Background: Racism is a structural system based on an ideology of inferiority, in which certain groups of people are considered less valuable than others. Ethnic discrimination means being discriminated because of your ethnicity. The nurses’ ethical code prescribes that patients should be treated with respect and empathy. According to Swedish law, no person should be treated unfairly in healthcare. Despite this, racism and ethnic discrimination occur in healthcare in Europe and can lead to ill health among those affected. Aim: The aim of this study was to explore patients' experiences of racism and ethnic discrimination in health care in Europe. Method: A literature review based on qualitative research. Ten articles were included, and the quality was deemed as high or moderate. These were retrieved through a database search in PubMed. Results: The results of this study showed that racism and ethnic discrimination occur in European health care. The results generated six different categories regarding how the experiences of racism and ethnic discrimination were experienced in healthcare. These were; language barriers, prejudices and generalization, downgrading, discrimination, not being taken seriously and mistrust of the system. Conclusion: Racism and ethnic discrimination in healthcare does not only lead to negative feelings among those affected but can also have devastating consequences for society and individuals. More studies are essential for understanding the problem. More training and information at work are required to help the healthcare workers to learn how to communicate and treat people in need of care equally. Keywords: Racism, ethnic discrimination, healthcare, experiences, Europe

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige uppskattas att 2–6 procent av befolkningen identifierar sig som homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner (HBTQI). HBTQI-personer som upplevt kränkande bemötande eller diskriminering i hälso- och sjukvården avstår från att söka vård. Erfarenheter av diskriminering kan leda till psykisk och fysisk ohälsa. Det är ett stort problem då hälso- och sjukvården är en plats där alla ska känna sig respekterade och rättvist behandlade.  Syfte: Att undersöka HBTQI-personers erfarenheter och önskemål av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design och analys av kvalitativa studier. Studiens resultat baseras på 12 kvalitativa studier från databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU:s) mall.  Resultat: Två kategorier och sju underkategorier identifierades. En kategori var Erfarenheter med följande underkategorier: Diskriminering, Heteronormativitet, Kunskapsbrist hos vårdpersonal och Bekräftelse. Den andra kategorin var Önskemål som innefattade följande underkategorier: Behandlad med respekt, Inkludering och Personcentrerad vård. Slutsats: Diskriminering av HBTQI-personer är vanligt förekommande inom vården. Det är ett allvarligt problem som leder till att HBTQI-personers förtroende för vården minskar samt att de undviker att söka vård trots att behov finns. Därmed belyses behovet av ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal kring HBTQI-personers rättigheter. / ABSTRACT Background: In Sweden, it is estimated that 2-6 percent of the population identify themselves as lesbian, gay, bisexual, trans, queer or intersexpersons (LGBTQI). LGBTQI persons who have experienced abusive treatment or discrimination in health care refrain from seeking care. Experiences of discrimination can lead to mental and psyical ill-health. This is a major problem as health care is a place where everyone should feel respected and treated fairly.  Aim: To examine LGBTQI individuals' experiences and desires of encounters with health care professionals. Method: Qualitative descriptive design. The results of the study are based on 12 qualitative studies from the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. The articles were quality audited according to the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU's) checklist. Result: Two main categories and seven subcategories were identified. The first category was Experiences, with the following subcategories: Discrimination, Heteronormativity, Lack of knowledge among healthcare professionals and Affirmation. The second category was Desire which included the following subcategories: Treated with respect, Inclusion and Person-centered care.  Conclusion: Discrimination against LGBTQI people is common in healthcare. This is a severe problem that leads to LGBTQI people's trust in care decreasing and that they avoid seeking care despite experienced need. This highlights the need for increased knowledge among health care professionals about the rights of LGBTQI persons.

I bakgrunden belyses att ledarskap är en viktig aspekt i sjuksköterskans profession och i kommunal hälso-och sjukvård kommer den kompetensen vara av betydelse. Ledarskapet för sjuksköterskan grundar sig i teamarbetet kring patientens omvårdnad och patientsäkerheten. Med vårdvetenskapligt utgångsläge skapar möjlighet till vägledning för omvårdnad utifrån patientens helhet. Syftet är att belysa betydelsen av sjuksköterskans ledarskap för patientens omvårdnad inom kommunal hälso-och sjukvård. Metoden som använts för denna studie är en litteraturöversikt, med både kvalitativa och kvantitativa studier, för att skapa en överblick. Resultatet beskrivs utifrån de åtta artiklar om sjuksköterskans ledarskap, där tre huvudteman presenteras. Den första belyser teamarbetet för omvårdnaden. Sjuksköterskans roll att leda teamarbetet och samtidigt vara en förebild i gruppen. Den andra belyser patientens upplevelse av omvårdnaden. Hur patienterna upplever när sjuksköterskan leder omvårdnadspersonalen. Slutligen belyser den sista, vilka utmaningar det finns som sjuksköterska inom kommunal hälso-och sjukvård och vilka faktorer som styr utmaningen. I resultatdiskussionen kontras sjuksköterskans ledarskap med bakgrunden och resultat. Ihop med artiklarnas resultat upptäcktes att beskrivningen kring ledarskap behövs utvecklas. Metoddiskussionen beskriver författarnas upplevelser av utförandet.

Transpersoner har historiskt varit men är även idag en utsatt grupp såväl i samhället som inom hälso- och sjukvården. De omfattas av bland annat hälso- och sjukvårdslagen och diskrimineringslagen. Syftet med litteraturstudien är att belysa transpersoners erfarenheter i kontakt med hälso- och sjukvård. I en litteraturöversikt har åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskats. Ett resultat formades bestående av tre Teman: Sårbarhet, Kunskapsbrist och Bemötande och nio underteman. Resultatet belyser en stor kunskapsbrist hos vårdpersonal vilket resulterar i att transpersoner känner sig orättvist bemötta och undviker kontakt med vården. Andra faktorer som försvårar vården för transpersoner är föråldrade journalsystem där alla personnummer inte kan hanteras. Slutsatsen är att vårdpersonal behöver mer kunskap och utbildning för att kunna bemöta transpersoner på ett tillfredställande sätt.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett hälsoproblem världen över som kan drabba vem som helst och är ofta en kombination av fysiska, psykiska och sexuella våldshandlingar. Statistik visar på att fler än en femtedel av kvinnor och män blir utsatta för våld av en före detta partner eller nuvarande partner under sin livstid. Trots detta faktum är det en låg andel av all hälsooch sjukvårdspersonal som frågar om våld rutinmässigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilka hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie som var baserad på resultatet av 10 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes vid datainsamlingen och artiklarna kvalitetgranskades med granskningsmallen av Forsberg & Wengström (2015). Resultat: Tre kategorier som kunde göra att sjuksköterskor avstår från att fråga identifierades. Kategorierna var Upplevelser, Uppfattningar och Yttre faktorer och innefattar rädslor, skam, stereotyper samt att screening var någon annans uppgift. Det inkluderade också hinder som tidsbrist, brist på kunskap, utbildning, rutiner, hjälpmedel och resurser, vilket gjorde att frågan uteblev. Slutsats: Litteraturstudien såg att de hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation, påverkas både av deras egna uppfattningar, kontexten och resurser. För att underlätta för sjuksköterskan att fråga patienter om våld i nära relation krävs utbildning, stöd från arbetsplatsen och rutiner.

I slutet av 1950-talet lades alltmer uppmärksamhet på ämnet empati inom hälso- och sjukvård. Synvinkeln på patienten ändrades och förståelse för samband mellan sociala, psykiska och fysiologiska faktorer blev viktigare inom omvårdnaden.  Empati innebär en humanistisk hållning som styr en mellanmänsklig relation. Empati som en viktig del av dessa färdigheter blev i mycket stor utsträckning tema för omvårdnadsforskning. Idag blir empatins vikt inom vården alltmer tydligt. Empatins inflytande är omfattande och påverkar många områden inom omvårdnaden. Medvetenhet och kunskap om empatisk förmåga och hur empatin påverkar sjuksköterskor, patienter och vårdkvalitet verkar vara liten. Empati har genom sin vidsträckta inflytande en central ställning inom vården. Därför är det viktigt att belysa empatins komplexa betydelse inom hälso- och sjukvården.  Syftet var att belysa betydelsen av empati och empatitrötthet inom hälso- och sjukvården.  Som metod för att besvara studiens syfte valdes en icke-systematisk litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl och femton vetenskapliga originalartiklar som besvarade syftet inkluderades i resultatet. Artiklarna var peer-reviewed, hade etiskt tillstånd och var publicerade mellan 2007-2018. Artiklarnas kvalitet bedömdes och sammanställdes i en matris.  Empati var grundläggande för personcentrerad vård av god kvalitet. Detta grundade sig på patient-sjuksköterska relation, vilken var avgörande för att kunna bygga upp förståelse för patientens behov och resurser. Empatiskt bemötande ledde till större patienttillfredsställelse, delaktighet och påverkade patienters tillfrisknande positivt. Empati hade även betydelse för sjuksköterskors välbefinnande. Empatisk förmåga var ett skydd mot empatitrötthet och låg arbetstillfredsställelse. Resultat visade att en låg empatisk förmåga var relaterad till empatitrötthet och utbrändhet och tvärtom, vilket var avgörande för den professionella livskvaliteten. Empatisk förmåga som professionell färdighet var en viktig del av det professionella förhållningssättet. Empati gagnade sjuksköterskors och patienters hälsa och välbefinnande och därmed vårdkvaliteten.  Empati leder till större patienttillfredsställelse och påverkar deras hälsoresultat positivt. Empatisk förmåga kan utgöra ett professionellt verktyg för att bygga upp relationer, upprätthålla och främja sjuksköterskors och patienters hälsa och välbefinnande och därmed vårdkvalitet. Empati anses som en färdighet vilken kan tillägnas via utbildning och praktisk träning.. Empatiska förmågan är därmed en viktig kunskap som bör ingår i utbildningen och tränas under hela yrkesliv.  Nyckelord: empati, empatitrötthet, hälso- och sjukvård, omvårdnad, sjuksköterska- patientrelation

I sluten hälso- och sjukvård har sjuksköterskan som ansvar att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov. Symtom kopplat till demenssjukdom innebär att drabbade personer har ett komplext vårdbehov. Det rekommenderas att vården av personer med demenssjukdom ska genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt.    Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom inom sluten hälso- och sjukvård   Som metod har en litteraturöversikt använts. Inkluderade artiklar har sökts i databaserna Cinahl, PsycINFO och MEDLINE. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar i studien.   Resultatet visar att sjuksköterskornas upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom bottnar i tre teman, Upplevelse av att vårda, Upplevelse av frustration och emotionell stress samt Upplevelse av att sätta patientsäkerhet före patientens behov. Sjuksköterskor önskade ökade kunskaper om demenssjukdom. De försökte skapa individuellt anpassad vård genom att tolka patienternas signaler och behov. Detta kunde vara svårt på grund av kommunikationshinder. Frustration och emotionell stress orsakades av organisatoriska faktorer och av en vårdmiljö som inte var anpassad till personer med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde att vården av personer med demenssjukdom tog mycket av deras tid i anspråk vilket även gick ut över medpatienter. Det framkom att patienternas säkerhet prioriterades före deras behov, ofta användes begränsningsåtgärder för att värna om patientsäkerheten.   Slutsatsen visar att sjuksköterskor i sluten hälso- och sjukvård upplever att vården av personer med demenssjukdom ärr tidskrävande och på grund av vårdens organisatoriska struktur och rutiner skapas frustration och emotionell stress. Sluten hälso- och sjukvård med dess organisation och rutiner främjar inte vården för personer med demenssjukdom. Utifrån personcentrerad omvårdnad får sjuksköterskor ett förhållningssätt att anpassa vården för denna patientgrupp, för det är vården som organisation som måste anpassas till personer med demenssjukdom, inte tvärt om. En anpassning skapar vinster för personer med demenssjukdom, sjuksköterskor och andra yrkeskategorier.

Syfte: Syftet med enkätundersökningen var att ta reda på hur väl Sveriges befolkning känner till att optiker tillhör hälso- och sjukvårdsyrket.  Metod: En enkät med 16 frågor delades via sociala medier, samt vidarebefordrades via författarnas bekanta. Sedan sammanställdes svaren och analyserades.  Resultat: Antalet giltiga svar bestod av 246 individer, av dessa svarade 91deltagare “nej” och 155 deltagare svarade “ja” på frågan om optiker är ett yrke inom hälso- och sjukvård. På frågan om deltagarna var medvetna om att optiker är en skyddad titel svarade 96 deltagare “nej” och 150 deltagare svarade “ja”. På frågan om deltagarna var medvetna om att optiker behöver särskild behörighet för att ordinera kontaktlinser svarade 184 deltagare svarade “nej” och 62 deltagare svarade “ja”.  Slutsats: Resultatet visar att det finns bristande kunskap gällande vilken yrkesgrupp optiker tillhör och annan omfattande kunskapsbrist gällande optikerverksamheten. / Aim: The purpose of this survey study was to examine if the Swedish population is  aware that optometrists are a part of the healthcare professions.  Methods: A survey was posted on social media and was also submitted via acquaintances to the writers. Thereafter the answers were assembled and analyzed.  Results: The number of valid participants ended at 246. Of these, 91 participants stated “no” on the question if optometrists is a profession within healthcare and 155 of the participants stated “yes”. On the question if the participants were aware that optometrists is a protected work title, 96 participants stated “no” and 150 participants stated “yes”. On the question if the participants were aware that optometrists need special authorization to prescribe contact lenses 184 participants stated “no” and 62 participants stated “yes”.  Conclusion: The results presented that there is a lack of knowledge regarding which occupation groups optometrists belong to and an extensive lack of knowledge of which business optometrist conducts.

Inom hälso- och sjukvården råder en välkänd hierarki. Ju högre utbildningsnivå, desto högre upp befinner sig individen i hierarkin. På så vis bildar yrkeskategorierna grupper med över- och underordnade. Maktdelningen inom hälso- och sjukvården har även visat sig påverka relationer och kommunikationen mellan de medicinvetenskapliga yrkesgrupperna. Det har dock bedrivits lite forskning om den medicinska sekreterarens upplevelse av hierarkin. Syftet med studien är således att undersöka hur den medicinska sekreteraren generellt upplever hierarkin. Fokus kommer även riktas på hierarkins påverkan på relationer, samt kommunikationen med andra yrkeskategorier. Undersökningen genomfördes med hjälp av en webbenkät innehållande 11 frågor. Webbenkäten lades ut i den privata Facebookgruppen ”Medicinska sekreterare” och besvarades av 215 personer totalt. Enkätfrågorna är baserade på den tidigare forskning och de teorier som ligger till grund för uppsatsen. Vidare består enkäten till majoritet av slutna flervalsfrågor, enkätundersökningen avslutas dock med en öppen fråga. Resultatet påvisar hur majoriteten av respondenterna upplever en tydlig hierarki på arbetsplatsen, varav läkaren står högst i rang och därmed besitter störst auktoritet. Sammantaget påvisar resultatet hur hierarkin upplevs påverka relationer till andra yrkeskategorier negativt, framför allt relationen till läkare. Den relationen respondenterna anser sig ha bäst relation till är den egna yrkeskategorin. Vidare upplevs det sammantaget hur kommunikationen mellan yrkeskategorier upplevs relativt god.

Bakgrund: Humant immunbristvirus (hiv) är en sjukdom som kan drabba alla människor i världen. Hiv smittar via blod och sexuell kontakt och är en obotlig sjukdom. Med antiretroviral terapi (ART) hämmas skadan i immunsystemet och helt eller nästan helt undertrycker hiv-replikation. Sjukdomen är förknippad med stigmatisering av vänner, familjemedlemmar och från personen själv, därför är det viktigt att belysa deras upplevelse av bemötandet inom hälso-och sjukvården. Syfte: Syftet var att belysa hur hivpositiva personer upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar utfördes. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Efter ett systematiskt urval och granskningsprocess valdes 14 artiklar ut, där 11 var kvalitativa och 3 var mixad metod. Dessa artiklar låg till grund för resultatet. Resultat: I resultat framkom två huvudkategorier; vårdande relation och kränkning av sekretess och integritet. Till vårdande relation tillhörde att mötas av hälso-och sjukvården, att få information och att få tillgång till hälso-och sjukvård. Till kränkning av sekretess och integritet tillhörde att utsättas för extra skyddsåtgärder, att bli diskriminerad och att sekretessen bryts. Resultatet visade på att det förekommit brister i bemötandet inom hälso-och sjukvården. Diskussion: Hivpositiva personer upplevde negativa känslor och lidande till följd av brister inom hälso-och sjukvårdspersonalens bemötande som var diskriminerade och stigmatiserande. Slutsats: För att skapa ett gott bemötande och minska lidande för hivpositiva personer bör hälso-och sjukvårdspersonal arbeta utifrån personcentrerad vård. Brist på kunskap låg till grund för negativa upplevelser, därför behöver vårdpersonal få vidare kunskap för att kunna minska patienternas lidande. / <p>2023-03-23</p>