<p>The neuropeptide Y (NPY) family of structurally related peptides includes NPY, peptide YY (PYY) and pancreatic polypeptide (PP). They bind to G-protein coupled receptors named Y receptors, and include in mammals Y1, Y2, Y4, Y5, Y6 and in non-mammalian vertebrates also Y7, Yb and Yc. Subtypes Y1 and Y5 stimulate appetite, while Y2 and Y4 have the opposite effect in mammals. The studies described here concern human Y1 and Y4, chicken Y6 and Y7, and zebrafish Y2. </p><p>Site-directed mutagenesis of human Y1 identified sites important for binding of NPY and PYY as well as Y1 antagonists. The results clarify contradictory findings previously reported by others and identify new sites of interaction. A three-dimensional structural model of the Y1 receptor based upon the high-resolution structure of bovine rhodopsin was generated that increases our understanding of ligand-receptor interactions and hopefully will facilitate the design of novel subtype-selective agonists and antagonists. </p><p>Two naturally occurring variants of human Y4 with substitutions R240C and V276M have been found in a sample of obese children. Functional studies in vitro showed that the cellular response to PP was greatly decreased for R240C and may provide a causative link to juvenile obesity. </p><p>The genes for chicken Y6 and Y7 were found to be located ~1 megabase apart on chromosome 13 syntenic to the human Y6 pseudogene. Y6 mRNA has widespread expression whereas Y7 mRNA was found only in adrenal gland. Truncated fragments of PYY had lower affinity to chicken Y7 and zebrafish Y2 than to Y2 from mammals and chicken. The results suggest that Y2 in mammals acquired the ability to bind truncated PYY, i. e. PYY_3-36, fairly recently, which has implications for its role in appetite inhibition.</p><p>These differences between receptor subtypes in sequences and pharmacological properties will be useful to further elucidate the structure and activation of Y receptors by site-directed mutagenesis. </p>

The neuropeptide Y (NPY) family of structurally related peptides includes NPY, peptide YY (PYY) and pancreatic polypeptide (PP). They bind to G-protein coupled receptors named Y receptors, and include in mammals Y1, Y2, Y4, Y5, Y6 and in non-mammalian vertebrates also Y7, Yb and Yc. Subtypes Y1 and Y5 stimulate appetite, while Y2 and Y4 have the opposite effect in mammals. The studies described here concern human Y1 and Y4, chicken Y6 and Y7, and zebrafish Y2. Site-directed mutagenesis of human Y1 identified sites important for binding of NPY and PYY as well as Y1 antagonists. The results clarify contradictory findings previously reported by others and identify new sites of interaction. A three-dimensional structural model of the Y1 receptor based upon the high-resolution structure of bovine rhodopsin was generated that increases our understanding of ligand-receptor interactions and hopefully will facilitate the design of novel subtype-selective agonists and antagonists. Two naturally occurring variants of human Y4 with substitutions R240C and V276M have been found in a sample of obese children. Functional studies in vitro showed that the cellular response to PP was greatly decreased for R240C and may provide a causative link to juvenile obesity. The genes for chicken Y6 and Y7 were found to be located ~1 megabase apart on chromosome 13 syntenic to the human Y6 pseudogene. Y6 mRNA has widespread expression whereas Y7 mRNA was found only in adrenal gland. Truncated fragments of PYY had lower affinity to chicken Y7 and zebrafish Y2 than to Y2 from mammals and chicken. The results suggest that Y2 in mammals acquired the ability to bind truncated PYY, i. e. PYY3-36, fairly recently, which has implications for its role in appetite inhibition. These differences between receptor subtypes in sequences and pharmacological properties will be useful to further elucidate the structure and activation of Y receptors by site-directed mutagenesis.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som bidrar till reducerad förekomst av beteendestörningar och ökar välbefinnandet hos personer med demens. Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie där 15 artiklar inkluderades. Icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som inkluderades i den här studien var musik, aktivitet och träning och massage och beröring. Beteendestörningar framför allt agitation kan lindras med hjälp av massage och beröring, aktivitet samt musikterapi i olika former. Det är viktigt att utforma alla dessa omvårdnadsåtgärder utifrån individen för att erhålla ett gott resultat. Även välbefinnandet påverkas positivt av dessa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Fördelarna med dessa omvårdnadsåtgärder är att de är enkla att utföra och lära ut, kostnadseffektiva och har få biverkningar. I denna litteraturstudie framgår även att det sociala samspelat har en viktig roll för att personer med demens upplever välbefinnande. Slutsatsen är att det borde vara enkelt att använda sig av dessa effektiva metoder i både demensvård och annan vård.

Bakgrund: Hjärtsvikt är vanligt förekommande i den svenska befolkningen och är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning. Bristande följsamhet till den farmakologiska hjärtsviktbehandlingen är idag ett stort problem inom sjukvården. Detta bidrar till ökade sjukhusinläggningar samt ökad dödlighet hos hjärtsviktspatienterna. Icke-farmakologisk behandling har dock kunnat ses som ett komplement till den farmakologiska behandlingen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters följsamhet till, samt beskrivningar och upplevelser av, att följa icke-farmakologiska riktlinjer i samband med hjärtsvikt. En granskning av kvaliteten beträffande de inkluderade studiernas undersökningsgrupp utfördes även. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna söktes vid databaserna Pubmed och Cinahl. Delar från studiernas resultat plockades ut och analyserades. Dessa delades sedan upp under kategorier och underkategorier passande för att svara till litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Generellt var följsamheten till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna bristande. Flest antal hinder identifierades beträffande riktlinjer gällande saltrestriktioner. Törst, glömska, samt fysiska symtom var även de stora hinder till en följsam icke-farmakologisk behandling. De största fördelarna som identifierades till en följsam behandling var ökat välmående samt minskade sjukhusinläggningar. Slutsats: En generellt bristande följsamhet till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna gällande salt- och vätskerestriktioner, regelbunden vägning samt träning förekommer bland hjärtsviktspatienter. Många hinder till en följsam behandling identifierades, men även fördelar till att vara följsam till icke-farmakologiska behandlingsriktlinjer beskrevs i studierna.

Bakgrund: Tonsilloperation är den vanligaste kirurgin som utförs på barn och ungdomar. Operationen medför långvarig smärta samt hög frekvens av illamående. I Sverige år 2012 kontaktade nästan en fjärdedel av alla föräldrar till barn som genomgått tonsillkirurgi sjukvården p.g.a. ej acceptabel smärta. Syfte: Syftet var att i en nationell studie kartlägga farmakologiska rutiner och informationen i samband med tonsilloperation hos barn och ungdomar. Metod: Kvantitativ deskriptiv studie, vilket utfördes som en enkätstudie där populationen var 52 öron-näs hals-kliniker i Sverige. Respondenter var öronläkare, öronsjuksköterska, anestesiläkare och anestesisjuksköterska (totalt 163 enkäter). Resultat: Svarsfrekvensen var 88 % från totalt 47 kliniker. Till största del gavs informationen till barn och föräldrar muntligt och skriftligt. Webbsidan Tonsilloperation.se utnyttjades som informationsmedel hos mindre än 50 % av klinikerna. Vanligast var intravenös anestesiinduktion och inhalationsanestesi som underhåll. Steroider användes för att förebygga illamående. Drygt 40 % av klinikerna hade skriftliga riktlinjer för postoperativ smärtbehandling till inneliggande patienter och till hemmet. Den farmkologiska behandlingen bestod huvudsakligen av paracetamol (70 % doserade enligt FASS) och NSAID. Åttio procent av klinikerna använde Citodon®, få ordinerade klonidin (11 %) och opioider (12 %). Konklusion: Resultaten visar på behov av evidensbaserade riktlinjer av farmakologisk behandling i samband med tonsilloperation. Utökat teamarbete gällande perioperativt omhändertagande i samband med tonsilloperation skulle höja vårdkvalitén.

Bakgrund: Sömnen är ett av personers viktigaste behov. När en person får för lite sömn ger detta kroppen sömnbrist, vilket påverkar flera funktioner i kroppen negativt som behövs för att vi ska kunna fungera. Sömnbrist kan leda till sömnstörning. Sömnstörningar kan vara en egen sjukdom eller ett symtom på en annan sjukdom. En metod för att motverka sömnstörningar är genom egenvård. Icke farmakologiska åtgärder är en egenvårdsmetod. Vilka icke farmakologiska egenvårdsåtgärder som fungerar för de olika personerna påverkar personernas erfarenheter av åtgärderna. Syfte: Att belysa personers erfarenheter av icke farmakologisk egenvård vid sömnstörningar. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ design som baseras på åtta artiklar. Manifest innehållsanalys användes för att analysera artiklarna. Resultat: Erfarenheter av icke farmakologiska egenvårdsåtgärder samt Erfarenheter av tekniska hjälpmedel var det två kategorierna som framkom i resultatet. De egenvårdsåtgärder som framkom kunde antingen vara av fysisk karaktär eller påverka sömnen via sinnena. Åtgärder som kräver tekniska hjälpmedel fanns också. Majoriteten upplevdes påverka sömnen och vilan positivt. Erfarenheterna av CPAP och snarkskenan var till största del att de förbättrade sömnen. Däremot var erfarenheterna av tillexempel aromterapi att det inte förbättrade sömnen. Slutsats: Erfarenheterna av egenvårdsåtgärderna med fysisk karaktär, såsom fysisk aktivitet och kostförändringar, var till största del positiva. Däremot var erfarenheterna av de egenvårdsåtgärder som påverkar sinnena, som aromterapi och ljusterapi, mer kritiska. CPAP-masken och snarkskenan hade båda fördelar såväl som nackdelar. Däremot fungerar inte samma sorts egenvård för alla personer. Det behövs göras fler kvalitativa studier inom detta område för att syftet helt ska kunna svaras på.

Bakgrund Sjukdomen fibromyalgi drabbar i genomsnitt två procent av befolkningen i varje land och 90 procent av de insjuknade är kvinnor. Fibromyalgi kan debutera i alla åldrar och ännu finns ingen effektiv metod för att bota sjukdomen. De främsta symtomen vid fibromyalgi är generell och ständig värk som flyttar runt i kroppen samt en onormal trötthet och kraftlöshet. Depression är också ett vanligt symtom hos personer med fibromyalgi. Många personer med fibromyalgi väljer att använda sig av icke farmakologiska behandlingar för att lindra sina symtom. Kombinationen mellan farmakologisk behandling för exempelvis sömnproblem tillsammans med icke farmakologiska behandlingar som fysisk aktivitet och akupunktur har visats sig ha god effekt. Sjukvårdens tro på alternativa behandlingsmetoder är, och har tidigare visat sig, svag trots att forskning visar på tillfredsställande symtomlindring vid icke farmakologisk behandling. Syfte Syftet var att utvärdera effekten av icke farmakologiska behandlingsmetoder för symtomlindring hos personer med fibromyalgi. Metod Metoden som användes för att svara på syftet var litteraturöversikt. Artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Litteraturöversikten innefattar 16 artiklar. Resultat De icke farmakologiska metoderna som utvärderades var akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet. Alla metoder visade sig ha god effekt på reducerad smärta, antal smärtpunkter, ångest samt depression. Qigong och massage visade sig även förbättra sömnkvalitén. Fysisk aktivitet och massage ökade även den fysiska funktionen. Slutsats De icke farmakologiska metoderna akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet har alla visat positiv effekt för symtomlindring hos personer med fibromyalgi.

<p>Smärta är både en sensorisk och en känslomässig subjektiv upplevelse. Barn har ett välutvecklat</p><p>smärtsinne och är mer emotionella än vuxna. Man bör sträva efter att lindra smärta, där har</p><p>sjuksköterskan en viktig roll, hon kan se till så barnet får behandling för sin smärta. Det finns</p><p>många olika icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder som hjälper barn att hantera smärtsamma</p><p>upplevelser, de ska reducera stress, bearbeta rädslor och stärka barnets copingmekanismer. Syftet</p><p>med denna studie var att belysa icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder (IFSM) inom</p><p>pediatriken. Metoden som användes var litteraturstudie av femton vetenskapliga studier.</p><p>Kategorierna som framkom var, IFSMs effekt, sjuksköterskans attityd till användande av IFSM,</p><p>barns attityd till användande av IFSM och föräldrars attityd till användande av IFSM. IFSM</p><p>används som ett komplement till farmakologiska medel för att lindra smärta. IFSM används av</p><p>sjuksköterskor men tidsbrist, för stor arbetsbörda och kunskapsbrist minskar användandet.</p><p>Sjuksköterskorna använde sig även ofta av distraktion men också förberedande information som</p><p>var viktigt för barnens copingförmåga. Barn använder nästan alltid IFSM självständigt exempel på</p><p>detta kan vara ställningsbyte, tankekontroll och vila. Föräldrarnas närvaro har en smärtlindrande</p><p>effekt för barnen och tros vara den viktigaste IFSM. Slutsatser som kan dras är att IFSM används</p><p>men att det behövs mer utbildning och tydligare rutiner för att öka användandet av IFSM samt mer</p><p>forskning för att öka kunskapen inom området.</p>

<p>Postoperativ smärta är relaterad till vävnadsskadan som uppstår i samband med operation. Denna smärta kan många gånger vara svår att lindra optimalt med olika farmaka och underbehandlas i stor utsträckning. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika icke farmakologiska metoder som kan lindra postoperativ smärta hos vuxna. Metoden som användes bestod av en litteraturstudie där data samlades in genom systematiska databassökningar samt manuella sökningar. De icke farmakologiska metoder som framkom var specifik preoperativ information, avslappning, vägledd visualisering, akupunktur, massage, musik och vibrationsterapi. Metoderna kunde utföras av både sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. Det framkom i flera artiklar att patienterna även kunde använda några av dessa metoder i egenvårdande syfte. De icke farmakologiska metoderna som framkom i litteraturstudien visade sig kunna lindra postoperativ smärta.</p>

<p>The superfamily of G protein-coupled receptors (GPCRs) is one of the largest protein families of mammalian genomes and can be divided into five main families; <i>Glutamate</i>, <i>Rhodopsin</i>, <i>Adhesion</i>, <i>Frizzled</i>, and <i>Secretin</i>. GPCRs participate in most major physiological functions, contributing to the fact that they are important targets in drug discovery. In paper I we mined the human and mouse genomes for new <i>Adhesion</i> GPCR genes. We found two new human genes (GPR133 and GPR144) and 17 mouse <i>Adhesion</i> genes, bringing the number up to 33 human and 31 mouse genes. In paper II we describe 53 new splice variants for human <i>Adhesion</i> receptors supported by expressed sequence tags (EST) data. 29 of these variants seem to code for functional proteins, several of which lack one or more functional domains in the N-termini. Lack of certain domains is likely to affect ligand binding or interaction with other proteins. Paper III describes the <i>Glutamate</i> GPCR in human, mouse, <i>Fugu</i>, and zebrafish. We gathered a total of 22 human, 79 mouse, 30 <i>Fugu</i>, and 32 zebrafish sequences and grouped these into eight clans using phylogenetic methods. The report provides an overview of the expansion or deletions among the different branches of the <i>Glutamate</i> receptor family. Paper IV focuses on the trace amine (TA) clan of <i>Rhodopsin</i> GPCRs. We identified 18 new rodent genes, 57 zebrafish genes, and eight <i>Fugu</i> genes belonging to the clan. Chromosomal mapping together with phylogenetic relationships suggests that the family arose through several mechanisms involving tetraploidisation, block duplications, and local duplication events. Paper V provides a comprehensive dataset of the GPCR superfamily of human and mouse containing 495 mouse and 400 human non-olfactory GPCRs. Phylogenetic analyses showed that 329 of the receptors are found in one-to-one orthologous pairs, whereas other receptors may have originated from species-specific expansions.</p>