i projektet. Resultatet visade att det nästan kostade 10 miljoner kronor mer att tillämpa scenario 2 jämfört med att tillämpa scenario 1. Dessutom resulterade scenario 1, utöver den ekonomiska fördelen, även en samhällsekonomisk nytta om ungefär 2,6 miljoner kronor. Det analytiska ramverket som använts i rapporten är cirkulär ekonomi. / Agenda 2030, which is a summary description of the UN’s global sustainability goals, is about being able to work together to help reduce the environmental impact that exists in society today (UN, 2015). One of the industries that has the greatest influence on the greenhouse effect is the construction industry and therefore there is a great opportunity here to contribute to a positive development. The purpose of this report is to examine whether it is economically viable for the project for both clients and contractors to think sustainably. In order to encourage contractors and clients to think more sustainably, the reuse of excavated masses, through industry collaboration, has been studied. The issues studied in the report are the following: How can industry collaboration contribute to lower carbon dioxide emissions and economic savings? And how big will the socio-economic benefit of these climate savings be? The results in this report are based on qualitative studies from an urban development project in Stockholm, Sweden. In order to be able to implement a calculation of the economic and socio-economic benefits in the project area, two different scenarios have been compared, namely scenario 1 and scenario 2. Scenario 1 mimics Skanska’s existing ground lowering contract, whose project goal is to reduce climate impact by 50 percent compared to a traditionally driven ground lowering contract. Scenario 2 is based on a traditionally driven ground lowering contract. The results of the scenario analysis show that Scenario 1 is particularly favorable both from an economic point of view and from a socio-economic perspective, where large savings have been demonstrated in the project. The result showed that it cost almost 10 million SEK more to apply scenario 2 compared to applying scenario 1. In addition, scenario 1 also resulted in a socio-economic benefit of approximately 2.6 million SEK. The analytical framework used in the report is circular economy.

I Sverige pågick under 2013 efterbehandlingsåtgärder på 1789 förorenade områden. Det nationella miljömålet ”giftfri miljö” har av regeringen angetts som det styrande miljö- målet vid efterbehandling. Efterbehandlingen syftar till att minska risken för förore- ningsspridning i mark från avslutade verksamheter som industrier, vägar med mera. Schaktning av massor utförs vid efterbehandling för att avlägsna förorenade massor från platsen men innebär samtidigt utsläpp av växthusgaser. Både vid schaktning och transport av förorenade massor samt framställande och transport av fyllnadsmaterial används fordon och maskiner som genererar växthusgasutsläpp. Efterbehandlingsarbetet riskerar alltså att ge en negativ påverkan på miljömålet ”begränsad klimatpåverkan”. I denna studie söks svar på frågorna: Kan efterbehandling av förorenade områden bedri- vas med simultan hänsyn till de båda miljömålen ”giftfri miljö” och ”begränsad klimat- påverkan”? och Hur ska ett sådant arbete bedrivas? För att besvara dessa frågor använ- des det webbaserade beräkningsverktyget Carbon footprint från efterbehandling och andra markarbeten från Svenska geotekniska föreningen, SGF, samt en enkätstudie riktad till tillsynsmyndigheter. Beräkningar med verktyget visade att det som främst påverkar växthusgasutsläppen vid efterbehandling är typ av fyllnadsmassor, sammanlagd transportsträcka samt lastkapa- citet hos fordon som transporterar massor. Ingen av de tillfrågade tillsynsmyndigheterna tar hänsyn till växthusgasutsläpp vid godkännande av efterbehandlingsåtgärd. Många ställer sig dock positiva till ett verktyg som ger möjlighet att göra en avvägning mellan miljömål och tror att det skulle underlätta deras arbete. Två strategier som tar större hänsyn till växthusgasutsläpp identifierades. Strategi 1 innebär att sanering sker enligt riktvärdena för känslig eller mindre känslig mark- användning (KM/MKM) och växthusgasutsläppen minimeras genom effektiviserings- åtgärder. Som effektiviseringsåtgärd identifierades bland annat användning av lastbilar med större lastkapacitet och användning av återvunna massor som fyllnadsmaterial. Strategi 2 innebär en avvägning mellan miljömålen ”giftfri miljö” och ”begränsad kli- matpåverkan”. Riktvärdena för KM och MKM kan i strategin överskridas för att mini- mera växthusgasutsläpp. Effektiviseringsåtgärderna från strategi 1 implementeras även i strategi 2. / In Sweden, 1789 contaminated sites were remediated during 2013. The government has stated the national environmental objective “A Non-Toxic Environment” as the gov- erning environmental objective in remediation. The aim of remediation is to reduce the risk of dispersion of contamination in soils from discontinued activities such as indus- tries, roads etc. Excavation of soils takes place to remove contaminated soil from the site. However, it leads to emissions of greenhouse gases. Machines that generate emis- sions of greenhouse gases are needed in excavation, transport of contaminated soils and the production and transport of filling materials. Thus, the environmental objective “Reduced Climate Impact” is likely to be adversely affected by soil remediation. This study was conducted to answer the questions: Can soil remediation be conducted with simultaneous regard to the environmental objectives “A Non-Toxic Environment” and “Reduced Climate Impact”? and How should such efforts be conducted? Two methods were used: the web based calculation tool Carbon footprint from remediation and other soil works from the Swedish Geotechnical Society, SGF, and a survey ad- dressed to regulatory authorities. Calculations with the tool showed that the main impacts on greenhouse gas emissions were choice of filling materials, total transportation distance and carrying load of the vehicles transporting soils. None of the respondent regulatory authorities take green- house gas emissions into account when approving remediation operations. However, many of them displayed positive attitude towards a tool that would make it possible to compare impacts on environmental objectives and stated that such a tool would facili- tate their work. Two strategies that give more consideration to greenhouse gas emissions were identi- fied. In strategy 1, remediation is conducted according to the guidelines of sensitive or less sensitive land use (KM/MKM). The greenhouse gas emissions are minimized through efficiency improvement measures. Use of vehicles with a greater carrying load and recovered soils as filling material are examples of identified efficiency improve- ment measures. Strategy 2 consists of achieving a balance between the environmental objectives “A Non-Toxic Environment” and “Reduced Climate Impact”. In this strat- egy, KM and MKM can be exceeded to minimize greenhouse gas emissions. The effi- ciency improvement measures from strategy 1 can be implemented in strategy 2.

I Sverige finns det idag cirka 86 000 inventerade områden som är eller misstänks vara förorenade. Ett förorenat område kan ha en skadlig effekt på människor, djur och miljö vid exponering av föroreningarna. Områden som är förorenade kan därför behöva behandlas för att lokalt förbättra markkvalitén och för att minska risker. Ett problem som börjat uppmärksammas i branschen är att saneringar av mark också kan leda till betydande negativa konsekvenser som till exempel utsläpp av växthusgaser och nyttjande av fossila resurser. Bland annat riskeras det svenska miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan” att inte uppnås om ingenting förändras. Den vanligaste metoden för att efterbehandla ett förorenat område i Sverige är genom schaktsanering. Studiens syfte var att undersöka klimatpåverkan och resurshanteringen från schaktsanering genom att göra en livscykelanalys på metoden. Metodens klimatpåverkan jämfördes också med andra saneringsmetoder. Resultaten visade att för schaktsanering bidrog transport och deponiarbetet till den största klimatpåverkan och resursanvändningen. Genom minskade transportavstånd, användning av fordon med lägre energiåtgång per transportarbete eller utbyte mot mer förnyelsebara drivmedel sågs miljöpåverkan minska. Deponering av massor sågs dessutom vara energikrävande, varpå incitament för att återvinna och återanvända massor i högre utsträckning än vad det görs idag efterfrågas. I jämförelse med andra saneringsmetoder sågs biokol vara den metod som gav upphov till en relativt liten klimatpåverkan. Dessutom medförde biokol en mer resurseffektiv avfallshantering i och med minskad deponering av jord, organiskt avfall och uttag av jungfruliga råvaror för återfyllnad. / In Sweden, there are currently approximately 86,000 inventoried sites that are identified as being contaminated. A contaminated site can have a harmful effect on humans, animals and the environment when exposed to the contaminants. Contaminated areas may therefore need to be remediated to locally improve soil quality and to reduce risks. A problem that has been noticed in the industry is that remediation of land can also lead to significant negative environmental consequences, such as the release of greenhouse gases and the use of fossil resources. For example, the Swedish environmental quality objective "Reduced climate impact" might not be achieved unless there are improvements. The most common method to remediate a contaminated site in Sweden is through “dig and dump”. The purpose of this study was to investigate the climate impact and resource usage from “dig and dump” by performing a life cycle assessment of this most common remediation method. The climate impact of the method was also compared with other remediation methods. The results showed that for “dig and dump”, transports and landfill of the soil contributed to the greatest climate impact and resource use. Through reduced transport distances, use of vehicles with lower energy consumption or exchange for more renewable fuels, the environmental impact was reduced. Landfilling of excavated soil was also energy demanding, and incentives to recycle and reuse soil to a greater extent than is done today are preferred. In comparison with other remediation methods, biochar was a method that caused a relatively small climate impact. In addition, biochar led to a more resource-efficient waste management through reduced disposal of soil, organic waste, and extraction of virgin raw materials for refilling.