Syfte: Till följd av klimatförändringar och ökade nederbörder i kombination med denökade urbaniseringen som sker i städer är hanteringen av dagvatten som uppstårhögaktuell. Många städer är idag förlegade i sin dagvattenhantering med kombineradeledningssystem för dag och spillvatten som är bristfälliga i sin funktion då dem riskeraratt bli överbelastade samt sätter hårt tryck på reningsverk genom höga flöden.Framtidens dagvattenhantering kräver nya metoder och idéer för hantering och reningav dagvattnet. Då Trollhättans kommun i detta nu genomför en uppdatering av stadenledningsnät från kombinerat till duplikatsystem ämnar denna rapport att genom attstudera och lyfta Trollhättans metoder samt studera en liknande uppdatering somgenomfördes i Värnamo. Därmed kunna bidra med idéer och lösningar till framtidensdagvattenhantering.Metod: Undersökningen har genomförts genom en dokumentanalys, litteraturstudiesamt intervjuer. Dokumentanalysen genomfördes av ett dokument utgivet av Värnamokommun som heter VA-Dagvattenhantering. Där presenterade Värnamo kommun dessplanering med dagvattenhanteringen. Litteraturstudien genomfördes för att skapa enbild av vad det finns för dagvattenlösningar och vad för problem som uppkommer. Detgjordes totalt fem intervjuer, en VA- chef och en planarkitekt ifrån både Värnamo ochTrollhättan kommun, samt en intervju, med en konsult.Resultat: Värnamo kommun har efter deras översvämningsproblematik använt sig avinvallning på Åbroparken samt pumpning av det samlade dagvattnet i stadskärnan utmot recipienten Lagan. Det finns en vinning i att avleda skyfall centralt i staden därföroreningshalten kan vara högre än på andra platser tack vare högre trafikbelastning.Genom att kunna samla dagvatten på en plats ges därmed goda möjligheter till enpositiv renings situation. Något som Trollhättan tänkt börja implementera ärRaingarden som ger rening, infiltrering och fördröjning av dagvattnet. Raingarden harockså en estetisk faktor som kan bidra till en vackrare stad. Göta älv som går igenomTrollhättan framstår inte som en översvämningsrisk då det sitter dammluckor som kanständigt kontrollera nivån i Göra älv.Konsekvenser: Studien gjordes för att lyfta metoder i dagvattenhanteringen som görsdels i Värnamo kommun, dels de metoder som planerades att användas i Trollhättankommun vid det nya dagvattensystemets färdigställande. Nyckeln till framtidensdagvattenhantering är bevarandet av gröna ytor, samarbetet i kommunerna och starkariktlinjer.Begränsningar: Undersökningen har genomförts i relativt små tätorter i begränsadgeografisk utsträckning och ett vattendrag som är en central del av staden. Även omgröna dagvattenlösningar är användbara i alla kommuner så blir det svårt attgeneralisera vilka metoder som är bäst. Vid etablering av dessa metoder i störrekommuner eller kommuner men annan geografisk situation så kan användnings metodändras.

Syftet med den här studien är att undersöka urbana grönstrukturers roller vid nyliberal planering. Detta undersöktes genom en kvalitativstudie av plandokumentet för stadsutvecklingsprojektet södra Hyllie i Malmö. Studien problematiserar innehållet i plandokumentet utifrån ett ideologikritiskt förhållningsätt, vilka syften grönstrukturer ska fylla, var ska de placeras, för vem ska de planeras, och varför? Utifrån ett bredare perspektiv problematiserar studien grönstrukturers roller i en nyliberal planringideal. Studien belyser trenden att låta grönstrukturer ingå i en platsmarknadsföring för att stärka bilden av södra Hyllie som hållbar och grön för att attrahera invånare och kapital.  Malmö stad platsmarknadsför stadsdelsparken och Vintrie medeltida bytomt som de viktigaste grönstrukturer genom att marknadsföra kultur, stadsodling och en rurban livsstil. Den kritiska granskningen av grönstrukturerna redogör motstridiga syften utifrån vad som förmedlas i plandokumentet. Platsmarknadsföringen avses utifrån den givna kritiken framförallt brista inom ramen av social hållbarhet, då marknadsföringen av grönstrukturerna antas attrahera en kreativ klass. Vilket utifrån tidigare studier härleder till sociala problem likt gentrifiering och segregation.

Urbanization is a key driver of habitat loss, ecosystem degradation and has a great impact on biodiversity. Exploitation of buffer zones surrounding conservation areas and green structures in urban environment can affect biodiversity through reduced total area of habitat, increased edge effects and lost connectivity on a landscape level. The previous regional development plans for the Stockholm region, had the purpose of leaving large green structures undeveloped to secure core areas of great biological value by focusing on a dense city core. However, the latest regional development strategy puts stress on the green wedges by shifting the focal areas of the development into suburban regional city centers, in many cases close to the green wedges. The purpose of this study was to map habitat loss and changes in the total area of the Järva green wedge, west of Stockholm, caused by development of housing areas in previously sparsley exploited buffer zones, during the period 2000 – 2015. The study uses theories of landscape ecology, remote sensing and GIS to map and quantify habitat loss between 2000 and 2015. Two different birds were used as surrogate species, one grassland habitat specialist – Corncrake (Crex crex) and one forest habitat generalist – Eurasian jay (Garrulus glandarius). The two different surrogate species were used to identify how loss of two nature types could influence biodiversity and connectivity for a group of species. Documents and development plans on regional and local scale were also used to map and predict further habitat loss and exploitation of the green wedge until 2030. The result of the study shows that grassland habitat lost nearly twice the area than forest habitat due to development of housing areas during the period 2000 to 2015. A total of 1.3 km² of grassland and 0.7 km² forest habitat were replaced by housing areas during the fifteen years covered in the study, and the Järva green wedge will have lost a total of 3.84 km² buffer zones by the year 2030. The Corncrake and other grassland specialist species is likely to get most affected when grassland suffered the greatest habitat loss in the area. Even though the Eurasian jay has a key ecological function for the Oak forest in the Järva green wedge and relies on forest habitat for successful breeding, the loss of forest habitat will probably not affect the habitat generalist species in the same way. On a regional scale, the study suggests that habitat loss and fragmentation may affect grassland specialist species more than forest generalist species. The overall connectivity in the Järva green wedge is likely to get affected by a shrinking total area caused by narrowing of the green wedge until 2030. The function of the Järva green wedge as a dispersal corridor for biodiversity in the Stockholm region will most certainly get affected by further loss of buffer zones caused by exploitation of land for housing areas.