Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Introduktion: Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Konsekvenserna av hypotermi är bland annat rubbningar på koagulationen med ökad blödningsrisk, sårinfektioner och kardiella komplikationer. Patienter har beskrivit hypotermi som den värsta upplevelsen under sjukhusvistelsen och värderar det högre än den kirurgiska smärtan. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att förebygga hypotermi i samband med anestesi Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor, verksamma på en operationsavdelning i Västra Götalands län och Region Västernorrland medverkade i studien. Sjukhusen som inkluderades i studien liknade varandra till storlek och i vilken typ av ingrepp som utfördes där. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och visar att förebyggandet av hypotermi är viktigt enligt anestesisjuksköterskor och att medvetenheten kring hypotermi och hur det förebyggs har ökat. Samtidigt beskrevs att mer skulle kunna göras. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det finns bra rutiner som ökar tryggheten i förebyggandet av hypotermi. Det beskrevs dock som svårt att hinna hålla sig uppdaterad och vara på framkant i det senaste kring forskning. För att öka förutsättningarna och för att kunna vidareutveckla personalgruppen, i hypotermiförebyggande åtgärder, behövs ett ansvarsområde kring hypotermi. Slutsats: Kunskap, erfarenhet, forskning och samarbete i operationslaget är grundläggande förutsättningar för att hypotermi ska förebyggas på bästa sätt. Anestesisjuksköterskorna upplever inte hypotermi som något vardagsproblem, men menar att mer skulle kunna göras. Det behövs mer forskning på hur stor nytta ett särskilt ansvarsområde inom hypotermiprevention skulle utgöra. / Background: Hypothermia is one of the most common complications of anesthesia. The consequences of hypothermia include disorders of coagulation with increased risk of bleeding, wound infections and cardiac complications. Patients have described hypothermia as the worst experience during hospitalization and value it higher than the surgical pain. Aim: The aim of this study was to describe the anesthesia nurse's experience in preventing hypothermia associated with anesthesia. Method: The study has a qualitative approach. Ten anesthesia nurses, active in an operations department in Västra Götaland county and the region of Västernorrland, participated in the study. The hospitals included in the study were similar in size and what type of surgery performed there. Qualitative semi- structured interviews were used to gather data and the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and shows that prevention of hypothermia is important according to the anesthesia nurses and that awareness about hypothermia and its prevention has increased. At the same time, it was described that more could be done. The anesthetic nurses felt that there are good practices that increase safety in the prevention of hypothermia. However, it was described as difficult to keep themselves up to date of the latest research. In order to increase the prerequisites and to further develop the staff group, in hypothermia prevention, a person responsible for hypothermia prevention is needed. Conclusion: Knowledge, experience, research and collaboration in the operations team are fundamental factors for preventing hypothermia in the patient, in the best possible way. The anesthetic nurses do not experience hypothermia as a daily problem but mean that more could be done, within that area. More research is needed regarding the usefulness of a person responsible for hypothermia prevention would represent.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp innebär 50–90% risk för att patienten ska drabbas av oavsiktlig hypotermi. Förutom obehaget av postoperativ shivering kan det bidra till flera postoperativa komplikationer. Trots god kunskap om hur hypotermi kan förebyggas tycks det finnas situationer där denna kunskap inte tillämpas fullt ut, därav belyser denna studie det perioperativa samarbetet.  Syfte: Syftet var att belysa operationssjuksköterskors och anestesisjuksköterskors samarbete för att förebygga hypotermi perioperativt vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre sjukhus i en storstadsregion i södra Sverige. Nio specialistsjuksköterskor deltog.  Resultat: Studien identifierade tre kategorier av betydelse för samarbetet med att förebygga hypotermi: rollfördelningens inverkan på samarbetet, den psykosociala arbetsmiljöns inverkan på samarbetet samt om samarbetet baseras på rutiner istället för kommunikation. Genomgående identifierades professionernas fokus på patientens välmående.  Slutsats: Det finns en stor kunskap och medvetenhet om risk för hypotermi i samband med operation men studien visar oklarheter gällande ansvar och samarbete i ämnet hos specialistsjuksköterskor inom operation och anestesi. Bidragande faktorer kan vara brister i samarbetet och kommunikationssvårigheter mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor, Strukturerade kommunikationsmodeller kan öka samarbetet för att förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgi. / Introduction A surgical procedure entails 50-90% risk for the patient to be affected of unintentional hypothermia. Except the discomfort of postoperative shiverings it can contribute to postoperative complications. Despite good knowledge of how hypothermia can be prevented, there seem to be situations where this knowledge is not fully applied, hence this study sheds light on perioperative collaboration.   Aim The aim was to illustrate operating theatre nurses and anaesthesia nurses' cooperation in prevention of unintentional hypothermia perioperative in general anaesthesia.  Method A qualitative study with interviews were conducted at three hospitals in a metropolitan area in the south of Sweden. Nine specialist nurses participated.  Results The study identified three areas of importance for cooperation in preventing hypothermia: the role distribution's impact on collaboration, the psychosocial work environment's impact on teamwork and cooperation is based on routines instead of communication. The professionals' focus on the patient's well-being was consistently identified. Conclusion: There is a great deal of knowledge and awareness about the risk of hypothermia in connection with surgery, but the study shows ambiguities regarding responsibility and cooperation in the subject among specialist nurses in surgery and anesthesia. Contributing factors may be shortcomings in the collaboration and communication difficulties between surgical nurses and anesthesia nurses. Structured communication models may increase the collaboration to prevent hypothermia in patients undergoing surgery.

Elektroencefalografi (EEG) är en viktig metod för att upptäcka specifika avvikelser från homeostatiskt tillstånd. Sensitivitet och specificitet är av stor betydelse vid bedömning av den diagnostiska tillförlitligheten hos EEG metoden. Syftet med studien var att ge en övergripande översikt kring faktorer som påverkar sensitivitet och specificitet vid tre typfall med olika karaktär på EEG mönstret. De tre typfallen är sömndeprivering (låg aktivitet), epilepsi (hög aktivitet) och hjärtstopp (metabolisk aktivitet). Metoden som användes i studien var baserad på vetenskapliga artiklar som uppsöktes via databaserna Medline och PubMed. Inklusionskriterierna omfattade artiklar på engelska samt publicerad år 2010–2020. Sensitiviteten och specificiteten spelar stor roll vid prognosbedömningen efter ett hjärtstopp då patienten kan drabbas av ischemi och hjärnvävnaden skadas. Det finns flera olika metoder som genomförs vid EEG undersökningen. Dessa metoder är ambulatoriskt EEG, kontinuerlig EEG, Video EEG samt mobila EEG. Det gjordes en jämförelse mellan sensitiviteten och specificiteten för att se hur dessa påverkas och förändras vid de olika typfallen. Den viktiga slutsatsen var att metodiken spelade också en roll över hur sensitiviteten och specificiteten påverkades. / Electroencephalography (EEG) is an important method for detecting specific deviations from homeostatic status. Sensitivity and specificity are of great importance in assessing the diagnostic reliability of the EEG method. The purpose of the study was to provide an overall overview of the factors that affect sensitivity and specificity in three typical cases with different character of the EEG pattern. The three typical cases are sleep deprivation (low activity), epilepsy (high activity) and cardiac arrest (metabolic activity). The method used in the study was based on scientific articles that were searched via databases Medline and PubMed. The inclusion criteria included articles in English and published in 2010–2020. Sensitivity and specificity play a major role in the prognosis assessment after a cardiac arrest as the patient may suffer from ischemia and the brain tissue is damaged. There are several different methods used in the EEG survey. These methods are ambulatory EEG, continuous EEG, Video EEG and mobile EEG. A comparison was made between the sensitivity and the specificity to see how these are affected and changed in the different typical cases. The important conclusion was that the methodology also played a role in how the sensitivity and specificity were affected.

Introduktion: Hypotermi innebär att patientens kärntemperatur är under 36 grader. Alla patienter riskerar att bli hypoterma vid kirurgiska ingrepp om inga förebyggande åtgärder utförs. Det går att förebygga hypotermi med antingen värmetillförande åtgärder eller genom att bibehålla patientens normala temperatur. Hypotermi kan leda till komplikationer för patienten så som sämre sårläkning, postoperativa sårinfektioner, ökad risk för trycksår, hjärtproblem och ökad blödningsbenägenhet. Trots att studier har visat på kunskap om ämnet är hypotermi vanligt förekommande vid kirurgiska ingrepp. Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning omvårdnadsåtgärder utfördes av operationsteamet för att förebygga hypotermi intraoperativt. Metod: Studien var en kvantitativ strukturerad observationsstudie. Data samlades in under 43 operationer på två sjukhus i södra Sverige. Observationerna utgick från ett protokoll som skapades utefter AORN (Association of perioperative registered nurses) och NICE:s (National institute for health och care excellence) riktlinjer och innehöll 12 förebyggande omvårdnadsåtgärder för att förhindra hypotermi. Resultat: Samtliga patienter fick varma täcken och varma intravenösa vätskor. All personal följde WHO:s checklista och majoriteten undvek att exponera patienten i onödan. Omvårdnadsåtgärder som inte utfördes lika frekvent var varmluftstäcke, varma spolvätskor, fot och benvärmare samt temperaturmätning på patienten. Aluminiumtäcke, värmemadrass, värmemössa och varm huddesinfektion användes aldrig. På de patienter som en temperatur togs på hade omvårdnadsåtgärderna en god effekt då majoriteten av patienterna inte längre var hypoterma i slutet av den intraoperativa fasen. Slutsats: Operationsteamet använde sig alltid av förebyggande omvårdnadsåtgärd för att förhindra hypotermi, några i högre utsträckning än andra. Några patienter var fortfarande hypoterma i slutet av den intraoperativa fasen vilken kan tyda på att en förbättring skulle kunna ske på de omvårdnadsåtgärder som inte användes lika frekvent. / Introduction: The definition of hypothermia is when the patients core temperature is below 36 degrees. All the patients have an increased risk of becoming hypothermic during surgical procedures if no preventive measures are taken. Hypothermia is preventable with either heat inducing measures or by maintaining the patient’s normal temperature. Hypothermia can lead to complications for the patients such as impaired wound healing, Increased risk of postoperative wound infection, increased risk of bedsores, heart conditions and increased tendency to bleed. Although studies have shown knowledge of this topic hypothermia is a common occurrence in surgical procedures. Aim: The aim of this study was to investigate in which extension nursing measures were used by the operations team to prevent hypothermia intraoperatively. Method: The study was a quantitative structured observational study. Data was collected during 43 operations at two hospitals in southern Sweden. The observations followed a protocol that was created along AORN (Association of perioperative registered nurses) and NICE: s (National institute for health and care excellence) recommendations and contained 12 nursing measures to prevent hypothermia. Result: All the patients received warm blankets and warm intravenous fluids. All the operating staff used the WHO: s checklist and the majority avoided unnecessary patient exposure. The nursing measures that were used less frequently were warm air blankets, feet-and leg warmers and temperature measurement on the patient. Aluminum blankets, heating mattress, heat caps and warm skin antisepsis were never used. On the patients of whom a temperature was taken, the nursing measures had a good effect since the majority of the patients were no longer hypothermic at the end of the intraoperative phase. Conclusion: The operation team always used care measures to prevent hypothermia, some to a greater extent than others. Some patients were still hypothermic at the end of the intraoperative phase, which may indicate that an improvement could occur in the nursing measures that weren’t used as frequently.

Bakgrund: Hypotermi är ett vanligt förekommande problem inom operationssjukvården som kan leda till allvarliga följder för patienten och ökade kostnader för samhället. Förebyggande åtgärder i det preoperativa skedet har visat sig viktiga för att minska risken att hypotermi utvecklas. Syfte: Syftet var att undersöka patienters kärn- och perifera temperatur under de preoperativa förberedelserna vid dagkirurgi. Hypotesen var att patienters kärn- och perifera temperatur sjönk under de preoperativa förberedelserna. Metod: Totalt 50 patienter på en dagkirurgisk avdelning på ett mellanstort sjukhus i Sverige gav sitt muntliga samtycke att medverka i studien. Kroppstemperaturen mättes vid två tillfällen; när de precis bytt om till patientskjorta samt när de placerats på operationsbordet. Kärntemperaturen mättes med en axillartermometer, och den perifera temperaturen mättes på fyra punkter med en infraröd termometer. Datan var normalfördelad och statistisk signifikans beräknades med parat t-test. Resultat: Resultatet visar att det inte sker någon signifikant förändring av patienternas kärntemperatur men att den perifera temperaturen förändras. Riktningen är dock inte entydig då resultatet visar att mätpunkterna på överkroppen sjunker medan mätpunkterna på underkroppen stiger. Slutsats: Kärntemperaturen kan vara oförändrad genom de preoperativa förberedelserna, men det innebär inte att temperaturen ligger inom rekommendationerna för preoperativ kärntemperatur. Mer forskning krävs för att studera patientens kroppstemperatur genom hela den perioperativa processen, dvs. pre- intra, och postoperativt. / Background: Hypothermia is a common problem within the surgical context and can lead to serious consequences for the patient and increased costs for society. Efforts to prevent hypothermia in the preoperative phase have proven important to minimize the risk of developing hypothermia. Aim: The aim was to examine core- and peripheral temperature of surgical outpatients, during the preoperative phase. The hypothesis was that the temperature would decrease during the preoperative preparation. Method: 50 patients, at a medium-sized hospital in Sweden, participated. The temperature was measured twice; when the patient had changed into surgical attire, and when placed on the operating table. The core temperature was measured using an axillary thermometer, and the peripheral temperature was measured at four locations using an infrared thermometer. The data was normally distributed and paired t-test was used for statistical analysis. Result: The results show that there was no significant change in core temperature, whereas a change occurred in the peripheral temperature. The direction of change was incoherent, where the points of measurements on the upper body decreased in temperature, while the points of measurement on the lower extremities increased. Conclusion: The core temperature can remain unchanged during the preoperative period. This does not imply that the temperature is within preoperative temperature recommendations. More research, studying the temperature throughout the perioperative process, is necessary to attain knowledge regarding the development of the temperature of the patient undergoing surgery.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kärntemperatur under 36 °C och är en vanlig komplikation under perioperativa förloppet. Vid anestesi störs kroppens normala fysiologiska temperatureglering. Hypotermi kan leda till flertalet allvarliga komplikationer som kan orsaka ett lidande för patienten samt en ökad kostnad för samhället. Trots att forskning länge visat att preventiva åtgärder minskar risken för hypotermi kvarstår problemet. Syfte: Syftet är att identifiera preoperativa aktiva värmebevarande metoder och vilken effekt dessa har på att minska risken för perioperativ hypotermi hos den vuxna patienten. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod för att besvara syftet. Sökningar genomfördes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Totalt 19 kvantitativa artiklar inkluderades och data extraherades genom en extraktionsmall. Resultat: Resultatet är sammanfattat i två huvudkategorier, preoperativa aktiva värmebevarande metoder och effekten av preoperativ aktiv värmning på patientens perioperativa temperatur. Fem olika värmebevarande metoder identifierades. Resultatet visar att preoperativa aktiva värmemetoder har en positiv effekt på att minska uppkomst av hypotermi under det perioperativa förloppet. Slutsats: Perioperativ hypotermi kan förebyggas genom ökad medvetenhet hos vårdpersonal kring problemet och genom aktiva värmebevarande metoder under det perioperativa förloppet. / Background: Hypothermia means a core temperature below 36 ° C and is a common complication during the perioperative process. In the event of anesthesia, the body's normal physiological temperature control is disturbed. Hypothermia can lead to a number of serious complications that can cause a patient suffering and an increased cost for society. Although research has long shown that preventive efforts reduce the risk of hypothermia, the problem persists. Aim: The aim is to identify preoperative active heat-saving methods and the effect they have on reducing the risk of perioperative hypothermia in the adult patient. Method: A systematic literature study was chosen as a method of answering the purpose. Searches were conducted in CINAHL, PubMed and Web of Science. A total of 19 quantitative scientific articles were included and data extracted by an extraction template. Result: The result is summarized in two main categories, preoperative active heat-saving methods and the effect of preoperative active warming at the patient's perioperative temperature. Five different heat-saving methods were identified. The result shows that preoperative active heat methods have a positive effect on reducing the appearance of hypothermia during the perioperative process. Conclusion: Perioperative hypothermia can be prevented through increased awareness of healthcare professionals around the problem and through active heat-saving methods during the perioperative process.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att mellan 32–90% av patienter som genomgått någon form av kirurgi utvecklar oavsiktlig hypotermi perioperativt. Ofta har patienterna redan mild hypotermi vid ankomst till operationssalen. De perioperativt verksamma specialistsjuksköterskorna har ett gemensamt ansvar att förhindra samt åtgärda oavsiktlig nedkylning av patienten perioperativt. Trots mycket forskning om hypotermi och dess konsekvenser visar studier på att det finns kunskapsluckor inom ämnet hos specialistsjuksköterskor som ingår i operationsteamet. Vidare finns det för närvarande inga svenska nationella riktlinjer för värmebevarande åtgärder under kirurgi utan mer övergripande rekommendationer om vikten av att upprätthålla patientens temperatur.  Syfte: Att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom dagkirurgi arbetar för att bibehålla normotermi hos patienten.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semi-strukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor på två operationsavdelningar med dagkirurgisk verksamhet. Datan analyserades med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: beslut om värmebevarande åtgärder, förutsättningar för att förebygga perioperativ hypotermi och viljan att göra gott. Kategorierna hade sammanlagt åtta tillhörande subkategorier.   Slutsats: Specialistsjuksköterskans arbete för att bibehålla normotermi hos patienten var komplext där många olika faktorer spelade in. Det fanns goda kunskaper om perioperativ hypotermi och värmebevarande åtgärder i operationsteamet. Resultatet synliggjorde dock att arbetet i att förebygga perioperativ hypotermi inte alltid baserades på evidens och att det inte fanns tillräckligt med beslutsunderstöd för värmebevarande åtgärder. / Background: Previous research shows that 32–90% of patients who have undergone some sort of surgery develop accidental perioperative hypothermia. Often, patients already have mild hypothermia upon arrival at the operating room. The perioperative specialist nurses have a shared responsibility to prevent and treat unintended cooling of the patient. Despite a lot of research on hypothermia and its consequences, studies show that there are knowledge gaps within the subject in specialist nurses who are part of the surgical team. Furthermore, there are currently no Swedish national guidelines for perioperative heat conservation measures during surgery, but more general recommendations on the importance of maintaining the patient’s temperature. Aim: To describe how specialist nurses in ambulatory surgery work to maintain normothermia in the patient. Method: Qualitative interview with inductive approach. Semi-structured interviews with ten specialist nurses at two ambulatory surgery departments. The data were analyzed with manifest content analysis according to Graneheim and Lundman.  Results: The results revealed three categories: decisions on heat conservation measures, conditions for preventing perioperative hypothermia and a desire to do good. The categories had a total of eight associated subcategories.  Conclusion: The specialist nurse’s work to maintain normothermia in the patient was complex in which many different factors came into play. There was a good knowledge of perioperative hypothermia and heat conservation measures in the surgical team. However, the results showed that the work in preventing perioperative hypothermia was not always based on evidence and that there was not enough basis for decision for perioperative heat conservation measures.

Bakgrund: Postoperativ shivering är ett fenomen som uppstår hos patienter efter kirurgi och anestesi, vilket innebär muskeltremor som får patienten att darra eller huttra okontrollerat. Shivering kopplas ofta till hypotermi även om det ensamt inte helt kan förklara uppkomsten. Det har en negativ effekt på läkningsprocessen, men är också obehagligt och gör att patienten lider. En del patienter beskriver upplevelsen som det värsta de har varit med om. Syfte: Att sammanställa anestesisjuksköterskans åtgärder för att förebygga shivering hos den postoperativa patienten. Metod: Vi har antagit induktiv ansats och gjort en systematisk litteraturöversikt, syntetiserat kvantitativ data som sammanställts i en metaanalys och narrativ syntes. Från artiklar som har liknande design och refererar till samma fråga eller intervention. Behandlingar och insatser kallas interventioner, vilket är ett brett begrepp och inkluderar både medicinska och omvårdnadsmässiga behandlingar för att förebygga och behandla postoperativ shivering. Resultat: För att kunna nå syftet att sammanställa åtgärder, behövdes först orsaker identifieras. Två kategorier identifierades, omvårdnadsåtgärder samt farmakologiska åtgärder, med tillhörande koder. Att åtgärda hypotermi, riskbedöma sårbara patientgrupper, ge premedicinering samt analgesi, ha en medvetenhet kring vätskebehandling samt övervakning av anestesidjup ansågs vara åtgärder för att förebygga postoperativ shivering. Olika läkemedel ger olika resultat i det postoperativa måendet. Slutsats: Mycket talar för att nedkylning och smärta måste motverkas för att minska shivering och bör behandlas preventivt. Medvetenheten kring vikten av temperaturövervakning bör ökas. Studien kom även fram till att en begreppsdefinition och standardmetod att behandla postoperativ shivering är önskvärt. / Background: Postoperative shivering is a phenomenon that occurs in patients after surgery and anesthesia, which means muscle tremors that cause the patient to tremble or shake uncontrollably. Shivering is often linked to hypothermia, although it alone cannot fully explain its occurrence. It has a negative effect on the healing process, but is also unpleasant and causes the patient to suffer. Some patients describe the experience as the worst they have been through. Aim: To compile the anesthesia nurse's measures to prevent shivering in the postoperative patient. Method: We have adopted an inductive approach and performed a systematic literature review, synthesized quantitative data compiled in a meta-analysis and narrative synthesis. From articles that have a similar design and refer to the same question or intervention. Treatments and efforts are called interventions, which is a broad term and includes both medical and nursing treatments to prevent and treat postoperative shivering. Results: In order to achieve the aim of compiling measures, causes first needed to be identified. Two categories were identified, nursing measures and pharmacological measures, with associated codes. Correcting hypothermia, risk assessment of vulnerable patient groups, giving premedication and analgesia, having an awareness of fluid treatment and monitoring the depth of anesthesia were considered measures to prevent postoperative shivering. Different drugs give different results in the postoperative mood. Conclusion: Much suggests that cooling and pain must be counteracted to reduce shivering and should be treated preventively. Awareness of the importance of temperature monitoring should be increased. The study also concluded that a conceptual definition and standard method to treat postoperative shivering is desirable.

Introduction: The problems and the complications regarding hypothermia in the operating room are well known historically. The struggle of keeping the patient warm is still problematic. Hypothermia creates extensive complications and suffering for patients and is potentially lethal. Purpose: To explore the operating- and anesthesia nurses experiences in preventing hypothermia perioperative Method: A qualitative interview study using phenomenografic approach. The research group consisted of operating- and anesthesia nurses from a medium sized hospital in Sweden. Semi structured interviews were conducted. Results: The study revealed three concept categories. That knowledge leads to understanding which indicated that the knowledge of why hypothermia needs to be prevented raised awareness and compliance. Understanding the importance of communication and teamwork that highlighted the importance of communicating and strive towards the same goal. Working with conditions and obstacles that showed the importance of using available instrumentalities to prevent those obstacles that remains. Conclusion: This master thesis contributes to highlighting the importance of knowledge in the preventive work around hypothermia. Strengthened teamwork between operating nurses and anesthesia nurses creates a better condition in protecting patients against unwanted hypothermia and creating a safer surgical care.