Fritidshemmet ska bidra till att eleverna utvecklar sin fantasi, förmågan att lära och att kommunicera och samarbeta med andra genom lek (Skolverket, 2018). Som skolverket skriver är lek en viktig del påfritidshemmet. Verksamheten ska bidra till elevers lärande genom lek. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi förstått att leken ser olika ut på olika fritidshem. Vad som gör leken meningsfull, och vad som styr den. Vi är därför intresserade av vad verksamma fritidslärare har för erfarenheter av vilka faktorer som styr lekens sociala roll, betydelse och kvalité på fritidshemmen. Syftet med denna studie är att belysa fritidslärares erfarenheter av vilka faktorer som gör leken betydelsefull samt vad leken har för betydelse för sociala samverkan. Studien är kvalitativt inriktad och inspirerad av det sociokulturella perspektivet. Metoden som användes i studien var semistrukturerade intervjuer, med fem verksamma fritidslärare från tre olika skolenheter.Resultatet visar att fritidslärarna anser att vuxenkontakten är en viktig faktor för att få en mer betydelsefull lek i verksamheten. Fritidslärarna menar att de som vuxna ska vara mer aktiva och ge bra förutsättningar till lek i verksamheten, då de vill att eleverna ska leka så länge som möjligt, oavsett ålder. Fritidslärarna menar att ledningen är en faktor som styr lekens kvalité, hur personaltätheten ser ut vilket också påverkar den tillgängliga tiden. Tid till planering och tid för eleverna, vilket fritidslärarna anser är begränsade, då det är stora barngrupper med lite personal. De anser även att miljön är en viktig faktor som påverkar kvalitén. Majoriteten av respondenterna har inte några egna fritidshemslokaler utan de delar den med den obligatoriska skolan, vilket gör att verksamheterna krockar. Samtliga fritidslärare anser att leken har en stor betydelse för det sociala samspelet mellan elever. De menar att det är i leken eleverna lär sig det sociala samspelet med varandra och det är något som de kommer att ha med sig livet ut.

Detta arbete handlar om pedagogiskt förhållningssätt mot barn i förskolan. Studien bygger på sju intervjuer med pedagoger som har olika erfarenhet från förskoleverksamhet. Syftet med studien är att undersöka vad ett pedagogiskt förhållningssätt mot barn innebär för en förskol-lärare. Studien visar hur pedagoger uppfattar pedagogiskt förhållningssätt. Teoridelen belyser förskoleverksamhet genom tiderna samt barnsyn förr jämfört med nu med syfte att kunna ge en insikt i hur pedagogisk förhållningsätt har sett ut förr och hur den har förändrats. Resulta-ten av undersökningen visar att pedagogiskt förhållningssätt styrs i högsta grad av vilken barnsyn pedagogen har och hur länge de har arbetat. / Preschool teachers view of pedagogical relations in preschool

Detta examensarbete syftar till att genom enkät och intervjuer undersöka hur elever i skolår fyra relaterar till förr i tiden. Detta görs utifrån en hypotes om att eleverna genom en inofficiell historieförmedling i form av filmer och tv-program med historiska teman har förvärvat ett visst medvetande om historien, och att denna främst handlar om medeltid. Därför undersöks huruvida några spår av den filmatiserade historieförmedlingen går att finna i elevernas kunskaper. Dessutom undersöks elevernas inställning till sina kunskapers källor, bland annat källor i form av film, tv-program och litteratur.Examensarbetet behandlar resultaten från undersökningarna i relation till begreppen historiemedvetande, palimpsestisk historieförmedling och historical film literacy. Den undersökta gruppen visade sig genom enkätundersökningen och i jämförelse med andra studier vara typisk i sin konsumtion av medier. Eleverna uttrycker sig i intervjuer källkritiskt och med tveksamhet inför pålitligheten i mediers innehåll.Undersökningen motbevisar den formulerade hypotesen och finner att den undersökta gruppens föreställningar om förr i tiden först och främst går att härleda till skolans historieundervisning. Få spår av den medierade historieförmedlingen har gått att finna. Utifrån undersökningen går det dock inte att utesluta den medierade historieförmedlingens påverkan på unga elevers historiekunskaper.

Uppsatsen analyserar John Greens bok Förr eller senare exploderar jag (2013), som är översatt av Ylva Stålmarck och Josh Boones film med samma titel (2014). Syftet med analysen är att ta reda på hur ett svårt ämne, i detta fall cancer, skildras i boken respektive filmen. Genom att undersöka hur de båda verken behandlar frågan om sjukdomen cancer är ett vidare syfte att se om dessa två verk är användbara i ett skolsammanhang i årskurs 4–6. Uppsatsen är en adaptionsstudie och visar att filmatiseringen efterliknar boken i mycket hög grad och att endast ett fåtal händelser och karaktärer är bortplockade eller omgjorda. Det budskap som bok och film förmedlar är även det ett samma budskap. Även om filmen i en högre grad än boken fokuserar på kärlekshistorien och har tonat ner bokens drastiska uttryck. Slutligen visar analysen att boken är mer riktad mot en äldre målgrupp än barn i åldrarna 10–12 år. Filmen däremot skulle kunna fungera att inkludera i undervisningen, åtminstone i årskurs 6.