Bakgrund: Allt fler människor är i behov av livsstilsförändringar. Människor sitter allt mer stilla och har osunda kostvanor vilket kan resultera i olika sjukdomar. Även användning av tobak, rökning och överdriven alkoholkonsumtion kan leda till ohälsa. Arbetet med livsstilsförändringar är viktigt för både distriktssköterskor och patienter. I det hälsofrämjande arbetet kan hälsorisker upptäckas. Distriktssköterskor ska främja god hälsa genom att förmedla och uppmuntra till goda levnadsvanor hos patienter. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med livsstilsförändringar inom hälsocentralen. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med induktiv ansats. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med fem stycken distriktssköterskor på tre olika hälsocentraler. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Att covid-19 pandemin har påverkat arbetet med livsstilsförändringar, Att i samråd med patienten motivera till livsstilsförändringar, Att vilja ha fler förutsättningar för att kunna arbeta med livsstilsförändringar och Att ha ett givande arbete trots utmaningar. Slutsats: Distriktssköterskors erfarenheter var att allt fler patienter hade fått fler symtom på sjukdom under covid-19 pandemin och att hälsocentralerna hade prioriterat vilka som fått komma på besök. Distriktssköterskor ville ha bättre förutsättningar för att kunna arbeta med livsstilsförändringar. Detta genom att få mer tid, mer utbildningar och det material som behövdes till exempel blodtrycksmanschetter. Trots att arbetet med livsstilsförändringar kunde vara utmanande trivdes distriktssköterskor med sitt arbete.

Telefonrådgivning har ersatt en stor del av traditionella vårdbesök, nationellt och internationellt. Tillgängligheten och enkelheten gör det till en uppskattad funktion av vårdsökande. För att kunna utveckla telefonrådgivning och för att implementera personcentrerad vård är det viktigt att lära sig hur telefonsjuksköterskor och vårdsökande upplever samtalen. Syfte: Att beskriva upplevelser av rådgivande telefonsamtal på en hälsocentral utifrån telefonsjuksköterskors och vårdsökandes perspektiv. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer utfördes under hösten 2017. Deltagare: Fem vårdsökande och fem telefonsjuksköterskor. Analys: Telefonsjuksköterskors och vårdsökandes intervjuer analyserades för sig. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Telefonsjuksköterskors intervjuer gav tre slutgiltiga kategorier; oro för att stressfaktorer ska påverka kvaliteten och arbetstillfredsställelsen, närvaro och förståelse är viktigt för att göra bra bedömningar samt känslor och förväntningar kan vara svåra att bemöta. Vårdsökandes intervjuer resulterade i tre kategorier; Att inte alltid bli förstådd och rädsla för felbedömningar, ett respektfullt bemötande skapar en känsla av att tas på allvar samt att önska sig enklare och tryggare tillvägagångssätt. Slutligen skapades en kategori utifrån de båda perspektiven: Egenskaper som kännetecknar det bra samt det mindre bra samtalet. Konklusion: Telefonrådgivning är komplext och telefonsjuksköterskor upplevde svårigheter i arbetet. Vårdsökande var överlag nöjda med telefonrådgivningen men upplevde problem med förtroende och ansvar. Telefonrådgivning upplevs överlag fungera bra. Vårdsökande upplever den som en trygghet men även som en nödvändighet vilket ger orsak till att fortsätta förbättra kvaliteten och minimera riskerna. / Telephone nursing has replaced a large part of traditional health care visits, nationally and internationally. The availability and accessibility makes it an appreciated service for health seekers. In order to develop telephone nursing and for implementation of person centered care it is important to learn how phone nurses and care-seekers experience the calls. Aim: To describe experiences of telephone nursing in primary care from the perspectives of telephone nurses and care seekers. Participants: Five telephone nurses and five care seekers. Method: Qualitative individual semi structured interviews were conducted during autumn of 2017. Analysis: Interviews of telephone nurses and care seekers were analyzed separately using qualitative content analysis with an inductive approach.  Results: Three final categories for telephone nurses were found; concern that stress factors can affect assessment quality and work satisfaction, presence and understanding is of importance in making correct assessments, emotions and expectations can be difficult to account. Three categories for care-seekers; not always being understood and fear of misjudgments, respectfulness can create feelings of being taken seriously and wishing for easier and securer accessibility. In the end a final category was created that included views from both perspectives regarding the good respective the difficult call.  Conclusion: Telephone nursing is complex and telephone nurses experienced work difficulties. Care seekers were generally pleased with the service provided but still had issues concerning trust and liability. Telephone nursing is generally well functioning. Care seekers look to it as a security and as a necessity which is cause to keep improving quality and eliminating risks.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p><p>Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens<em> kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet </em>samt<em> kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em>. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression. </p><p>Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik <em>utbildning om FaR</em> i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna <em>befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt <em>kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet</em>. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens <em>kön</em>, <em>ålder</em>, <em>användning av FaR/FYSS</em>, <em>egen motion</em>, <em>FaR-ansvarig</em>, <em>uppföljning</em> samt <em>om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken</em>.</p><p>Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga <em>riktlinjer</em>, <em>samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er</em>, <em>att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt om<em> motivation till fysisk aktivitet</em>. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är <em>utbildad om FaR</em> samt att de vet vart de kan <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden.</p><p>Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors<em> sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity </em>and<em> knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity</em>. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression.</p><p>Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to <em>refer FaR-patients</em> compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific<em> FaR-education</em> compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors <em>profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity</em> and <em>knowledge about how to motivate patients to physical activity</em>. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors <em>sex</em>, <em>age</em>, <em>use of FaR/FYSS</em>, <em>personal exercise</em>, <em>FaR-coordinator</em>, <em>follow-up</em> or <em>if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours.</em></p><p>Conclusion: When working with FaR it is important to create clear <em>guidelines</em>, <em>cooperate with preventive health care centers</em>, that the personnel has<em> knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity</em> and <em>motivation to physical activity.</em> Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.</p>

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.