För att hinna ikapp med medborgarnas och näringslivets behov av ett utvecklat järnvägssystem med snabba, effektiva och punktliga resor har regeringen beslutat om att utveckla ett nytt höghastighetsnät i Sverige. Första delen av höghastighetsnätet benämns som Ostlänken och är under utveckling just nu och ska gå mellan Järna och Linköping med en dimensionerande hastighet på 250 kilometer i timmen. Det bidrar till ett nytt förhållningssätt med förbättrad tillgänglighet och potential för hållbar utveckling samt stadsutveckling. Men även till att nya barriäreffekter uppstår i det fysiska- och lokala infrastrukturen. Studiens syfte är att få förståelse för hur den nya höghastighetsjärnvägen påverkar samhället till följd av förändringar i den lokala- och fysiska infrastrukturen. Intresset är riktat mot vilka utmaningar infrastrukturutvecklingen medför gällande barriärer i städerna/tätorterna samt vilka möjligheter det ges för stadsutveckling och de olika dimensionerna av hållbarhet. Studiens tar sin teoretiska utgångspunkt i begreppen: rörlighet, barriäreffekter, stadsutveckling och hållbar utveckling. Studiens metod är kvalitativ och datainsamlingen är bestående av semistrukturerade intervjuer. De respondenter som intervjuats har representerat kommunerna längs med sträckan samt Trafikverket och Länsstyrelsen Östergötland. Dessutom har representanter från region Sörmland och Nyköpingsregion intervjuats. Alla representanter har en betydande roll i arbetet med utveckling av Ostlänken. I studiens slutsats kom vi fram till att utmaningar med barriärer finns i samband med utveckling av Ostlänken, däremot så visade resultatet även potential för att minimera barriäreffekterna. Vi kom även fram till att Ostlänken ger möjligheter för stadsutveckling, bland annat genom regionförstoring, agglomerationseffekter, utdragningskraft och ett bättre näringsliv. Slutsatsen visade dessutom att Ostlänken skapar möjligheter även för hållbar utveckling. Ur ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv gynnas det genom att möjligheter skapas för att byta transportsätt från bil till tåg. Men även ur ett socialt hållbarhetsperspektiv gynnas om det genom en möjlighet att prissätta biljettpriser rimligt. Däremot finns det utmaningar och möjligheter inom samtliga tre områden, det är inte att förglömma.

Sverige kan inom kort komma att stå inför sitt största och mest kostsamma byggprojekt genom tiderna - en höghastighetsjärnväg med målet att sammankoppla landets tre största städer. Höghastighetsjärnvägen kommer med säkerhet att ha stor inverkan på den fysiska miljön och på förutsättningarna för fortsatt tillväxt - både i regionerna som kommer innefattas i systemet och i regionerna som utelämnas. Denna uppsats belyser beslutsprocessen inom Sverigeförhandlingen, den förhandlingsprocess med bl.a. kommuner på vilken framtida politiska beslut ska baseras.Genom en djupgående dokumentstudie och flertalet intervjuer med processens nyckelaktörervisar denna uppsats att många av de argument som framhärdas av projektets tillskyndare är svåra att belägga. Mest problematisk framstår sättet på vilket de negligerar uppenbara spänningar som projektet sannolikt kommer resultera i - framförallt spänningar avseende förhållandet mellan nationell tillväxt och tilltagande geografisk polarisering. Vår studie understryker behovet av tydliga målsättningar i infrastrukturplaneringen för att kunna fastslå vilka åtgärder som har förutsättningar att generera de största samhälleliga nyttorna. Den typen av tydliga och transparenta målsättningar är någonting vi hävdar att Sverigeförhandlingen har misslyckats med att ställa upp. / Sweden is potentially facing its largest infrastructure project in modern days - a high-speed railway with the main goal of connecting the nation’s three largest cities. The high-speed railway is likely to have a great impact on the physical environment and on the precondition for continued growth - both in the regions which will be included in the railway system, and the regions that will not. This thesis sheds light on the process of decision making within Sverigeförhandlingen, a negotiation process with local governments on which future national political decisions will be based.Through a profound literature review and several interviews with key actors involved in theprocess, this thesis proves that many of the arguments used by the project’s advocates are difficult to substantiate. Most problematic seems to be the way in which they neglect obvious tensions that the project is likely to result in - especially tensions concerning the relationship between national growth and increased geographic polarization. Our study emphasizes the need for distinct goals in infrastructure planning in order to ascertain which measures generate the greatest societal benefits. This is something we argue that Sverigeförhandlingen has failed to do.

High-speed railways provide fast, comfortable and environmentally friendly transportation for passengers. However, they are fraught with high investment costs that decrease the willingness of governments to construct new lines. This thesis proposes a new way of building high-speed railways to decrease investment costs, where power from overhead wire is, for the majority of a journey, substituted with power from batteries located on the train sets. Not only can the construction and maintenance costs for the overhead wire itself be reduced; as tunnels can be narrowed when no overhead wire is needed, tunnelling costs decrease as well. An algorithm using dynamic programming is devised which calculates the optimal placement of overhead wire given a velocity and altitude profile of a journey, which is then applied on the planned Swedish high-speed line Ostlänken. The cost savings amount in total to approximately 5.689 billion SEK. It is a significant reduction in absolute terms, but is likely even higher, as the cost estimates for electrification are conservative. More studies on this aspect is needed to obtain more exact estimates. / Höghastighetståg erbjuder snabba, bekväma och miljövänliga passagerartransporter. Dock kräver dess banor höga investeringskostnader som kan avskräcka för nybyggnationer. För att minska dessa kostnader föreslår denna uppsats ett nytt sätt att bygga höghastighetsbanor på, där kontaktledning byggs på endast delar av sträckan. Där kontaktledning inte byggs drivs tågen av batterier placerade ombord. Utöver lägre kostnader för konstruktion och underhåll av själva kontaktledningen kan också kostnaden för tunneldrivning reduceras, då diametern på tunnlar kan minskas när ingen kontaktledning krävs. I rapporten presenteras en metod med dynamisk programmering för att beräkna den optimala placeringen av kontaktledningssträckor givet en hastighets- och höjdkurva för en bana. Metoden appliceras på den planerade höghastighetsbanan Ostlänken, där kostnadsbesparingarna beräknas uppgå till ungefär 5,689 miljarder SEK. Det är en signifikant besparing i absoluta mått som troligen är ännu större i verkligheten, eftersom de uppskattade kostnaderna för elektrifiering är konservativa. Det behövs fler studier kring dessa kostnader för att kunna erhålla mer exakta uppskattningar av kostnadsbesparingar.

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka möjliga sociala effekter som externtlokaliserade stationer längs Sveriges nya höghastighetsjärnväg kan komma att få, dels på respektive externt stationsområde och dels på dessa stationsorter och deras centrum. Uppsatsens syfte och frågeställningar formades kring en diskussion gällande en av höghastighetsjärnvägens stationsorter, där en oro kring dels vilka effekter ett eventuellt externt stationsläge i orten kunde tänkas ha på ortens centrum och centrumhandeln, dels huruvida resenärer skulle vilja ta sig till den nya, externa stationen eller om dessa istället skulle välja andra, kanske mindre miljövänliga transportmedel, som till exempel bil.I uppsatsen har ämnen som järnvägsstationers roll i samhället och deras utveckling över tid, hur stationers utformning och lokalisering påverkar sina orter, exempel på befintliga externa stationer, med mera, behandlats.I uppsatsen har fallstudie tillämpats, genom att undersöka några befintliga externa stationer i Sverige och studerat på vilket sätt dessa har påverkats av och påverkat sin respektive ort av stationens externa läge. I uppsatsen har även dokumentanalys använts, där till exempel olika publicerade dokument kring höghastighetsbanan har analyserats. Med hjälp av detta, tillsammans med tidigare forskning och övrigt teoretiskt material, har ett antal möjliga effekter och utfall för de nya externa höghastighetsstationerna kunnat identifieras.I uppsatsen har visats att det både finns för- och nackdelar med externt lokaliserade stationer. Fördelen med de externa stationerna är att de gärna ger kortare restider, kan underlätta vid byten mellan olika tågbanor samt att de är lättare att bygga då de (oftast) inte behöver anpassas till befintlig bebyggelse. Däremot kan externa stationer få svårt att uppnå ett tillräckligt stort antal människor i rörelse för att en naturlig övervakning ska uppstå. Färre människor i stationens område kan också innebära ett bristande underlag för olika typer av verksamheter och service på stationen och i dess närområde. Dessa tillsammans är exempel på faktorer som kan leda till att stationenupplevs som otrygg.

SammanfattningSvensk järnväg har aldrig varit mer belastad och trafikerad än idag, och värre kommer det att bli. Det har inte pågått några större investeringar i svensk järnväg sen 1990-talet, effekterna av den strategin börjar bli alltmer uppenbar. Sveriges järnvägssystem i jämförelse med många europeiska länder och även utanför Europa är teknologiskt och innovativt undermålig. Höghastighetståg som överstiger 250 km/h är ännu bara ett koncept i Sverige medan i länder som Frankrike, Tyskland, Kina och Japan är detta sen flera år tillbaka en verklighet. Det finns framträdande fördelar med etableringen av höghastighetsjärnväg som överstiger hastigheter på 250km/h. Utbyggnaden av höghastighetsjärnväg medför ett avsteg från konventionella järnvägsmetoder så som banvallar, i stället används prefabricerade broelement som möjliggör fast gjutning av spåret och utan användningen av ballast. Denna metod banar väg för högre tåghastigheter, mindre underhållsåtgärder, längre livslängd, passager under bron av befintlig transportinfrastruktur och besparing av natur och djurliv. Ovannämnda länder har kunnat omdirigera trafikbelastning på övriga transportsystem så som vägar och inrikes flygresor. En mindre belastning på exempelvis vägnätverket, leder till bättre trafikförhållanden, mindre slitage på vägbana och därmed sänkta kostnader för underhåll. Ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv minskar även utsläppet av farliga gaser och partiklar så som koldioxid, samt dämpar konsumtionen av fossila bränslen till fossildrivna fordon. Syftet med examensarbetet är att lyfta fördelarna med utbyggnaden av höghastighetsjärnväg i Sverige. Där fokus ligger i att göra detta genom att frångå den konventionella metoden av banvallar och i stället implementera brobanor med dess många framträdande fördelar. Arbetet genomsyras av utländska perspektiv gällande utbyggnad och underhåll, där höghastighetsjärnväg förlagd på bro används i större omfattning. Detta medför att arbetet kan erbjuda relevanta perspektiv från länder som exempelvis Kina som är världsledande inom området. Förhoppningen är att arbetet ska kunna användas som underlag för framtida järnvägsprojekt i Sverige. Resultatet för rapporten innehåller tre delar, kostnad, underhållsåtgärder samt miljö- och hållbarhetsperspektiv. Arbetet har redogjort för en grov kostnadsindikation på vad det kan kosta att bygga 1 km broförlagt ballastfritt dubbelspår, slutkostnaden hamnade på 929 miljoner kr med en standardavvikelse på ± 30 %. Underhåll av höghastighetsjärnväg på brobanor påvisas av många länder vara minimal. Det som möjliggör detta är innovativ detekteringsteknologi som regelbundet återger skick och funktionsduglighet av såväl banan som bron. Brobanor konstrueras för långa livslängder, det slitage som uppstår är generellt kopplat till rälsslipning och så kallade kritiska punkter vid sammanfogning av prefabricerade broelementen där det finns större risk för sprickbildning med mera. / Swedish railways have never been more congested than today, and it will get worse. There has been no major investment in Swedish railways since the 1990s, and the effects of that strategy are becoming increasingly apparent. Sweden's railway system, compared to many European countries and even countries outside Europe, is technologically and innovatively inferior. High-speed trains exceeding 250 km/h are still only a concept in Sweden, whereas in countries such as France, Germany, China, and Japan this has been a reality for several years. There are prominent advantages to the establishment of high-speed rail exceeding speeds of 250km/h. The development of high-speed rail involves a departure from conventional railway methods such as embankments, instead using prefabricated bridge elements that allow for the fixed casting of the track and without the use of ballast. This method paves the way for higher train speeds, less maintenance, longer service life, passage under the bridge of existing transport infrastructure, and conservation of nature and wildlife. The above-mentioned countries have been able to redirect traffic loads from other transport systems such as roads and domestic air travel. Less strain on the road network, leads to better traffic conditions, less wear and tear on the road surface and thus reduced maintenance costs. From an environmental and sustainability perspective, it also reduces emissions of hazardous gases and particulates such as carbon dioxide and curbs the consumption of fossil fuels by fossil fuel powered vehicles.The aim of the thesis is to highlight the benefits of the expansion of high-speed rail in Sweden. The focus is to do this by abandoning the conventional approach of embankments and instead implementing bridge lanes with its many prominent advantages. The work is permeated by foreign perspectives regarding development and maintenance, where high-speed rail on bridges is more widely used. This means that the work can offer relevant perspectives from countries such as China, which is world leading in this field. It is hoped that the work can be used as a basis for future railway projects in Sweden. The result of the report contains three parts, cost, maintenance measures and environmental and sustainability perspectives. The work has given a rough cost indication of what it might cost to build 1 km of bridge-laid ballastless double track, the final cost ended up at 929 million SEK with a standard deviation of ± 30%. Maintenance of high-speed rail on bridge tracks is shown by many countries to be minimal. This is made possible by innovative detection technology that regularly reproduces the condition and operability of both the track and the bridge. Bridge decks are designed for long lifetimes, the wear and tear that occurs is generally related to rail grinding and so-called critical points in the joining of prefabricated bridge elements where there is a higher risk of cracking etc.

Sverige planerar för en av de största infrastrukturinvesteringarna någonsin i Sveriges historia. I fokus står en ny höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö som ska möjliggöra resor på två till två och en halv timme mellan städerna. Runt denna investering finns en ambition att samla andra samhällsbyggande åtgärder, som ökat bostadsbyggande och förbättringar i lokal och regional kollektivtrafik, för att genom en samordnad planering få ut så stora nyttor som möjligt. För detta ändamål har regeringen tillsatt den statliga utredningen Sverigeförhandlingen. En viktig del av deras arbete är att få fram en finansieringslösning för den nya statliga transportinfrastrukturen där medfinansiering från kommuner, regioner och andra aktörer står för en betydande andel. Idén kring medfinansiering är baserad på att aktörerna ska bidra till finansieringen som motsvarar de nyttor transportinfrastrukturen bidrar till. Alltså måste det gå att uppskatta att på förhand hur mycket nyttor som uppstår och vad de är värda. Sverigeförhandlingen har valt klassificera nyttorna i sex kategorier där ”social nyttor” är en av dessa. Däremot finns ingen etablerad metodik för att uppskatta dessa. Det här examensarbetet undersöker vilken social påverkan transportinfrastrukturen ger upphov till. Detta görs genom att studera samband mellan tillgänglighet, alltså hur transportinfrastrukturen ger möjlighet för människor att nå olika målpunkter, och ett antal sociala förhållanden. Tillgänglighetsmåttet valdes utifrån studier av tidigare forskning samt etablerade modeller för uppskattning av andra nyttor av transportinfrastruktur. För att veta vilka sociala förhållanden som är intressanta att undersöka har en studie av Svensk och internationell litteratur på området genomförts. Sambandsanalysen bygger på statistiska metoder där data för Sveriges kommuner används. Metoden ger möjlighet till att identifiera samvariation mellan tillgänglighet och sociala förhållanden men är inte tillräcklig för att säkerställa att tillgänglighet är en orsak till de sociala förhållandena. Resultaten tyder på att tillgänglighet har statistiskt signifikanta samband med ett antal indikatorer för sociala förhållanden. Exempel på två av dessa är ungdomsidrottande och andelen barn som går i förskola. Det visade sig att de flesta av de sociala förhållanden som har signifikanta samband med tillgänglighet har en samvariation som tyder på att tillgänglighet korrelerar med positiva sociala förhållanden. Detta tyder på att tillgänglighet kan ha samband med faktorer som kan tolkas som sociala nyttor. Dock kan inget sägas om tillgänglighet är en orsak till detta eller om det är någon icke studerad orsak som ger upphov till detta. Dessutom påverkas tillgänglighetsmåttet av andra faktorer än enbart tillgång till transportinfrastruktur och därför går det inte utifrån dessa samband att säkert säga att de beror på transportsystemet. För att sociala nyttor ska kunna kvantifieras och ligga till grund för medfinansiering krävs vidare studier. En viktig uppgift är att med hjälp av bättre data och mer avancerade metoder få fram bättre uppskattningar av sambanden samt orsaksrelationerna. Det krävs också studier för hur sociala nyttor ska värderas i monetära termer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. / Sweden is currently planning for one of its largest investments in transport infrastructure ever. A cornerstone in the project is a new high speed railroad between Stockholm, Gothenburg and Malmö. A considerable portion of the funding will consist of co-funding from municipalities, regions and private actors that will benefit from the infrastructure. The amount of co-funding is based on the total benefits that each actor will receive. Therefore these benefits must be able to be quantified. This report aims to study relationships between transport infrastructure and a number of social consequences that previous research has indicated being interesting. The method used is based on econometric methods that enable identification of statistical relationships using a simple linear model. This requires measures of transport infrastructure and indicators for social well-being which are chosen through a study of literature and established models quantifying wider economic benefits from transport infrastructure.The report suggests that a gravitybased accessibility measure is suitable for quantifying transport infrastructure in this context. The results from the econometrical model ssuggest that there are several significant relationships between accessibility and social well-being. In general accessibility seems to correlate with positive social consequences. However it is likely that endogeneity is biasing the results and make it difficult to draw any conclusions on causal relationships. It is stated that further research studying these relationships more carefully with better adapted data for the purpose is required to be able to obtain quantified estimates that can be used in co-funding of transport infrastructure.