No description available.

<p>Syftet med denna uppsats är att klarlägga begreppet synnerligen ömmande omständigheter i den svenska utlänningslagen. Uttrycket ”synnerligen” visar att tillämpningsområdet är snävt och att den ska användas väldigt restriktivt. Detta visas tydligt i 5 kap. 6 § UtlL där det anges att ett bifall endast kan komma ifråga om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund. Det har varit viktigt för lagstiftaren att åstadkomma en tydlig skiljelinje mellan olika tillståndsgrunder, bl.a. för att bestämmelser av mer undantagskaraktär inte skall bli huvudregler.</p><p>För att beviljas uppehållstillstånd krävs således att en sammantagen bedömning görs av de personliga förhållandena. Vid en sådan bedömning ska alla omständigheter vägas samman. Det kan vara så att de enskilda omständigheterna inte är tillräckliga för ett uppehållstillstånd, men tillsammans kan de utgöra en grund för att beviljas uppehållstillstånd.</p><p>Vid bedömning om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter ska det som lagtexten anger ”särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet”.</p><p>I förarbetena står det klart att ohälsa kan ensamt anses vara tillräckligt för att bevilja uppehållstillstånd. I hälsotillstånd ingår hela hälsoskalan, graden av friskhet eller sjukdom samt funktionsförmåga. Det beaktas om det är skäligt att vården ges i Sverige och därtill leda till goda resultat genom en påtaglig och varaktig förbättring av hälsotillståndet, alternativt vara livsnödvändig. För att det ska vara rimligt att utlänningen erhåller vård från Sverige måste hänsyn tas till om utlänningen kan få adekvat vård i hemlandet eller i ett annat land där han eller hon ska sändas till. Även om Sverige skulle kunna erbjuda bättre vård än vad som kan erbjudas i hemlandet måste man ta hänsyn till Sveriges ekonomiska konsekvenser vid den samlade bedömningen.</p><p>Migrationsöverdomstolen har fastställt i två parallella mål att det inte är möjligt att bevilja allvarligt sjuka utlänningar uppehållstillstånd pga. synnerligen ömmande omständigheter när det finns både vård och medicin i hemlandet. Att de sjuka måste själva bekosta den nödvändiga behandlingen förändrar inte heller saken.</p><p>Förhållanden som medför en särskild anknytning till Sverige kan leda till uppehållstillstånd. Detta gäller speciellt i ärenden som rör barn där anknytningen har uppkommit t.ex. genom att barnet har gått i en svensk skola och därmed anpassat sig till det svenska samhället. Migrationsöverdomstolen uttalade sig att ”utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning, närmast är obefintligt.”.</p><p>Förutom utlänningens anpassning till Sverige måste man ta hänsyn till hemlandet t.ex. familjemedlemmar som finns kvar och den tid utlänningen har levt i hemlandet. Detta gäller även andra länder som kan bli aktuella vid ett avslag.</p><p>När det gäller barn får uppehållstillstånd beviljas även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.</p>

<p>År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt­hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp­fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag.</p><p>Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl­grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl­ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand­bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi­tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken.</p><p>Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions­texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne.</p><p>Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med­borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen.</p><p>Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över kon­ventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande.</p><p>I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för­bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.</p>

Syftet med denna uppsats är att klarlägga begreppet synnerligen ömmande omständigheter i den svenska utlänningslagen. Uttrycket ”synnerligen” visar att tillämpningsområdet är snävt och att den ska användas väldigt restriktivt. Detta visas tydligt i 5 kap. 6 § UtlL där det anges att ett bifall endast kan komma ifråga om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund. Det har varit viktigt för lagstiftaren att åstadkomma en tydlig skiljelinje mellan olika tillståndsgrunder, bl.a. för att bestämmelser av mer undantagskaraktär inte skall bli huvudregler. För att beviljas uppehållstillstånd krävs således att en sammantagen bedömning görs av de personliga förhållandena. Vid en sådan bedömning ska alla omständigheter vägas samman. Det kan vara så att de enskilda omständigheterna inte är tillräckliga för ett uppehållstillstånd, men tillsammans kan de utgöra en grund för att beviljas uppehållstillstånd. Vid bedömning om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter ska det som lagtexten anger ”särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet”. I förarbetena står det klart att ohälsa kan ensamt anses vara tillräckligt för att bevilja uppehållstillstånd. I hälsotillstånd ingår hela hälsoskalan, graden av friskhet eller sjukdom samt funktionsförmåga. Det beaktas om det är skäligt att vården ges i Sverige och därtill leda till goda resultat genom en påtaglig och varaktig förbättring av hälsotillståndet, alternativt vara livsnödvändig. För att det ska vara rimligt att utlänningen erhåller vård från Sverige måste hänsyn tas till om utlänningen kan få adekvat vård i hemlandet eller i ett annat land där han eller hon ska sändas till. Även om Sverige skulle kunna erbjuda bättre vård än vad som kan erbjudas i hemlandet måste man ta hänsyn till Sveriges ekonomiska konsekvenser vid den samlade bedömningen. Migrationsöverdomstolen har fastställt i två parallella mål att det inte är möjligt att bevilja allvarligt sjuka utlänningar uppehållstillstånd pga. synnerligen ömmande omständigheter när det finns både vård och medicin i hemlandet. Att de sjuka måste själva bekosta den nödvändiga behandlingen förändrar inte heller saken. Förhållanden som medför en särskild anknytning till Sverige kan leda till uppehållstillstånd. Detta gäller speciellt i ärenden som rör barn där anknytningen har uppkommit t.ex. genom att barnet har gått i en svensk skola och därmed anpassat sig till det svenska samhället. Migrationsöverdomstolen uttalade sig att ”utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning, närmast är obefintligt.”. Förutom utlänningens anpassning till Sverige måste man ta hänsyn till hemlandet t.ex. familjemedlemmar som finns kvar och den tid utlänningen har levt i hemlandet. Detta gäller även andra länder som kan bli aktuella vid ett avslag. När det gäller barn får uppehållstillstånd beviljas även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt­hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp­fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag. Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl­grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl­ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand­bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi­tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken. Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions­texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne. Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med­borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen. Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över kon­ventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande. I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för­bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.

Användandet av tvångsmakt vid interventioner i sönderfallna stater är en svår uppgift. En av desvåraste delarna vid en sådan intervention är en rationell kommunikation med de olikamotparterna. Den stora utmaningen blir att lyckas förmedla både det övergripande syftet medinterventionen till lokalbefolkningen och samtidigt övertyga de stridande parterna om att ett reelltoch trovärdigt hot föreligger. I den här uppsatsen har jag undersökt om tvångsmakt är möjlig vidavväpningen i en sönderfallen stat, och hur tvångsmakten användes av UNITAF vid avväpningenav de somaliska krigsherrarna.I uppsatsen jämförde jag de avväpningsoperationer som genomfördes av de amerikanska,australiensiska och franska styrkorna vintern 1993. Den teori som jag använde som verktyg varPeter Viggo Jakobsens modell för tvångsdiplomati- idealpolitik. Jakobsens teori är envidareutveckling av äldre teorier för tvångsmakt. Men för att kunna nyttja idealpolitik i fallet meden sönderfallen stat var jag tvungen att anpassa den till de rådande omständigheterna i Somalia.Min analys visade att de australiensiska och franska styrkorna, som lyckades väl medavväpningen, agerade inom ramen för min anpassade tvångsmaktsteori. Däremot de amerikanskastyrkorna, som lyckades sämre, agerade mer inom ramen för vad som kan benämnasavskräckning. Den övergripande slutsatsen var att tvångsmakt kan användas i sönderfallna stater,men behöver anpassas för att säkerställa att hot och krav kommuniceras på ett rationellt sätt. / The use of coercive force during interventions in failed states is a challengingtask. In dealing with failed states one of the difficulties lies in addressing acomprehensible and credible message to the opponents. In this essay I haveexamined if and how compellence was used by UNITAF in disarming theSomalian warlords.The essay is a comparison of US, French and Australian forces’ disarmamentoperations during the winter of 1993. As a tool for the comparison I have usedPeter Viggo Jakobsens theoretical framework the ideal policy, which is arefinement of older theories dealing with coercive diplomacy and compellence.To be able to use the ideal policy in the Somalia case study I have adapted thistheory to the conditions present in Somalia in 1993.My conclusion was that the Australian and French forces did conduct theiroperations in accordance with the theory of compellence, while the US forcesacted more with a mindset of deterrence to achieve their objectives. I alsoconcluded that the theories of coercive diplomacy and compellence can be usedas a tool in the case of failed states. However the theories have to be developedto ensure that threats and demands are rationally communicated to theopponents. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

No description available.

No description available.

<p>A non-corrupt judiciary is a fundamental condition for the endorsement of rule of law and the ability to guarantee basic human rights in society. The judiciary must therefore be an independent and fair body that fights corruption, not the other way around. This essay systematizes different binding and non-binding international, and to some extent regional, norms and standards regarding corruption in the judiciary and judicial independence, and presents potential factors and effects of judicial corruption, through an inventory of documents recognized by organizations such as the United Nations and the Council of Europe. Further, the essay presents different anti-corruption strategies and the dilemma of implementing such strategies with regard to judicial independence. The advantages and disadvantages of different anti-corruption strategies are reviewed through the study of some successful and unsuccessful examples.</p><p>There are several definitions of corruption, this essay emanates from the definition of ‘abuse of office for personal or private gain’, a definition that is wide but yet well recognized. The factors of judicial corruption are many and often overlapping, but they vary from state to state and must hence be analyzed individually to find the factual reasons for what generates corruption. The effects are detrimental and break down the very core of rule of law and corrupt judges neglect fundamental principles such as equality, impartiality, propriety and integrity. With regard to the different factors and effects, the norms and standards, and the anti-corruption strategies, a discussion follows about how to rid the judiciary from corruption with preservation of the respect of judicial independence. The discussion also raises the predicament that malpractice of various fundamental principles e.g. judicial independence can occur and further distort unhealthy judiciaries. The main conclusion regarding anti-corruption strategies is that they must be carefully weighed against the principle of independence.</p>

<p><strong>Sammanfattning </strong></p><p>Tanken på en internationell brottmålsdomstol växte sig starkare under andra halvan av 1900- talet mycket på grund av andra världskriget. Medvetenheten om brottsoffren och krigsbrottstribunalernas framgång bidrog till att detta arbete påskyndades och 2002 hade tanken blivit verklighet. På grund av att domstolens stadga är en överrenskommelse mellan stater är den fylld av kompromisser. Den är inte heller allmänt accepterad.</p><p>Domstolen har satt upp ett flertal mål för sin verksamhet. Den ska verka för minskad straffrihet, rättvisa, ha avskräckande verkan men också påverka de nationella domstolarna. Enligt stadgan har dessa fortfarande huvudansvaret att utreda brott. Den internationella brottmålsdomstolen kompletterar nationella domstolar då de inte vill eller kan ta sig an ett fall. Brotten som domstolen kan utreda är folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott, vilka ansetts vara bland de mest allvarliga och som hotar internationell fred och säkerhet. Det är också domstolen själv som avgör när de bör ta över ett fall, detta för att inte stater ska kunna skydda individer från straffansvar.</p><p>Domstolen är beroende av att stater är villiga att samarbeta med den. I en av domstolens pågående utredningar finns en situation där staten i fråga vägrar samarbeta och detta gör att domstolen inte kan utföra sitt jobb fullt ut. Det i sin tur påverkar också rättvisan och möjligheten att ställa de ansvariga inför rätta. Dock kan inte domstolens effektivitet endast mätas efter hur många personer den lyckas döma, eftersom den endast ska fungera som ett komplement till nationella domstolar. Målen kanske uppnås genom att fler personer ställs inför rätta nationellt, och en del personer kanske helt avskräcks ifrån att begå dessa brott. Som kan ses i de situationer domstolen utreder så finns det andra aspekter som kan göra att en utredning försenas. Hur tillståndet ser ut i landet i fråga kan vara en orsak till att det tar tid.</p><p>Domstolen utreder just nu situationen i Uganda, Sudan, Kongo och Centralafrikanska republiken. Alla situationer utom den i Sudan hänvisades av staterna själva. Sudan, som vägrar samarbeta med domstolen, hänvisades till domstolen av säkerhetsrådet. I dessa fall blir det tydligt hur viktigt samarbetet är för att få till stånd en utredning och rättegång. Den enda personen från Sudan som sitter häktad hos domstolen överlämnade sig frivilligt. Detta kan jämföras med Kongo, där landet överlämnat tre misstänkta och rättegångarna mot dessa påbörjats. I Uganda har man fört fredsförhandlingar med rebellerna, vilka kan leda till att rebellerna döms i nationell domstol istället. Centralafrikanska republiken hänvisade situationen till domstolen eftersom de ansåg att de inte hade resurser för att själva åtala de misstänkta. Den första rättegången i den situationen är satt till april 2010.</p><p>Domstolen har inte hunnit verka så länge och det är svårt att redan nu avgöra huruvida den kommer lyckas med sina mål eller inte. Dock är det viktigt att alla är medvetna om hur domstolen fungerar och vilka syften den har, för att inte väcka falska förhoppningar som sedan leder till missnöje med domstolen när de inte infrias. Trots att en internationell brottmålsdomstol har etablerats har staterna fortfarande huvudansvaret att bestraffa internationella brott. Men eftersom domstolen har etablerats och fått in många kommunikationer, visar det att den är nödvändig. Förhoppningsvis kan den fylla det tomrum som hittills funnits när det gäller internationella brott.</p><p>  </p>