Syftet med detta arbete är att undersöka hur slöjdlärare arbetar med elevers analys och värdering av den egna arbetsprocessen i slöjd. Undersökningen är gjord med kvalitativmetod med semistrukturerade intervjuer med förutbestämda frågor. Det jag vill undersöka är hur lärare arbetar med elevers värdering och analys av sin arbetsprocess. Märker lärarna att eleverna får en fördjupning i sina kunskaper eller är det ett nödvändigt ont? I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lrr 11) (2019, 251) står det att eleverna i slöjden ska ges möjlighet att analysera, värdera, observera och reflektera över sin egen kunskapsutveckling. Det färdiga föremåletär oftast det viktigaste för eleven men det är också ett resultat av engagemang, nya erfarenheter och nyvunna kunskaper. Jag upplever att elever ofta har svårt att sätta ord på det arbete som de utför med händerna. Man får inte glömma bort att den tysta kunskapen som finns inom oss också är en dimension av kunskap (Bohlin, 2009). Det som framkommit i min undersökning är att samtliga av de intervjuade slöjdlärarna låter sina elever skriva i någon form av loggböcker i slutet av varje lektion och att eleverna efter avslutat arbete skriver en längre redovisande text. Samtliga intervjuade slöjdlärare tycker att det är en viktig del av ämnet och det är viktigt att eleverna får tid till att värdera och analysera sitt arbete. Men den största fokus ska ligga på själva görandet. Hur vida eleverna utvecklar en fördjupad kunskap i sitt arbete med att värdera och analysera sin arbetsprocess är inte lärarna på det klara med. Visst sker det en utveckling men kanske inte i den omfattning som lärarna och Skolverket (2019) tänker att de ska uppnå.

Bakgrund: Den vård som bedrivs inom hälso- och sjukvården har de senaste decennierna blivit alltmer specialiserad, och för att hälso- och sjukvården ska kunna bedriva en mer specialiserad vård krävs välutnyttjade resurser och specialistkompetens. Inom den psykiatriska vården är därför psykiatrisjuksköterskan en resurs med sin fördjupade kunskap inom området. Tidigare forskning belyser svårigheter i att definiera psykiatrisjuksköterskans kompetensområde och roll. Vilket vidare påvisar ett behov av att tydliggöra psykiatrisjuksköterskans kompetens och hur kompetensen används. Syfte: Syftet var att undersöka psykiatrisjuksköterskans upplevelse om hur specialistkompetensen används inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Tillämpad metod för att svara mot syftet var kvalitativ intervjustudie med ett induktivt förhållningssätt. Semistrukturerade intervjuer genomfördes individuellt och med hjälp av en intervjuguide. Antalet informanter till studien uppkom till totalt nio psykiatrisjuksköterskor. Tanskribering av intervjuerna genomfördes nära inpå intervjutillfället som möjligt, detta för att inget skulle falla bort. Det insamlade materialet analyserades sedan utifrån Graneheim och Lundman innehållsanalys. Resultat: Analysen av det insamlade materialet mynnade ut i två kategorier och resultatet baseras på: Fördjupad kunskap och teamarbete. Till båda kategorierna skapades underkategorier och till fördjupad kunskap skapades underkategorier som beskriver olika situationer som psykiatrisjuksköterskan upplever att den fördjupade kunskapen används i. Underkategorier som skapades var: I mötet med patienten, kommunikation och omvårdnadsprocessen. Till teamarbetet skapades Ledarskap som underkategori. Slutsats: Psykiatrisjuksköterskorna upplevde att specialistkompetensen används inom psykiatrisk heldygnsvård. De beskriver hur de upplevde det genom att den fördjupade kunskapen används i olika situationer som beskriver hur specialistkompetensen används. De upplevde även teamarbete och ledarskap som en situation som de upplever sin specialistkompetens synliggörs.

I dagens samhälle förväntas medborgare ta ansvar för sin egen hälsa. Ett egenasnvar kräver kunskaper om hälsa. Hälsa är en del i skolämnet idrott och hälsa och kan vara en plattform att utveckla hälsokunskaper. Problemet med just hälsa är att begreppet upplevs oklart. Detta får betydelse för vad lärare anser som viktig kunskap och väljer att tolka in i den tillämpade hälsokundervisning. Därför är syftet med detta arbete att undersöka hur gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa pratar om undervisning och begreppet hälsa för att främja ett livslångt lärande. Frågeställningarna som denna uppstats har avsikt att besvara är: På vilka sätt arbetar lärare med hälsa i ämnet idrott och hälsa? Hur gör lärare för att främja elevernas ansvar både för sin egen och andras hälsa? Studien bygger på data insamlat genom kvalitativa intervjuer genomförda med sex gymnasielärare i idrott och hälsa. Det insamlade materialet från intervjuerna mynnade sedan ut i ett trnskiberingsarbete följt av ett tolkningsarbete med en hermeneutisk ansats. Lärarnas olika erfarenheter och upplevelser av hälsoundervisning tolkas i studien med hjälp av begreppet "hälsolittercacitet" och "fördjupad kunskap". I resultatet framkommer det att lärare arbetar med hälsa men arbetssätten och innehållet varierar. Utvecklandet av teoretisk hälsokunskap, praktisk hälsokunskap och självmedvetenhet förekommer i större utsträcking än kritiskt förhållningsätt och medborgaransvar kring hälsofrågor som alla har betydelse för hälsolitteracitet. Detta kan vara problematiskt i den mån att undervisningen inte främjar elevernas utveckling av fördjupad i kunskap i hälsa. Fördjupad kunskap är en förutsättning för att eleverna ska kunna ta ansvar både för sin och andras hälsa i samhället i stort. Ett möjligt redskap för att eleverna ska utveckla fördjupad kunskap kan vara att undervisningspraktiken utgå från hälsolitteracitet, för att försäkra sig om att alla delar på ett eller annat sätt behandlas.

Denna studie undersöker hur elever i Särskilda Utbildningsbehov i Matematik (SUM) upplever problemlösning i grupp i matematik samt hur de agerar i praktiken vid sådana tillfällen. Med fördjupad kunskap kring ämnet är ambitionen att på ett gynnsamt sätt organisera den specialpedagogiska undervisningen så att SUM-elever blir delaktiga vid problemlösningssituationer i den ordinarie undervisningen. Studien har en kvalitativ ansats där observationer och intervjuer med tre SUM-elever från år 3 har genomförts. Till grund för analysen har studiens teoretiska begrepp kommunikation och delaktighet funnits.   Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i gruppen och att de alla på något sätt är aktiva i arbetet med uppgiften. Ett inkluderande förhållningssätt visade sig spela roll för hur eleverna valde att delta och kommunicera i respektive grupper. Vid observationerna blev det synligt att inkludering ur ett didaktiskt perspektiv är viktigt för att få eleverna att känna att de klarar av uppgiften samt att de kan bidra med något i gruppen. Dock blir det tydligt i vissa fall att det i kommunikationen eleverna emellan används tillvägagångssätt som är inövade utan förståelse vilket leder till att de inte har någon kontroll över arbetet att lösa uppgiften. Några elever framför samtidigt i intervjuerna hur deras låga tilltro till sin egna matematiska förmåga kring att lösa problem gör att de hellre arbetar i grupp. / This study examines students in Special needs Education in Mathematics (SEM) experience of problem solving in groups in mathematics. The studie also investigates how the students act in practice in problem solving situations. The overall aim of the study is to reach in-depth knowledge about the subject which would be a good help in organizing the special education work with SEM-pupils and problem solving in a successful way. The study has a qualitative approach, where observations and interviews with three SEM pupils from lower primary school (grade 3) in Sweden has formed the empirical material in the study. The theoretical concepts communication and participation are the foundation of analysis.   The result show that an inclusive approach seems to be important in how the pupils chose to communicate and participate, meaning that the students in SEM are in mixed ability groups when working with problem solving. The pupils experienced that they participated in the groups and all of them were at some degree active in the problem solving task and they expressed that they liked problem solving. The didactic perspective is very important to make pupils feel that they are up to the task and that they can contribute to the group. However, it`s clear in some of the cases that problem solving is practiced with strategies but without understanding. Some of the pupils talks about their bad confidence in their mathematical ability and therefore they prefer working with problem solving in groups.