Med hjälp av diskurspsykologiska verktyg undersöker den här studien hur samhällskritik och trovärdiga beskrivningar av prekariatets livssituation och identitet konstrueras. Det diskursiva sammanhanget handlar om prekariatet. Guy Standings teori har som utgångspunkt att prekariatet är en klass i vardande och i och med med att Guy Standings antologi, innehållande livsskildringar associerade till prekariatet, fungerar denna antologi som empiri i min studie. Vidare hävdar jag att det diskuspsykologiska angreppssättet kan bidra till nya insikter och djupare förståelse när det gäller identitetskonstruktioner och samhällskritik i allmänhet, prekariatet och dess medlemmar i synnerlighet. Analysens resultat vilar på de tre diskurspsykologiska verktyg jag använt mig av nämligen metaforer, vaccinationer och kategorier. Verktygen har fungerat som angreppssätt och påvisat vikten av språkets konstruktioner, upplägg och struktur vid framförandet av kritik och trovärdiga beskrivningar.

This paper is a documentation of my work Fyratusen, an interior design proposals with a budget of 4000kr. The interior proposal is based on a small needs analysis, and the personal preferences of my klient and a program. In my paper, I raise questions about the value of a home, identity, consumer habits and how they interact to create a home that reflects your personality. / Denna rapport är en dokumentation av mitt arbete Fyratusen, ett inredningsförslag med en budget av 4000kr. Inredningsförslaget är baserat på en mindre behovsanalys, och personliga önskemål från min kund samt ett program. I min rapport tar jag upp frågor kring hemmets värde, indentitet, konsumtions varnor och hur de samverkar för att skapa ett hem som återspeglar ens personlighet.

SLUTSATS: För  att  nå  min  egen,  djupaste,  svarta  spegel  hade  jag  behövt  ”möta  mitt  eget  mörker”, som Soran Ismail beskriver det i Absolut Svensk… Gjorde jag det? Njae… Jag hade gärna utforskat mina fördomsfulla sidor mer, för att se var jag själv står på  skalan  mellan  Tes och  Antites.  Soran  gjorde i avsnitt 1 ett vetenskapligt  fördomstest, där reaktioner registrerades för att ta reda på fördomar en ”inte vet om att den har”. Någon liknande miljö eller metod (vetenskaplig, existentiell eller psykoanalytisk)  möttes  jag  inte  av  under  kursen  där  jag  kunde  ta  mitt  fördomsprojekt  så  mycket  längre,  däremot  synliggjordes  en  undangömd identitet  hos  mig  själv  som  jag  har  haft  fördomar  kring,  baserat  på  ett  internaliserat  förtryck.  I  min  vilsenhet  kunde  jag  orientera  mig  mot  att  börja utforska detta ämne parallellt i samband med självreflektionen.   Jag  vill  alltså hävda  att  desorientering,  att  gå  vilse,  är  startpunkten  för  självreflektion.  Och  att  självreflektion  i  samband  med  kommunikation  och kunskap är det som krävs för att krossa fördomar. Konst bör därför sträva efter att inleda en process av självreflektion, för att det betraktande  subjektet  ska  kunna  spegla  sig  i  sin  egen  svartaste  spegel  – där  fördomen existerar inom en. / Svarta speglar - magisterutbildningen i konstnärlig självreflektion

<p>Doktorska disertacija Miroslav Krleža u srpskoj književnosti izrađena je na temelju istraživanja zasnovanog na proučavanju književnih tekstova, arhivske građe i dokumentacije koja reflektira pripadni kulturni kontekst. Pristupno je utvrđena pojmovna i metodolo&scaron;ka osnova, s obrazloženjem naslovnih punktova razumijevanja Miroslava Krleže kao autora, odnosno srpske književnosti kao umjetničkog sistema. Istraživanje je tome odnosu pristupilo prema hipotezi o književnosti kao identitetu, prateći razvoj toga fenomena u srpskoj i hrvatskoj kulturi XX stoljeća, posebno s obzirom na relevantnu ulogu naslovne autorske funkcije u promjeni te vrste. U sedam interpretativnih poglavlja &ndash; dva biografska, obrade prostora i narativa, kanoničnosti i sintetičnosti djela, te suodnosa s piscima u srpskoj književnosti &ndash; razgradnjom kulturnih sklopova, posebno usmjereno&scaron;ću na indikativne parenteze, radnom dekonstrukcijom prethodnim prinosima i relacijama iznimno prožetog istraživačkog polja, izvodi se zaključak o poticajnoj uzajamnoj upućenosti srpske i hrvatske kulture u promatranom razdoblju, pri čemu je referencijalnost književnosti u sredi&scaron;tu neposrednog razumijevanja kao samostalan okvir, prije jugoslavenskog i evropskog konteksta. Književno(jezični) identitet kakav je u tom smislu u XX stoljeću profiliran mimo kanonskih književnih rasporeda i javnih kulturnih politika, kao duhovna i spoznajna matrica koja u zajednici prodire &bdquo;odozdo&ldquo;, imao je u Miroslavu Krleži glavnoga&nbsp;zagovornika čiji se prinos može promatrati i zasebno ovjeriti u iskustvu srpskog književnog modernizma. Krležinu utvrđenom položaju u književnohistorijskom razmjeru, prema recepcijskom dosegu djela i književnim krugovima kojima kao pripadnik ili antagonist pridonosi, ovdje se dodaje i čitanje prema kojemu je &ndash; živeći sa srpskom kulturom, otkad je 1912. do&scaron;ao u Srbiju, odnosno otkad je 1922. u srpskoj javnosti prepoznat kao autentičan glas potencijalne promjene, pa do svoje smrti 1981. &ndash; memoriran u općem vrijednosnom katalogu iz kojega se ona razumijeva u sebi i kao historijsko biće.</p> / <p>PhD thesis Miroslav Krleza in Serbian Literature has been written based on a research grounded in studying literary texts, archive materials and documentation that reflects the cultural context he belonged to. The introduction determines conceptual and methodological basis, with explanations of understanding Miroslav Krleza as an author and Serbian literature as an art system, respectively. The research approached this relationship according to a hypothesis about literature as an identity, following the development of that phenomenon in Serbian and Croatian culture of the 20th century, especially given the relevant role of the author in changing it. In seven interpretive chapters &ndash; two biographical, interpretation of the context and narrative, canonicity and syntheticity of the work, and co-relation with writers in Serbian literature &ndash; through dissolution of cultural assemblies, especially by focusing on indicative parenthesis, deconstructing of previous contributors and relations of exceptionally rich research field, a conclusion can be drawn about inspiring mutual cooperation of Serbian and Croatian culture in the observed period, whereby the referentiality of literature is in the center of immediate understanding as an independent framework, before the Yugoslavian and the European contexts.<br />Literary (language) identity that was in that sense created in the 20th century, apart from literary canons and public cultural policies, as a spiritual and cognitive matrix that enters into the community &ldquo;from above&rdquo;, had in Miroslav Krleza the main proponent whose contribution can be observed and verified separately, in the experience of Serbian cultural modernism. Besides Krleza&rsquo;s determined position in literary and historical dimension, given the receptive range of his work and literary circles he&nbsp;contributed to, as a member or an antagonist, we add here a reading based on which he was memorized in general value catalogue since he came to Serbia in 1912, or since 1922 when he was recognized in Serbian public as an authentic voice of potential change, until his death in 1981.</p>

Examensarbetes frågeställning lyder;Vilken funktion fyller graffitikulturen för dess utövare?Identitets skapande genom graffiti.Frågeställningen som behandlas har sin bakgrund i min nyfikenhet på de pojkar intresserade avgraffiti jag stött på inom skolan där jag gjorde min verksamhetsförlagda utbildning (VFU)vårterminen 2010. Jag ville undersöka funktionerna som fylls hos graffitikulturens utövare för attfinna förståelse för de studenter jag mötte då så gott som alla studenter av manligt kön hade enrelation till graffitins estetiska uttryck. Jag som kommer att möta dess elever behöver känna till vadgraffiti är och vad det är för något som driver utövarna. Jag ansåg jag det relevant att skapa ettunderlag till oss bildpedagoger i detta avseende. Jag har även själv ett långvarigt förhållande tillgraffitikulturen. Så denna skrift fyller även en funktion för mig, som självförståelse.Examensarbetets gestaltande del är en fortsättning på denna uppsats del där jag valt att titta närmarepå närliggande homosociala arenor som bär likheter med graffitikulturen som jag undersöker iuppsatsen och kommer fram till som slutsats. Gestaltningen utgör en egentillverkad bok med bildervilka illustrerar dessa olika homosociala gemenskaper, boken skildrar bland annat militärförband,mc-gäng, fotbollslag, jägare, konstföreningar och scouter alla homosociala grupper där likandehierarkiska världen gäller. Inom dessa kulturer liksom inom graffitikulturen är handling som räknas,därför valde jag att skapa min gestaltning för hand, att göra den själv.I resultatdiskussionen framkommer dels ämnets mångfacetterade natur där det är tydligt attfunktionen graffitikulturen fyller för dess manlige utövare är vid och består av många delar. Dettaresultat bidrar till reflektioner kring hur man som pedagog kan arbeta med gruppen studenter som ärnyfikna på graffitikulturen som fenomen eller tillhör dess utövare. Utövandet är inte meningslöstutan fyller i högsta grad funktioner för individen. Vad detta är för funktioner kan skilja sig frånindivid till individ och i tid.

Syftet med studien är att beskriva skillnader och likheter mellan några elevers musicerande utanför och inom skolans verksamhet. Genom intervjuer med elever som läser i nionde klass samlades data in som underlag för studien. Studien utgår ifrån kategorier som musikstil, privat musicerande, skolmusik och genre, för att beskriva hur relationen ser ut mellan elevens egen musikstil, identitet och skolmusiken. Dessa sätts i relation till läroplanen och om det med utgångspunkt i elevernas svar går att avläsa förutsättningarna att uppnå målen i det centrala innehållet och kunskapskraven. Resultatet visar att det inte finns någon klar bild av den egna musikaliska identiteten men däremot framträder musiklyssnandet som viktigt. Viljan att utmanas och spela sådant som ligger utanför den musikaliska preferensen är svag hos eleverna. De uppfattar att lärarna anpassar undervisningen efter deras egen musikstil. Eleverna påstår också att de får göra lite vad de vill på lektionerna. Resultatet visar på ett glapp mellan det som Lgr 11 säger att musikämnet ska innefatta och det som faktiskt genomförs i undervisningen.

Min studie beskriver hur ungdomar framställer sig själva genom Instagram och vad för påverkan det har till deras identitetsskapande. Med hjälp av 10 ungdomar vid 16 års ålder på har jag samlat ihop material som jag kopplat till teori. Dessa teoretiska perspektiv som jag använt mig av är: Identitet från Jostein Gripsrud ”Mediekultur- Mediesamhälle” 2008 samt dramaturgiska perspektivet av Erving Goffman ”Jaget och maskerna” 1974. Jag har tagit inspiration från Kenneth Ögren (2013) avhandling angående ”flickor och sociala medier” samt olika artiklar kring Instagrams påverkan på ungdomar och Berglez &amp; Olaussons förklaring av medier och identitet som bakgrund till mitt ämne. Frågorna som jag besvarar i min studie är: Hur framställer ungdomar sin online identitet genom Instagram? Vad ger detta för resultat på ungdomarnas identitetsskapande? Min studie visar att Instagram har en påverkan på ungdomarnas livsstil och identitet. Det vill säga hur individer representerar sig själva skapar det normer, mönster, status och regler i samhället som fortskrider och vi blir ständigt omedvetna påverkade av varandra och hur vi ska vara och bete oss. Sociala medier har en påverkan på oss individer och genom Instagram kultur skapar det en omedvetenhet för dessa ungdomar där de alltid ska behaga sin publik med oärligheter.

Syftet med studien är att utifrån invandrade kvinnors utsagor utröna förståelse för hur de upplever sina studier i Svenska som andraspråk samt finna förståelse för deras identitetsformering. Studien har genomförts med en kvalitativ metod i form av intervjuer. Forskningsfrågorna behandlar kvinnornas drivkrafter, motivation, sociala och kulturella bakgrund samt balans mellan studier och vardagsliv. Studien som har ett genusperspektiv visar att kvinnorna inte är omedvetna om sin underordnade roll, som kvinnor och som invandrare samt den stereotypa synen på dem som bärare av problemegenskaper. De uttrycker att deltagandet i studierna och den form av socialisation som sker i skolmiljön öppnar nya vyer för dem och är den nyckel som öppnar dörrar till de yrken de önskar arbeta inom. Kvinnorna är tydliga med att studierna är ett avstamp mot en friare och rörligare social roll, både hemma och i samhället t.ex. kontakter med offentliga institutioner. Kvinnornas verkliga drivkrafter, det som motiverar dem, är en framtidsvision.   De yngre identifierar sig tydligt med det nya samhällets normer om jämlikhet och jämställdhet samt bevarar de delar som de identifierar sig med i sina egna kulturer. Den något äldre generationen av kvinnor som har bildat familj håller tillbaka sin sociala roll och förhandlar fram nya möjligheter för brytning med det gamla mot en början på en ny identitetformering. För bägge generationerna är studierna ett stort steg mot större medvetenhet om sin aktiva roll i samhället. Resultatet av studien öppnar för nya områden att söka kunskap om. Vilka förutsättningar till integration ger skolan för invandrade kvinnor med låg eller ingen tidigare skolgång? Hur ser skolan på kvinnornas studier och identitetsutveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärandet?

No description available.

Abstract The purpose of the thesis is to investigate organisation’s ability to create civic engagement by communicating through social media and to examine the characteristics of this engagement. The thesis also aims to investigate whether a collective identity is created and in what ways it may contribute to the civic engagement. To do this, three research questions were formulated:   -       How does organisation’s communication through social media create civic engagement among the receivers? -       What does the civic engagement created by organisations communication through social media look like? -       Is a collective identity created in the reception of the communication and in what ways is it contributing to the civic engagement?   To answer these questions, a theoretical framework is used consisting of theories concerning the emergence of social movements, clicktivism and collective identity.   The method used to perform this research is qualitative interviews. The interviews were transcribed, coded and thematised before the results could be achieved.   The results of this research shows that civic-engagement appears from people’s feelings and their sense of community and belonging. Clicktivism is a common form of engagement and its capacity to influence society should be reassessed. Finally, the results shows that organisations communication through social media create an collective identity which is closely intertwined with civic engagement. This relation should be further studied in the future to deepen the understanding of it and the ability to make use of it.   Key words: civic-engagement, feelings, community, clicktivism, collective identity