Projektet är en strategi för att stegvis uppgradera och förstärka offentliga delar av Holma i Malmö, i takt med att området byggs ut med nya bostadskvarter. Arbetet tar sin grund i vikten av spontana och planerade möten mellan människor, utgående från möjligheterna i strukturen av ett bostadsområde från senare delen av miljonprogrammet. Punktvisa ingrepp innefattar ett Folkets hus, en cykelpump, ett område för urban odling samt tillförsel av lokaler för publika funktioner i marknivå.

Syftet med denna masteruppsats är att undersöka bostadsområdet Holma, dess förutsättningar och hur det upplevs av befolkning och verksamma i området, samt att analysera och diskutera området utifrån teoretiska resonemang kring plats, urbanitet och grannskap. Vidare är förhoppningen att kunna identifiera resurser för främjandet av gemenskap och hållbar förbättring. Arbetet skrivs utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där en premiss är att människor genom sitt agerande formar mening och att detta agerande i sig påverkas av sociala strukturer. Det empiriska arbetet utgörs av etnografiska studier som analyseras utifrån nämnd teoretisk bas. Studien mynnar ut i resonemang kring vikten av medborgarengagemang och långsiktighet i grundandet av intiativ i grannskapet. En viktig hållpunkt är att befolkningen bör ha möjlighet att själva identifiera och ha inflytande över sin plats då det är hos dem en grundlig kunskap om platsen finns. Examensarbetet visar hur de sociala resurser som verkar i området i högre grad bör användas för utvecklingen av ett gott grannskap. / The purpose of this master thesis is to investigate the residential area Holma, Sweden, its preconditions and how it is experienced by the people that reside and work there, and to analyze and discuss this from theoretical viewpoints regarding space, place, urbanity and neighborhood. Furthermore, the aim is to identify resources for the promotion of community and sustainable improvement. The work is written from a social constructionist perspective in which one premise is that people, through their actions form meaning and that this behaviour itself is influenced by social structures. The empirical work consists of ethnographic studies that are further analyzed through the previously mentioned theoretical basis. The study culminates in discussions about the importance of civic engagement and long-term perspective in the implementation of the initiatives. A major strong point is that people should have the opportunity to identify and have influence over their place, as thorough knowledge of a place is to be found through its people. The thesis shows how the social resources that operate in the field should be better used for development of a strong neighborhood and community.

No description available.

Social sustainability and sustainable communities are strongly linked to the concepts of social cohesion and social capital. Social capital arises through social networks, active citizenship, community volunteerism and taking part in social networks, which may be family, friends or associations. Through a high level of social capital, social cohesion can be fostered in communities. This is the aim of current urban policies, as cities nowadays struggle with high degrees of social segregation, fragmentation and polarisation. In an urban context these problems become visible through deprived neighborhoods, which are physically and socially isolated from the urban core. This phenomenon often goes hand in hand with ethnic segregation. These problems also emerge in Scandinavian cities, like the city of Malmö in southern Sweden. This paper will thus show what kind of policies are undertaken by the municipality to face social exclusion and to support active citizenship in the neighborhoods. This will be demonstrated with the aid of the case of the neighborhoods of Holma and Kroksbäck in the southern fringe of Malmö. In these neighborhoods, dominated by immigrants from the Middle East, former Yugoslavia and Albania, the level of trust is low and social capital is eroded. Ethnic associations thereby play an important role as the voice of local residents in collaboration with the municipality. Some examples of successfully facilitated actions by citizens’ participation in urban development by local residents- and barriers which occur will be analyzed.

The rights of tenants to the spaces that they are possessors of but do not hold titles to is contested in practice in large scale redevelopment projects. This thesis takes a look at two specific instances of urban district redevelopment and renewal in Malmö, Sweden: the slum clearance of Lugnet in the 1960s and the attempts to densify Holma in the present day. Using the concepts of the power of law, property and dispossession the thesis asks “how have the rights of tenants been taken into consideration?” This thesis finds that there is a great discrepancy between legal and philosophical constructs of property and ownership – that have been articulated in law well before the modern age – and the “dispossessory tendencies” prevalent in urban planning. It also finds that the codifying of tenant rights in the communicative model of planning has little relation to tenants rights as possessors – users – of their everyday spaces. These rights are challenged by ideas of the public good and the large scale of redevelopment projects. / Hyresgästers rättigheter till de platser som de besitter men inte innehar lagfarten till har i praktiken åsidosatts vid storskalig exploatering av bebyggda områden. Denna uppsats tittar närmare på två specifika fall av sådan exploatering, som berör hela stadsdelar i Malmö. Det första fallet är slumsaneringen av Lugnet i centrala Malmö på 1960-talet, och det andra är pågående försök att förtäta Holma i de södra delarna av Malmö. Utifrån begreppen makt, egendom och besittningsrätt ställs frågan “hur har hyresgästers rättigheter beaktats i dessa situationer?” Uppsatsen finner att det finns en stor diskrepans mellan de juridiska och filosofiska sätten att tänka kring egendom och ägandeskap – så som de har uttryckts i lag långt innan den moderna tidsåldern – och de bortträngande tendenserna som är inneboende i stadsplanering. I uppsatsen framkommer det också att fastställandet av hyresgästers rättigheter i planeringens kommunikativa process har liten koppling till hyresgästers rättigheter som besittare – dvs. brukare – av sina vardagsplatser. Dessa rättigheter utmanas av idéer om det allmännas bästa och storskaligheten på nybyggnationen.