<p>Bakgrund: Rett syndrom är ett syndrom som drabbar i stort sett bara flickor. Flickorna utvecklas till synes normalt fram till ca 6-8 månaders ålder. Sedan sker en tillbakagång som gör att de förlorar förmågor och färdigheter de tidigare lärt sig. De utvecklar de typiska handstereotypierna och får så småningom ett svårt flerhandikapp som gör dem mycket beroende av sin omgivning. Dessa handstereotypier ses som ett utmärkande drag för personer med Rett syndrom och dessutom är handstereotypierna ett av diagnoskriterierna för syndromet.</p><p>Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie var att undersöka hur handstereotypierna kan te sig vid Rett syndrom. Frågor att besvara med studien var att se hur handstereotypierna vanligen yttrar sig och om det är någon viss situation eller känsla som gör att handstereotpierna framträder. En annan intressant fråga var att se om det genom arbetsterapijournalerna gick att utläsa hur flickorna/kvinnorna reagerar när handstereotypierna medvetet bryts av någon annan än de själva.</p><p>Metod: Studien är kvantitativ, där datainsamlingen var att studera 59 arbetsterapijournaler vid Rett Center, Frösön, Jämtland.</p><p>Resultat: Det mest intressanta resultatet visade att av de 59 journaler som studerats var det 16% av personerna som inte hade de karaktäristiska handstereotypierna.</p><p>Diskussion: Vi kan genom denna studie se att tillförlitligare svar på frågorna skulle gå att få med mer strukturerade rutiner vid journaldokumentation.</p>

Bakgrund: Rett syndrom är ett syndrom som drabbar i stort sett bara flickor. Flickorna utvecklas till synes normalt fram till ca 6-8 månaders ålder. Sedan sker en tillbakagång som gör att de förlorar förmågor och färdigheter de tidigare lärt sig. De utvecklar de typiska handstereotypierna och får så småningom ett svårt flerhandikapp som gör dem mycket beroende av sin omgivning. Dessa handstereotypier ses som ett utmärkande drag för personer med Rett syndrom och dessutom är handstereotypierna ett av diagnoskriterierna för syndromet. Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie var att undersöka hur handstereotypierna kan te sig vid Rett syndrom. Frågor att besvara med studien var att se hur handstereotypierna vanligen yttrar sig och om det är någon viss situation eller känsla som gör att handstereotpierna framträder. En annan intressant fråga var att se om det genom arbetsterapijournalerna gick att utläsa hur flickorna/kvinnorna reagerar när handstereotypierna medvetet bryts av någon annan än de själva. Metod: Studien är kvantitativ, där datainsamlingen var att studera 59 arbetsterapijournaler vid Rett Center, Frösön, Jämtland. Resultat: Det mest intressanta resultatet visade att av de 59 journaler som studerats var det 16% av personerna som inte hade de karaktäristiska handstereotypierna. Diskussion: Vi kan genom denna studie se att tillförlitligare svar på frågorna skulle gå att få med mer strukturerade rutiner vid journaldokumentation.

Resultatet av denna litteraturstudie kan kortfattat konstateras genom att fingrar som verktyg kan vara ett försteg för att utforska mer utvecklingsbara strategier, det kan även vara ett sätt att motverka att elever hamnar i långvariga matematiksvårigheter samt ett sätt att avlasta hjärnans arbetsminne.  Det framkommer att det främst är elever i de yngre åldrarna, från förskolan till och med årskurs 2 samt elever i riskzonen för att hamna i långvariga matematiksvårigheter som gynnas av fingrar som verktyg. Därefter får elever i samband med denna strategi utforska nya och mer utvecklingsbara strategier att tillämpa i matematikundervisning. Fingrar som verktyg är en strategi som i de högre åldrarna används som en “reservstrategi”. Den kan då användas i kombination med andra strategier. Resultatet av studien indikerar på att elever med hög respektive låg arbetsminneskapacitet använder olika strategier när de använder sig av fingrar som verktyg. Beroende på vilket sätt elever använder fingrar har också en betydelse för hur elever kan lyckas med en aritmetisk uppgift.

Fingrarna har länge använts som en konkret representationsform för att lösa aritmetikuppgifter. Det finns flera olika sätt att använda sig av fingrarna och dessa beror på vilka aspekter som individen har urskilt. Med utgångspunkt i fenomenografin har kvalitativa intervjuer observerats för att undersöka variationen av hur elever i förskoleklass använder sina fingrar för att lösa additions- och subtraktionsuppgifter. Utifrån den valda metoden syftar studien till att undersöka elevers olika uppfattningar och sätt att använda fingrarna vid aritmetikuppgifter. Resultatet visar på att eleverna använde sig av tre kvalitativt olika sätt för att lösa aritmetikuppgifter. Utifrån analysen visade det sig att eleverna använder olika sätt utefter sina erfarenheter, vilka aspekter som urskilts och hur fenomenet uppfattas. Detta resulterade i tre kvalitativt skilda sätt, enskilda enheter, strukturerade delar och enskilda delar samt strukturerade fingermönster. Sätten går att skriva i en hierarkisk ordning då de innehåller olika framgångsrika kvaliteter. För att eleven ska kunna använda sig av det sätt som har högst framgångsrika kvaliteter krävs det att kunskaper om del-helhetsrelationer och fingermönster har urskilts. Alla elever har olika förutsättningar och förkunskaper. Vetskap om elevernas individuella förmåga gör att läraren kan anpassa och utmana eleven. För att eleven ska urskilja mer framgångsrika kvaliteter krävs det att läraren synliggör betydelsefulla aspekter i undervisningen, som exempelvis fingermönster. / The fingers have long been used as a concrete representation form for solving arithmetic tasks. There are several different ways to use your fingers and it all depends on which aspects the individual has distinguished. Based on phenomenography, qualitative interviews have been observed to investigate the variation in how pupils in preschool use their fingers to solve addition and subtraction tasks. Based on this chosen method, the study aims to investigate pupils’ different views and ways of using their fingers in arithmetic tasks. The result shows that the pupils used three qualitatively different ways to solve arithmetic tasks. Based on the analysis, it showed that the pupils use different ways along with their experiences, what aspects are distinguished and how the phenomenon is perceived. This resulted in three qualitatively different ways, individual pieces, structured parts and individual pieces, and structured finger patterns. These ways can be written in a hierarchical order as they contain different successful qualities. In order for the pupil to use the method that has the most successful qualities, it is necessary to have knowledge of partial-whole relationships and finger patterns. All pupils have different prerequisites and prior knowledge. Knowledge of the pupils' individual ability that enables the teacher to adapt and challenge the pupil. In order for the pupil to distinguish more successful grades, it is necessary for the teacher to make visible important aspects of the teaching such as finger patterns.

Humans use their hands on a daily basis, and they are a fundamental part of our lives both in terms of our work and our everyday activities. One of the key things that our hands allow us to do is grab onto objects. Unfortunately however, sometimes this ability to grab onto things becomes weakened, for example due to old age or diseases such as arthritis. This project was aimed to see if mechatronic engineering could be implemented to remedy this problem, while maintaining good accessibility and design. The resulting solution was a glove with pressure sensors and an integrated pulley system, which would provide a pulling force on the fingers and allow the user to get a reinforced grip on objects. A key factor in this design was to provide adequate function, without compromising form, i.e making the glove easy to wear and not clunky. The resulting glove provided substantial support to the test subjects grip strength, and presented a valid way to counteract their weekend state. However, the form was still considered too clunky and not efficient enough to warrant daily use. For future work, alternative pulley systems might be a valid option to slim down the glove and make it more accessible. Collaborating with people from the mechatronics industry, specifically those geared towards human augmentation, may also be beneficial to those with lacking experience or connections in the subject area. Conducting research specifically about what is considered “easy to use” may also be necessary to further solidify any changes in design. / Människor använder sina händer vardagligen, och de är en fundamental del av våra liv vad gäller både vardagssysslor och arbete. En av de viktigaste funktionerna våra händer utgör är att de tillåter oss att greppa tag i saker. Tyvärr händer det dock att denna förmåga försvagas exempelvis på grund av ålder eller sjukdomar såsom artros. Detta projekt var ämnat att se om en mekatronisk lösning kunde användas för att åtgärda detta problem, utan att göra uppoffringar vad gäller enkel design och tydlig form. Resultatet var en handske med trycksensorer och en integrerad motor som erbjöd en dragande kraft i fingrarna och ett förstärkt grepp. Den resulterande handsken erbjöd tillfredsställande support till testpersonerna greppstyrka och visade sig vara en rimlig lösning på de problem som individens artros ställt till med. Dessvärre ansågs formen fortfarande lite för otymplig och svårhanterad för att tillfredsställa önskemålen i den aspekten. För fortsatt arbete kan en annorlunda integration av motorn vara ett rimligt alternativ för att slimma ner handsken. Samarbete med företag inom robotik och mänskliga proteser kan också vara gynnsamt, speciellt för de med liten erfarenhet eller med fåtal kontakter inom testområdet. Tydligare efterforskning på vad som är “enkelt att använda” kan också leda designen i en bättre riktning.

Den vanligaste arbetssjukdomen är idag vibrationsskador där en av de mest utsatta arbetsgrupperna är hantverkare i byggbranschen. Syftet med studien är att ta fram en åtgärdsplan för att minska skaderisken från hand- armvibrationer (HAV) på arbetsplatsen. Undersökningarna har gjorts på Rudsberget, Karlstad där åtta lägenhetshus har varit under konstruktion för byggföretaget NCC. Fem olika arbetsmoment har kontrollerats för att bedöma vibrationsexponeringen som en hantverkare utsätts för under en genomsnittlig arbetsdag. Detta har gjorts med två mätmetoder, manuella beräkningar med tidtagarur samt HealthVib-handskar som använder sig av en sensor i handflatan.Resultatet visade att 6 av 13 mätningar översteg insatsvärdet och 1 av 13 översteg gränsvärdet. Iakttagelser visar att när arbetet har utförts mot moment som innehåller betong har vibrationsmängden ökat i jämförelse med arbete mot trä eller andra mjukare material. Förlängd vibrationsexponering på flera arbetsmoment visar att det finns risk för kärlskada och neurosensorisk skada beroende på intensiteten och längden av arbetet. Studien har avgränsat sig mot NCC:s egna hantverkare, alltså har inga mätningar gjorts på olika underentreprenörer eller betongarbetare på arbetsplatsen.Studiens slutsats framhäver åtgärder i både organisatorisk och teknisk form, som kan genomföras i både tidigt och sent stadie i projektet. Några av de viktigaste åtgärderna är att förmedla till hantverkarna att rotera arbetsuppgifterna mellan varandra, göra en förbättrad riskbedömning, informera hantverkarna om skadeverkningarna och vibrationsnivåer. Utöver det kan vibrationsexponeringen reduceras i planeringsfasen. Till exempel vid köksmontering byggs kök mot en träregelvägg istället för en bärande betongvägg. / The most common occupational disease today is hand-arm vibration syndrome where construction workers are the most exposed group. The purpose of this study was to develop an action plan designed to lower the exposure to hand-arm vibration syndrome (HAVS). The examinations have been carried out at Rudsberget, Karlstad where eight, six to eight stories apartment buildings have been under construction by Nordic Construction Company (NCC). Five different work elements were studied at the construction site to determine the exposure of hand-arm vibration that a construction worker is exposed to during a regular workday. The methods used were manual tests with stopwatches as well as HealthVib-gloves with a sensor that collects data while used during the day.The results showed that 6 out of 13 exceeded the exposure action value (EAV) and 1 out of 13 exceeded the exposure limit value (ELV). Observations showed that work carried out against concrete structures increased vibration levels compared to other softer materials, wood as an example. Prolonged vibration exposure on several work elements show an increased risk of developing both neurological and vascular injuries. Dependent on the length and intensity of the exposure the severity of the damage does vary. This study is limited to examining construction workers contracted by NCC, excluding workers casting concrete as well as sub-contractors.The conclusion highlights solutions that consists of organizational and technical forms. These solutions are then applied at an early or late stage of the project. Some of the key solutions are to convey the importance of rotating work tasks between the construction workers, do a better risk assessment, inform the workers of the harmful effects of vibrations and teach them of the different exposure values. Beyond that can vibration exposure be reduced in the architectural phase. For an example could the kitchen be constructed against a wooden wall frame instead of a load bearing concrete wall.

Fingrar som verktyg är ett fenomen som individer både lärare, elever och vårdnadshavare runt om i världen har skilda åsikter om. Vissa ser fingrarna som ett positivt verktyg för elevers matematiska tänkande medan andra tvekar på fingrarnas tillgång. Syftet med studien är därför att ge bild av hur lärare uppfattar elevers användande av fingrar som verktyg i matematik. För att besvara syftet har studien tagit utgångspunkt i följande frågeställningar: på vilka skilda sätt uppfattar lärare i årskurs 1–6 elevers användande av fingrar som verktyg och vad karaktäriserar respektive uppfattning? Vilka kritiska aspekter kan identifieras relaterat till de skilda uppfattningarna? Studien tar sin utgångspunkt i den fenomenografiska ansatsen. I studien har fem lärare intervjuats för att få bild av hur de uppfattar användandet av fingrar som verktyg i matematik. Allt material har transkriberats och även analyserats för att kunna redogöra för ett tillförlitligt resultat. Resultatet presenteras genom ett utfallsrum som visar att samtliga lärare uppfattar fenomenet mestadels som något positivt, då en uppfattning är mer negativ. Dessa uppfattningar kan i sin tur delas in i fyra skilda uppfattningar: fingrar som ett hinder för elevers lärande, fingrar som ett konkret material, fingrar som ett stöd i matematik samt fingrar som en grund för aritmetisk förståelse. Av de fyra uppfattningarna gick det att urskilja tre kritiska aspekter, nämligen urskilja möjligheter, att fingrar är ett medierenade verktyg samt urskilja relationer/förståelse. / Fingers as a tool is a phenomenon that individuals such as teachers, pupils and caregivers around the world has different opinions about. Some consider that the fingers are a positive tool to pupils mathematical thinking, while others hesitate the fingers access. The purpose of this study is therefore to give a picture of how teacher perceive the use of fingers as a tool in mathematic. To answer the purpose, following questions have been used: In what ways perceive teacher in grade 1-6 pupils use of fingers as a tool and what characterizes each perception? Which critical aspects can be identified related to the different perceptions? The study is based on phenomenography. Five teachers have been interviewed to give a picture of how teacher perceive the use of fingers as a tool in mathematic. The material has been transcribed and analyzed to be able to account a reliable result. The result presented through an outcome space that shows each teacher perceives the phenomenon mostly as something positive, since one perception is more negative. These perceptions can be divided into four different perceptions: fingers as an obstacle for pupils learning, fingers as a concrete material, fingers as a support in mathematics and fingers as a foundation for arithmetic comprehension. Based on these four perceptions, it was possible to distinguish three critical aspects namely, distinguish possibility, that fingers are a mediating tool and distinguish relations/understanding.