Bakgrund: Perioperativ hypotermi är förknippat med komplikationer som kan få allvarliga följder för den drabbade patienten. Miljön, det vill säga temperaturen i operationssalen, kan bland andra vara en bidragande orsak till perioperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur temperaturen i operationssalen påverkade patientens kroppstemperatur under den perioperativa processen samt om patienten har uppnått normotermi två timmar postoperativt. Detta för att säkerställa att inte miljön, i detta fall temperaturen i operationssalen, äventyrar patientens säkerhet. Metod: En kvantitiv prospektiv longitudinell kohortstudie utfördes där vilken en definierad grupp människor följs över tid. Denna studieform används då man vill följa en grupp och se om det sker någon förändring över tid avseende en eller flera variabler. Designen innebär att data samlas in framåt i tiden och samma variabel mäts flera gånger på samma individ. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av IBMs SPSS där chitvå-test användes för de kategoriska variablerna. Ålder och antal uppmätta kroppstemperaturregistreringar under operationen analyserades med oberoende t-test. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visar att temperaturen i operationssalen inte påverkar patientens kroppstemperatur. Det fanns ingen skillnad i hur mycket patienten sjönk i kroppstemperatur under operationen beroende på om operationssalens temperatur var 21°C eller 20°C, inte heller avseende huruvida patienten uppnått normotemi (≥ 36 °C) två timmar postoperativt. Slutsats: Föreliggande studie visade att temperaturen i operationssalen inte hade någon signifikant påverkan på patientens kroppstemperatur avseende hur mycket patienten sjönk under operationen eller huruvida patienten uppnått normotermi två timmar postoperativt. Dock visade resultatet att hypotermi förekom i den perioperativa processen, framför allt vid två seanser; i förberedelsefasen samt efter avslutad operation på väg till uppvakningsavdelningen.

Upplevelsen av att frysa förknippas med obehag och sänkt välbefinnande. Sänkt kropps-temperatur associeras med en rad komplikationer för patienter. Syftet med denna littera-turöversikt var att beskriva olika interventioner för att värma frysande patienter. Narrativ syntes av tio artiklar genomfördes. Tre utfall studerades: välbefinnande, smärta samt oro. De interventioner som studerades var varmluftstäcken, en patientstyrd värmedräkt och uppvärmda filtar. Studierna visade att välbefinnandet ökade och oron sjönk signifikant hos patienterna i interventionernsgrupperna. Det framkom inte enhälligt i de inkluderade studierna om interventionerna resulterade i sänkt smärta. Sammanfattningsvis skattade patienter som erhöll interventioner i form av aktiv uppvärmning att de hade högre välbe-finnande och lägre orosnivåer än kontrollgrupperna.

Varje år drabbas 15 000 svenskar av prehospitalt hjärtstopp. Vid ett flertal sjukhus i Sverige har inducerad hypotermi visat sig vara ett bra behandlingsalternativ för att minimera neurologiska handikapp. Studier som bedrivits i Europa och Australien tyder på att ett snabbt omhändertagande med nedkylning av patient till 33-34°C under 12-24 timmar visat på förbättrad överlevnad och livskvalitet för patienten. Sjuksköterskans omvårdnad vid behandlingen är viktig. Syftet var att beskriva den specifika omvårdnaden av patienter vid inducerad hypotermibehandling efter prehospitalt hjärtstopp. Metoden var en litteraturstudie där 6 vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten av artiklarna visar att själva omhändertagandet varierade, beträffande övervakning av medvetandenivå, temperaturmätning, blodprovstagningar och profylax. Det gick inte att utläsa om behandlingstiden, 12 eller 24 timmar, påverkade hur omvårdnaden utfördes. Det finns inga gemensamma direktiv om hur sjuksköterskan bäst kan ta hand om patienter vid inducerad hypotermibehandling. Ytterligare forskning krävs då det som hittills främst studerats varit av medicinsk karaktär. Vidare forskning där sjuksköterskans omvårdnad fokuseras på är angelägen.

Hypotermi definieras vid en kroppstemperatur under 35 °. Riskfaktorer för att drabbas av hypotermi är hög ålder, låg ålder, alkohol, droger, vissa endokrina sjukdomar, läkemedel samt trauman. Att kunna genomföra omvårdnadsåtgärder förpatienter förebyggande eller vid hypotermi är sjuksköterskans ansvar. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa kunskap om omvårdnadsåtgärder vid hypotermi i sjukhusmiljö. Frågeställningarna som ställdes var; 1.Vilka omvårdnadsåtgärder kan genomföras förebyggande mot hypotermi? 2.Vilka omvårdnadsåtgärder kan genomföras hos en patient som är hypoterm? Metoden som användes var en integrerad kunskapsöversikt med en litteratursökning. Litteratursökningen resulterade i tolv artiklar som kvalitetsgranskades,sammanställdes samt analyserades. Resultatet visar att det finns fyra olika teman av omvårdnadsåtgärder vid hypotermi; 1. Passiva åtgärder 2. Aktiva åtgärder med extern inverkan på patienten 3. Aktiva åtgärder med intern inverkan på patienten.4. Kombination av passiva samt aktiva åtgärder. Slutsatserna påvisade att respektive del har sina fördelar men för bästa resultat hos patienten krävs en kombination av passiva och aktiva åtgärder.

Bakgrund: Accidentell hypotermi är ett tillstånd där kroppstemperaturen oavsiktligt understiger 35 °C. Hypotermi kan delas in i lindrig, måttlig och grav hypotermi, alla tre stadier medför livshotande komplikationer för patienten. Tidigare forskning visar att vårdpersonal har otillräcklig kunskap om definitionen av hypotermi samt vilka omvårdnadsåtgärder som är mest lämpliga för patienten.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan bör använda vid accidentell hypotermi. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie har valts som metod för att skapa en översikt över kunskapsläget inom det omvårdnadsrelaterade området. Artikelsökningarna gjordes via Uppsala Universitets databaser PubMed och CINAHL. Relevanta sökord valdes på svenska och översattes med hjälp av Svensk MeSH  (Medical Subject Headings) för att få korrekta sökord till databaserna. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades med Forsberg och Wengströms (2016) granskningsmallar.  Resultat: Resultaten från denna studie visar att varmlufttäcke är en effektiv metod för att bibehålla och öka kroppstemperaturen för att förebygga hypotermi. Filtar, kemiska heat packs, uppvärmd madrass och självvärmande filt har inte visat en signifikant effekt för att öka patienternas kroppstemperatur. Dock så har de patienterna upplevt en ökad känsla av värme och komfort. Slutsats: Vilken metod som sjuksköterskan ska använda bör bedömas efter vilken miljö patienten befinner sig i. Varmlufttäcke är den mest effektiva metoden för att öka kroppstemperaturen. Det krävs mer forskning inom de olika uppvärmningsmetoderna för att sjuksköterskan ska kunna implementera rätt evidensbaserade metoder inom sitt omvårdnadsarbete

Bakgrund: Hypotermi definieras som kärntemperatur under 36,0°C. Vid anestesi störs den fysiologiska regleringen av temperatur vilket är en av orsakerna till att risken för hypotermi under operation är stor. Peroperativt sker 90 % av värmeförlusterna från huden. Patientens riskfaktorer, anestesins längd och operationstid har betydelse i utveckling av hypotermi. Patienter som genomgår öppna bukoperationer som varar länge har hög risk för att utveckla hypotermi, bland annat på grund av stor exponerad kroppsyta. Syfte: Att utvärdera olika metoder för att förebygga peroperativ hypotermi hos sövda patienter som genomgår bukkirurgi. Metod: Systematisk litteraturstudie med metaanalys. Sökningar har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och SCOPUS. Resultat: Totalt 21 studier har inkluderats. Alla studier hade hypoterma patienter någon gång under det peroperativa förloppet, oavsett uppvärmningsmetod. Vid jämförelse av temperatur vid operationsslut uppvisades positivt resultat för både uppvärmd koldioxid och varmluftstäcke. Konklusion: Aktiv uppvärmning med varmluftstäcke tycks vara mest effektivt och är gold standard men trots aktiv uppvärmning blir många patienter hypoterma peroperativt. Det finns flera alternativ som visat sig vara lika effektiva som varmluftstäcke, så som värmelampor, eldriven värmemadrass och aktiv värmning med varmvatten. Troligen behövs en kombination av värmande metoder för att undvika hypotermi.

Introduction: Hypothermia emerges under surgery when the patient is exposed against thecold and is anesthetic treatment, where their is not functioning properly. Complications canarise due to hypothermia, in worst case scenario the patient dies. It is important för alloperating theatre professions to know the preventive methods and how to remedyhypothermia. Aim: The aim of the study is to describe what experiences the operatingtheathre team have about hypothermia during the perioperative care. Method: Qualitativeinterview study with inductive approach. A total of 16 operating theatre personnel ofdifferent professions were interviewed. The interviews were analyzed with qualitativecontent analysis. Result: The result is built up using two main categoires, hypothermia is aproblem and to successful prevent hypothermia. Of these main categories, six subcategorieswere designed. Conclusion: The fact that hypothermia still occurred at the surgery wasseen as a problem and suffering for the patients. Adherence to guidelines regardinghypothermia was essential to avoid patients being affected. There was disagreement aboutcertain preventive measures. Possessing knowledge and experience was successful inpreventing hypothermia, while a lack of knowledge and experience contributed to increasedrisks of patients being affected.

Hypotermi, kroppstemperatur under 36 °C, har sedan länge varit känt som en riskfaktor för komplikationer inom akutsjukvården. Oavsiktlig perioperativ hypotermi orsakar oönskade fysiologiska effekter som är förenade med postoperativ morbiditet. Intraoperativt sker värmeavdunstning främst genom hud, luftvägar och operationssår vilket bidrar till sänkt kroppstemperatur perioperativt. Dessutom hämmar generell anestesi kroppens egen förmåga till temperaturreglering. För att upprätthålla hög patientsäkerhet behöver specialistsjuksköterskan ha kunskap om vilka omvårdnads- och medicinskaåtgärder som förebygger perioperativ hypotermi. Syftet var att beskriva preoperativa omvårdnads- och medicinska åtgärder som utförs för att förebygga perioperativ hypotermi. Samt att beskriva vilka åtgärder som visats ha denna effekt och hur förebyggande åtgärder relaterar till risker gällande patientsäkerhet. En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och SweMed. Sammanställningen i den här litteraturöversikten bygger på femton kvantitativa artiklars resultat vilka analyserades genom en tematisk analys. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; aktiv uppvärmning preoperativt, passiv uppvärmning preoperativt, medicinskintervention preoperativt samt patientsäkerhet i samband med värmebevarande interventioner. Totalt beskrevs 20 värmebevarande interventioner av vilka 13 resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Resultatet påvisade ingen patientsäkerhetsrisk i samband med den preoperativa värmebehandlingen, att istället utesluta värmebevarande intervention preoperativt korrelerade med en ökad risk för oavsiktlig hypotermi och därmed komplikationer. Slutsatsen som dras ur denna litteraturöversikt är att inga patientsäkerhetsrisker identifierades i samband med preoperativ uppvärmning. De uppmätta effekterna av de värmebevarande interventionerna har påvisats uteblivna eller positiva, alltså har inte några negativa konsekvenser av preoperativ uppvärmning identifierats. Resultatet visar på att utesluta värmebevarande intervention kan leda till oavsiktlig hypotermi samt komplikationer för patienten. Majoriteten av de preoperativa värmebevarande interventionerna resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Sammanfattningsvis bridrar specialistsjuksköterskan till säker vård genom preoperativ uppvärmning för att minska risken för hypotermi och dess medföljande komplikationer.

Introduktion: Hypotermi är ett vanligt förekommande fenomen i samband med operation. Tidigare studier har påvisat att hypotermi förutom obehag för patienten bidrar till bland annat cirkulationsrubbningar och risk för postoperativa komplikationer. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskornas praktiska möjligheter att förebygga hypotermi hos patienter intraoperativt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats med induktivt förhållningssätt. Deltagarnas personliga erfarenheter undersöktes med hjälp av en webbaserad enkätstudie med 15 egenkonstruerade frågor. Enkäten fylldes i av 44 operationssjuksköterskor från olika delar av landet. Resultat: Ett fåtal deltagare (16%) hade fått en vidareutbildning inom hypotermi. På de flesta kliniker fanns tillgång till värmetäcken (91%) och värmeskåp (94%), i övrigt skiljde det sig markant åt i vilken tillgång till utrustning som fanns på enheterna. Majoriteten av deltagarna tyckte att hypotermi var en viktig aspekt att ta hänsyn till under operationsprocessen (93%), men meningsskiljaktigheter fanns om vems ansvarsområde detta var i operationsteamet. Svaren skilde sig till viss del åt mellan de som jobbat kortare eller längre tid som operationssjuksköterskor. Slutsats: Svensk sjukvård saknar övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi i dagsläget. Enkätstudien har visat att det finns en variation i tillgång till utrustning och synen på vems ansvar det är att förebygga hypotermi. För att skapa bättre organisatoriska förutsättningar och tydlighet kring ansvar behövs nationella övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi, något som i nuläget saknas.

No description available.