Syftet med den här studien är att med hjälp av implementeringsteorin ta reda på huruvida lärare i gymnasieskolan förstår, kan och vill skapa en god lärandemiljö för elever med Aspergers syndrom mot bakgrund av de direktiv som finns i gymnasieskolans styrdokument. Utifrån en kvalitativ intervjumetod kommer sex stycken inom gymnasieskolan verksamma lärares upplevda uppfattningar om förståelse, kunskaper och möjligheter att optimera inlärningen för elever med Aspergers syndrom i skolan att diskuteras. Intervjuerna har genomförts på två olika skolor, en vanlig gymnasieskola och en specialanpassad gymnasieskola för elever med Aspergers syndrom. Resultatet visar att det finns en stor motivation hos samtliga lärare att anpassa sin undervisning till dessa elever men att det finns brister när det gäller resurser och förståelse för funktionsnedsättningen. Resultatet visar även att det framförallt är på den vanliga gymnasieskolan som det finns brister i implementeringen.

Studien syftar till att undersöka hur lärare idag ser på läromedel samt att identifiera och avgöra betydelsen av de faktorer som styr valet av läromedel samt eventuella implikationer på undervisningen i gymnasieskolan inom ämnet naturkunskap. För att empiriskt undersöka dessa förhållanden har kvalitativa intervjuer genomförts med åtta lärare och resultatet analyserats med en diskursanalytisk ansats och kvalitativ textanalys. Vi fann att läroboken fortfarande har en stark ställning som det ledande läromedlet. Dessutom fann vi att faktorer som ekonomiska resurser, kollegial kompromiss, läromedlens innehåll, individuella föreställningar samt elevens behov och förutsättningar har betydelse för lärarens val av läromedel. Läromedelsvalets konsekvenser för undervisningen kan vara negativa utifrån de styrdokument som föreligger. I de intervjuer vi genomförde talade lärarna inte om läromedlens aktiva roll i syfte att exempelvis utveckla elevens delaktighet i undervisningen, vilket har en framträdande roll i läroplanen för den mål- och resultatstyrda skolan.

No description available.

Svenska elevers resultat i matematik blir allt sämre enligt internationella studier och myndigheter söker lösningar i hur matematikundervisningen skall förändras. Utgångspunkten är att eleverna gör det som lärarna och skolan förväntar sig av dem. Tänk om de inte utnyttjar sin tid på ett effektivt sätt? Vad kan vi då förvänta oss av deras kunskapsutveckling? Syftet med studien är dels att undersöka hur stor del av en matematiklektion som gymnasieelever ägnar åt matematik och hur mycket tid de ägnar åt matematik utanför matematikklassrummets väggar, dels att undersöka hur detta skiljer sig mellan elever på olika gymnasieprogram, samt undersöka på vilket sätt matematiklektionerna skiljer sig åt mellan programmen med avseende på tidsutnyttjande och organisation. Metoder som har använts är videoinspelningar av enskilda elever, enkätfrågor och intervjuer. Fyra elever har filmats, fyra hela klasser har genomfört enkäten och åtta elever har intervjuats. Undersökningarna visar att utnyttjandet av lektionstiden är i genomsnitt cirka 60 %. Det visar sig att skillnaderna är stora både på klass- och individnivå i avseende hur effektivt eleverna använder sin lektionstid. Hur mycket tid eleverna använder till reflektion, läxor, provförberedelser och hur mycket matematik de använder i andra skolämnen samt utanför skolan ger också stora variationer. Däremot skiljer sig organisationen och tidsutnyttjandet ganska lite mellan programmen.

Sammanfattning Den här uppsatsen är skriven för att undersöka vad gymnasieelever anser om en eventuell bedömning av ordning och uppförande i den svenska skolan. Den huvudsakliga forskningsfrågan är: skiljer sig elevernas uppfattningar inom ämnet beroende på om de går ett yrkesförberedande program eller ett studieförberedande program? Genom en enkätundersökning som totalt 127 elever från 3 gymnasieskolor i Gävleborgs län fyllt i har jag fått fram min empiri. Det huvudsakliga resultatet av undersökningen visar att elever från yrkesförberedande program är mer för en bedömning av ordning och uppförande än elever från studieförberedande program.     De har den gemensamma åsikten att bedömningen skall ske som ett separat dokument. Gymnasielevers attityder kring ämnet ordning och uppförande var överlag positivt men elever från båda programmen uttryckte sin oro för att det skulle påverka relationen mellan elever och lärare så som fjäsk från eleverna och missbruk från lärarnas sida.

Uppsatsen redogör för en undersökning av elevers förmåga att reflektera över sina egna resultat på det estetiska programmet med inriktning Bild och form. Datainsamlingsmetoderna som används är tre observationer med låg struktur och sju kvalitativa intervjuer. Observationerna genomfördes vid tre olika redovisningssituationer på tre olika gymnasieskolor. Informanterna i intervjuerna består av två svensklärare på estetiska programmet och fem lärare i de estetiska ämnena. Begreppet reflektion diskuteras med hjälp av forskningslitteratur och lärarnas uppfattningar. Resultatet visar på elevernas svårigheter att uttrycka sig runt sina egna arbeten och deras behov av en strukturerad undervisning som tränar deras förmåga i detta. Analysen har resulterat i antagandet att det behövs ett mer strukturerat didaktiskt förhållningssätt i undervisningen vad det gäller elevernas reflekterande över sina arbeten. Man behöver utveckla elevernas begreppskunskaper och ge dem analysverktyg för att kunna reflektera över sina arbetsprocesser och resultat. Forskare och lärare är överens om att det är nödvändigt att eleverna kan uttrycka sig och reflektera över sitt eget och varandras arbete för att kunna utvecklas och gå vidare.

Syftet med den här uppsatsen har varit, dels att undersöka ett antal historielärares förståelse av och attityd till användandet av begreppet genus i historieundervisningen på gymnasiet, dels att analysera vad jämställdhetsmålen i gymnasieskolans styrdokument egentligen säger om be-greppet genus och om detta bör tolkas som ett direktiv att implementera genus i historieun-dervisningen. Undersökningen genomfördes i två steg. Gymnasieskolans styrdokument; skollagen, lä-roplanen för de frivilliga skolformerna samt ämnesbeskrivning och kursplaner för historia A, B och C, närlästes och analyserades utifrån en genusteoretisk grund. Därefter intervjuades sex utvalda gymnasielärare i historia kring begreppet genus i teori och praktik. Resultatet analyse-rades och kategoriserades därefter så att lärarnas genusmedvetenhet och attityd till användan-de av genus i historieundervisningen gick att identifiera.Styrdokumentsgranskningen visade att styrdokumenten idag inte säger någonting expli-cit om användandet av ett genusperspektiv i historieundervisningen men att skollagens och läroplanens jämställdhetsdirektiv vilar på en genusteoretisk grund och därmed indirekt kräver ett genusperspektiv i den konkreta undervisningen. Dokumentens formuleringar kräver en god kunskap kring begreppen jämställdhet och genus för att kunna förstås. Utan den kunskapen riskerar avsaknaden av ett explicit uttalat genusbegrepp att legitimera en historieundervisning utan genusperspektiv.Intervjuresultatet visade att genusmedvetenheten bland de utvalda lärarna var låg och att förekomsten av ett genusperspektiv i den egna undervisningen avgjordes av lärarens eget in-tresse för frågan. Attityden till användandet av ett genusperspektiv i historieundervisningen på gymnasiet kunde hos de flesta tolkas som positiv i teorin men i praktiken omgärdad av en rad förhindrande omständigheter såsom omedvetenhet, tids- och utrymmesbrist, metodbrist och historiedidaktiskt förhållningssätt.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur fyra religionslärare vid en gymnasieskola i Norra Mellansverige använder genusperspektivet i sin undervisning.Styrdokumentens direktiv om genus är få och dessutom abstrakta. I läroplanen och kursplanerna för religionskunskap finns det definitioner som öppnar upp för genusperspektivet – något krav på att det skall finnas med går däremot inte att finna. Endast i ämnesplanen för religionskunskap står det att en ”genusdimension” skall synas i undervisningen.Merparten av lärarna anser dessa mål vara relevanta och menar att ett genusperspektiv kontinuerligt anläggs i deras undervisning. Det handlar främst om två delar av religionsundervisningen, dels att diskutera kvinnors ställning i olika religioner och hur religion påverkar vår syn på manlighet respektive kvinnlighet. Dels i form av livsfrågor och vilka könsroller som finns i samhället.Samtidigt finns det både skepsis gentemot genusperspektivet och en okunskap om begreppets innebörd hos vissa lärare. En av lärarna undviker helst att använda ett genusperspektiv i undervisningen då denne anser att det reproducerar stereotypt tänkande om manlighet och kvinnlighet. En annan lärare beskriver begreppet genus som ”biologiskt kön”, vilket leder till att eleverna får en snedvriden bild av begreppet. Det finns med andra ord mer att önska från lärarnas sida när det kommer till arbetet med genus i undervisningen.

Undersökningens avsikt var att vinna kunskap om hur gymnasielärare förhåller sig till lanseringen av begreppet entreprenörskap i skolan. Uppsatsen klarlägger och systematiserar hur lärare beskriver innehållet i begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande och fördjupar sig även i hur lärarna ser på upprinnelsen till begreppens lansering i den svenska skolan. Undersökningen gör även en analys av möjliga entreprenöriella undervisningsmetoder samt de olika undervisningsrelaterade problem som lärarna anser att dessa metoder kan ge upphov till. Åtta kvalitativa intervjuer genomförda på en gymnasieskola i norra Sverige utgör basen för undersökningen. Studien nyttjar en abduktiv förståelseansats vilket betyder att analysen av det empiriska materialet kännetecknades av en pendelrörelse mellan en induktiv ansats och en deduktiv ansats. I arbetets resultatdel slås bland annat fast att begreppet entreprenöriellt lärande av lärarna ses som ett verktyg för undervisning i entreprenörskap. Det framgår även som tydligt att entreprenörskap främst sätts i samband med företagande och/eller kreativitet. Begreppet entreprenöriellt lärande uppfattas i sin tur som mer diffust och mindre värdeladdat än begreppet entreprenörskap. De undervisningsmetoder som lärarna ansåg vara förknippade med entreprenörskap betonade främst antingen undervisningsstrategier/undervisningsinnehåll eller undervisningsstruktur/undervisningsform. Med utgångspunkt i intervjupersonernas svar var det möjligt att klargöra att entreprenörskap, utifrån ett skolperspektiv, inte bör ses som något nytt. Samtliga lärare i undersökning utgick från redan befintliga tillvägagångssätt när de beskrev metoder för entreprenöriell undervisning. I och med att lärarna uppfattade att svagare elever, som av olika anledningar ofta kan ha svårare att finna kreativitet och initiativförmåga, som de elever som har svårast med den typ av undervisning som lärarna sätter i samband med entreprenörskap, klargör uppsatsen även att det är svagare elever som får störst problem med entreprenörskapsundervisning. De problem som lärarna ansåg att entreprenöriell undervisning kan resultera i sträckte sig sammantaget från elevorienterade problem till lärar- och skolorienterade problem. Allt som allt uppfattar lärarna att det är partipolitiska beslut och en övergripande samhällsutveckling som legat till grund för lanserandet av entreprenörskap i den svenska skolan. Denna slutsats sätter uppsatsen i samband med övergripande samhällsteoretiska uppslag av Manuel Castells och Richard Florida.

No description available.