Syftet med denna uppsats är att försöka ta reda på om en kristen gudstro kan utgöra en salutogen faktor vid svåra kriser enligt teorierna om logoterapin och KASAM. Samtal med några personer som har gått igenom traumatiska kriser och som tycktes använda sig av sin gudstro i krishanteringen, fick mig att börja reflektera över hur en persons livsåskådning påverkar hans eller hennes sätt att handskas med kriser. Jag har använt mig av två metoder; litteraturstudier och intervjuer, för att kunna jämföra mitt empiriska intervjumaterial med teorier om logoterapin och KASAM. I resultatet framkom det att gudstro under vissa förutsättningar kan utgöra en salutogen och meningsskapande faktor vid större kriser. Dock måste gudstron vara flexibel, obetingad och trygg för att kunna bevaras och förbli funktionell som meningssystem efter en större kris. Andra viktiga faktorer för att gudstron ska kunna fungera som en salutogen faktor vid kriser är en positiv gudsbild och ett stödjande nätverk av andra troende.

<p>Syftet med studien är att undersöka fyra stycken kvinnor som är medlemmar i samma mediala grupp. Uppsatsen ämnar undersöka hur de ser på sig själva och sin medialitet utifrån gruppen och samhället de lever i genom deras livsberättelse. Det är en kvalitativ undersökning som genom livshistorieintervjuer samt deltagande observationer studerar kvinnornas berättelser och deras medverkan i gruppen. Slutsatsen visade en ambivalent syn på att de var annorlunda och visade en rädsla och försiktighet mot samhället utanför gruppen som de lever i till vardags.</p>

<p>Syftet var att undersöka hur troende kristna som gått i psykoterapi, upplevt att de själva och terapeuten förhållit sig till gudstron. Författarna har använt en halvstrukturerad kvalitativ intervjuform för studiens genomförande.</p><p>Sammanfattningsvis framkom att respondenterna inför en psykoterapi haft farhågor om att bli bemötta och tolkade i ramar som varit oförenliga med det egna seendet, men att farhågorna i de reella psykoterapierna inte besannats. Vidare framkom att respondenterna förhållit sig till sin gudstro genom att anpassa sig till terapeuternas inställning. Det betyder att om terapeuterna visat sig vara villiga att prata om tron, har respondenterna delgivit den. Har däremot terapeuterna verkat obekväma med trossamtal, har respondenterna bytt ämne. Terapeuterna har, enligt respondenterna, varit sparsmakade i att själva initiera trossamtal och haft en avvaktande, men respektfull hållning gentemot respondentens gudstro. Respondenterna uttryckte även att samtal om trons kopplingar till den psykologiska problematiken upplevs som berikande, men ansågs inte nödvändigt för framgångsrika terapier.</p>

Syftet var att undersöka hur troende kristna som gått i psykoterapi, upplevt att de själva och terapeuten förhållit sig till gudstron. Författarna har använt en halvstrukturerad kvalitativ intervjuform för studiens genomförande. Sammanfattningsvis framkom att respondenterna inför en psykoterapi haft farhågor om att bli bemötta och tolkade i ramar som varit oförenliga med det egna seendet, men att farhågorna i de reella psykoterapierna inte besannats. Vidare framkom att respondenterna förhållit sig till sin gudstro genom att anpassa sig till terapeuternas inställning. Det betyder att om terapeuterna visat sig vara villiga att prata om tron, har respondenterna delgivit den. Har däremot terapeuterna verkat obekväma med trossamtal, har respondenterna bytt ämne. Terapeuterna har, enligt respondenterna, varit sparsmakade i att själva initiera trossamtal och haft en avvaktande, men respektfull hållning gentemot respondentens gudstro. Respondenterna uttryckte även att samtal om trons kopplingar till den psykologiska problematiken upplevs som berikande, men ansågs inte nödvändigt för framgångsrika terapier.

Inledning: Människans gudsbilder avslöjar något om de möjligheter och problemområden hon står inför. Att öka kunskapen kring hur gudsföreställningar kan bemötas i psykoterapin är viktigt för forskningen, i synnerhet i mångfaldssamhället. Syftet med studien var att undersöka patienters erfarenheter av om, och i så fall hur, psykoterapin påverkade deras föreställningar om Gud. Frågeställningarna fokuserade patienternas upplevelser av vad som skedde med deras gudsföreställningar under en psykoterapi och erfarenheterna kring vilka faktorer som eventuellt bidrog till en påverkan på dessa. Metod: Fem patienter som avslutat en psykoterapeutisk behandling intervjuades. Studien hade en kvalitativ forskningsansats och tillämpade en fenomenologisk–hermeneutisk analysmetod. Resultat: Studien visar att gudsbilderna förändras genom psykoterapi. Stränga föreställningar blir friare och nyanseras. Metaforer framträder, vilket bidrar till en ny livssyn. Patientens utveckling hör ihop med gudsbildernas utveckling och vice versa. Bearbetningen leder till ökad känsla av ansvar, intresse för den egna utvecklingen och ökade möjligheter att relatera till andra. Förändringsfaktorer beror framför allt på terapeutens sätt att vara och intervenera. Diskussion: Resultaten visar möjlighet att arbeta fruktbart med fundamentalistiskt orienterade patienter. Gud som övergångsobjekt uppfattas som falsk trygghet och den ökade känslan av ansvar lindrar depressiva drag. Terapeutens interveneringar har betydelse för gudsbildernas och livstydningens utveckling, liksom terapeutens förkunskap gällande religiös livsvärld. Bearbetning av gudsbilder förändrar självuppfattningen och ökar skapandeförmågan.

Det här är en kvalitativ studie med syfte att undersöka hur gudsuppfattningen kommer till uttryck hos medlemmar inom 12-stegsrörelsen. Samt att se vilken betydelse det andliga uppvaknandet har och hur det tar form genom de 12 stegen. Studien är byggd på en hermeneutisk metodansats och inhämtning för material av empiri är gjord genom intervjuer. Jämsides med den hermeneutiska ansatsen används William James religionspsykologiska teorier för analys av resultatet.   Resultaten ger en differentierad bild av en icke dogmatisk eller religiös Gud med starkt positiva karaktärsdrag såsom allomfattande, kärleksfull och icke dömande. Gud är en aktiv aktör i medlemmarnas liv. Det andliga uppvaknandet harmoniserar med andra andliga traditioners uttryck och visar sig genomgående vara en stegvis process. Det andliga uppvaknandet går i linje med andliga principer som tar sig uttryck i vardagliga vanor och handlingar vilket både bygger och stärker individen i sin relation till Gud. Gudsuppfattningen och dess uttryck hos medlemmarna i 12-stegsrörelsen förefaller sålunda vara både stark och konkret. De 12 stegen rymmer de andliga principerna, som i sig är en katalysator och främjar ett andligt uppvaknande. Det tar sig uttryck på ett individuellt sätt hos intervjupersonerna.   Alla intervjupersoner beskriver upplevelser av andliga uppvaknanden som går att jämföra med William James mystika stege av andliga upplevelser.

<p>Detta är en examensuppsats som vill ta upp ungdomars religiositet och hur den ser ut idag. Undersökningen är baserad på en tidigare doktorsavhandling om tro som publicerades 1987. Inte bara finns det en tidsrymd på 20 år sedan förra enkäten, även andra skillnader står att finna i undersökningsgrupperna. I den tidigare undersökningen ingick fyra grupper, de politiska, de religiösa, de vuxenstuderande och pensionärerna. Denna undersökning baserar sig i sin tur på den initiala undersökningen, utförd 1984, på ett antal gymnasieklasser.</p><p>I min undersökning ingick 122 högstadielever i åldrarna 13 – 15 år. Dock har jag haft en tanke med att använda samma frågor som i den tidigare studien, detta är för att kunna jämföra svaren utan att ta direkt notis om att grupperna inte nödvändigtvis är, i egentlig mening, jämförbara. I frågeställningarna finns sex frågor som är identiska med den förra studien och två nytillkommna frågor. Rent generellt kan väl sägas att svaren inte differentierar så mycket med varandra i de första sex frågorna, man kan dra paralleller med exempelvis vuxenstuderande för tjugo år sedan och högstadielever av idag. Däremot inte alls med gruppen religiösa som hade en procentsats av 70 procent som kallade sig bekännande kristna.</p><p>Det går att göra jämförelser med gymnasieklasserna 1984 och dagens högstadieungdomar. Båda grupperna förstod inte frågorna, ville inte reflektera närmare utan gjorde en ståndpunkt till sin egen utan att egentligen vilja tänka efter på djupet. De blev istället mest förvirrade och ville avsluta enkätillfället snarast möjligt, samma fenomen uppstod med 24 års intervall.</p><p>Dock finns det ett annat sprängstoff i de två nytillkomna frågorna som jag själv har formulerat. “Tycker du att 10 Guds bud är vettiga regler för dig i vardagen” blev något av en vattendelare. Detta då en majoritet av de tillfrågade ungdomarna påstod sig aldrig ha hört talas om dessa bud. När de väl fick se dem i en bilaga till min enkät var faktiskt närmare 50 procent positivt inställda till dessa bud. Det var faktiskt anmärkningsvärt att notera att dessa elever aldrig hade blivit informerade om de Guds bud som exempelvis påverkat vår tids brottslagstiftning.</p><p>Den andra frågan “Hur ofta besöker du kyrkan ?” gav vid handen att en överväldigande majoritet av de 122 tillfrågade eleverna endast besökte ett kyrkorum några få gånger per år. Någonstans så pekar mina resultat i samma riktning som tidigare funnits i undersökningar om ungdomars tro. Visst finns funderingarna där men de kan kanaliseras i andra riktningar i dag än vad som var fallet för exempelvis 20 år sedan.</p>

Detta är en examensuppsats som vill ta upp ungdomars religiositet och hur den ser ut idag. Undersökningen är baserad på en tidigare doktorsavhandling om tro som publicerades 1987. Inte bara finns det en tidsrymd på 20 år sedan förra enkäten, även andra skillnader står att finna i undersökningsgrupperna. I den tidigare undersökningen ingick fyra grupper, de politiska, de religiösa, de vuxenstuderande och pensionärerna. Denna undersökning baserar sig i sin tur på den initiala undersökningen, utförd 1984, på ett antal gymnasieklasser. I min undersökning ingick 122 högstadielever i åldrarna 13 – 15 år. Dock har jag haft en tanke med att använda samma frågor som i den tidigare studien, detta är för att kunna jämföra svaren utan att ta direkt notis om att grupperna inte nödvändigtvis är, i egentlig mening, jämförbara. I frågeställningarna finns sex frågor som är identiska med den förra studien och två nytillkommna frågor. Rent generellt kan väl sägas att svaren inte differentierar så mycket med varandra i de första sex frågorna, man kan dra paralleller med exempelvis vuxenstuderande för tjugo år sedan och högstadielever av idag. Däremot inte alls med gruppen religiösa som hade en procentsats av 70 procent som kallade sig bekännande kristna. Det går att göra jämförelser med gymnasieklasserna 1984 och dagens högstadieungdomar. Båda grupperna förstod inte frågorna, ville inte reflektera närmare utan gjorde en ståndpunkt till sin egen utan att egentligen vilja tänka efter på djupet. De blev istället mest förvirrade och ville avsluta enkätillfället snarast möjligt, samma fenomen uppstod med 24 års intervall. Dock finns det ett annat sprängstoff i de två nytillkomna frågorna som jag själv har formulerat. “Tycker du att 10 Guds bud är vettiga regler för dig i vardagen” blev något av en vattendelare. Detta då en majoritet av de tillfrågade ungdomarna påstod sig aldrig ha hört talas om dessa bud. När de väl fick se dem i en bilaga till min enkät var faktiskt närmare 50 procent positivt inställda till dessa bud. Det var faktiskt anmärkningsvärt att notera att dessa elever aldrig hade blivit informerade om de Guds bud som exempelvis påverkat vår tids brottslagstiftning. Den andra frågan “Hur ofta besöker du kyrkan ?” gav vid handen att en överväldigande majoritet av de 122 tillfrågade eleverna endast besökte ett kyrkorum några få gånger per år. Någonstans så pekar mina resultat i samma riktning som tidigare funnits i undersökningar om ungdomars tro. Visst finns funderingarna där men de kan kanaliseras i andra riktningar i dag än vad som var fallet för exempelvis 20 år sedan.

Syftet med studien är att undersöka fyra stycken kvinnor som är medlemmar i samma mediala grupp. Uppsatsen ämnar undersöka hur de ser på sig själva och sin medialitet utifrån gruppen och samhället de lever i genom deras livsberättelse. Det är en kvalitativ undersökning som genom livshistorieintervjuer samt deltagande observationer studerar kvinnornas berättelser och deras medverkan i gruppen. Slutsatsen visade en ambivalent syn på att de var annorlunda och visade en rädsla och försiktighet mot samhället utanför gruppen som de lever i till vardags.