Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är idag lättare att diagnostisera och det är vanligare att barn och ungdomar i skolan vet om att de lever med en diagnos som till exempel Attention deficit hyperactivity disorder (mer känt som ADHD), eller Aspergers syndrom. Trots att dessa diagnoser blir allt vanligare, finns det ett ökat behov för kunskapen om dem. Syftet med denna uppsats var att studera barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och framförallt studera deras liv i skolmiljö. Att få mer förståelse för hur barn och ungdomar har upplevt skolan och relationen till sina lärare, men även hur de upplevt de hinder och möjligheter deras neuropsykiatriska funktionsnedsättning medfört var i fokus. Metoden i denna studie var semistrukturerade intervjuer med 6 ungdomar, deras föräldrar och lärare. Frågorna har handlat om hur ungdomarna sett på diagnosen, livet med den och även hur de klarat av skolgången med sin funktionsnedsättning. Resultatet visar att lärare behöver mer utbildning när det kommer till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Studien visar att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har lättare att lära sig om de får göra praktiska saker. Att ta in mer praktiska moment i undervisningen skulle kunna förenkla för många av dessa barn och ungdomar. Informanterna har varit eniga om att kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar överlag är för låg. Familjen är en viktig del i ett barns säkerhet, men det betyder att föräldrar och syskon måste få veta hur de ska bemöta ett barn som lever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är inte enbart i skolan kunskapen bör vara hög.

Studien syftar till en ökad förståelse för hur pedagoger arbetar med inkludering gällande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studiens metodologiska utgångspunkt var en hermeneutisk kvalitativ ansats med halvstrukurerade intervjuer. Studien analyseras med hjälp av von Wrights teori om det punktuella och relationella perspektivet. Resultatet av studien visar att pedagogerna har olika syn på begreppet inkludering, men är eniga om att det viktigaste inom inkluderingsarbetet är att utgå från elevernas behov och förmåga. Studien presenterar även viktiga pedagogiska strategier och egenskaper gällande inkluderingsarbetet för elever med NPF. Inkluderingen leder till gemenskap, tillhörighet och lärdom både på individnivå och gruppnivå. Inkluderingen bidrar även till utmaningar både i det pedagogiska arbetet och för eleverna. En av våra slutsatser är att det finns ett behov av socialpedagogisk kompetens för att utveckla inkluderingsarbetet i skolan.

Lampinen, S. (2013). School’s importance of physical activity for students with disabilities: From a teacher’s perspective. Thesis in Public Health. Faculty of Health and Occupational Studies. University of Gävle. Purpose: The aim of the study was to examine how teachers perceive that students in upper secondary education are related to physical activity. And analyze how upper secondary school works to promote physical activity for students with disabilities. Method: The study is based on five qualitative interviews with teachers and activity assistants in a secondary school in northern Sweden. The interviews were tape-recorded, transcribed and analyzed by content analysis. Results: According to the teachers it was important that the students experienced joy in physical activities. Another important aim was that physical education would provide a greater understanding of how lifestyle and physical activities influence health. Various methods were mentioned for promoting physical activity among students. Students’ attitude to physical activity within the school was perceived as positive. It was stated that the students rarely or never saw any barriers to physical activity. The biggest barriers mentioned by the informants were lack of time within the school scheme. Outside the school the most important barrier for physical activities could be the family culture. Conclusion: Based on the study's results we might conclude that the students’ active participation in physical activities and the teacher’s education were important factors in the promotion of physical activities.

Inkludering, bemötande och måluppfyllelse går in i varandra, och de är alla sammankopplade med begreppeten skola för alla. Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer av lärare i ämnet Idrott och hälsa studera deras tankar kring arbetet med inkludering, bemötande och måluppfyllelse för elever med fysiska funktionsnedsättningar. Vi har använt oss av kvalitativa samtalsintervjuer som metod. Vi har intervjuat sex stycken lärare med blandade erfarenheter av elever med fysiska funktionsnedsättningar, gemensamt för alla lärare är att de arbetar på gymnasiet. Resultatet från intervjuerna visar att miljön i form av lokaler som används i ämnet Idrott och hälsa skiljer sig befintligt åt mellan olika skolor. Detta har en stor inverkan på hur elever med fysiska funktionsnedsättningar blir bemötta i ämnet. Två av de intervjuade lärarna upplevde att det kunde finnas ett negativt bemötande mot elever med fysiska funktionsnedsättningar. Samtidigt var alla lärare överens om att bemötandet mellan elever går att påverka genom undervisning. Ingen av de intervjuade lärarna upplever måluppfyllelsen för elever med fysiska funktionsnedsättningar som något problem. Däremot var det bara fyra lärare som kände till att det finns undantagstillstånd som ger en lärare rätt att bortse från kunskapskrav. Utbildningsbakgrunden hos lärare diskuteras också, där alla sex intervjuade lärare upplever att det inte fått tillräckligt med utbildning från universitetet för att arbeta med inkludering. Lärarna upplever också att ansvaret för vidareutbildning ligger på dem och inte på skolan. Samtidigt är alla lärare överens om att det är lärarens ansvar att alla elever blir inkluderade oberoende om eleven behöver stöd eller inte. Två lärare lyfter också fram att det är av största vikt att eleven själv vill bli inkluderad, annars kan en exkluderande situation uppstå.

I denna studie undersöks hur lärare i ämnet Idrott och hälsa ser på sin kompetens och sin utbildning gällande elever med fysiska funktionsnedsättningar. Fokus har även varit att undersöka hur lärarna i Idrott och hälsa upplever att de kan omvandla sina eventuella kunskaper i realiteten och om de ges stöd från skolan. Upplever lärarna att de kan inkludera alla elever i undervisningen och har de kunskaper för att bedöma och betygsätta elever med fysiska funktionsnedsättningar?   Studien utgår från en kvalitativ ansats som bygger på samtalsintervjuer med åtta lärare i Idrott och hälsa. Det som framkommer i vår studie är att lärarna upplever att utbildningen inte ger tillräckliga kunskaper om hur man arbetar med, och inkluderar elever med fysiska funktionsnedsättningar i undervisningen. Lärarna beskriver att det är genom erfarenheter som de tillägnat sig de kunskaper de besitter, men att fyra av de åtta intervjuade lärarna tycker sig sakna kunskaper i arbetet med elever med ”grava” fysiska funktionsnedsättningar. Vidare visar studien att lärarna anser att de har stöd från skolan i sitt arbete och ges möjlighet att fortbilda sig men att detta sker genom eget initiativ. Vid bedömning och betygsättning av elever med fysiska funktionsnedsättningar visar resultatet från undersökningen att ingen av våra tillfrågade lärare ser något problem att betygsätta dessa elever.

Syftet med denna studie är att undersöka hur textillärare kan hanterar undervisningens alla utmaningar när det gäller elever med särskilda behov och hur rustade de är inför uppgiften att hantera olika situationer. De metoder som användes i undersökningen är kvalitativ intervju med öppna frågor och litteratursökning. En jämförelseanalys användes för att visa på resultatens likheter och olikheter. Resultatet visar att de stora utmaningarna i textilslöjden är att hitta elevernas motivation till en uppgift, se till varje individs svårigheter/möjligheter och att förstå elevernas problematik. I den litteratur vi läst påpekas det att som lärare måste man vara påläst om olika diagnoser för att kunna ge rätt undervisning för elever med behov av särskilt stöd. Resultatet visar att de textillärare vi intervjuat inte fått rätt förutsättningar för att kunna jobba för elever med behov av särskilt stöd eftersom de ofta inte får information om eleverna. Att planera, visualisera och strukturera anser Thimon (2007) som viktigt för att undervisningen ska bli så bra som möjligt. För att kunna hantera elever med särskilda behov krävs det att man jobbar med vad eleven kan och att ge mycket positiv uppmärksamhet. Vi har även valt att undersöka hur undervisningsmiljön ser ut i textilslöjden för elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att undervisningsmiljön bör vara tydligt strukturerad, tydliga instruktioner och kortare arbetspass. / 2010ht4673

Denna undersökning har till syfte att belysa vilka hinder och möjligheter det finns för pedagoger på fritidshem att inkludera barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som läser enligt Lgr 11 (Skolverket 2011). Genom undersökningen exponeras vilka hinder och möjligheter pedagoger stöter på i sitt dagliga arbete. Har de kunskaper om anpassningar för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar( NPF)? Får de det stöd och den fortbildning från ledningen som behövs för att jobba inkluderande? Metoden som använts är en kvantitativ studie med kvalitativa inslag i form av en webbenkät med frågor av olika struktureringsgrad för att få så mycket information som möjligt. Sedan har resultatet bearbetats och analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin och Antonoivskys KASAM teori. Arbetet ger en kort allmän översikt kring fritidshemmet och barn i behov av stöd, en beskrivning av vilka funktionsnedsättningar som  undersökningen   avser samt vilka anpassningar pedagoger kan använda sig av på fritidshemmet. Resultatet visar att det finns en avsevärd kunskap kring NPF ute på fritidshemmen men det efterfrågas mer utbildning och resurser. Samtidigt finns det klara brister i förutsättningarna för att klara inkluderingen i form av stora barngrupper i förhållande till personaltäthet, dåliga lokaler och brist på stöd från ledningen.

ABSTRACT: Denna studie är en kvalitativ komparativ forskningsdesign. En jämförande metod för att analysera likheter och skillnader mellan studieobjekten men också i relation till tidigare forskning. Syftet med studien var att undersöka kunskapsläget samt hur kompetenssatsningen ser ut i Jämtlands kommuner bland socialtjänsthandläggare kring neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ur ett förvaltningsetiskt och professionsetiskt perspektiv. Studien visar att de kommuner som ingått i studien är medvetna om dessa funktionsnedsättningar och har en mer eller mindre utarbetad strategi i bemötandet av personer med NPF och att de respondenter som hade goda kunskaper i ämnet ansåg att de behövde mer kunskap och kompetenssatsning, vilket Socialstyrelsen har efterfrågat i ett flertal utvärderingar och vägledningsdokument.

Syftet med denna studie var att få djupare förståelse av det ömsesidiga samspelet mellan elever med synnedsättning i kombination med flera andra funktionsnedsättningar och personal på en specialskola. Genom intervjuer ville vi undersöka hur personal på en specialskola beskrev ömsesidiga möten och hur det är kopplat till lärande. Resultatet visade på några viktiga förhållanden som var kännetecknande från intervjuerna. Det vi lyfter fram är känslomässig lyhördhet mellan elev och personal, som innebär att man är inkännande och svarar på initiativ och samspel genom att bekräfta med ord och handling. Följsam turtagning, som medför att samspelet upprepas och förnyas genom en ständig förändring. Samarbete med nätverk runt eleven som tydliggör hur kunskapsutveckling och omsorgstagande kompletterar varandra. De båda delarna stödjer all utveckling mellan parterna. Slutsatser som kan dras är att medvetandegöra omgivningen på förhållanden som är förutsättningar för dialogiskt samspel i lärande i pedagogiska möten och lärande i omsorgstagande möten. Detta utvecklar möjlighet till ömsesidiga möten, som sen upprätthålls av att det finns en pedagogisk insikt av omgivningen och ett öppet förhållningssätt.

Föreliggande studie avser att öka förståelsen för hur boendepersonal ser på och arbetar medbrukarinflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar. För att kunna göra detta formulerades tre forskningsfrågor, vilka avser att undersöka boendepersonals syn på syftet med brukarinflytande, deras upplevelse av hur de kan främja respektive hindra förutsättningar för brukarinflytande samt vilken påverkan brukarinflytande kan ha på deras arbete. För att kunna besvara studiens frågeställningar har fem kvalitativa intervjuer genomförts med personal på boenden för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Studien har vidare analyserats utifrån följande teoretiska utgångspunkter; det relationella maktperspektivet, Franzéns makttriangel, den professionella makten och brukarrollen, handlingsutrymme samt paternalism och empowerment. Resultatet visar att brukarinflytande har en föränderlig karaktär och varierar i utformning och styrka beroende på kontext och brukarens personliga förutsättningar. Det framkommer flera argument för brukarinflytande. Vissa syftar till att öka brukarnas empowerment och främja deras återhämtning, dessa kan i hög grad kopplas till olika kategorier av brukare. Andra syften gynnar verksamheten och boendepersonal. Resultatet visar vidare att inte heller arbetet med brukarinflytande är helt okomplicerat. I detta arbete återfinns flera hindrande faktorer och aktörer på olika nivåer. Hindren påverkar vidare hur boendepersonal kan använda sin professionella makt och sitt handlingsutrymme i arbetet med brukarinflytande. Det finns också argument för att boendepersonal ibland begränsar eller hindrar brukarinflytande, exempelvis att det sker med hänsyn till brukarens bästa. Resultatet visar att det finns personal med paternalistiska förhållnings- och arbetssätt, vilka utgör hinder för brukarinflytande. Genom kommunikation kan boendepersonal dock skapa förutsättningar för brukarinflytande i personalgruppen, på så sätt kan den stigmatiserande diskursen om personer med psykiska funktionsnedsättningar ifrågasättas. Vidare visar resultatet att boendepersonal även kan främja brukarinflytande genom att öka brukarnas empowerment samt genom att inta ett empowermentinriktat förhållningssätt. Detta balanserar makten i relationen och möjliggör en mer jämlik relation, vilket uppfattas främjande. Boendepersonal kan också främja förutsättningarna för brukarinflytande genom att välja hur de ska hantera sitt handlingsutrymme, exempelvis genom att avsätta tid för brukarinflytande. Resultatet visar vidare att boendepersonals upplevelse av hur brukarinflytande påverkar deras arbete beror på inflytandets utformning. Det är dock tydligt att brukarinflytande ställer ökade krav på boendepersonal och deras arbete, vilka många gånger upplevs svåra att tillmötesgå på grund av tidigare nämnda hinder. Brukarinflytande kan också ha en positiv påverkan för boendepersonals arbete, dels då det kan underlätta arbetet och fylla en vägledande funktion och dels då det fyller en bekräftande och utvecklande funktion. Min slutsats är vidare att brukarinflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar varken är självklart eller enkelt. Men genom att öka förståelsen för det studerade området kan studien förhoppningsvis stimulera till reflektion och diskussion hos anställda inom socialt arbete, vilket kan främja förutsättningarna för brukarinflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar