My aim in this study is to develop more theoretically informed praxis - and practically informed theory - about two seminal questions:

<p>Föreliggande arbete är en litteraturstudie som innehåller (enligt min åsikt) relevant material, vilket jag sedan har tolkat utifrån min centrala frågeställning: Hur ser det meningsfulla lärandet ut i teori och praktik? Syftet med arbetet var att skaffa mig kunskap om det meningsfulla lärandet, kunskap som ger mig förutsättningar att överföra denna i form av ett meningsfullt lärande till så många elever som möjligt i min framtida lärargärning. Resultatet visar att det meningsfulla lärandet kan ses som en interaktiv process vilken bygger på förståelse av helheter. </p><p>Det problembaserade lärandet är, enligt min mening, den praktiska motsvarigheten av meningsskapandet då problemformulerandet - vilket sker i form av kontinuerligt omformulerade frågeställningar i ett ständigt utvecklande av ny kunskap - stimulerar en mängd meningsalstrande dimensioner i lärandet: Eleven i centrum, elevperspektivet, eleven som subjektet i lärandet, förförståelsens betydelse, synen på lärandet som ett medel, betydelsen av olika typer av interaktioner i lärandet, dialogens positiva roll, det metakognitiva tänkandets betydelse, den pragmatiska kunskapssynen, lärarens handledande roll. Mängden meningsskapande effekter i PBL visar att metoden i allra högsta grad är användbar i sammanhanget. </p><p>Att introducera det meningsfulla lärandet via den problembaserade metoden på grundskolenivån måste ske med varlig och pedagogisk fingertoppskänsla, där läraren successivt trappar ner den traditionella lärarstyrningen till förmån för den handledande funktionen som då tilltar i motsvarande grad. Det meningsskapande lärandets inriktning på en aktivering av elevens hela utvecklingspotential kan initialt utgöra ett markant hinder i lärandet, men när denna motsträviga attityd hos den genomsnittliga eleven väl har övervunnits och denna istället har övergått i en känsla av lärandefrihet, då blir elevaktiveringen istället lärandeformens stora tillgång och resurs.</p>

Föreliggande arbete är en litteraturstudie som innehåller (enligt min åsikt) relevant material, vilket jag sedan har tolkat utifrån min centrala frågeställning: Hur ser det meningsfulla lärandet ut i teori och praktik? Syftet med arbetet var att skaffa mig kunskap om det meningsfulla lärandet, kunskap som ger mig förutsättningar att överföra denna i form av ett meningsfullt lärande till så många elever som möjligt i min framtida lärargärning. Resultatet visar att det meningsfulla lärandet kan ses som en interaktiv process vilken bygger på förståelse av helheter. Det problembaserade lärandet är, enligt min mening, den praktiska motsvarigheten av meningsskapandet då problemformulerandet - vilket sker i form av kontinuerligt omformulerade frågeställningar i ett ständigt utvecklande av ny kunskap - stimulerar en mängd meningsalstrande dimensioner i lärandet: Eleven i centrum, elevperspektivet, eleven som subjektet i lärandet, förförståelsens betydelse, synen på lärandet som ett medel, betydelsen av olika typer av interaktioner i lärandet, dialogens positiva roll, det metakognitiva tänkandets betydelse, den pragmatiska kunskapssynen, lärarens handledande roll. Mängden meningsskapande effekter i PBL visar att metoden i allra högsta grad är användbar i sammanhanget. Att introducera det meningsfulla lärandet via den problembaserade metoden på grundskolenivån måste ske med varlig och pedagogisk fingertoppskänsla, där läraren successivt trappar ner den traditionella lärarstyrningen till förmån för den handledande funktionen som då tilltar i motsvarande grad. Det meningsskapande lärandets inriktning på en aktivering av elevens hela utvecklingspotential kan initialt utgöra ett markant hinder i lärandet, men när denna motsträviga attityd hos den genomsnittliga eleven väl har övervunnits och denna istället har övergått i en känsla av lärandefrihet, då blir elevaktiveringen istället lärandeformens stora tillgång och resurs.

den här upsatsen kommer att diskutera en helhetssyn som delas av mina informanter vilka arbetar som komplementärmedicinska terapeuter. Dessa terapeuter ser på kroppen ur tre tre olika vinklar. De upplever att människan har en fysisk, en emotionell och en själslig del som behöver ses över under en behandling och jag finner att denna syn på människan delar de med exempelvis shamaner. Jag kommer att jämnföra denna typ av helhetssyn med den västerländska medicinens helhetssyn för att se vad eller om det finns någon skillnad. / This paper will be discussing a holistic approach used by my informants who works as complementary medical therapists. These therapists looks at the body from three different angles. They tell me that the body has a physical. an emotional and a soul level that needs to be looked at during a treatment and I find that this approach is shared with for example shamans. I will be comparing this holistic approach with how the western medicine talks about holistic approach to see what or if there is a difference.

The aim of this papper is to investigate how spanish teacher understand the concept of Sustainable Development and how they implement the Education for Sustainable Development in their lessons. For this purpose we have used two different methods: the first was to analyze Swedish school policy documents (Education Act, Lgr 11 and Lgy 11) to see if they promote the Education for Sustainable Development in foreign language classes. The second was to analyze the perceptions of the teachers in terms of understanding and application of Sustainable Development in their teaching. A questionnaire study was conducted with 12 spanish teachers representing 11 secondary- and high schools in Växjö. The questionnaire contains 8 questions about personal information, 3 open questions about understanding of Education for Sustainable Development and 27 affirmations about Sustainable Development which measure teacher´s levels of agreement or disagreement (Likert ordinal scale). The results showes that Swedish school policy documents don´t make it clear that teacher in general and spanish teacher in particular have to educate for Sustainable Development (in the Education Act the words 'sustainable development' are not even mentioned). They also showes that 58 % of the teachers implemet in their teaching the Sustainable Development; 100 % of the teachers consider the lack of knowledge, the lack och time and the irrelevance of Sustainable Development in the spanish lessons as factors who difficult the Education for Sustainable Development; 92 % of the teachers would like to get more education about how to educate for Sustainable Development.

This dissertation has three parts. In "Quantum Entanglement, Bohmian Mechanics, and Humean Supervenience," I defend David Lewis's metaphysical doctrine of Humean supervenience, and traditional metaphysical reductionism more generally, against an alleged holistic threat encapsulated in the non-separability argument from quantum entanglement. I argue that, contrary to popular belief, realism about quantum mechanics is compatible with Humean reductionism. / Philosophy

This thesis explores the ways in which key holistic thinkers over the course of the last three hundred years have articulated unity between the human subject and objective world. I borrow the term “holism” from the philosopher J. C. Smuts, who coined it in his 1936 work Holism and Evolution, and I use it here in an expanded sense that includes all thinkers in the Western tradition who, like Smuts, have been preoccupied with the question of unity. Although the nature of cosmic unity and the individual’s place within it have been questions for philosophical debate since the classical Greeks of the sixth and fifth centuries BC, from the seventeenth century onwards these questions became largely associated with a series of thinkers who sought to overcome the dualistic separation of subject and object introduced by Galileo, Descartes and others in the mechanistic philosophical tradition of Western thought. My consideration of the holistic tradition includes selected writings by Leibniz, Hegel, Whitehead and Arne Naess, cofounder and key communicator of the deep ecology movement. In my discussion of these authors I observe an emerging pattern that has gradually carried holistic thought away from its traditional dependence on an absolute universal Being as the origin of unity in the world, towards an increasing emphasis on Becoming as the origin of Being. This pattern is confirmed by my broad analyses of Renaissance philosophy and of the Counter-Enlightenment thinkers Vico, Hamann and Herder. It is further confirmed by Naess’ vision of the deep ecology movement, which emphasizes plurality and diversity in the struggle to create more ecologically sustainable forms of human living. The pattern is challenged, however, by my discussions of Heraclitus and of the deep ecology movement, which both exhibit features that also contradict the existence of a definite linear progression “from Being to Becoming.” Insofar as the deep ecology movement recognizes the validity of a broad diversity of philosophical views and premises as grounds for ecological action and decision-making, it is part of a larger movement in contemporary societies that is helping create an open space wherein all perspectives are appreciated as valuable in their own right. This movement seeks to challenge all absolute and hegemonic claims to truth (which in the early twentieth century gave rise to fascism and in our present day continue to inform our views of nature and the self), and, as I suggest, is also contributing to the emergence of an apophatic perspective in our own day that is a precondition for change. / Graduate / 0422 / 0585 / jdesser@uvic.ca

Syftet med denna studie är att ta reda på vad det kan finnas för bakomliggande orsaker till att det i dagens Sverige sker så få anmälningar gällande tvångsäktenskap bland ungdomar mellan åldrarna 15-20 år. I denna studie kommer det att undersökas om ungdomarna besitter kunskapen om vart de kan vända sig för att söka hjälp och stöd om de riskerar att utsättas för tvångsäktenskap och om familjestrukturen kan ha en påverkan på att det sker så få anmälningar. Då skolan är en central arena där individens rättigheter ska förmedlas har studien i syfte att dels undersöka om skolan belyst dessa frågor men också hur skolan kan användas som en plattform för att jobba med förebyggande insatser mot tvångsäktenskap. För att samla in den gedigna kunskapen inom ämnet har vi använt oss av olika litteratur så som böcker, studier samt tidigare forskningsrapporter.    Teorin om individ- och gruppcentrerad familjestruktur samt kulturteorin används för att undersöka om familjestrukturen kan ha en påverkan på individens val av att göra en anmälan. Empowerment teorin används för att förklara hur skolan kan jobba med denna problematik i förebyggande syfte. Studien bygger på litteraturstudie och en enkätundersökning. Enkätundersökningen består av 150 enkäter som har delats ut i tre gymnasieskolor i Botkyrka kommun. Resultatet av enkätundersökningen visar dels att det hos ungdomarna brister i kunskapen om vart de kan vända sig för att söka hjälp men också att skolans arbete med att belysa denna problematik samt informera eleverna om de egna rättigheterna inte är tillräcklig.  Litteraturstudiens resultat visar att det finns en distinktion mellan den individcentrerade familjestrukturen som råder i Sverige och den gruppcentrerade familjestrukturen. Att tvingas in i ett äktenskap innebär att man tillhör en gruppcentrerad familjestruktur där individen har uppfostrats in i att vara en odelbar del i gruppen. Detta och bristen på information kring ämnet kan ha en inverkan på individens val av att göra en anmälan. Resultatet av litteraturstudien visar även hur skolan genom att använda empowerment kan utför ett kontinuerligt arbete i förebyggande syfte mot tvångsäktenskap.

The doctrine of the mediation of Jesus Christ in the scientific theology of T.F. Torrance rests on the fundamental scientific axiom, derived from the natural sciences, that knowledge is developed in accordance with the nature (kata physin) of the object as it is revealed in the course of scientific inquiry. As a theological realist, Torrance finds real and accurate knowledge of God in Jesus Christ. To know God through the incarnate Son, who is “of one nature with the Father” (homoousios to Patri), is to know God in strict accordance with God’s nature and hence in a theologically scientific way. Scientific theology will operate on a christological basis, for the incarnation of Jesus Christ is the “controlling centre” for the Christian doctrine of God. Torrance’s holistic theology investigates its object of inquiry within the nexus of “onto-relations,” or “being-constituting” interrelations, that disclose its identity. Because the fundamental aspects of reality are relational rather than atomistic, a scientific theological approach to the doctrine of the mediation of Jesus Christ requires that he be investigated within the nexuses of interrelations that disclose his identity as incarnate Saviour of the world. An examination of Torrance’s doctrine of mediation reveals three specific nexuses of “onto-relations” that disclose the identity of Jesus Christ. These are his interrelations with 1) historical Israel, 2) God, and 3) humanity. In the present thesis, the vast and scattered array of Torrance’s thought on the mediation of Jesus Christ is reduced to a minimal number of basic concepts, or “elemental forms,” that arise from the nexuses of interrelations that constitute the identity of the incarnate Son. These basic, constitutive concepts of Torrance’s doctrine of the mediation of Christ are the Nicene homoousion and the Chalcedonian doctrine of the hypostatic union, as well as the doctrines of incarnational redemption and the “vicarious humanity” of Jesus Christ. These elemental forms provide a basic, organising framework to examine and explain the mediation of revelation and reconciliation of Jesus Christ in the scientific theology of T.F. Torrance. / Thesis (PhD (Church and Dogma History))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2013

The doctrine of the mediation of Jesus Christ in the scientific theology of T.F. Torrance rests on the fundamental scientific axiom, derived from the natural sciences, that knowledge is developed in accordance with the nature (kata physin) of the object as it is revealed in the course of scientific inquiry. As a theological realist, Torrance finds real and accurate knowledge of God in Jesus Christ. To know God through the incarnate Son, who is “of one nature with the Father” (homoousios to Patri), is to know God in strict accordance with God’s nature and hence in a theologically scientific way. Scientific theology will operate on a christological basis, for the incarnation of Jesus Christ is the “controlling centre” for the Christian doctrine of God. Torrance’s holistic theology investigates its object of inquiry within the nexus of “onto-relations,” or “being-constituting” interrelations, that disclose its identity. Because the fundamental aspects of reality are relational rather than atomistic, a scientific theological approach to the doctrine of the mediation of Jesus Christ requires that he be investigated within the nexuses of interrelations that disclose his identity as incarnate Saviour of the world. An examination of Torrance’s doctrine of mediation reveals three specific nexuses of “onto-relations” that disclose the identity of Jesus Christ. These are his interrelations with 1) historical Israel, 2) God, and 3) humanity. In the present thesis, the vast and scattered array of Torrance’s thought on the mediation of Jesus Christ is reduced to a minimal number of basic concepts, or “elemental forms,” that arise from the nexuses of interrelations that constitute the identity of the incarnate Son. These basic, constitutive concepts of Torrance’s doctrine of the mediation of Christ are the Nicene homoousion and the Chalcedonian doctrine of the hypostatic union, as well as the doctrines of incarnational redemption and the “vicarious humanity” of Jesus Christ. These elemental forms provide a basic, organising framework to examine and explain the mediation of revelation and reconciliation of Jesus Christ in the scientific theology of T.F. Torrance. / Thesis (PhD (Church and Dogma History))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2013