Bakgrund Forskning visar att hälso- och sjukvården har ett övervägande heteronormativt synsätt och brister i bemötandet av personer utsatta för samkönat partnervåld. Betydligt fler HBTQ-personer som utsatts för partnervåld skulle enligt forskning sökt vård om de kunde förvissas om att bli bemötta på ett adekvat sätt baserat på kunskap om deras livsvillkor. Därför är det av stor vikt att genom djupintervjuer av våldsutsatta HBTQ-personer belysa hur de upplever bemötandet och hur de själva velat bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte Syftet var att belysa HBTQ-personers upplevelser av hälso- och sjukvårdens bemötande när de sökt vård på grund av samkönat partnervåld. Metod Enfallsdesign (Single Case Study Design). En (1) semistrukturerad djupintervju genomfördes och intervjun analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Studien visar på åsidosättande av adekvat behandlings- och undersökningsmetodik och att råd och föreslagen behandling endast gavs i enlighet med den egna begränsade kompetensen. Studien visar även på bristande kunskaper om vad som särskiljer det samkönade partnervåldet gentemot heterosexuellt partnervåld hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Vidare saknades anpassning av adekvata behandlingsåtgärder lämpade för situationen och okunskap kring remitteringsvägar. En osynlighet avseende hur initial och vidare kontakt upprättas framträdde och så även okunskap om vart personer utsatta för samkönat partnervåld kan vända sig för hjälp och stöd. Dessa brister i bemötandet ledde till personliga upplevelser av frustration, ambivalens, missförstånd, hopplöshet och osynlighet hos personer som söker vård på grund av samkönat partnervåld. Slutsats Det finns brister hos hälso- och sjukvården avseende bemötandet gentemot en person utsatt för samkönat partnervåld. Ökade kunskaper hos hälso- och sjukvårdspersonalen kring HBTQ-personers livsvillkor och det samkönade relationsvåldets praktik skulle förhoppningsvis leda till bättre bemötande och en personcentrerad vård och därmed ökad patientsäkerhet. / Background Previous research has shown that health care is permeated with heteronormative ideals resulting in sub optimal encounters with victims of same-sex domestic violence. According to previous studies, victims of same-sex domestic violence would be far more likely to approach health care services if they felt secure in health care service's knowledge and experience concerning LGBTQ-specific circumstances. It is therefore of upmost importance to highlight/report, through in-depth interviews, LGBTQ persons subjected to domestic violence, encounters with health care services.Aim The aim of this study was to highlight LGBTQ domestic violence victims’ experiences of encounters with health care services. Method Single Case Study Design. One semi structured in-depth interview was conducted with interviews analyzed through qualitative content analysis. Results Results of this study showed a lack of adequate treatment and examination methods as well. In addition, professional recommendations for treatment to the LGBTQ victims of domestic partner violence tended to be based primarily on the health care provider's own limited competence and knowledge of LGBTQ subject matter. Furthermore, health care providers' lack of knowledge concerning discrepancies between same-sex domestic violence and heterosexual domestic violence was identified. Additionally, there was an inability to adapt situation-appropriate treatment measures as well as a lack of knowledge concerning referral management. An apparent imperceptible lack of guidelines for facilitating initial and follow-up contact emerged as well as a lack of awareness concerning avenues of help and support for LGBTQ domestic violence victims. These shortcomings of professional treatment of LGBTQ persons resulted in feelings of frustration, ambivilance, confusion, despair, and a feeling of invisibility among LGBTQ persons seeking care for domestic violence. Conclusion There are deficiencies among health care personnel's ability to adequately treat a person subjected to same-sex domestic violence. Improved knowledge among health care providers concerning LGBTQ person's social determinants would hopefully lead to improved encounters and treatment with a person centered care, resulting in reinforced patient safety.

Background: Mental illness is defined differently depending on the context, ranging from symptoms of anxiety and depression to schizophrenia. Mental illness among the population has increased since 1990. A survey done by the Central Bureau of Statistics in Sweden (2006) shows that issues such as anxiety are more common now than before. Twenty-three percent of women aged 16-84 said they had experienced symptoms of anxiety. Thirteen percent of the men aged 16-64 said they had experienced the same. Pre-conceived notions often meet people with mental health issues and there is a stigma surrounding them and their situation. Aim: The aim of the study was to examine how patients with mental illness experience their contact with health care professionals in health care. Method: The study was designed as a literature based study. Eleven articles were analyzed, nine articles were found by a systematic search and two articles were found in an unsystematic search. Results: This study showed two main themes and eight subthemes. The main themes were patients desire to have a good relationship and good interaction with health care professionals. The subthemes were patient confidence in health care professionals, a dedicated staff, patients desire to get person-centered care and to feel involved, to have good continuity in their health care and to have highly available health care professionals around them, to have a good dialogue, be actively listened to, competent health care professionals and being labeled. Conclusion: The conclusion is that patients that lack trust, commitment from health care professionals or continuity had bad experiences with the health care system. Patients needed to have a mutual relationship with the health care staff to have a good experience with the health care system.

Att fly från sitt ursprungsland på grund av krig och förföljelser påverkar flyktingars psykiska hälsa. Flyktingar har till stor del varit med om traumatiska händelser som de kan ha ett behov av att dela med sig av till hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården kan möta krigsdrabbade flyktingar där det kan vara problematiskt att de talar ett annat språk och kommer från en annan kultur. Därför var syftet att belysa flyktingars upplevelser av hälso- och sjukvården. I litteraturstudiens resultat ingick 11 vetenskapliga artiklar som analyserats med hjälp av en innehållsanalys. Det framkom tre huvudteman ur analysen. De namngavs till Språkliga barriärer, Kulturella faktorer och Varierande förtroende för hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan kan dagligen möta flyktingar i hälso- och sjukvårdsorganisationen, både inom primärvård och i slutenvård. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om flyktingars upplevelser av hälso- och sjukvården för att kunna bedriva en god transkulturell omvårdnad. Det är således betydelsefullt med en bra kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och flyktingar, vilket försvåras av språksvårigheter och kulturella olikheter. / To escape from their countries of origin because of war and persecution affects refugees’ mental health. Many refugees have been through traumatic events that they may have a need to share with the health care. The health care may face war-affected refugees which can be problematic because they speak a different language and come from a different culture. Therefore, the aim was to highlight the refugees experience of the health care. In this literature review, results of 11 scientific articles were analyzed using content analysis. The three main themes that emerged in the analysis were Language barriers, Cultural differences and Varying trust in health care. The nurse can daily meet refugees in the health care organization, both in primary care and in hospital. It is therefore important that the nurse has knowledge of refugees’ experiences of health care in order to conduct a good transcultural nursing. It is thus important with good communication between health care personnel and refugees, which is hampered by language difficulties and cultural differences.

Bakgrund: Av världens befolkning uppskattas fem procent vara begränsade i sin förmåga att kommunicera fritt med omvärlden på grund av att de har nedsatt hörselförmåga. En stor del av dessa fem procent har teckenspråk som modersmål. Hälsan i den döva populationen är lägre än i den hörande och kommunikation med hälso- och sjukvården spelar roll för att öka vårdkvaliteten och därmed den generella hälsan hos döva patienter. Syfte: Syftet var att beskriva döva patienters upplevelser av kommunikationen med hälso- och sjukvården. Metod: Informationssökningar genomfördes i tre vetenskapliga databaser relevanta för omvårdnadsvetenskap vilket gav tio artiklar som sedan analyserades med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Av resultatartiklarna framkom två huvudteman: kommunikativa barriärer och kommunikativa broar. Resultatet beskriver döva patienters upplevelser av kommunikationen med hälso- och sjukvården och att det finns tydliga brister för en fungerande kommunikation. Döva patienter har lägre kunskap om sjukdomar och accepterar medicin utan att förstå orsaken för insättning och eventuella biverkningar som kan uppstå. Slutsats: Enligt Patientlagen ska kommunikationen anpassas efter patientens förutsättningar, för att det ska kunna ske behövs utbildning i hur döva patienter upplever kommunikationen med hälso- och sjukvården samt hur teckenspråkstolk och andra kommunikationsstrategier används på bästa sätt för en god kommunikation gentemot döva patienter. / Background: Five percent of the world population is unable to communicate freely due to hearing loss, out of these people a considerable amount is using sign language. The health in the deaf population is lower compared to the hearing population and communication matters to increase the quality of care and the health in the deaf population. Aim: The aim was to describe deaf patients' experiences of communication with the healthcare. Method: The search for information was conducted in three databases that were relevant to nursing science. The information was analyzed with inspiration from content analysis. Result: Two main themes emerged: communicative barriers and communicative bridges. The result describes there are shortcomings for a functioning communication. Deaf patients have a lower knowledge of diseases and they accept medication without understanding why they are supposed to take them and any side effects that may occur. Conclusion: Healthcare professionals must by law adapt communication to the patient's prerequisites, for healthcare professionals to be able to do that they need education in how deaf patients experience communication with the healthcare and how sign language interpreters and other communication strategies are used for good communication with deaf patients.

Den här uppsatsen handlar om socialsekreterares perspektiv på sitt handlingsutrymme och hur socialsekreterare i sitt arbete samverkar med hälso- och sjukvården när en klient deltar i läkemedelsassisterad behandling. Syftet med studien är att öka kunskapen om handlingsutrymmet för socialsekreterare inom socialtjänsten i samverkan med hälso- och sjukvården kring klienter med läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Vår studie har en induktiv ansats och är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer. Materialet som analyserats består av sex intervjuer med åtta respondenter från socialtjänstens vuxenenhet missbruk. Vi använder oss av tidigare forskning som relaterar till samverkan i välfärdsorganisationen, en vetenskaplig artikel kring sidomissbruk och en vetenskaplig artikel ur en akademisk tidskrift som undersöker skillnader mellan privata och offentliga missbruksbehandlingar i USA. Resultatet har analyserats med hjälp av Lipskys teori om Street-level bureaucrats om handlingsutrymme och Bertalanffys systemteori för att få att förstå samverkan i ett helhetsperspektiv. Studiens resultat visar att socialtjänstens handlingsutrymme och samverkan finns inom den byråkratiska organisationens lagar och riktlinjer. Faktorer som ökar handlingsutrymmet och samverkan för socialsekreteraren är erfarenhet i yrket och allians med klientens motivation. Utmanande faktorer i handlingsutrymmet och samverkan med hälso- och sjukvården är när den byråkratiska organisationens mål med insatsen inte stämmer överens med klientens mål med insatsen. De mest framträdande faktorerna i vårt resultat som försvårar samverkan och begränsar handlingsutrymmet är sidomissbruk och samsjuklighet hos klienten.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samlingsord som täcker både psykiska besvär och psykiatriska diagnoser. Hälso- och sjukvården består av en vårdkedja där primärvård, länssjukvård, regionsjukvård, nationell högspecialiserad vård och hemsjukvård ingår. Sjuksköterskan skall värna socialt utsatta och sårbara grupper i samhället, hen ska ansvara för att patienter och anhöriga får korrekt information på ett för dem förståeligt sätt. Patienter med psykisk ohälsa kan uppleva att deras fysiska hälsoproblem inte tas på allvar vid sjukvårdskontakt. Syfte: Att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod: Studien är en analys av bloggar utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Elva bloggar har utgjort källan för data. Resultat: Det är en vanlig uppfattning från patienter som lider av psykisk ohälsa, att uppleva att de får en stämpel på sig. Väntetiden för att få adekvat psykiatrisk vård är lång. Patienterna upplever att vårdpersonal tagit den enkla vägen ut och skickat hem dem med en burk piller som ska lösa deras problem. Men det finns hopp om en bättre psykiatrisk vård. Konklusion:  Det är sjuksköterskans ansvar att ta dessa patienter på allvar och ge dem den vård de förtjänar, med eller utan psykisk ohälsa. / Background: Mental illness is a collective term that covers both mental disorders and psychiatric diagnoses. The healthcare system consists of a care chain where primary care, county healthcare, regional healthcare, national highly specialized care and homecare are included. The nurse should defend socially vulnerable individuals and groups at risk in society, and is responsible for ensuring that patients and relatives receive correct information in a manner that is comprehensible. Patients with mental illness experience that their physical health problems are not taken seriously by healthcare providers. Purpose: To illuminate how patients with mental illness experience the interaction with healthcare providers. Method: The study is an analysis of blogs based on a qualitative content analysis. Eleven blogs have been used as data source. Result: It is common that patients suffering from mental illness experience being labeled. The waiting time for adequate psychiatric care is long. Patients find that healthcare professionals often take the easy way out and send them home with a pillbox that is expected to solve their problems. However there is hope for a better psychiatric care. Conclusion: It is the nurse's responsibility to take these patients seriously and give them the care they deserve, regardless of mental illness.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem och ungefär 16% av världens befolkning beräknas idag lida av någon form utav psykisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa har ett ökat behov av hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar är att utöva vården med respekt för alla människors lika värde. Tidigare forskning visar att hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården har negativa attityder till denna patientgrupp då de upplever dem som skrämmande, oförutsägbara och tidskrävande. Syfte: Att beskriva vilka attityder patienter med psykisk ohälsa upplever i kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och baseras på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Databassökningar genomfördes i databaserna PsycINFO och Cinahl med sökord som motsvarade syftet. De inkluderade artiklarna var etiskt godkända och resultatet sorterades in i teman samt subteman.  Resultat: Patienter med psykisk ohälsa upplevde stigmatiserande attityder i form utav att de fick en markering i journalen samt att de endast sågs utifrån sin diagnos. Patienterna upplevde även diskriminerande attityder i form av att de blev misstrodda och inte tagna på allvar samt upplevelser av att ses som ett objekt istället för självständiga individer. Slutsats: Attityderna som patienterna med psykisk ohälsa upplevde påverkade dem så pass negativt att de i viss mån undvek att söka vård. Dessa attityder från hälso- och sjukvårdspersonalen uppfyller inte intentionerna för Diskrimineringslagen, Hälso- och sjukvårdslagen eller Patientlagen som anger att alla människor har rätt lika vård och alla människors lika värde ska respekteras. / Background: Mental illness is a growing problem and approximately 16% of the world's population is currently expected to suffer from some form of mental illness. People with mental illness have an increased need for health and medical care and the responsibility of the healthcare staff is to practise care with respect for all people's equal value. Previous research shows that healthcare professionals in the somatic care have negative attitudes to this patient group as they experience them as frightening, unpredictable and time-consuming. Purpose: To describe which attitudes patients with mental illness experience in contact with healthcare professionals in the somatic care. Method: The study was conducted as a literature review and is based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative approach. Database searches were performed in the databases PsycINFO and Cinahl with keywords that corresponded to the purpose. The included articles were ethically approved and the result was sorted into themes and subthemes. Result: Patients with mental illness experienced stigmatizing attitudes in the form of having a mark in the journal and that they were only seen on the basis of their diagnosis. The patients also experienced discriminatory attitudes in the form of being distrusted and not taken seriously, and experiences of being objectified instead of independent individuals. Conclusion: The attitudes experienced by the patients with mental illness affected them so negatively that they to some extent avoided seeking care. These attitudes from the healthcare staff do not meet the intentions of the Discrimination Act, the Health and Medical Care Act or the Patient Act, which states that all people have the right equal care and all people's equal value shall be respected.

Bakgrund: Idag lever uppskattningsvis 200 miljoner kvinnor som har utsatts för könsstympning. Till följd av migration från länder där ingreppet praktiseras kommer den västerländska sjukvården att möta könsstympade kvinnor, vilket kan innebära nya utmaningar för vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva könsstympade kvinnors upplevelser av mötet med västerländsk sjukvård. Metod: Allmän litteraturstudie med 12 originalartiklar av kvalitativ ansats. Studiernaanalyserades och utifrån teman kunde syftet besvaras. Resultat: Fyra teman framkom; “Könsstympade kvinnor i en främmande kontext”, “Oro och rädsla i mötet med västerländsk sjukvård”, “Kommunikationsbarriärer” samt “Positiva upplevelser i mötet med västerländsk sjukvård”. Resultaten visade att kvinnor upplever känslor av att vara annorlunda, kränkande behandling i form av kommentarer och blickar samt oro och rädsla vad gäller personalens kunskap och kompetens. Vidare beskrevs positiva upplevelser när personal bemötte kvinnorna med respekt samt hade ett professionellt förhållningssätt gentemot dem. Slutsats: Könsstympade kvinnor upplevde många gånger ett negativt bemötande vid kontakt med västerländsk sjukvård. Vårdpersonalens kunskap om ingreppet, samt förståelse och respekt för kvinnornas bakgrund var viktig för deras upplevelse av mötet. Det finns behov av mer forskning i ämnet då den västerländska vården i större utsträckning kommer att möta kvinnor som utsatts för könsstympning, till följd av ökad migration. / Background: It is estimated that 200 million women today are living with female genital mutilation. As a result of migration from countries where the procedure is practiced, Western health care will meet women who have been genital mutilated, which can pose new challenges for healthcare professionals. Aim: To describe genital mutilated women's experience of meetings with Western health care. Method: Literature review with 12 original articles of qualitative approach. The studies were analyzed and, based on themes, the purpose could be answered. Result: Four themes emerged; "Genital mutilated women in a foreign context", “Concern and fear in the meeting with Western health care”, "Communication barriers" and "Positive experiences in the meeting with Western health care". Results showed that women experienced feelings of being different, offensive treatment in the form of comments and looks, and concerns and fears regarding the staff's knowledge and competence. Furthermore, positive experiences were described when staff responded to the women with respect and had a professional attitude towards them. Conclusion: Genital mutilated women often experienced poor treatment in the contact with Western health care. Knowledge of the intervention, as well as understanding and respect for the women's background, were important to their experience of the meeting. There is a need for more research into this subject, as the immigration from countries where genital mutilation is common, are increasing.

No description available.

Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.