The EU Taxonomy, a cornerstone of the EU’s sustainable finance framework, serves as a vital tool for market transparency by defining criteria for economic activities aligned with a net-zero trajectory by 2050 and other environmental goals. This new regulation significantly impacts the real estate sector, presenting substantial challenges for residential developers in aligning with its requirements. Given the recent implementation of the Taxonomy, limited research exists on its practical impacts. This thesis aims to fill this gap by exploring the challenges and strategies of Swedish residential real estate developers in adapting to the EU Taxonomy.  The study employs a qualitative research approach, conducting semi-structured interviews with industry stakeholders to examine organizational, technical, economic, and external perspectives. The findings reveal that developers struggle with the Taxonomy’s complexity, insufficient guidance, and lack of standardized approaches. Additional challenges include conflicting stakeholder expectations and inconsistent local government directives. The significant resources and upfront costs required for alignment further complicate compliance. To overcome these challenges, companies are integrating sustainability into core business strategies, fostering cross-departmental collaboration, and adopting green innovations in project design and construction. Financially, they are pursuing green financing options, recognizing their importance for competitiveness and investor appeal. Additionally, companies are engaging in industry networks and seeking external guidance.  The study underscores the critical role of external market dynamics in driving the adoption of the EU Taxonomy. Investors and creditors, through increased scrutiny and demand for sustainable investments, promote compliance. Integrating sustainability into business strategies is not only a regulatory requirement but also essential for long-term competitiveness and resilience. / EU-taxonomin, en hörnsten i EU’s ramverk för hållbar finansiering, är ett viktigt verktyg för att skapa marknadstransparens genom att definiera kriterier för ekonomiska aktiviteter som är i linje med en netto-noll-resa till 2050 och andra miljömål. Denna nya reglering har haft stor påverkan på fastighetssektorn och medför betydande utmaningar för bostadsutvecklare att anpassa sig till dess krav. Med tanke på att taxonomin nyligen implementerats finns det begränsad forskning om dess praktiska påverkan. Denna avhandling syftar till att fylla denna lucka genom att utforska utmaningarna och strategierna hos svenska bostadsutvecklare i anpassningen till EU-taxonomin.  Studien använder en kvalitativ forskningsmetod och genomför semi-strukturerade intervjuer med branschaktörer för att undersöka organisatoriska, tekniska, ekonomiska och externa perspektiv. Resultaten visar att utvecklare kämpar med taxonomins komplexitet, otillräcklig vägledning och bristen på standardiserade tillvägagångssätt. Ytterligare utmaningar inkluderar motstridiga förväntningar från olika intressenter och inkonsekventa direktiv från lokala myndigheter. De betydande resurser och initiala kostnader som krävs för att uppnå överensstämmelse försvårar dessutom efterlevnaden.  För att hantera dessa utmaningar integrerar företag hållbarhet i sina kärnstrategier, främjar tvärfunktionellt samarbete och antar gröna innovationer i projektutformning och byggnation. Finansiellt söker de gröna finansieringsalternativ och erkänner deras betydelse för konkurrenskraft och investerarattraktion. Dessutom engagerar sig företag i branschnätverk och söker extern vägledning.  Studien betonar den kritiska rollen hos externa marknadsdynamiker i att driva införandet av EU-taxonomin. Investerare och långivare, genom ökad granskning och krav på hållbara investeringar, främjar efterlevnad. Att integrera hållbarhet i affärsstrategier är inte bara ett regulatoriskt krav utan också avgörande för långsiktig konkurrenskraft och motståndskraft.

The world’s energy structure today relies 80 % on fossil fuels, contributing to rising temperatures and a changing climate. Society is built upon heavy energy usage and consumption is forecasted to increase rather than decrease. This implies that today’s energy mix needs thorough reconstruction where renewable energy sources must be a bigger part of the mix. There are well-known and developed green energy solutions that are not being fully exploited by society, where one explanation is the lack of funding possibilities. Therefore, this paper aims to investigate green energy projects to present further insight, integrate the private sector, and increase investments. This is done by interviewing Swedish economic associations investing in wind power to learn about concepts and experiences that can be applied by new investors when entering the green energy market. Our findings revealed that the permit process was the biggest obstacle in establishing wind turbines leading to fewer investing opportunities for private investors. Wind power in Sweden is self-sufficient with various returns hence are in no vital need for support schemes to be economically sustainable. This concludes that the government should focus on improving the permit process rather than promoting renewable energy support schemes to reach their climate goals.

För att nå Parisavtalet 2050 är det viktigt att öka miljömedvetenheten och minska klimatavtrycket. Fastighetsbranschen bidrar till en betydande del av Sveriges totala utsläpp, närmare 21 procent. Följande examensarbete fokuserar på de gröna finansieringsalternativen inom de svenska kommersiella fastighetsbolagen och undersöker vad som krävs för att erhålla grön finansiering samt hur dessa kriterier påverkar små och stora fastighetsbolag. Studien bygger på en kvalitativ metod där litteraturstudier, dokumentstudier och tio semistrukturerade intervjuer utgör materialet för att besvara frågeställningarna. Studien visar att kriterierna för gröna finansieringsalternativ kan tolkas på olika vis, men att EU-taxonomin haft en inverkan på vad som kan klassificeras som “grönt”. Vidare kommer studien fram till att olikheterna i fastighetsbolagens gröna ramverk beror på avsaknad av enhetliga definitioner och standarder, vilket ger bolagen flexibilitet men skapar även otydlighet på marknaden. Jämförelsevis med bankerna som tillämpar EU-taxonomin för att öka standardiseringen. Studien pekar på att fastighetsbolagen som uppfyller EU-taxonomin har en bättre tillgång till grön finansiering från bankerna. Däremot lyfts det fram att förutsättningarna för grön finansiering skiljer sig mellan små- och stora fastighetsbolag, där brist på kunskap och resurser är utmanande för de mindre bolagen. Trots detta förväntas grön finansiering bli normen i framtiden, och fastighetsägare som inte arbetar proaktivt för att uppfylla kriterierna kan potentiellt påverkas av möjligheterna till finansiering. För de mindre fastighetsbolagen krävs dessutom en balans mellan kostnad och nytta för att välja gröna finansieringsalternativ. Sett till framtiden förväntas EU-taxonomin få en större inflytande på kriterierna, och hållbarhetslänkad finansiering kan vara ett alternativ för att möjliggöra förflyttningen inom det befintliga fastighetsbeståndet. Framtida forskning kan undersöka hur direktivet om energiprestanda kan minska energianvändningen i befintliga fastigheter och synen hos oberoende granskare samt investerare när det gäller skillnader i gröna ramverk. Slutligen kan vidare studier undersöka möjligheterna och utmaningarna med hållbarhetslänkad finansiering. / To achieve the Paris Agreement by 2050, it is important to increase environmental awareness and reduce carbon footprint. The real estate industry accounts for a significant portion of Sweden's total emissions, around 21 percent. The following thesis focuses on the green financing alternatives within the Swedish commercial real estate sector and examines the requirements for obtaining green financing and how these criteria affect small and large real estate companies. The study is based on a qualitative method where literature studies, document studies and ten semi-structured interviews constitute the material to answer the questions. The study reveals that the criteria for green financing options can be interpreted in different ways, but that the EU-taxonomy has had a significant impact on what can be classified as "green" and contributes to clarity. Furthermore, the study concludes that the differences in the green frameworks among real estate companies are due to the lack of unified definitions and standards, which gives companies flexibility but also creates ambiguity in the market. On the other hand, banks use the EU-taxonomy to increase standardization. The study also highlights that real estate companies that meet the EU-taxonomy have better access to green financing from banks. However, it is noted that the conditions for green financing differ between small and large real estate companies, where a lack of knowledge and resources is challenging for the smaller companies. Despite this, green financing is expected to become the norm in the future, and property owners who do not proactively work to meet the criteria may potentially be affected in their financing opportunities. For smaller real estate companies, a balance between cost and benefit is required for them to choose the green financing alternatives. Looking ahead, the EU-taxonomy is expected to have an increasing impact on the criteria’s, and sustainability-linked financing may be an option to enable the transition within the existing property stock. Future research could focus on how the energy performance directive can reduce energy consumption in existing properties and the perspectives of external reviewers and investors regarding differences in the green frameworks. Lastly, future studies could explore the opportunities and challenges of sustainability-linked financing.

Green bonds are a growing and popular financial product that aims to channel capital towards environmentally friendly projects and promote sustainable development. Despite some efforts to increase credibility, the lack of standardization, for example in the reporting of environmental impacts, is still a problem in the green bond market. Life Cycle Assessment (LCA) as a tool to address these problems has been investigated by only a few studies, giving reason to further investigate its utilisation in the context of green bond-financed projects. This study investigated the use of LCA as a suitable tool to assess the eligibility and environmental impacts of projects financed through green bonds. The method included a document analysis of three common green bond standards to investigate the current use of LCA and life cycle thinking (LCT) based methods in the context of green bonds. Additionally, four green bond-financed projects were analysed to determine whether LCA is a suitable tool to assess their eligibility and report their environmental impacts with regard to providing relevant results in relation to criteria from the European Green Bond Standard (EUGBS). Furthermore, methodological challenges that can occur when conducting an LCA on the projects were investigated.   The results showed that LCA and LCT based methodologies are already in use by common green bond standards. However, they mainly occur in the criteria that determine whether a project is eligible or not to receive financing. Regarding the impact reporting no binding re-quirements exists for bond issuers to use LCA or LCT based methodologies. According to the results LCA is capable of reporting many relevant environmental impacts of the different pro-jects. However, different impacts were identified which are not covered by LCIA methods, which can limit the suitability of LCA as a method for impact reporting. This includes especially local impacts on the projects which are not covered by an LCA and would therefore be missed in the reporting. Various methodological challenges were identified when conducting an LCA on the projects, including allocation, system boundary, life cycle inventory, time span, data challenges, and challenges in the selection of functional units, which can impact LCA results and the comparison among projects. The results stress the necessity of future research on impact reporting and also for setting binding requirements for the impact reporting of green bonds. / Gröna obligationer är en växande och populär finansiell produkt som syftar till att kanalisera kapital till miljövänliga projekt och främja en hållbar utveckling. Trots vissa ansträngningar för att öka trovärdigheten är bristen på standardisering, till exempel när det gäller rapportering av miljöpåverkan, fortfarande ett problem på marknaden för gröna obligationer. Livscykelanalys (LCA) som ett verktyg för att hantera dessa problem har endast undersökts i ett fåtal studier, vilket ger anledning att ytterligare undersöka dess användning i samband med projekt finansi-erade med gröna obligationer. I denna studie undersöktes användningen av LCA som ett lämp-ligt verktyg för att bedöma stödberättigande och miljöpåverkan av projekt som finansieras ge-nom gröna obligationer. Metoden omfattade en dokumentanalys av tre vanliga standarder för gröna obligationer för att undersöka den nuvarande användningen av LCA och livscykeltän-kande (LCT) baserade metoder i samband med gröna obligationer. Dessutom analyserades fyra projekt som finansierats med gröna obligationer för att avgöra om LCA är ett lämpligt verktyg för att bedöma deras berättigande och rapportera deras miljöpåverkan med avseende på att tillhandahålla relevanta resultat i förhållande till kriterierna i European Green Bond Stan-dard (EUGBS). Vidare undersöktes metodologiska utmaningar som kan uppstå när man ge-nomför en LCA på projekten.   Resultaten visade att LCA- och LCT-baserade metoder redan används i gemensamma stan-darder för gröna obligationer. De förekommer dock främst i de kriterier som avgör om ett pro-jekt är berättigat eller inte att erhålla finansiering. När det gäller konsekvensrapportering finns det inga bindande krav på att obligationsemittenter ska använda LCA- eller LCT-baserade metoder. Enligt resultaten kan LCA rapportera många relevanta miljökonsekvenser av de olika projekten. Dock identifierades olika effekter som inte täcks av LCIA-metoder, vilket kan be-gränsa lämpligheten av LCA som metod för rapportering av effekter. Detta omfattar särskilt lokala effekter på projekten som inte omfattas av en LCA och som därför skulle missas i rap-porteringen. Olika metodologiska utmaningar identifierades när man genomförde en LCA för projekten, inklusive allokering, systemgränser, livscykelinventering, tidsspann, datautma-ningar och utmaningar i valet av funktionella enheter, vilket kan påverka LCA-resultaten och jämförelsen mellan projekt. Resultaten understryker behovet av framtida forskning om konse-kvensrapportering och även av att fastställa bindande krav för konsekvensrapportering av gröna obligationer.