<p>Sömn har grundläggande betydelse för allmänt välbefinnande. Människan sover en tredjedel av sitt liv. Människor som inte sover tillräckligt visar förhöjd sjuklighet, såväl fysisk som psykisk. Sömnens kvalité och kvantitet har avgörande betydelse för tillfrisknande och sinnesstämning. På sjukhus kan patienter inte själva påverka sin omgivning och därmed inte själva bedriva sömnfrämjande egenvård. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika omvårdnadsåtgärder som kan främja vuxna patienters sömn. Resultatet visade att det finns omvårdnads-åtgärder som kan utföras av en allmänsjuksköterska såsom ryggmassage, taktil beröring, tillhandahålla avslappnings- eller musikband, individanpassa läkemedelstider och skapa förut-sättningar för middagsvila. Fördjupad kunskap om hur sömn påverkar människors fysiska och psykiska hälsa bör inkluderas i sjuksköterskeprogrammet. Fler studier, avseende omvårdnads-åtgärder och dess tillämpning, föreslås för att främja patienters sömn.</p>

Sömn har grundläggande betydelse för allmänt välbefinnande. Människan sover en tredjedel av sitt liv. Människor som inte sover tillräckligt visar förhöjd sjuklighet, såväl fysisk som psykisk. Sömnens kvalité och kvantitet har avgörande betydelse för tillfrisknande och sinnesstämning. På sjukhus kan patienter inte själva påverka sin omgivning och därmed inte själva bedriva sömnfrämjande egenvård. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika omvårdnadsåtgärder som kan främja vuxna patienters sömn. Resultatet visade att det finns omvårdnads-åtgärder som kan utföras av en allmänsjuksköterska såsom ryggmassage, taktil beröring, tillhandahålla avslappnings- eller musikband, individanpassa läkemedelstider och skapa förut-sättningar för middagsvila. Fördjupad kunskap om hur sömn påverkar människors fysiska och psykiska hälsa bör inkluderas i sjuksköterskeprogrammet. Fler studier, avseende omvårdnads-åtgärder och dess tillämpning, föreslås för att främja patienters sömn.

Sjuksköterskor är den största yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården, de har en viktig roll och potential när det handlar om att arbeta utifrån forskning samt med hjälp av den utveckla vården. Studier visar dock att sjuksköterskor utnyttjar tillgänglig forskning i begränsad omfattning. Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som hindrar och, eller främjar sjuksköterskans användande av evidensbaserad omvårdnad. Sökningar har skett i databaserna CINAHL och PubMed med sökorden Nursing practice, evidence based/Evidence-based nursing som ämnesord och Barriers, Facilitate, Implementation och Utilization som fritextord. Därigenom har totalt 14 vetenskapliga artiklar identifierats, vilka litteraturstudiens resultat bygger på. Relevanta delar identifierades och organiserades i tre huvudkategorier forskningen, organisationen och sjuksköterskan samt tillhörande underkategorier. Resultatet visade på faktorer både hindrande och främjande, som påverkade sjuksköterskans användande av evidensbaserad omvårdnad. Däribland forskningens innehåll och tillgänglighet, vilka resurser organisationen kunde erbjuda och dess arbetsklimat samt sjuksköterskans kunskap och inställning till evidensbaserad omvårdnad. Sammanfattningsvis visar studien att sjuksköterskan måste få stöd, tid och resurser från ledningen i en organisation där förändringsarbete är väl förankrat för att lyckas implementera forskning i det kliniska arbetet.

Människor som har dömts till fängelse och förlorat sin frihet har samma rättigheter som den övriga befolkningen att få sjukvård av bra kvalité. Kriminalvårdens sjukvård är betydelsefull genom att internerna har stora hälso- och vårdbehov. På grund av bristande forskning inom kriminalvården ville författarna genomföra en studie som belyser distriktssköterskors upplevelser av att främja hälsa inom kriminalvården. Det genomfördes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och analysen av intervjumaterialet gjordes genom en innehållsanalys som resulterade i fem huvudkategorier, 23 underkategorier och ett tema. Analysen av intervjuerna visade på att kriminalvårdsköterskans arbete med att främja hälsa påverkas av många hälsoproblem, den stora säkerhetsaspekten och mycket ensamt arbete som upplevdes som begränsningar i det hälsofrämjande arbetet. Distriktssköterskans breda kompetens visade sig komma till stor nytta och passa bra in i kriminalvårdens sjukvård. I rollen som kriminalvårdssköterska handlar det mycket om mötet med patienten för att bland annat kunna skapa förtroende och förutsättningar för en bättre hälsa. Samarbetet med andra vårdprofessioner och vårdinstitutioner är av stor betydelse i kriminalvården för att ha möjlighet att erbjuda en vård som är individuellt anpassad för den enskilde individen. Mycket av det hälsofrämjande arbetet för kriminalvårdssköterskan är att ta prover, hälsokontroller, vaccinationer för att arbeta förebyggande. I kliniska implikationer belyses det att behovet av fler kriminalvårdssköterskor är stort på grund av det stora hälso- och vårdbehovet som finns hos internerna och för att minska känslan av att känna sig ensam i sin profession och för att öka möjligheterna för att främja hälsa.

Syftet med denna studie är att utifrån DO:s definition av arbetet med likabehandlingsplan, plan mot diskriminering och kränkande behandling undersöka hur arbetet med dessa planer integreras i förskolornas verksamhet. Specifikt fokus läggs vid att synliggöra vilka metoder och redskap som används för att förebygga, främja och åtgärda arbetet i verksamheterna. För att få svar på studiens syfte har kvalitativ ansats med intervjuer av pedagoger använts. Detta för att på djupet få en förståelse för pedagogers olika uppfattningar kring studiens tre frågeställningar. Vi analyserat intervjusvaren utifrån studiens valda teoretiska ramverk, gällande styrdokument och tidigare forskning. Vi har i vår analys sökt efter upprepade mönster i empirin för att kunna tolka in dessa i vårt arbete. I vårt resultat av studien kan vi se att tillfrågade pedagoger önskade mer kunskap om begrepp och tillvägagångsätt i arbetet med likabehandlingsplanen. Pedagogerna anser sig sakna stöd från huvudman och rektor. Vi kan också från intervjuerna tolka att det finns en vilja att få in likabehandlingsarbetet i verksamheten från pedagogernas sida, men att det just är stödet och känslan av osäkerhet som hindrar att det blir en naturlig del av verksamheten. Arbetet blir på så vis stort och svårt att hantera. Resultatet i studien visar också att barnens delaktighet vilar på att det finns en närvarande vuxen som kan fungera som stöd och väcka reflektioner, diskussioner och tankar hos barnen. På så vis blir barnen delaktiga i likabehandlingsarbetet i olika diskussioner och reflektioner över olika situationer som sker eller har skett. De får hjälp och stöd av pedagogerna i verksamheten att hantera och lösa konflikter, lyssna på andra och själv uttrycka en åsikt. Vi kan i alla våra genomförda intervjuer se att vårdnadshavare inte är delaktiga i likabehandlingsplanen mer än att de fått information om att den finns. Vi kan avslutningsvis i resultatet se att begreppen förebygga, främja och åtgärda ligger till grund för ett integrerat likabehandlingsarbete i förskolan.

Sömn är ett grundläggande behov som bland annat är viktigt för kroppens återhämtning och för att människan ska må bra både fysiskt och psykiskt. När människor blir svårt sjuka och hamnar på en intensivvårdsavdelning blir sömnmönstret ofta stört. Själva sjukdomen påverkar sömnen samtidigt som det finns många olika faktorer i intensivvårdsmiljön som bidrar till en störd sömn och dygnsrytm. Det är viktigt att som sjuksköterska förstå vikten av sömn och arbeta för att främja en god sömn och normal dygnsrytm. Tidigare litteratur har visat på en kunskapsbrist inom detta område hos vårdpersonal och att området inte skulle vara så högt prioriterat. Syftet med studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors syn på sömn och dygnsrytm och vad de gör för att främja till en normal dygnsrytm för patienter som vårdas inom intensivvården. För att samla in data gjordes intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som hade olika lång erfarenhet av yrket. Intervjuerna skrevs sedan ut och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskorna ser sömn och dygnsrytm som något grundläggande och viktigt för patientens välbefinnande och tillfrisknande. För att främja till en normal dygnsrytm beskrivs olika åtgärder som görs men att de i vissa situationer kan vara svåra att uppnå på grund av begränsningar i intensivvården och dess miljö. Författarna ser att ytterligare kunskap om sömnen och dygnsrytmens betydelse för patientens tillfrisknande är ett behov hos personalen. Åtminstone bör de diskutera och utbyta tankar kring ämnet för att komma fram till rutiner som främjar en normal dygnsrytm. En rutin kan vara att göra individuella vårdplaner. De ska dock ha samma mål, nämligen att främja en god sömn och normal dygnsrytm för att på så vis leda till ett ökat välbefinnande hos patienterna. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

<p>Sammanfattning</p><p>Kommunernas befogenheter styrs av ett antal regler som finns författade i Kommunallagen (1991:900) (KL) 2 kap. Reglerna i KL 2 kap. är ett resultat av den praxis som Regeringsrätten (RegR) utarbetat under många är vad gäller den kommunala kompetensen.</p><p>Som huvudregel gäller att kommunerna inte har tillträde till det egentliga näringslivets område. Dock har RegR tillerkänt kommunerna rätt att allmänt främja näringslivet. Sedan KL från 1991 infördes finns det uttryckligen stadgat att kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget, i 2:8 st. 1.</p><p>Vilka åtgärder som innefattas i begreppet är inte alldeles lätt att beskriva. För att få sig en bild av vilka åtgärder som ryms inom lagen får man studera rättsfall. RegR:s praxis på området spelar en väldigt stor roll.</p><p>Det går inte att dra några generella slutsatser av vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Man får dela upp olika områden och sedan studera hur RegR har bedömt olika främjande åtgärder och vad de har uttalat för att sedan få sig en bild av vad som ryms inom KL 2:8 st. 1.</p><p>Kommunerna har befogenhet att tillhandahålla lokaler till den mindre industrin om flera företag omfattas. Hur många företag som krävs för att det skall rymmas inom befogenheten är dock oklart. Det ryms inte inom befogenheten att tillhandahålla lokaler till större företag.</p><p>Kommunerna har väldigt stor handlingsfrihet när det gäller att främja näringslivet genom att tillhandahålla, försälja och iordningställa mark. Till skillnad från lokaler får kommunen även gynna stora företag. Kommunerna kan färdigställa mark efter tillträdande företags behov till betydande kostnader för att sedan sälja marken till ett väsentligt underpris, bara man har en prispolitik som omfattar alla företag och är lika för alla.</p><p>Det ryms inom befogenheten att ge stöd till rådgivningsverksamhet som inriktas på näringslivet. Rådgivningsverksamheten skall vara inriktad på en hel bransch eller hela näringslivet för att anses kompetensenligt. Tveksamhet råder om hur stort stödet får vara, det vill säga stödets storlek kan tillmätas betydelse i bedömningen av om det ryms inom befogenheten.</p><p>Kommuner kan ge stöd till idrottsevenemang för att marknadsföra kommunen och deras näringsliv. Dock krävs att målet med stödet uppnås och att det förväntade resultatet står i proportion till det förväntade resultatet. Detta torde även gälla kommunalt stöd till mässor och utställningar. Dock är det osäkert då RegR har bedömt liknande omständigheter olika i flera rättsfall.</p><p>För att stöd till en bransch skall anses kompetensenligt krävs troligtvis att stödet omfattar hela branschen. Penningbidrag ryms dock troligen inte inom befogenheten även om den utgår efter en fastställd norm. Kommuner får inte genom direkt ekonomiskt stöd påverka förläggningen av näringslivet.</p><p>Kommuner får främja näringslivet genom att ge stöd till inrättande av privat företagshälsovård. Om behovet finns hos näringslivet och att det inte konkurrerar med befintlig företagshälsovård.</p><p>Det ryms inte inom befogenheten att hjälpa näringslivet genom att kommunen ställer upp med krediter som till exempel lån.</p>

Sammanfattning Kommunernas befogenheter styrs av ett antal regler som finns författade i Kommunallagen (1991:900) (KL) 2 kap. Reglerna i KL 2 kap. är ett resultat av den praxis som Regeringsrätten (RegR) utarbetat under många är vad gäller den kommunala kompetensen. Som huvudregel gäller att kommunerna inte har tillträde till det egentliga näringslivets område. Dock har RegR tillerkänt kommunerna rätt att allmänt främja näringslivet. Sedan KL från 1991 infördes finns det uttryckligen stadgat att kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget, i 2:8 st. 1. Vilka åtgärder som innefattas i begreppet är inte alldeles lätt att beskriva. För att få sig en bild av vilka åtgärder som ryms inom lagen får man studera rättsfall. RegR:s praxis på området spelar en väldigt stor roll. Det går inte att dra några generella slutsatser av vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. Man får dela upp olika områden och sedan studera hur RegR har bedömt olika främjande åtgärder och vad de har uttalat för att sedan få sig en bild av vad som ryms inom KL 2:8 st. 1. Kommunerna har befogenhet att tillhandahålla lokaler till den mindre industrin om flera företag omfattas. Hur många företag som krävs för att det skall rymmas inom befogenheten är dock oklart. Det ryms inte inom befogenheten att tillhandahålla lokaler till större företag. Kommunerna har väldigt stor handlingsfrihet när det gäller att främja näringslivet genom att tillhandahålla, försälja och iordningställa mark. Till skillnad från lokaler får kommunen även gynna stora företag. Kommunerna kan färdigställa mark efter tillträdande företags behov till betydande kostnader för att sedan sälja marken till ett väsentligt underpris, bara man har en prispolitik som omfattar alla företag och är lika för alla. Det ryms inom befogenheten att ge stöd till rådgivningsverksamhet som inriktas på näringslivet. Rådgivningsverksamheten skall vara inriktad på en hel bransch eller hela näringslivet för att anses kompetensenligt. Tveksamhet råder om hur stort stödet får vara, det vill säga stödets storlek kan tillmätas betydelse i bedömningen av om det ryms inom befogenheten. Kommuner kan ge stöd till idrottsevenemang för att marknadsföra kommunen och deras näringsliv. Dock krävs att målet med stödet uppnås och att det förväntade resultatet står i proportion till det förväntade resultatet. Detta torde även gälla kommunalt stöd till mässor och utställningar. Dock är det osäkert då RegR har bedömt liknande omständigheter olika i flera rättsfall. För att stöd till en bransch skall anses kompetensenligt krävs troligtvis att stödet omfattar hela branschen. Penningbidrag ryms dock troligen inte inom befogenheten även om den utgår efter en fastställd norm. Kommuner får inte genom direkt ekonomiskt stöd påverka förläggningen av näringslivet. Kommuner får främja näringslivet genom att ge stöd till inrättande av privat företagshälsovård. Om behovet finns hos näringslivet och att det inte konkurrerar med befintlig företagshälsovård. Det ryms inte inom befogenheten att hjälpa näringslivet genom att kommunen ställer upp med krediter som till exempel lån.

Bakgrund: Det är vanligt med sömnproblem bland inneliggande patienter på sjukhus och att sömnkvaliteten försämras under vårdtiden. Sjuksköterskan har en central roll i arbetet att främja hälsa hos patienter men anser själva att de saknar kunskap om sömn och sömnfrämjande insatser. Syfte: Undersöka patienters erfarenheter av sömnfrämjande interventioner på sjukhus. Metod: En litteraturstudie genomfördes. Databassökningar i CINAHL och PubMed resulterade i åtta artiklar med kvantitativ design som kvalitetsgranskades och analyserades utifrån integrerad analys. Resultat: Resultatet visade att insomning, uppvaknanden och sömnlängden förbättrades för patienter som exponerades för sömnfrämjande insatser. De mest framträdande insatserna var att förhindra störande ljud och ljus samt att vårdpersonal följer rutiner så som planering av arbetsuppgifter och därmed minskar moment som för patienterna kunde vara störande för sömnen. Slutsats: Sömnfrämjande insatser har visats vara effektiva för förbättrad sömnkvalitet hos inneliggande patienter på sjukhus. Sömn står i direkt relation till inre och yttre stimuli och sömnstörande faktorer kan minimeras av vårdpersonal. Med förevarande litteraturstudie kan sjuksköterskan få ökad förståelse och kunskap om sömnfrämjande insatser och därmed kan förutsättningar öka att tillgodose bättre sömn.

Det övergripande syftet i detta arbete var att belysa förskoleverksamhetens del i formandet av barnets psykiska hälsa, med framför all fokus på förskollärarens roll. En del av syftet var att lyfta diskussionen hur förskoleverksamheten definierar och synliggör barns psykiska hälsa samt hur den enskilde förskolläraren arbetar med detta. Den andra delen av syftet var att belysa det ansvar förskoleverksamheten har att arbeta främjande för barnens psykiska hälsa.För att finna verksamhetsförankrade svar på frågeställningen, intervjuades personal i förskoleverksamheten. Tre förskollärare, en specialpedagog och en barnpsykolog valdes ut att delta, där samtliga fem arbetade i samma verksamhet.De fem intervjuade var eniga om många punkter rörande barnets psykiska hälsa, men det framgick med tydlighet av undersökningen att man såg arbetet med det ur olika perspektiv. Förskollärarnas mening var att de var kompetenta i sin yrkesroll och hade god tilltro till sin kompetens att kunna ge barnet de bästa förutsättningar för att klara livet. De målade upp en bild av att arbeta förebyggande mot den psykiska ohälsan snarare än att arbeta medvetet för att gynna den psykiska hälsan. Om det skulle visa sig att de saknar kompetens för att kunna arbeta med ett barn som visar tendenser till psykisk ohälsa, menar de alla att de saknar bra handlinsplaner för att möta detta. De slussade då vidare och tog hjälp av specialpedagogen som första alternativ. Specialpedagogen och barnpsykologen var av den uppfattningen att förskollärarna var otroligt kompetenta och duktiga att upptäcka psykisk ohälsa hos barnet. De menade å andra sidan att förskoleorganisationens kompetens att arbeta förebyggande inte hade uppnått sin fulla potential. Trots kunniga förskollärare önskade de att deras egna professioner fick ta större utrymme i den dagliga verksamheten tillsammans med barnen, snarare än enbart i arbetet med barn som redan visat tendenser av psykisk ohälsa.