Abstract Syftet med denna studie var att påvisa effekter av ofrivillig hypotermi samt beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att belysa vilka förebyggande faktorer som bibehåller normotermi i den perioperativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna har sökts via Cinahl och Medline. Studiens resultat baserades på sjutton vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats, dessa grupperades under olika teman. Resultatet redovisas i följande huvudteman fysiologiska effekter, komplikationer, perioperativa teamet, aktiv uppvärmning, administrering av intravenösa vätskor, miljön i operationssalen samt riktlinjer för bibehållande av normotermi. Ofrivillig hypotermi i samband med ett kirurgiskt ingrepp ökade risken för komplikationer i form av ökad infektionsbenägenhet, påverkan på koagulationen med ökad blödningsrisk och hjärtpåverkan med risk för myocardischemi. Hypotermi påverkade också läkemedelsmetabolismen. Dessa effekter av ofrivillig hypotermi under den perioperativa vården orsakade patienten onödigt lidande, förlängd sjukhus vistelse och ökade kostnader för samhället.Slutsats: Anestesisjuksköterskans mest framgångsrika omvårdnadsåtgärder i den perioperativa fasen för att bibehålla normotermi var att använda aktiv uppvärmning, (värmetäcke) vätskevärmare och förhöjd rumstemperatur i operationssalen. Därigenom minskade värmeförlusten via strålning från patientens hud till omgivande miljö. Dessa omvårdnadsåtgärder förutsätter gott samarbete och ska vara självklara i det perioperativa teamet.

Hypotermi, en sänkning av kroppens kärntemperatur under 36°C, är en oönskad men vanlig komplikation under den perioperativa perioden. Det är förenat med en rad negativa konsekvenser som kan orsaka lidande för patienter och innebära ökade vårdkostnader. Svårigheterna med att på ett enkelt och effektivt sätt förhindra hypotermi utgör ett hinder i vården och nya produkter utvecklas därför kontinuerligt. En viktig del i anestesisjuksköterskans arbete är att bevara patientens kroppstemperatur så nära det normala som möjligt. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva olika metoder som är lämpliga för anestesisjuksköterskan att använda för att förhindra hypotermi hos vuxna i det perioperativa förloppet. I de 18 resultatartiklarna testades olika metoder för att bibehålla normal kroppstemperatur: täcka patienten, höjd salstemperatur, värmning med varmluft, elektrisk värmning, värmning av infusionsvätskor, värmning med cirkulerande varmvatten och strålningsvärme. Flera metoder visades effektiva men resultaten var inte entydiga. Inget system visades värma bättre än varmluft. Ytterligare forskning krävs för att fastställa nytta och säkerhet för de övriga aktiva värmesystemen men vissa kan komma att utgöra ett komplement till nuvarande strategier. / Hypothermia, a reduction of the body core temperature below 36°C, is an undesirable but common complication in the perioperative period. It is associated to a series adverse events that can cause discomfort to patients and result in increased health care costs. The difficulties involve a simple and effective way to prevent hypothermia and is an obstacle in the care and new products will develop over time. An important part of nurse anesthetists work is to maintain the patient´s body temperature as close to normal as possible. The aim of the literature study was to describe different methods that is appropriate for the nurse anesthetist to use to prevent hypothermia in adults in the perioperative process. In the results of the 18 articles different forms of methods were tested in order to maintain normal body temperature: cover the patient, raised room temperature, forced air warming, electric heating, fluid warming, warming with circulating hot water and radiant warming. Several methods were shown to be effective but the results were not conclusive. No system was demonstrated to be better than forced air warming. Further research is required to confirm the benefit and safety of the other active warming systems, but some may be in addition to current strategies.

Abstract Aim of the study: Aim of the study was to investigate whether there were any connections in time between different parts of care in patients with cardiac arrest and hypothermia treatment and cognitive and physical function six months after cardiac arrest and to investigate neurological outcome related to primary registered cardiac arrest rhythm after six months and if there were any changes in cognitive and physical functions as well as self-related health between discharge from hospital and six months after cardiac arrest. Method: The study included 39 patients admitted to three Swedish hospitals between 2008-2011. Cognitive and physical function was evaluated with Cerebral Performance Cathegory, CPC completed with Mini Mental State Examination, MMSE for cognitive function and Bartels Index, BI for physical function and Euroqol-VAS for evaluating the self-related health. Result:  A significant connection was shown between time to start hypothermia treatment and BI, patients with longer time showed improved physical function after six months. Majority of the participants (66,7 %) had Ventricular fibrillation/Ventricular tachycardia, VF /VT, as primary registered cardiac arrest rhythm and in this group CPC and BI was significant better compared with the asystole /Pulsless Electrical Aktivity, PEA group. CPC, MMSE, BI and Euroqol-VAS were all improved over time. Conclusion: Participants with VF /VT as primary registered cardias arrest rhythm had significant better cognitive and physical function 6 months after hypothermia-treated cardiac arrest compared with participants with asystole/PEA as primary registered rhythm. This shows the importance of access to defibrillators in public places in the society and in hospitals and optimal education of lay people and medical staff. Cognitive and physical function and self-rated health improves over time, which might be a very important reason to convey patients, relatives and medical staff to continue cognitive and physical rehabilitation.   Keywords: Cardiac arrest, hypothermia, cognitive and physical function, wellbeeing

Bakgrund: Hypotermi, låg kroppstemperatur, i samband med operation är ett vanligt förekommande problem. För patienten medför hypotermi ett flertal fysiologiska konsekvenser, men kan även bidra till ett försämrat välbefinnande. För att förebygga hypotermi i samband med operation kan passiva och aktiva uppvärmningsmetoder vidtas. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka aktiva och passiva filtar som förebyggde iatrogen hypotermi och medföljande shivering. Metod: Studien gjordes som en litteraturstudie efter sökningar i databaserna PubMed och Cinahl.  Elva randomiserade kontrollerade studier och en kvasiexperimentell studie inkluderades. Resultat: Forced air warming, FAW, var mer effektiv i att öka kärntemperaturen och bevara normotermi postoperativt. FAW var också den mest effektiva uppvärmningsmetod i att minska intensiteten av shivering. Litteraturstudien visar motstridiga resultat om vilken uppvärmningsmetod som var mest effektiv i det intraoperativa skedet. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de olika uppvärmningsmetoderna i att minska incidensen av shivering. Slutsats: Att motverka iatrogen hypotermi är en väsentlig del för patientens välbefinnande. Forced air warming, FAW, var mer effektiv att förebygga hypotermi och minska intensiteten av shivering. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad mellan de olika uppvärmningsmetoderna i det intraoperativa skedet eller i att minska incidensen av shivering. Dock är litteraturstudiens omfång begränsad och det krävs därför mer omfattande studier för att uppdatera kunskapsläget och ge patienten den mest lämpade vården. / Background: Hypothermia, low body temperature, is a common problem associated with surgery. For the patient, hypothermia involves a high frequency of physiological consequences, but may also contribute to a reduced wellbeing. In order to prevent iatrogen hypothermia - that is to say hypothermia associated with surgery, passive and active rewarming systems can be used. Aim: The aim of the litterature study was to investigate which rewarming system of active and passive blankets that prevent iatrogen hypothermia with supplied shivering. Method: The study was made as a literature study after a research on the databases PubMed and Cinahl. Eleven randomized controlled studies and a quasi-experimental study were included. Results: Forced air warming, FAW, was the most effective rewarming system in raising the core temperature and maintaining normothermia in postoperative patients. FAW was also the most effective rewarming method in decreasing the intensity of shivering. The literature study also showed contradictory results regarding which rewarming system that was most efficient during surgery. There were no significant differences between the rewarming systems in preventing the incidence of shivering. Conclusions: Preventing hypothermia is an essential part for the patient’s wellbeing. FAW were the rewarming systems that were most efficient in preventing hypothermia and decreasing the intensity of shivering. In contrast, there were no significant differences between the rewarming systems during surgery, nor regarding decreased incidence of shivering. However the range of the literature study is limited and therefore more extensive studies are required to update the state of knowledge to be able to give the most adequate care for the patient.

Bakgrund: Under det perioperativa vårdförloppet föreligger många riskfaktorer för patienten att utveckla oavsiktlig hypotermi. Detta kan leda till flertalet operativa och postoperativa komplikationer vilket kan skapa obehag och lidande för patienten, förlänga vårdtider och generera ökade kostnader för samhället. Den perioperativa specialistsjuksköterskans omvårdnadsansvar innefattar ett flertal värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga och behandla hypotermi hos patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi-, operations- och intensivvårdssjuksköterskors värmebevarande omvårdnadsåtgärder i det perioperativa vårdförloppet. Metod: En studie med deskriptiv analys utfördes. Data samlades in genom en strukturerad intervjuguide. Sammanlagt deltog 36 specialistsjuksköterskor i studien. Resultat: Specialistsjuksköterskornas värmebevarande omvårdnadsåtgärder bestod utav både passiva och aktiva åtgärder varav tre var utmärkande; att använda luftvärmetäcke, att ge varma infusions- och spolvätskor samt att undvika onödig exponering av patienten. Rutinmässig temperaturmätning av patienten saknades i det perioperativa vårdförloppet. Dokumentering av värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes i hög grad inom det perioperativa specialistsjukskötersketeamet. Slutsats: Flertalet aktiva och passiva värmebevarande omvårdnadsåtgärder utfördes perioperativt trots avsaknad av skriftliga lokala arbetsrutiner och nationella riktlinjer. Förvärmning av patienten eller operationsbädden förekom däremot inte som aktiva förebyggande omvårdnadsåtgärder. Klinisk betydelse: Studien önskar lyfta fram ett viktigt omvårdnadsområde för specialistsjuksköterskor verksamma inom perioperativ vård. Studieresultatet skulle kunna ligga till grund för utbildningsinsatser och utformandet av lokala arbetsrutiner gällande värmebevarande omvårdnadsåtgärder. / Background: During perioperative care multiple risks exist for the patient to develop accidental hypothermia. This can cause increased morbidity, unnecessary patient suffering, prolonged recovery time and subsequently increased costs for the society. Perioperative nursing care involves several warmth preserving interventions to prevent inadvertent hypothermia. Objective: The aim of this study was to describe the perioperative specialist nurses warmth preserving nursing interventions in perioperative care. Method: A study with descriptive analyses has been performed. Data was collected through a structured interview guide. A total of 36 specialist nurses participated in the study. Result: The specialist nurses’ warmth preserving interventions consisted of both passive and active interventions where three were more distinctive; to use forced air warming blankets, to give warm intravenous and/or irrigation fluid and to avoid unnecessary exposure of the patient. Warmth preserving nursing interventions was well documented within the perioperative nursing team. Temperature monitoring was not routinely performed. Conclusion:. Several active and passive warmth preserving interventions were carried out, even though local and national guidelines regarding warmth preserving interentions were missing. Prewarming of patient or operating table was not implemented as active preventative measures. Clinical significance: This study wishes to aid in the ongoing work of improving perioperative care by giving focus to an important area within nursing. The study result will hopefully encourage to further education and to the development of local guidelines regarding warmth preserving interventions.

Bakgrund: Under operation är patienten utsatt för en ökad risk att drabbas av perioperativ hypotermi, kärntemperatur under 35°C. Att drabbas av perioperativ hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer, bidrar med ett onödigt lidande för patienten, förlänger vårdtiden, samt ger ökade vårdkostnader. Den perioperativa sjuksköterskan har ansvar, tillsammans med det perioperativa teamet att patientsäkerheten upprätthålls. Vilket innebär att identifiera och förebygga risker för komplikationer. Syfte: Sammanfatta metoder som förebygger oavsiktlig perioperativ hypotermi. Metod: En systematisk litteraturöversikt för att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av metaanalyser. Resultat: Resultatet sammanfattas i fyra interventioner; perioperativ administration av aminosyror, uppvärmd, fuktad insufflationsgas, uppvärmd sköljvätska samt varmluft- och luftfria uppvärmningssystem. Konklusion: Interventionerna har olika möjligheter och begränsningar samt är anpassade för olika typer av ingrepp. Det kan vara aktuellt att kombinera olika åtgärder för att uppnå önskad effekt. Den perioperativa sjuksköterskan ska använda sig av den metod som anses mest effektiv och bör anpassa den utifrån vilken patient som behandlas samt situation, där sjuksköterskan utgår från internationella riktlinjer och evidens. / Background: During operation, the patient is exposed to an increased risk to be affected from perioperative hypothermia, core temperature below 35°C. Suffering from perioperative hypothermia can lead to serious complications, contribute to unnecessary suffering for the patient, extended care time and increased care costs. The perioperative nurse is responsible, together with the perioperative team, that patient safety is maintained. Which is based on identifying and preventing risks of complications. Aim: Identify methods that prevent accidental perioperative hypothermia. Method: A systematic literature review where the data consisted of meta-analysis. Result: The results are summarized in four interventions; perioperative administration of amino acids, heated, humidified insufflation gas, warmed irrigation fluid and forced-air warming and air-free warming systems. Conclusion: The interventions have different possibilities and limitations and that is adapted to different types of surgical interventions. It may be relevant to combine different methods to achieve the desired effect. The perioperative nurse should use the method that is considered most effective and should adapt it based on the patient who is being treated and the situation, where the nurse is depending on international guidelines and evidence.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som kan orsaka lidande hos patienter och är ett välkänt problem inom den perioperativa vården. Det finns flertalet olika uppvärmningsmetoder för att förebygga förekomst av hypotermi perioperativt. Trots detta är hypotermi ett återkommande problem inom den perioperativa vården och denna litteratursammanställning av aktuell forskning i ämnet kan bidra till ökad kunskap. Syfte: Syftet var att beskriva förekomst av perioperativ hypotermi och effekter på kroppstemperatur hos patienter vid användning av olika uppvärmningsmetoder. Metod: En systematisk litteraturstudie där sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Studierna som inkluderades i litteraturstudien var kvantitativa och var publicerade mellan 2016–2021. Resultat: Resultatet presenteras i huvudkategorin ”Aktiv uppvärmning” med underkategorierna ”Förekomst av hypotermi hos patienter som fått aktiv eller utökad aktiv uppvärmning” och ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid aktiv uppvärmning perioperativt”, samt huvudkategorin ”Passiv uppvärmning” med underkategorin ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid passiv uppvärmning perioperativt”. Resultatet påvisade att aktiv uppvärmning under en eller flera faser i det perioperativa förloppet var den metod som var effektivast för att förbygga hypotermi och bibehålla patienters normala kroppstemperatur. Bland aktiva uppvärmningsmetoder var det framförallt forced air som undersöktes och visade sig vara effektivast i jämförelse med annan uppvärmningsmetod. Det framkom att forced air var effektivast när den kombinerades med annan uppvärmningsmetod. Slutsats: Studiens resultat visade att tillämpning av aktiv uppvärmning med forced air genom hela det perioperativa förloppet var en effektiv metod och att den med fördel kunde kombineras med annan uppvärmningsmetod. Det finns mycket kunskap om olika uppvärmningsmetoder och dess effekt men ändå är val av metod olika och hypotermi förekommer ändå inom den perioperativa vården. Anledningen till detta kan vara svårigheter att implementera nya arbetssätt men behov finns för ytterligare forskning kring detta problem. / Introduction: Hypothermia is a state that can cause suffering among patients in perioperative care and is a wellknown problem. There are several warming techniques to prevent hypothermia perioperatively, despite this hypothermia is a recurrent issue within perioperative care. By compiling this literature review of current research regarding this subject may lead to increased knowledge. Aim: The aim was to describe the prevalence of perioperative hypothermia and effects on body temperature among patients who receive different warming techniques. Methods: A systematic literature review was conducted and search was made in the databases PubMed and Cinahl. The studies that were included in the literature review were quantitative and were published between 2016 – 2021. Results: The result was presented in the main category ”Active warming” with following under category ”Incidence of hypothermia among patients who received active warming or extended active warming” and “Effects on patients body temperature when receiving active warming perioperatively”, and main category “Passive warming” with following under category “Effects on patients body temperature when receiving passive warming perioperatively”. The results showed that active warming during one or several phases in the perioperative period were the most effective method to prevent hypothermia and maintain patients normal body temperature. The most examined active warming technique was forced air and was the most effective method compared to other warming techniques. Forced air was also defined as the most effective warming technique when combined with other warming techniques. Conclusion: The result of this study showed that active warming with forced air throughout the perioperative period was an effective method and could be combined with other warming techniques. There are a lot of knowledge about different warming techniques and its effects, despite this the warming techniques differ, and hypothermia does still occur within the perioperative care.  The reason may be difficulties in implementing new work procedures, but further research in the subject is required.

Risken för perioperativ oavsiktlig hypotermi ökar i samband med anestesi. Redan vid uppkomsten av mild hypotermi riskerar patienten att drabbas av flertalet komplikationer, rörande bland annat koagulation och sårläkning. Vidare kan hypotermin bidra till uppkomsten av postoperativ shivering, vilket patienten ofta upplever som mycket obehagligt. Avsaknaden av nationella riktlinjer, kring hanteringen av oavsiktlig hypotermi, medför brist på stringens i det perioperativa uppvärmningsarbetet. Syfte: Syftet med studien var att belysa effekten av preoperativ uppvärmning för vuxna patienter under det perioperativa vårdförloppet. Metod: En integrativ litteraturöversikt skapades med utgångspunkt i fem sökord, vilka ansågs anknyta till studiens syfte och frågeställningar. Totalt 17 artiklar valdes ut och sammanställdes med hjälp av en integrativ analys. Resultat: Flertalet artiklar påvisade att preoperativ uppvärmning bidrog till en positivt förhöjd intraoperativ kärntemperatur. Vidare bidrog den preoperativa uppvärmningen till en ökad upplevelse av termal komfort och minskad oro under väntetiden inför operation. Slutsats: I likhet med flertalet internationella riktlinjer påvisade litteraturöversikten positiva effekter med preoperativ uppvärmning. Det åligger specialistsjuksköterskan att värna om den specifika omvårdnaden. Med hjälp av preoperativ uppvärmning kan specialistsjuksköterskan bidra till en tryggare och lugnare patient samt ett förbättrat perioperativt flöde med avseende på uppkomsten av oavsiktlig hypotermi.

Bakgrund: Det finns många faktorer som försätter patienten i oavsiktlig hypotermi under operation. Redan under första timmen kan kroppstemperaturen sjunka med 0,3–1°C på grund av anestesi och förhållanden på operationssalen. Konsekvenserna blir försämrad sårläkning, större risk för sårinfektion, förlängd vårdtid samt obehag för patienten. Anestesi- och operationssjuksköterskan har som gemensam arbetsuppgift att förebygga och identifiera uppkomst av hypotermi. Syfte: Att undersöka förekomst, samband och riskfaktorer för oavsiktlig hypotermi perioperativt. Metod: En empirisk studie med kvantitativ, longitudinell, prospektiv ansats. Antal formulär som samlades in på dagkirurgisk avdelning var 224 och dessa analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Resultatet visar att hypotermi förekom hos 30,4 % av patienterna och är vanligast förekommande vid överrapportering till postoperativa avdelningen. En fjärdedel av patienterna frös under vårdförloppet och de visar sig vara signifikant kallare än de som svarade nej på frågan. Temperatur sjunker signifikant vid stigande ålder. Den största riskfaktorn till att drabbas av hypotermi är låg temperatur vid ankomst. Konklusion:Denna studie har givit ökad kunskap om förekomst, samband och riskfaktorer för hypotermi. En tredjedel av patienterna var hypoterma vilket visar att det finns förbättringsmöjligheter. Patienters temperatur vid ankomst visade sig ha stor betydelse för patientens fortsatta temperatur i det perioperativa förloppet. Medvetenhet av resultatet i studien kan bidra till förbättrad patientkomfort och minskad risk för komplikationer. / Background: There are many factors that put the patient in unintentional hypothermia during surgery. Already during the first hour, the body temperature can drop by 0.3–1°C due to anesthetic agents and conditions inside the operating room. The consequences are impaired wound healing, greater risk of wound infection, prolonged treatment time and discomfort for the patient. The anesthetic and surgical nurse have a common task to prevent and identify the onset of hypothermia. Aim: To investigate the occurrence, correlations and risk factors for inadvertent hypothermia perioperatively. Method: An empirical study with a quantitative, longitudinal, prospective approach. The number of forms that were collected on a day surgery department was 224 and these were analyzed descriptively and analytically. Results: The results show that hypothermia occurred on 30.4% of the patients and is most common in time of handover to the postoperative department. A quarter of the patients felt cold during the time of care and they are found to be significantly colder than those who answered no to that question. Temperature decreases significantly with increasing age. The most important riskfactor for suffering from hypothermia is low temperature on arrival. Conclusion: This study has provided increased knowledge about the occurrence, association and risk factors of hypothermia. A third of the patients where hypothermic, which shows that there is room for improvement. The patient's temperature on arrival was found to be of great importance for the patient's continued temperature in the perioperative course. Awareness of the results in the studies can help to improve patient comfort and reduce the risk of complications.

Introduktion: Hypotermi skapar ett lidande för patienter och är en vanlig biverkan av operationer. Det är av yttersta vikt att samarbetet mellan operation- och anestesisjuksköterskan fungerar bra, för att förebygga hypotermi och stärka patientsäkerheten. Antalet studier som fokuserar på professionernas egna erfarenheter och tankar kring samarbetet är begränsat. Denna studie vill därför lyfta fram och utforska detta ämne. Genom att förstå professionernas erfarenheter av samarbete kring hypotermi kan denna studie öka vårdkvaliteten och patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbete att förebygga perioperativ hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Urvalet bestod av sex operationssjuksköterskor och sex anestesisjuksköterskor. Intervjuerna ägde rum under maj månad år 2023 på tre olika operationskliniker i Mellansverige. Intervjuerna hölls med en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbetet kring hypotermi skilde sig åt. Erfarenheterna var spridda inom båda professionerna. Gemensamt beskrev informanterna att samarbetet är mångfaktoriellt, och att en avgörande faktor för ett gott samarbete beror på arbetsmiljön. Resultatet presenteras i följande teman: “Vem bär det huvudsakliga ansvaret?”, “Det som sägs högt och det som sägs genom handlingar”, “Att tillsammans skapa en teamkänsla som fungerar för alla”, “När vi-känslan saknas” och “Att skapa en väg framåt”. Konklusion: Operation- och anestesisjuksköterskors samarbete kring hypotermi kan utvecklas, exempelvis genom tydligare rutiner och ansvarsfördelning.