Thesis--University of Oklahoma. / Includes bibliographical references (leaves 96-108).

Tidigare forskning påvisar att det förekommer mycket stillasittande när barn befinner sig på förskolan och är barn fysiskt aktiva är det främst i utomhusmiljön. Forskningen visar även att få barn utveckla de grundläggande motoriska färdigheterna i tidig ålder kan det förbättra barns sociala beteende samt den kognitiva utvecklingen. Vidare visar forskning genom att  inomhusmiljö på förskolan förändras så barnen får röra sig fritt kan det leda till att barn vill vara mer fysiskt aktiva.    Syftet med studien var därför att ge en djupare förståelse för hur förskollärare arbetar med olika rörelseaktiviteter i inomhusmiljö på förskolan för att utveckla barnens motoriska färdigheter. Vidare undersöktes hur förskollärare ser på sin egen roll i arbete med rörelseaktiviteter inomhus och deras beskrivningar av vilken betydelse det sociala samspelet har för barnens utveckling av motoriska färdigheter genom rörelseaktiviteter. Studien utgick från en kvalitativ metod där insamlingen av empiri utfördes genom intervjuer med sex olika förskollärare.   Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv där den proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering stått i fokus. Resultatet visar att samtliga förskollärare i studien utförde rörelseaktiviteter i inomhusmiljön. De ansåg att när de utförde olika rörelseaktiviteter tillsammans med barnen var syftet att barnen skulle få utveckla sina grundläggande motoriska färdigheter.    Resultatet visar att förskollärarna anser att genom stöttning och att de själv är aktiva i rörelseaktiviteter tillsammans med barnen kan förskollärare vara ett föredöme och motivera barnen till att delta i det sociala samspelet. Slutsatsen vilken kan dras från resultatet, utifrån den teoretiska utgångspunkten, är att förskollärares uppmuntran samt den språkliga och fysiska kommunikation bidrar till att barn utvecklas vidare och lär sig att behärska nya motoriska färdigheter.