Syftet med den föreliggande uppsatsen är att undersöka hur sex olika litteraturhistoriska läroböcker för gymnasieskolan gestaltar genus i grekisk antik litteratur. För att syftet ska uppnås har dessa läroböcker analyserats utifrån tre teman: urval, som svarar på vilken information läroböckerna ger, kopplat till författarskap, karaktärer och om antika Grekland; framställning, hur författare och karaktärer framställs ur ett genusteoretiskt perspektiv, och bilder, hur dessa kan kopplas ihop till genusproblematiken. Utöver detta kopplas dessa teman till kontextualiseringen läroböckerna gör till antiken. Resultatet visar att alla läroböcker, mer eller mindre, domineras av män. Även om kvinnorna har en plats i texten är det ändå en manlig norm som råder. Männen framställs som legender och hjältar medan kvinnorna anses vara starka och självständig men för känsliga. Läroböckerna problematiserar inte genusfrågan i framställningen av karaktärerna vilket leder till att de inte når upp till ett jämställdhetsarbete i böckerna. Slutsatsen är att även om den manliga normen råder och motsvarar hur det såg ut i antika Grekland skulle en problematisering av den stereotypiska framställningen gå i samma linje som det läroplanen och styrdokumenten fastslår.

This paper explores the possibility of using an off the shelf video game, Assassin’s Creed: Odyssey, in teaching a history class about ancient Greece. The study used a method where 7th grade students during one lesson got to experience the videogame together with two surveys about the students’ experiences learning with the video game. The study’s theories focus on previous research and educators’ ideas about using virtual museums and students’ active participation. The questions asked in the study are “in what ways can Assassin’s Creed’s virtually guided tours stimulate a genetic and genealogical history awareness in classroom-based teaching?” and “how do students experience the use of video games in history teaching?”. The results of the study conclude that it is possible to use video games in teaching that enhances the students’ knowledge about a subject, but that there are obstacles to cross nevertheless.

The purpose of this essay is to analyze how the Trojan prince Paris is described in the Iliad and in the movie Troy in regard to love and bravery. Thereafter an analysis of the similarities and differences between the Iliad and the movie Troy will be made. There will also be a discussion why there are differences between an epic story which was made for over two thousand years ago and a modern movie made in the twenty-first century. The differences will be based on the perspective ancient Greek culture versus filmmaking of the twenty-first century. The method that has been used is narrative analysis where the primary data, the Iliad and the movie Troy, have been interpreted.                         The Trojan prince Paris is described as a young, handsome man driven by his passion for Helen. Because of his passion for Helen he started a war and sacrificed thousands of men of Troy for her sake. The study showed that Paris was described in both the Iliad and the movie Troy as a coward, although some of his actions were brave. One reason why there are differences between the Iliad and the movie Troy is Wolfgang Petersen’s decision to remove the interference of the gods but other reasons are also discussed in the essay.

Almost 40.000 Greeks became homeless the past 8 years due to the economic crisis. But there is still hope! This project reflects on how architecture can lead to a more humane society using democratic methods and a city’s urban strengths. It explores how volunteers, the State and the Private Sector can collaborate through competitions and win-win agreements in order to gradually transform an abandoned commercial center and landmark, MINION, into a qualitative pilot housing project with socialization space for hundreds of homeless people. This could finally lead to the revitalization of the decaying Athenian environment through a number of stages. The project has a dual purpose and the idea is very simple. On one hand the project needs to include stores and other commercial spaces that reflect the old Athenian character in order to attract the interest of the higher financial layers of Greece and invest their capital. On the other hand the State will use this capital in order to provide qualitative housing to people in need. MINION is actually turns from a ‘commercial machine’ that used to be, into a ‘social machine’. All these actions will be completed with the collaboration of the tenants of the building. / Nästan 40 000 greker har blivit hemlösa de senaste 8 åren på grund av den ekonomiska krisen. Men det finns fortfarande hopp! Detta projekt reflekterar över hur arkitektur kan leda till ett mänskligare samhälle med hjälp av demokratiska metoder och en stads urbana styrkor. Det utforskar hur volontärer, staten och den privata sektorn kan samarbeta genom tävlingar och win-win avtal genom att gradvis omvandla ett övergivet kommersiellt centrum och landmärke, MINION, till ett kvalitativt pilotbostadsprojekt med socialiseringsplats för hundratals hemlösa. Detta skulle slutligen leda till en vitalisering av den förfallande atenska miljön genom ett antal steg. Projektet har ett dubbelt syfte och tanken är mycket enkel. Å ena sidan måste projektet omfatta butiker och andra kommersiella utrymmen som återspeglar den gamla atenska karaktären för att locka de högre ekonomiska lagren i Grekland att investera sitt kapital. Å andra sidan kommer staten att använda detta kapital för att ge kvalitativa bostäder till människor i nöd. MINION förändras från en ’kommersiell maskin’ till en ’social maskin’. Alla dessa åtgärder kommer att utföras i samarbete med alla bostadsprojektets invånare.

Konkurrensmiljön i populära destinationer skapar ett behov för hotell att differentiera sig. Implementering av CSR är ett alternativ för att skapa mervärde och bättre relationer med det omgivande samhället. Därav får kommunikationen av CSR en strategisk betydelse. Hotell kan både påverka och bli påverkade av det omgivande samhället, även vad det gäller CSR. Samhället kan se olika ut i exempelvis Nord- och Sydeuropa, där länderna har sociokulturella och finansiella skillnader. Stockholm och Rhodos är två populära resmål i Sverige och Grekland, med annorlunda lokala omständigheter. Syftet med denna uppsats är att komparativt undersöka hur väletablerade hotell i Rhodos och Stockholm kommunicerar CSR. Vidare syftar undersökningen till att skapa förståelse om lokala omständigheter påverkar hotellens CSR-initiativ. Denna studie består av sex strukturerade intervjuer, varav tre i respektive destination, samt en text- och bildanalys av hotellens webbsidor och sociala medier. Det framkom att majoriteten av de undersökta hotellen i Rhodos och Stockholm kommunicerar CSR-initiativen primärt genom sociala medier, i synnerhet Instagram och Facebook. Innehållet i CSR-kommunikationen berör mestadels miljörelaterade initiativ. CSR är inte ett krav i hotellbranschen, endast en fördel för hotellet och den omgivande miljön. Lokala omständigheter kan påverka hotellens implementering och kommunikation av CSR. Den ekonomiska aspekten har störst påverkan på invånarna och hur hotell hjälper lokalinvånarna, främst gällande hotellen i Grekland. Vidare framkom det att en standardiserad CSR-mall inte kan gälla internationellt eftersom hotell påverkar och blir påverkade av det omgivande samhället. / The competitive environment in popular destinations creates a need for hotels to differentiate. Implementing CSR is an option for added value and better relationships with the surrounding community. Hence, the promotion of CSR has a strategic importance. Hotels can both affect and be influenced by the surrounding community, even when it comes to CSR. For example the society may look different in northern and southern Europe, where the countries have socio-cultural and financial differences. Stockholm and Rhodes are two popular destinations in Sweden and Greece, with different local circumstances. The purpose of this paper is to compare how well-established hotels in Rhodes and Stockholm promote CSR. Furthermore, the survey aims to create an understanding of how local circumstances affect the hotel's CSR initiatives. This study consists of six structured interviews, whereof three in each destination, and a text and image analysis of the hotel's websites and social media accounts. The results showed that the majority of the investigated hotels in Rhodes and Stockholm promote their CSR initiatives primarily through social media, in particular Instagram and Facebook. The content of their CSR promotion is mostly about environment-related initiatives. CSR is not a requirement in the hotel industry, only an advantage for the hotel and the surrounding environment. Local circumstances can affect the hotel's implementation and promotion of CSR. The economic aspect has the greatest impact on local residents and affect how hotels adjust their CSR-initatives, particularly in the greek hotels. Moreover, it was found that a CSR policy can’t be standardized internationally as hotels affect and are influenced by the surrounding community.

In 1991, a diplomatic controversy arose between Greece and the newly independent Republic of Macedonia, regarding naming, minority rights and the use of historical symbols. The claims of the new state to the name Macedonia and the historical heritage associated with it were perceived as a threat against Greek national identity and history itself. Within months, the so-called Macedonian question came to dominate the Greek domestic and foreign policy agenda. In Greek public debate, the conflict blended with concerns about the nation’s past, present and future, which played into the challenges brought about by the end of the Cold War. The Macedonian conflict can thus be understood as symptomatic of a crisis in Greek historical culture, as well as a catalyst for broader concerns about the role of history in contemporary society. This study explores the contexts in which the conflict evolved and how history was perceived, narrated and used by institutions, communities and individuals who sought to influence public opinion and policy-makers. The theoretical point of departure is the concept of historical culture, defined as the totality of discourses through which a society makes sense of itself, the present and the future through the interpretation of the past. In the study of historical culture, the notions of narratives and uses of history have been employed, with the notion of boundary-work as a supplementing analytical tool. The material of the study is primarily drawn from mainstream press, but also includes historiography. The study shows how the Macedonian controversy was intertwined with the identity- and memory-political demands of substate actors. Particular attention is paid to the emergence of a narrative on genocide among Greeks of Pontian origins. This happened in an age when traditional notions of national pride were being challenged by transnational history-cultural concerns about human rights and the notion of national guilt. The study also sheds light on how academic historians dealt with issues brought about by demands for politically committed scholarship, objectivity, legitimacy and the need to adjust in a transnational setting. / Denna studie har sin utgångspunkt i de utmaningar som det grekiska samhället och nationalstaten stod inför vid kalla krigets slut. I fokus står den diplomatiska konflikten mellan Grekland och republiken Makedonien, gällande den senare partens namn och bruk av historiskt laddade symboler samt minoritetsrättigheter. Denna makedonska konflikt som seglade upp i samband med Jugoslaviens sammanbrott kom att dominera den in- och utrikespolitiska dagordningen i Grekland under det tidiga 1990-talet, och förde tidvis in landet på kollisionskurs med dess västeuropeiska och amerikanska partners. Avhandlingens syfte har bestått i att spåra de sammanhang som denna konflikt växte fram i. Jag hävdar att den makedonska konflikten inte endast skall förstås som en kris i grekisk inrikespolitik, eller i landets relationer med omvärlden, utan fastmer som en kris i den grekiska historiekulturen. I det offentliga samtalet i Grekland smälte konflikten samman med en oro gällande nationens förflutna, nutid och framtid. Den diplomatiska fejden med den nya grannstaten i norr uppmärksammades av en bred allmänhet och åtföljdes av en diskurs som utmålade den egna nationens historia och arv som hotade. Studiet av denna diskurs, eller rättare sagt diskurser, om historia är ett viktigt mål i denna avhandling, eftersom det belyser uppfattningar om det förflutna jämte farhågor rörande nuet och nationens framtid, uppfattningar och farhågor som ytterst präglade den politiska krisen. Den teoretiska utgångspunkten för studien återfinns i begreppet historiekultur. Med detta avses de samtliga diskurser genom vilka ett samhälle begripliggör sig självt, nuet och framtiden genom att tolka det förflutna. Sålunda definierad skall historiekultur förstås som både struktur och process. Det innebär att historiekulturen är både ramverket av kunskap, attityder och värderingar som ger den enskilde mening och sammanhang, och samhällen deras sammanhållning, och själva handlingen genom vilka ovansagda skapas och förmedlas. Som redskap för att studera historiekultur har begreppen berättelser och historiebruk använts. Eftersom studien särskilt uppmärksammar fackhistorikers roll i konflikten – viktiga i egenskap av aktörer som skapar och sprider den kunskap och de värderingar som utgör historiekultur – har även ett vetenskapssociologiskt perspektiv infogats. Offentliga kontroverser rörande det förflutna inbegriper kamp om trovärdigheten i vissa tolkningar liksom hos dem som framför dem. Som kompletterande analysredskap brukas begreppet gränsdragning (boundary-work), utifrån uppfattningen att vetenskapen bör studeras i det sociala sammanhang i vilket den bibringas mening och auktoritet. Historiekultur studeras genom dess lämningar. I föreliggande avhandling utgörs källmaterialet främst av artiklar i grekisk dagspress, men även historieskrivning (akademisk såväl som icke-akademisk) i bokform, vetenskapliga tidskrifter och andra relevanta trycksaker där historia debatteras, berättas, sätts in i sammanhang och brukas, har studerats. Materialet täcker ingalunda grekisk historiekultur i hela dess vidd men utgör likväl ett representativt urval av de arenor där såväl allmänhet som specialister mötte diskurser och debatter om det förflutna. 324 Studien har kartlagt de sätt på vilka historia brukades med särskilt avseende på de intressen som kan skönjas däri. Själva upplevelsen av kris tog sig uttryck i ett existentiellt historiebruk, kopplats till ett sökande efter rötter och kontinuitet som närdes av fruktan för krig, rotlöshet och kulturell minnesförlust. Det upplevda yttre hotet mot Grekland beskrevs ofta i termer av en hotande utmaning gentemot den nationella identiteten och nationens överlevnad, men också som en möjlighet att återupprätta en samlande nationell berättelse. Samtidigt brukades historia med både kommersiella och politiska mål i sikte, eftersom det nationella förflutna sågs som en moralisk, politisk och ekonomisk tillgång. Ett framträdande drag i debatten var ett politiskt historiebruk som syftade till att utmana en upplevd vänsterhegemoni som utmålades som ett hinder för nationell enighet och främjandet av Greklands utrikespolitiska målsättningar i utlandet. Men historia kunde även brukas politiskt för att visa på nationalismens avarter. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt det moraliska historiebruket. Detta är ett bruk som utmanar vad som utpekas som förhärskande föreställningar och därför är ett medel för historiekulturens förändring. Historieproducenter längs med den politiska skalan tenderade att utforma sina berättelser i kritisk och moralistisk anda, även om syftet ofta var att bevara en traditionell förståelse av nationell historia och identitet. Emellertid är det berättelser som utmanar den nationella tolkningsramen som undersökts särskilt noggrant. Det moraliska historiebruket hänger samman med hur den makedonska frågan nyttjades till att främja minnespolitiska krav. I detta sammanhang har särskild uppmärksamhet riktats mot den slaviskmakedonska minoritetsaktivismen som prisade etnisk särart och anklagade den grekiska staten för diskriminering. Dess historiebruk underblåste föreställningar om ett överhängande hot mot den grekiska nationalstaten och tilltalade som sådant också grupperingar inom den grekiska vänstern, som i den slaviskmakedonska kritiska berättelsen såg ett medel till förändring av rådande samhällsordning och den nationella historiekulturen, genom att blottlägga statens ”ideologiska historiebruk”. En grupp som brukade historien moraliskt och som i viss utsträckning även länkade sin minnespolitiska dagordning till den makedonska frågan återfanns bland de pontiska grekerna. Studien har belyst hur en pontisk identitet knuten till en berättelse om folkmord i Turkiet och en historia av diskriminering i Grekland växte fram i senare delen av 1980-talet och erkändes av staten 1994. Medan kapitel 3 utforskar det lokala historiekulturella landskapet i det grekiska Makedonien, belyser kapitel 4 även de förbindelser som pontiska aktivister sökte upprätta med historiska berättelser utanför den nationella historiens ramverk, huvudsakligen det armeniska folkmordet och förintelsen. Förhållandet mellan politik och historia, mellan kritiska berättelser som utmanade förhärskande uppfattningar i nationella frågor och dem som försvarade den förda politikens legitimitet och den officiella historieskrivningen, står i fokus för kapitel 5. Den makedonska konflikten medförde kolliderande anspråk på expertis inom vetenskapssamhället – mellan ämnesdiscipliner och enskilda forskare – såväl som mellan fackmän och lekmän, vilket tog sig uttryck i retoriska 325 uteslutningsmekanismer. För somliga bar den allmänna betoningen av nationell historia ett löfte med sig om finansiering och förstärkt prestige åt dem som hade denna inriktning. Andra uppfattade den makedonska krisen och historieskrivning med nationella och politiska förtecken som ett direkt hot mot den fria forskningen och Greklands överlevnad som ett demokratiskt samhälle. Den akademiska autonomin som föreföll hotad skyddades genom att insistera på en skiljelinje mellan historia som vetenskap respektive som ”ideologiskt bruk” för politiska ändamål. Detta försök att återupprätta konsensus inom vetenskapssamhället genom att vädja till professionens etiska principer blev också en utväg för historiker som med tiden sökte distansera sig från en förd politik som uppfattades som skamfilad och nationalistisk. Analysen har visat på de sammanhang i vilka den makedonska krisen växte fram och hur farhågorna för och bruket av historia kan förstås. Den första av dessa kontexter är den inrikespolitiska, närmare bestämt det grekiska samhällets demokratisering efter 1974. I det nya pluralistiska klimatet införlivades delar av den tidigare förföljda vänsterns kritiska berättelse om det nära förflutna i statens historieskrivning. Övergången från ett auktoritärt samhälle och historiekultur till en ökad öppenhet banade även väg för missnöjda gruppers identitetspolitik (slaviska makedoner, pontiska och andra anatoliska greker), grupper vars historiebruk naggade de gamla nationella och ideologiska stora berättelserna i kanten. Vid tiden för kalla krigets slut 1989 hade en allmänt spridd besvikelse gentemot de politiska ideologierna, i synnerhet socialismen, medfört en motreaktion till förmån för en mer traditionell nationalism. Det andra betydelsefulla sammanhanget återfinns i den europeiska integrationen som följde på Greklands EG-inträde 1981. Denna medförde inte endast hopp om ekonomisk vinning utan även behovet att bearbeta förlusten av nationellt självbestämmande och traditionella former av självförståelse. Grekland stod inför uppgiften att finna sin plats i det nya Europa, samtidigt som landet måste hantera den nya verklighet som 1990-talets krig på Balkan medförde. Särskilt historiker betonade att denna process gjorde det nödvändigt att europeisera nationens värderingar och uppfattningar kring historia, en uppgift som försvårades av Greklands hållning i den makedonska frågan och det sätt på vilket man slog vakt om ”historiska rättigheter”. Även aktivister som, huvudsakligen i den grekiska diasporan, var sysselsatta med att marknadsföra denna fråga pekade på behovet av att modernisera aspekter av den nationella historiekulturen i en tid av europeiskt enande och konvergerande historieutbildningar. Det som ovan beskrivits har ett nära samband med det tredje stora sammanhanget, som även det är av transnationell art. Den nationella historiekulturen är inte avskild från omvärlden; föreställningar om det förflutna rör sig över nationella gränser. På global nivå sammanföll den makedonska konflikten med de s.k. history wars, historiekrig som rasade vid samma tid runtom i världen. Dessa återspeglar i sin tur urholkandet av de stora nationella och ideologiska berättelserna i västerländska samhällen, de identitets- och minnespolitiska kraven hos under- och ickestatliga aktörer, de mänskliga rättigheternas paradigm och 326 beklagandets politik (the politics of regret), som anammar nationell skuld som ny princip för politisk legitimitet. Trenden inom transnationell historiekultur mot en mer universell moral, symboliserad av den ”amerikaniserade” (och ”europeiserade”) förintelsens moral innebar en ytterligare utmaning mot de nationella historiekulturerna. Den pontiska folkmordsberättelsen (och dess nationaliserade förlängning) analyseras som svarande till kravet på en ”amerikanisering” av grekisk historiekultur. I detta sammanhang lyfts den grekiska diasporans roll fram, inte endast som instrumentell i utformningen av Greklands utrikespolitiska dagordning, men även i egenskap av förmedlare av historiekulturella angelägenheter och behovet av anpassning till transnationell omgivning. Konsekvenser av denna ”amerikaniserade” folkmordsberättelse diskuteras. Ett fjärde sammanhang, med en både nationell och transnationell dimension, är det akademiska, inom vilket forskare debatter och formar historiens representation. Identitetspolitikens ankomst och den makedonska konflikten stod även i samband med den objektivistiska historieskrivningens legitimitetskris och den postmoderna utmaningen. Urholkningen av staters bärande historieberättelse och tolkningsföreträde motsvarades i viss utsträckning av ett undergrävt förtroende för den traditionella historieskrivningens trovärdighet och auktoritet. Denna urholkning kunde tolkas som ett hot mot själva historievetenskapen och professionen. Ett annat sätt att bemöta detta hot var att betrakta såväl det som den makedonska krisen som en uppfordran till perspektivskifte inom forskning och historieskrivning. Samspelet mellan politik och historia, mellan förståelsen av svunna realiteter, nutida bekymmer och förväntningar inför framtiden formade sålunda den politiska krisen och banade väg för den grekiska historiekulturens förändring.

This paper compares Odysseus and Achilles from an existential, psychological and religious perspectives in order to understand the Homeric characters and shed light on the importance of, particularly Odysseus, in our postmodern time. It starts by describing the Homeric field of research and the ideas about Odysseus that were common for the ancient Greek philosophers, and continues with the discussion of the topicality, value and advantage in studying the antiquity. In comparing Odysseus and Achilleus, the paper elaborates on the idea of the relationship between man and god, notably the relationship between Odysseus and Athena and Zeus respectively. It ends with the discussion of the divine connection between Zeus’ and Odysseus’ kingship.

Athens is today at the epicentre of fast and disruptive societal changes in a dramatically altered economic reality. Meanwhile, there is a growing sense of responsibility for the public space among its citizens. Polysporous Varvakios aims to catalyze these societal changes by creating a communal space and creative platform on Varvakios square, in the heart of Athens. Inspired by the notion of the agora, the project promotes social and urban cohesion by adding public space with different functions, on multiple levels of the city. In an area characterized by diversity and heterogeneity, both socially and architecturally, a homogeneous structure is placed. It aims to establish connections between areas previously isolated from each other. The design proposes an open workshop space at the elevated level and an opening of the square underneath, extending the existing market place and stimulating activity at all hours of the day. / Aten befinner sig idag i epicentrum för snabba och omvälvande samhällsförändringar i en dramatiskt ändrad ekonomisk verklighet. Samtidigt har de senaste åren sett en sorts kollektiv anda och gemensamt ansvar för stadens offentliga rummet träda fram och växa bland medborgarna. Polysporous Varvakios ämnar att katalysera dessa sociala skiftningar genom att skapa ett offentligt rum och kreativ plattform på Varvakios torg, i hjärtat av Aten. Inspirerat av idén om agoran främjar projektet social och urban sammanhållning genom att addera offentligt rum med olika funktioner, på olika nivåer i staden. I ett område kännetecknat av mångfald och heterogenitet, såväl socialt som arkitektoniskt, placeras en homogen struktur. Den syftar till att upprätta kopplingar och förbindelser mellan områden som idag är isolerade från varandra. Designen föreslår en öppen workshopyta på den upphöjda nivån, en kreativ plattform, och en öppning av torget nedanför, något som förlänger den befintliga marknaden och stimulerar aktivitet vid alla tider på dygnet.

The Swedish Red Cross (SRK) has worked for over a century to improve Swedishsociety and at the same time been involved in aid operations for several internationalhumanitarian disasters and crises. SRK is meant to be a stateless and neutralorganization, but has at the same time since its inception in 1864 SRK had a closecollaboration with the Swedish government. This essay aims to understand how thiscooperation has affected SRK's aid actions in war and if it has affected their neutralityin choosing sides in the wars. The essay's investigation deals with three areas thatwere affected by war and where SRK chose to carry out aid operations. The sourcematerial has been analyzed based on the qualitative text analysis method where thesource material is selected according to the three areas; Abyssinia, Finland andGreece. Furthermore, the empirical evidence has been analyzed based on Joseph S.Nye Jr. Theory of interdependence to better and at a deeper level understandcooperation. The analysis is based on the four concepts that Nye Jr. built his theorybased on: sources, benefits, relative costs, and symmetries. The study shows that therewas a mutual need for a collaboration between SRK and the Swedish state, whichaffected SRK's neutrality into whom and where the aid actions should be sent. / Svenska Röda Korset (SRK) har arbetat i över ett sekel för att förbättra det svenskasamhället och samtidigt varit involverat i hjälpinsatser för flera internationellahumanitära katastrofer och kriser. SRK är tänkt att vara en statslös och neutralorganisation, men har samtidigt sedan starten 1864 haft ett nära samarbete med densvenska regeringen. Denna uppsats syftar till att förstå hur detta samarbete harpåverkat SRK:s biståndsåtgärder i krig och om det har påverkat deras neutralitet i attvälja sida i krigen. Uppsatsens utredning behandlar tre områden som drabbats av krigoch där SRK valde att genomföra biståndsinsatser. Källmaterialet har analyseratsutifrån den kvalitativa textanalysmetoden där källmaterialet väljs ut enligt de treområdena; Abessinien, Finland och Grekland. Vidare har den empiriska evidensenanalyserats utifrån Joseph S. Nye Jr. Teori om interdependens för att bättre och på endjupare nivå förstå samarbete. Analysen bygger på de fyra begrepp som Nye Jrbyggde sin teori utifrån: källor, nytta, relativa kostnader och symmetrier. Studien visaratt det fanns ett ömsesidigt behov av ett samarbete mellan SRK och svenska staten,vilket påverkade SRK:s neutralitet till vem och vart biståndsinsatserna skulle skickas.

In Homer’s work Iliad, Achilles is harassed in the sleep by the ghost of his friend Patroclus who demands a burial by him to be able to find peace. From this we get an understanding of how important it was for the ancient Greeks that their dead were given a proper burial for the soul to enter Hades and be able to find peace. If the deceased body was not buried, the soul became restless that harassed and had the power to harm the living. Infants belong to the group of individuals that do not appear to have had any consistent way of how to deal with them after they died. Some of them did not receive anything even close to a burial that a deceased adult would have received. Why infants were handled differently in certain contexts and locations is a mystery and begs the question of whether they were not considered to be people when they died and what was required to be considered worthy of a funeral when being dead. The purpose of this study was to investigate whether infants ended up in Hades or not, with the ancient Greeks' view of death and dead bodies as a theoretical starting point. To fulfill the purpose, the following questions were asked; how were dead infants handled? Were they considered to be 'real' individuals? How do the dead infants relate to the notions of becoming restless dead? To be able to answer these questions, I researched material from three different categories of evidence. The discussion has been divided into archaeological, iconographical, and literary sources. There are many different answers to the questions of this thesis as the different sorts of source material indicate diverse answers and attitudes to infants. It all probably depends on the different geographical places, economy, and status in society. These different answers also generate different attitudes to infants and whether they in fact were a real person. But through this thesis I have displayed factors that can support my theory about infants in Hades and that they – in worst case scenario – could end up like restless dead.