Medvetenheten för den mänskliga påverkan på miljön ökar och har blivit en alltmer viktig fråga inom nationell politik. Sverige vill se sig själva som en internationell förebild vad gäller alla dimensioner av hållbarhet och i uppfyllandet av de globala målen, något som kräver ett stort engagemang från hela samhället. Inom civilsamhället spelar icke-statliga organisationer (NGO:s) en viktig roll i detta, både genom sin egen verksamhet med miljöskyddande arbete och folkbildning, och som övervakare av att åtaganden uppfylls av olika makthavare i samhället. Tidigare forskning målar upp NGO:s som viktiga aktörer inom hållbarhetsfrågan och diskuterar hur de kan anamma denna roll på bästa sätt. Forskningen tyder även på att deras syn på hållbar utveckling kan skilja sig åt beroende på deras fokusområden. Med NGO:s framträdande roll inom hållbarhetsfrågan i beaktning syftar studien till att undersöka hur dessa förhåller sig till hållbarhetskonceptet. Med hjälp av intervjuer med representanter från tre icke-statliga miljöorganisationer (ENGO:s) samt relevanta dokumentationer från dessa kunde studien besvara hur några ENGO:s i Sverige arbetar med hållbar utveckling, samt vilket perspektiv de har på konceptet och hur detta skiljer sig åt. Undersökningen gjordes i relation till grön ekonomi och några utvalda globala mål inom Agenda 2030 samt utgick från begreppen hållbar utveckling och miljörättvisa. I resultatdelen framhävs bland annat miljörättvisa och sambandet mellan miljöförstöring och ekonomisk tillväxt. Organisationernas syn på hållbar utveckling skiljer sig åt något, och de inkluderar aspekter av miljömässig-, social- och ekonomisk hållbarhet till olika grad i sitt arbete. Samtliga anser att ekonomisk hållbarhet är den minst viktiga delen inom hållbar utveckling och något som förstör för den sociala och miljömässiga hållbarheten. Organisationen med starkast fokus på klimatet är minst benägen att implementera hållbar utveckling i sitt arbete och ser inte att klimatet har en stor del av konceptet. De andra två organisationerna har ett mer holistiskt synsätt på hållbar utveckling och sambandet mellan de tre dimensionerna, och vikten av att implementera dessa i sitt miljöarbete. Dessa två organisationer har även ett tydligt fokus på miljörättvisa. Organisationernas inställning till vilken roll de spelar i uppfyllandet av de globala målen skiljer sig åt beroende på deras fokuspunkter. De arbetar dock alla med det 13:e globala målet, vilket handlar om att bekämpa klimatförändring-arna, men till olika grad och med olika angreppssätt. Något som genomsyrar samtliga organisationers arbete är påverkansarbete och folkbildning, vilket de alla tre identifierar som vikta aspekter av deras miljöarbete. De lägger även stor vikt vid samarbete, och ser att de behöver gå ihop för att kunna påverka och för att utbyta kunskap.

Russian warfare is one of the most currently debated topics between military experts. Some define it as something wholly new and name it hybrid warfare. Others say that hybrid warfare is nothing but an old method brought back to life. Some experts also argue that any nation at war will use any method to win, regardless of being a defender or aggressor. One thing, however, binds these experts together—the will to understand Russian warfare.  Hybrid warfare uses both state and non-state actors together to achieve a common goal. Because of mixing these actors, it becomes hard to define further. Because of that, experts still struggle to understand Russian warfare and the use of hybrid warfare. Thus allowing Russia to continue to act within the grey area between a state of neither peace nor war.  By analysing Russia’s intervention in the ongoing conflict in Syria with Lewickis military and non-military dimensions. This study shows that Russian warfare and its actions in Syria are based more on international reputation. When there is a risk for tarnished reputation, they act through non-state actors. When there is a chance for improved reputation, they act through state actors. This study also shows that there are fundamental differences in what Russia does officially and unofficially, which is also based on international reputation.

Lean together with Toyota shocked the world when it came out. It turned a devastated company into the top car manufacturer. Ever since, the concept of lean has been implemented in companies outside of Toyota, industries outside of the car manufacturing industry and even in the public sector. The non-profit sector suffers problems of inexperienced leaders and economic problems according to theory which is hoped to be solved using lean. It has yet to be properly been introduced into non-profit organizations which this study aims to do. Previous research regarding an implementation of lean in an NPO is almost non-existing. Few instances where specific problems were solved using lean exist but nothing more. Implementing lean as it currently is does not fit well with the nature of non-profit organizations. Therefore, lean must be translated. To make up for a lack of previous research, the study collected qualitative data in the form of semi-structured interviews of eleven people within NPOs. Information regarding lean was gathered through a literature review. The study discovered that the problem regarding uneducated leaders was existent in most interviewed organizations while the economic problems wasn’t equally apparent. NPOs struggled with wastes due to lack of standardization since unpaid employees mostly help out during their spare time and leaders did not feel they could implement standardization and demands upon them. This and other conclusions constitute the answer to the research question with hopes to be a stepping stone to future research. Further research should focus on how to implement standardization while motivating unpaid employees.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett aktuellt och omdebatterat ämne i dagens Sverige. Enligt lag är det socialtjänsten som har det yttersta ansvaret i arbetet med att bistå de hedersutsatta med stöd, hjälp och skydd. Flertalet icke statliga organisationer som arbetar med dessa frågor har bildats, då kommunerna inte tycks ha möjlighet att ensamma bedriva kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Syftet med denna studie är att, genom socialarbetares berättelser, undersöka vilken roll icke statliga organisationer har i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, samt huruvida det finns ett samarbete mellan dessa organisationer och socialtjänsten beträffande arbetet. Vidare är syftet att undersöka socialarbetares upplevelser av sin egen utsatthet för hot och våld i arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck inom icke statliga organisationer. För att undersöka detta har Göteborg valts som exempelkommun och således studeras organisationer som är verksamma inom kommunen och på något sätt arbetar med hedersrelaterade frågor. Datainsamling har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer, av semistrukturerad design, med fyra socialarbetare från tre olika organisationer. Intervjumaterialet har därefter bearbetats genom en narrativ analys med tematisk ansats.  Sammanfattningsvis tyder materialet i studien på att icke statliga organisationer har en viktig roll i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Studien visar att icke statliga organisationer fyller en unik funktion i jämförelse med andra aktörer och kompletterar Göteborgs kommuns arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Inom exempelkommunen finns en kommunikation mellan icke statliga organisationer och socialtjänsten i hedersfrågor, men hur samarbetet är utformat varierar. Denna studie visar att alla aktörer är av nytta i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, och att ett gott samarbete mellan icke statliga organisationer och socialtjänst gynnar de utsatta. Utifrån materialet i studien kan vi se att det finns en risk att socialarbetare inom icke statliga organisationer utsätts för hot eller våld i arbetet med hedersfrågor. Att vara medveten om att arbetet innebär risker kan leda till oro, dock främst för klienternas säkerhet.

Denna kandidatuppsats är en undersökning av Rädda Barnens externa kommunikation under tiden för kampanjen #KarmaLemonChallenge som genomfördes under våren 2020, till följd av pandemin Covid-19. Syftet med undersökningen är att analysera vilken syn på ansvaret för välfärden som Rädda Barnen och replikerande aktörer förmedlar under kampanjen. Det teoretiska ramverket utgörs av kritisk diskursanalys och den huvudsakliga analysmetoden är Greimas aktantmodell, då jag inspirerad av den narrativa forskningen utforskar narrativitet i strategisk kommunikation. De frågeställningar som undersökningen utgår från är: Vem eller vilka tillskrivs ansvaret för välfärden? Vilka narrativ används för att positionera olika välfärdsaktörer och hur positioneras de som gagnas av kampanjen? Vilka diskurser framträder och vad har de för konsekvenser för Rädda Barnens förhandling? Resultatet visar att staten är den aktör som Rädda Barnen tillskriver ansvaret för välfärden. Under kampanjen konstruerar dock organisationen sig som en aktiv givare av välgörenhet och framträder i rollen som hjälte, medan de som gagnas av kampanjen främst tillskrivs rollen som offer och staten åtminstone delvis framstår som en skurk. I kommunikationen aktualiserar Rädda Barnen en rättighetsbärardiskurs, en välgörenhetsdiskurs och en marknadsdiskurs. I många av replikerna delas synen på att välfärdsansvaret åligger staten, men ansvaret förhandlas även som individens och här skapas en individualitetsdiskurs. I replikerna framträder även en inspirationsorienterad solidaritetsdiskurs.  Att rättighetsbärardiskursen och välgörenhetsdiskursen existerar parallellt i Rädda Barnens kommunikation är problematiskt då det underminerar barn som rättighetsbärare. Välgörenhetsdiskursen kan dock vara den kompromiss som uppstår när rättighetsbärardiskursen hamnar i samspel med en marknadsdiskurs.