Bakgrund: Sjuksköterskan har till uppgift och ansvar att ta hand om hela familjen när en familjemedlem blir sjuk. Viktiga delar i den palliativa vården är kommunikationen och relationer som bör fungera bra mellan familjen, patienten, arbetslaget samt inom arbetslaget. Närstående ska erbjudas att delta i vården och få stöd både under familjemedlemmens sjukdomstid och efter dödsfallet. Familjen är en viktig del i vården av en patient och det är viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om familjen och att kommunicera med dem. Syfte: Syftet var att belysa familjens upplevelser av kommunikationen med sjuksköterskan vid palliativ vård. Metod: Det genomfördes en litteraturstudie baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar, det erhållna materialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Resultatet innehöll två kategorier: ”Att känna sig sedd och hörd”, under den fanns tre subkategorier, ”Kommunikationen har betydelse”, ”Viktigt med en förtroendefull relation” och ”Individer respekterades inte”. Den andra kategorin var: ”Att känna sig välinformerad”, även den innehöll tre subkategorier, ”Informationen har betydelse”, ”Brister med informationen” och ”Svårförstådd information”. Slutsatser: Det visade sig att det fanns brister i kommunikationen och att sjuksköterskorna borde vara bättre på att kommunicera med och se familjen till patienter som vårdas palliativt. Det var viktigt för familjen att känna sig sedd och hörd genom att de visades respekt och sågs som individer. En annan viktig upplevelse var att känna sig välinformerad för att kunna uppnå trygghet och välbefinnande i känslosamma situationer. Kommunikation och information är nära kopplade till varandra och hör ihop.

<p>Diss. Umeå : Umeå universitet, 1978</p> / digitalisering@umu

No description available.

No description available.

Abstract Studiens syfte var att undersöka om det finns något samband mellan individualiserade relationer i familjen och den ökade psykiska ohälsan. Metoden för studien var kvalitativa forskningsintervjuer och tre terapeuter som var verksamma i Göteborg intervjuades. Materialet som framkommit genom intervjuerna har framställts genom beskrivande analys där intervjupersonernas berättelser har återgivits. Resultatet av studien visar på att den psykiska hälsan har påverkats av att individer inom familjen blivit mer individualiserade, dock inte om det är positivt eller negativt. Terapeuterna såg en mer positiv bild av individualiseringens inverkan på psykisk hälsa, mycket på grund av ökad jämställdhet och större möjligheter till att uttrycka sina behov. Forskning visar på att individualiseringen går att koppla till den ökade psykiska ohälsan där prestation och stress är en stor del av vardagen. Empiri och tidigare forskning visar båda en entydig bild av att samhällsutvecklingen har inneburit ökad stress och prestation för människor. Det som skiljer resultatet åt är att orsaken till den psykiska ohälsan skulle bero på individualiseringen.

Tidigare forskning i bland annat barndomssociologi har hävdat att barn är en grupp som måste lyftas fram och synliggöras, kanske framförallt i de länder där risken för utsatthet är hög (Wyness 2006). Även i utvecklingsekologin så nämns att barnet bör ses utifrån omgivningen och dess sammanhang (Andersson 2002). Indien är ett av dessa länder som är under utveckling men som fortfarande behöver omvärldens stöd. Syftet med vår studie är att synliggöra barnens roll i familjen i en kontext som i flera avseenden skiljer sig från det västerländska. Detta har vi undersökt i Hathi Tiba som ligger i Rajasthan, norra Indien. Vi har efterfrågat mödrars perspektiv på barns ansvarstagande i familjen och därigenom även undersökt hur mödrarna framställer sina barn i relation till barnens ansvarstagande. Studiens fokus har varit på familjen, då det oftast är familjen som ligger närmast barnet och som påverkar barnens tillvaro och vardagsliv (Andersson 2002). Vi har undersökt detta genom att vi har genomfört fem intervjuer med mödrar vars barn går i den skola där vi volontärarbetade under tre veckors tid. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ innehållsanalys för att analysera vårt insamlade material. De teorier som har använts i denna studie är barndomssociologin samt utvecklingsekologin. I denna undersökning har vi kommit fram till att barnen tar ett väldigt stort ansvar i yngre åldrar och att mödrarnas krav på ansvarstagande i familjen skiljer sig åt beroende på om barnet är en flicka eller pojke. Vi har även sett att dessa barns ansvarskrav i familjen skiljer sig åt i jämförelse med västerländska barns ansvarskrav i familjen. Resultatet visar på att barns ansvar skiljer sig åt beroende på vilka kulturella och ekonomiska skillnader som barnet har och beroende på olika förutsättningar och uppväxtvillkor som barnen lever under. Alla respondenterna framställde sina barn som medlemmar och resurser i familjen vilket, till skillnad från hur barnets roll i familjen oftast betraktas i en västerländsk kontext, inbegriper flera och omfattande aspekter av ansvarstagande. Barnen framställs således främst som en del i familjekonstruktionen och inte en egen individ.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007. / S. 220-237: Bibliografi.

Ett vård- och omsorgsbehov uppstår i många fall plötsligt. Som anhörig tas det ofta för givet att då ställa upp. Kommunen har sedan 2009 skyldighet att ge stöd till anhörigvårdare, men stödet är många gånger ej anpassat. Ca var femte vuxen i Sverige har att vårdansvar gentemot en anhörig. Som anhörigvårdare tas ett stort ansvar gentemot den anhöriga och detta ansvar förväntas öka i takt med att befolkningen blir allt äldre. Det är därför viktigt att uppmärksamma förvärvsarbetande anhörigvårdares situation för att optimera stödet från den formella vården. Syftet med studien är att belysa hur anhörigvårdare, som förvärvsarbetar, upplever och påverkas av det ansvar de tar på sig angående vården och omsorgen av en familjemedlem. Datainsamlingen skedde med hjälp av halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Data analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i tre kategorier och tio underkategorier. De tre kategorierna var: Att vilja sin anhörigas bästa, att hantera ansvaret som anhörigvårdare och Att försöka leva som vanligt. I resultatet framkom att anhörigvårdaren upplevde sig ha det yttersta ansvaret för den anhöriga, den formella vården sågs mer som ett komplement. Ansvaret gentemot den anhöriga fanns alltid där och gav således anhörigvårdaren begränsningar i vardagen. Att förvärvsarbeta trots ansvaret som anhörigvårdare beskrevs som en självklarhet, men delade åsikter om arbetet gav stress eller andrum rådde. Anledningen till att en anhörigvårdare ofta tog på sig ett stort ansvar berodde på kärlek och pliktkänslor gentemot den anhöriga.

Varje år vårdas ett stort antal patienter inom svensk intensivvård vilket medför att intensivvårdssjuksköterskan också möter ett stort antal familjer och familjemedlemmar vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan. Här åligger det intensivvårdssjuksköterskan att främja familjens psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. Det finns olika förutsättningar och utmaningar som intensivvårdssjuksköterskan ställs inför i mötet med familjen. Forskning visar på att det är gynnsamt både för patienten och för familjen att inkluderas i vården. Intensivvårdssjuksköterskan kan se familjen som en resurs, som en samtalspartner eller som en utmaning. Det är mötet med familjen som är komplext och måste beaktas utifrån var familjen befinner sig. Begränsad forskning finns som visar på intensivvårdssjuksköterskans inställning till familjens betydelse i omvårdnaden av patienten. Syftet med denna studie var därför att undersöka intensivvårdssjuksköterskans inställning till familjens betydelse i omvårdnaden. En kvantitativ ansats i form av en postenkäts undersökning valdes och urvalet gjordes med ett bekvämlighetsurval. Fyra intensivvårdsavdelningar med sex till tio vårdplatser, på fyra olika sjukhus inom Västra Götaland och Region Halland valdes ut. Totalt delades 88 enkäter ut, 22 enkäter per avdelning och svarsfrekvensen uppgick till 82%. Studiens resultat visar på en genomgående positiv inställning hos intensivvårdssjuksköterskan till familjens betydelse i omvårdnaden undantag av att inbjuda familjen i patientens personliga omvårdnad som inte skattades fullt lika positivt. Signifikanta skillnader mellan intensivvårdssjuksköterskans inställning till familjens betydelse i omvårdnaden av patienten sågs mellan de olika intensivvårdsavdelningar som undersöktes. Här skulle det finnas utrymme för att forska vidare med utökade eller andra metoder, för att studera vilka faktorer som påverkar till att det skiljer mellan intensivvårdssjuksköterskornas inställning till familjens betydelse i omvårdnaden av patienten.

<p>Kvinnor upplever sig ha en högre grad av ohälsa jämfört med män samtidigt som de är sjukskrivna i högre omfattning. Jag ville ta reda på hur kvinnor upplever sin psykiska ohälsa och hur den lett fram till deras val att sjukskriva sig. Jag har utgått från min frågeställning; Vad kännetecknar kvinnors ohälsa? Vilka omständigheter i kvinnors omgivning kan kopplas till deras ohälsa? Vad innebär arbetslivet för kvinnors ohälsa? Hur medvetna var kvinnorna om sin egen ohälsa? Spelar ansvarstagande någon roll för kvinnors ohälsa och sjukskrivning? Jag har använt grundad teori som metod för mitt arbete då jag ville få fatt i kvinnornas egen bild av sin ohälsa, utan att utgå från någon bestämd teori. För att få fram detta har jag intervjuat sju kvinnor som alla är eller har varit sjukskrivna. Resultatet visade att det ofta är fler olika faktorer som är kopplade till deras ohälsa, och senare sjukskrivning. Det som är gemensamt för dessa kvinnor är att de tar ett stort ansvar i både arbetsliv och privat. Detta ansvarstagande har internaliserats i deras individualitet och tärt på deras hälsa.</p>