Grundläggande kunskaper i aritmetik är centralt inom matematiken och effektiva strategier samt kontinuerlig övning gynnar alla elever. Arbetet syftade till att utforma och pröva om en helklassintervention, RtI nivå ett, inom grundläggande aritmetik gav effekt. Interventionen genomfördes under tre veckor i två årskurs sexklasser som fick undervisning i korta pass tre gånger per vecka. Undervisningen strukturerades utifrån explicit undervisning och CRA-metoden där undervisningen börjar på konkret nivå övergår i representativ och slutligen i abstrakt nivå. Eleverna fick undervisning i olika strategier för huvudräkning inom subtraktion samt möjlighet att öva huvudräkning inom subtraktion i talområdet 0 - 20. Studien var ett kvasiexperiment med förtest och eftertest i både interventionsgrupperna och kontrollgrupperna. En statistisk signifikant effekt kunde mätas då interventionsgruppens medelvärde förbättrades mer än kontrollgruppens inom huvudräkningstestet. Ingen transeffekt uppmättes för algoritmräkning inom subtraktion.

Syftet med studien var att undersöka hur en intervention, på Tier 2, genom explicit intensivundervisning påverkar elever i årskurs 4 kunskaper inom grundläggande taluppfattning och aritmetik inom talområdet 0 – 20 och om eventuell effekt kvarstår över tid. För att kunna besvara syftet genomfördes en experimentell studie. Elever från två skolor, screenades för att synliggöra vilka elever som var i behov av intervention. Utifrån screening, förtest, gjordes ett urval av 32 elever i behov av intervention och dessa randomiserades in i interventionsgrupp respektive kontrollgrupp. En evidensbaserad systematisk och strukturerad intervention utformades, som byggde på CRA där undervisningen går från det konkreta (C) via det representativa (R) till det abstrakta (A). Eleverna tränade på talkombinationer och aritmetik genom arbetssättet I do, We do och You do, där läraren inledningsvis demonstrerar för att sedan guida och slutligen låter eleverna arbeta självständigt. Interventionen pågick under 3 veckor med 5 lektioner per vecka á 20 minuter. Resultatet baseras på, medelvärden från, förtest, eftertest och eftertest efter 3 respektive 9 veckor och analyserades genom Mixed ANOVA. Analysen visar på en statistiskt signifikant effekt i jämförelse mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp och att effekten för interventionsgruppen kvarstår över tid. Kontrollgruppen genomför interventionen under studiens färdigställande och deras resultat visar på en statistiskt signifikant effekt. Genom den goda effekt som interventionsgruppen visade och även kontrollgruppen efter genomförd intervention, visar att RTI som organisationsstruktur för specialpedagogisk verksamhet och explicit intensivundervisning kan vara effektiva för att ge stöd till elever i matematiksvårigheter inom grundläggande taluppfattning.

Sammanfattning/Abstract Wiberg Storkamp, Annika (2022). Medvetenhet om ord- En studie om undervisning av ord och begrepp för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet inriktning grav språkstörning, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Studiens avsikt är att bidra med kunskap om några lärares och speciallärares förståelse av hur språklig tillgänglighet, samverkan, tidiga insatser och explicit undervisning av ord och begrepp kan stödja elever med språkstörning i sin ordförrådsutveckling. Därigenom kan lärare och speciallärare reflektera över sin egen syn på lärande, men även förstå andras. Medvetenhet om behovet av explicit undervisning av ord och hur skolans språkliga krav skapar utmaningar för både elever i språklig sårbarhet och deras lärare kan skapa möjligheter på organisations-, grupp- och individnivå. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap om några lärares i åk F-3 och speciallärares förståelse av ordförrådsutvecklande undervisning och hur de menar att undervisningen kan stödja elever med språkstörning. Studien syftar även till att bidra med kunskap om hur dessa lärare beskriver samverkan och arbetssätt runt en språkligt tillgänglig undervisning och tidiga insatser. De preciserade frågeställningarna är följande:   ·       Vad uppfattar lärarna och speciallärarna som betydelsefullt i undervisningen för att stödja elevernas ordförrådsutveckling? ·       Hur beskriver lärarna och speciallärarna att de identifierar och följer upp elevernas behov av tidigt stöd och insatser i relation till elevernas ordförrådsutveckling? ·       Hur beskriver lärarna och speciallärarna att de samverkar runt en språkligt tillgänglig undervisning med fokus på elevernas ordförrådsutveckling?   Teori Examensarbetet förankras i sociokulturella teorier utifrån Lev Vygotskij och ett specialpedagogiskt, kommunikativt, relationsinriktat perspektiv (KoRP). De olika sociokulturella perspektiven är avsedda att komplettera, men också att samverka med varandra.  Metod Examensarbetet bygger på en kvalitativ metod och har en fenomenografik ansats. Datamaterialet har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer som kategoriserats och analyserats utifrån de valda teoretiska perspektiven.   Resultat Studiens resultat tyder på en variation i lärarnas kompetens och förståelse av betydelsefulla aspekter i undervisningen för att stödja inlärning av ord och begrepp för elever med språkstörning. Olika uppfattningar urskiljs även i vilken grad lärare och speciallärare samverkar runt en språklig tillgänglighet och stödjande insatser. Resultatet tyder på att det finns en gemensam förståelse om vikten av att tidigt identifiera elever i språklig sårbarhet. Däremot skiljer sig förståelsen och möjligheterna på organisations-, grupp och individnivå för hur de stödjande insatserna ska organiseras. De lärare och speciallärare som samverkar för att stödja elever i språklig sårbarhet ser möjligheter att förbättra sin undervisning av ord och begrepp och språklig tillgänglighet. De uppfattar ledningens stöd, samsyn, aktuell forskning och specialpedagogisk kompetens som betydelsefull för att stödja elevernas ordförrådsutveckling. Detta tyder på att organisationer som lägger stor vikt vid formell samverkan mellan lärare och speciallärare bidrar till att lärarna i högre grad erfar kunskaper och möjligheter att stödja elever i språklig sårbarhet.   Specialpedagogiska implikationer Enligt forskning lär sig elever ord genom samspel och interaktion med andra i en språkligt tillgänglig lärmiljö med språkliga mål, stödstrukturer och lärarnas mediering av ett välorganiserat innehåll. För att elever i språklig sårbarhet ska få djup förståelse av ord behövs en explicit undervisning med tydliga instruktioner av ordets form, betydelse och användning. Utifrån studiens resultat har samverkan, speciallärarnas kompetens och lärarnas förhållningssätt runt det specialpedagogiska stödet på skol, - grupp- och individnivå en central roll för att eleverna ska kunna arbeta i sin närmaste utvecklingszon. Speciallärarens inflytande behövs för att tidigt främja utveckling av ord och begrepp för elever i språklig sårbarhet.    Nyckelord Explicit undervisning, ordinlärning, språklig tillgänglighet, språklig sårbarhet, språkstörning

Differentierad undervisning syftar till att inkludera alla elever i ett klassrum utan att förlora den sociala kontexten. Syftet med studien är att undersöka hur fem lärare i årskurs 1–3 implementerar differentierad undervisning i ämnet svenska, samt vilka möjligheter respektive svårigheter de ser med att använda metoden. Kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma lärare analyseras utifrån Wallbergs Ramverk vilket beskriver de fem kategorier som kan ingå i en differentierad undervisning: tempo, nivå, omfång, metod och intresse. Resultatet visar på vikten av att känna sin elevgrupp för att skapa en meningsfull undervisning med stöttning som utmanar varje elev på rätt nivå. Det framkommer även att läromedel sällan är differentierat och att lärarna därför upplever att de ofta behöver skapa eget undervisningsmaterial. Lärarna använder sig av explicit undervisning och differentierar främst utifrån kategorin nivå. Lärarna påpekar att elevinflytandet ökar med ålder och mognad. Därför kan det vara mer gynnsamt att fullt ut differentiera undervisningen i högre årskurser.

Syftet med den här studien var att undersöka huruvida en intervention innehållandes explicit undervisning förbättrar elevers kunskaper i matematik. För att kunna besvara syftet genomfördes en kvantitativ deduktiv experimentstudie. Studien är genomfördes på elever i årskurs 1 på ett gymnasium som läste matematikkursen Ma1b. I enlighet med RTI nivå 2 var elever som riskerar att hamna i svårigheter att uppnå kunskapskraven föremål för deltagande i studien. För att identifiera vilka elever som var aktuella för deltagande genomfördes två förtest i enlighet med Smart RTI. Elever som bedömdes icke godkända på de båda förtesten var aktuella för deltagande vilket resulterade i ett urval om 30 elever. Urvalet randomiserades till två grupper, interventions- och kontrollgrupp. Interventionsgruppen genomgick en intervention i 14 veckor bestående av explicit undervisning 1h/vecka utöver elevernas ordinarie undervisning. Eleverna undervisades under interventionen i grupper om 2–4 elever.    Innehållet i interventionens explicita undervisning syftade till att förbereda eleverna inför den kommande veckans ordinarie undervisning. Interventionens ämnesinnehåll varierade därmed över tiden. Kontrollgruppen fick inte någon extra undervisning utöver den ordinarie undervisningen som alla elever får. Under interventionstiden genomförde samtliga deltagande elever fyra test vilka alla gav mätvärden att analysera. Gruppernas medelvärden jämfördes vid varje testtillfälle och oberoende t-test genomfördes för att undersöka huruvida studiens resultat var signifikant.   Studiens resultat visar att interventionen hade medelstor till stor effekt vid samtliga mättillfällen till förmån för den aktuella interventionsgruppen. Trots att stickproven är små är resultaten delvis signifikanta. Stickproven var små på grund av elevernas bristande närvaro på interventionstillfällen och testtillfällen vilket antas kan ha påverkat signifikansen. RTI som undervisningsmodell och explicit undervisning har i studien visat sig vara effektiva för att ge de deltagande eleverna stöd i sin kunskapsutveckling och öka elevernas färdigheter inom matematik.

Bråk är inkörsporten till rationella tal och en god förståelse av bråk ligger till grund för den enskilda elevens fortsatta matematikutveckling. Yngre elever, i de tidiga skolåren, har ofta en intuitiv förståelse för enkla bråk, men glappet till den mer formella undervisningen är stort. Svårigheter att lära sig bråk är genomgående och ger långtgående konsekvenser. Det är därför av stor vikt att tidigt uppmärksamma och ge stöd till de elever som möter svårigheter inom detta område. Vi har replikerat en tidigare genomförd interventionsstudie med enskild intensivundervisning kring bråk genom explicit undervisning och CRA. Interventionen fokuserar på bråk som tal, där tallinjen spelar en avgörande roll, och består av nio lektionstillfällen. Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om interventioner i matematik samt att undersöka vilken effekt ett interventionsprogram med enskild intensivundervisning har på elever i matematiksvårigheter i årskurs 5 och 6. Syftet har också varit att undersöka om elevernas relationer till matematikämnet kan förändras av interventionen.  Studien är en experimentell fallstudie med sex deltagare, där varje individ utgör sin egen kontroll. Data har samlats in i form av resultat på olika tester och skattningar, före, under och efter interventionen. Resultatet visar på en signifikant förbättring av elevernas kunskaper om bråk som tal efter genomförd intervention. Dessutom framkommer en spridningseffekt till området bråk som del av en helhet/antal, vilket tyder på en ökad konceptuell förståelse av bråk. Elevernas kunskaper kvarstår vid ett fördröjt eftertest, fem veckor efter avslutad intervention.  Den slutsats vi drar utifrån resultatet är att en kortare intervention på individnivå, om bråk som tal med tallinjen i fokus, kan ge stor effekt på elevernas kunskaper, som kvarstår över tid. Vi kan inte dra några generella slutsatser kring huruvida elevernas relationer till matematikämnet förändras av interventionen.

Studien syftar till att beskriva och diskutera lärares attityder och tankar kring skrivutveckling samt deras syn på sin egen skrivundervisning. Forskningsfrågan lyder: Hur menar lärare, i grundskolans senare år, att de arbetar med elevernas skrivutveckling? Vilka metoder använder de och hur motiverar lärarna dessa? Forskningsfrågan, som främst har beskrivande ambitioner, besvaras genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra svensklärare från en och samma skola. Lärarnas svar kopplas sedan till utvald relevant litteratur gällande skrivutveckling. Utifrån vald litteratur redogör jag för inåtriktat kontra utåtriktat perspektiv på skrivande, dialogisk och processorienterad undervisning, explicit skrivundervisning och genrepedagogik, respons och bedömning samt en kort redogörelse för skrivutveckling i läroplanen. Under kapitlet resultat och analys redogör jag först för huruvida diskursiva eller berättande texter är prioriterade i skrivundervisningen innan jag går vidare med vilka metoder lärarna anser sig använda. Det läggs också stor vikt vid lärarnas motiveringar, argument och tankar. Resultatet är att lärarna var oväntat samstämmiga gällande vilka metoder de använder i sin skrivundervisning, även om motiveringar och resonemang ofta varierade. Modelltexter, exempel och förarbete, kamratrespons samt läsning var de metoder, vilka lärarna främst förespråkade. Värt att lyftas fram som särskilt intressant är det berättande skrivandets höga status, trots deras mening att diskursivt skrivande är av mer vikt i elevernas vardag. Intressant var också en kontrast gällande lärarnas syn på grammatikundervisningens värde för skrivutvecklingen, då en av de fyra lärarna ansåg det som helt meningslöst, medan tre ansåg motsatsen. Slutligen vill jag fastslå att ett utåtriktat perspektiv på skrivande står i majoritet och att explicit skrivundervisning och fokus på genremedvetenhet verkar ha fått en relativt stark ställning i skolan ifråga. Ett inåtriktat perspektiv och utveckling av elevens eget språk ges däremot mindre tankar.

Syftet med studien var att undersöka möjligheten att stärka förståelsen för bråk som tal hos elever med bristande taluppfattning, genom en kort intervention i matematik. I studien ingick fyra elever i årskurs 6 som alla är i svårigheter i matematik. Interventionen genomfördes under tre veckor och föregicks av en baslinjetestning. De nio lektionerna genomfördes som enskild undervisning. Lektionerna var strukturerade efter metoden CRA och explicita instruktioner. Studien är en experimentell fallstudie med single case-design med multipel baslinje. Data samlades in med hjälp av tre tester som testade tallinjeestimering, bråktalsjämförelse och ekvivalenta bråk. Testerna genomfördes under baslinjetestningen, under interventionen och även som ett fördröjt eftertest. Resultatet visade inte på någon signifikant förbättring av elevernas förståelse för bråk om vi endast utgår från resultatet på dessa tester. Om vi däremot jämför resultatet på det för- och eftertest som gjordes ser vi att eleverna utvecklade sina kunskaper om bråktal. Elevernas inställning till matematik och tilltro till den egna förmågan undersöktes också före och efter interventionen. Någon skillnad kunde inte konstateras. Däremot upplevde elevernas ordinarie lärare en positiv förändring hos eleverna efter interventionen. Eleverna var mer positiva till matematik och mer aktiva under lektionerna.

Syftet med den här studien var att mäta effekten av en intervention i ramsräkning för elever i förskoleklass. Studien utgick från Response to Intervention - modellen (RTI) för att synliggöra vilka elever som är i behov av en extra insats. Ett förtest gjordes med samtliga elever i förskoleklasserna. Elever som kunde ramsräkna till max 29 som högst utsågs till att delta i interventionen. Kunskapsnivån i Skolverkets bedömningsstöd (Skolverket, 2019) förhöstterminen i årskurs 1 ligger åldersadekvat att kunna räkna upp till 50. Utifrån den åldersadekvata nivån placerades de elever som räknade till max 29 i RTI nivå 2. Urvalet av gruppen möjliggjorde anpassningar i den här interventionen då eleverna ligger på sammakunskapsnivå. En experimentell metod användes för att mäta effekten av interventionen.Effekten mättes med ett för- och eftertest där elevernas kunskapsnivåer påvisas. Interventionen utgick från en explicit undervisning med ett tydligt syfte, genomförande och mål. Syftet medstudien var att synliggöra talsystemets struktur och mönster för att eleverna ska kunna komma längre i ramsräkning och delmålet var att eleverna kan räkna till 50, för att kunna möta kunskapsnivå för årskurs 1. Planeringen av interventionens lektioner utgick ifrån de kritiska faktorerna, progression, visuellt stöd och en variation i övningar. I undervisningen användes konkret material, representativt och abstrakt. Det upplevdes att det var motiverande lektionerför eleverna, de tog till sig strukturen och mönster i tallinjen samt stärkte deras självförtroende vilket blev synligt då eleverna blev mer aktiva och delaktiga i klassrumssituationer. Interventionen påvisade en statistiskt signifikant effekt på ramsräkning, tiotalen och att hitta på tallinjen. Detta indikerar en tydlig positiv effekt för eleverna i interventionsgruppen och att intervention därmed kan används i förskoleklassens undervisning för att stärka elevers grundläggande taluppfattning.

No description available.