Sammanfattning   I den här rapporten har vi undersökt sex lärares uppmuntrande av resonemang under matematiken med extra fokus på algebra. Lärarna undervisar årskurserna 5-7. Syftet var att se vilka resonemang som lärarna uppmuntrar till i matematiken och hur de introducerar algebra för eleverna. Vi har i rapporten utgått från två typer av resonemang nämligen det imiterande och det kreativa. Med det imiterande resonemanget menas att eleverna plagierar en metod som visats för dem av läraren, läroboken eller liknande. Med ett kreativt resonemang menas att eleverna får reflektera, diskutera och få en djupare förståelse av metoderna. För att undersöka detta har vi gjort kvalitativa intervjuer med samtliga sex lärare och dessutom observerat tre av dessa lärares matematiklektioner. Resultatet visade att fyra av de sex lärarna inleder med en genomgång följt av att eleverna får räkna i matematikboken eller annan form av enskilt arbete. Detta medför att eleverna ofta får träna imiterande resonemang. Även när läraren står och hjälper eleven vid dennes bänk syntes det imiterande resonemanget dominera. En orsak som framkom var tidspressen över att hinna hjälpa samtliga elever i klassen. Ett fåtal inslag av det kreativa resonemanget syntes dock bland annat då en av lärarna använde sig mycket av problemlösning under sina lektioner vilket gynnar kreativiteten. Vad gällde algebran så blev vi presenterade för några olika sätt att introducera och det är svårt att säga vilket sätt som är att föredra. Dock är lärarna överens om att algebra är något som eleverna uppfattar som svårt i början och därför anser vi att introduktionen är av största vikt för att fånga elevernas intresse.

The study which has been made is a qualitative observational study where play forms and participation of adults were observed in two preschools. The word play is defined in the study with an “as-if” –nature based on Knutsdotters definition which differs play and activities from each other. The observed play form has been analyzed according to the concept of imitation and imagination play. To get a complete base of the study a few children on some occasions drew what they played or would like to play. Through photographs of these drawings and how the children described and explained what they drew a connection could be made with the children’s play forms. The children take in what adults and other children do and use it in their play forms, which this study clearly shows. Through the social cultural perspective that has been used in this study we can see that learning often occurs through interaction with communication. That children who interact with adults through communication learns how the surrounding world functions, how thinking patterns and actions works. It would appear, however, to be a series of complex problems around the adults’ participation in play. In one of the preschools the adults’ were playing with the children but in the second preschool the adults ‘were too busy with activities so the children would play on their own without adult interruption between them. Through this study it has also been revealed that there are different kinds of distractions that interferes with children’s play and that there generally is a lack of respect for children’s play, an example of this is the continued interference from the preschools staff. Examples of interferences that interrupt children’s play at the preschools are diaper changes, gatherings, lunch, snack breaks and other daily activities and routines.

Syftet med denna studie är att undersöka barns sociala interaktion samt hur pedagoger möjliggör denna interaktion under leken i utomhusmiljön. Studiens forskningsfrågor är följande: vilken betydelse har tillträdet till leken för det sociala samspelet i de yngre barnens lek och hur skapar pedagoger möjlighet för ett socialt samspel mellan de yngre barnen under den fria leken i sandlådan? Denna studie tar inspiration från ett sociokulturellt perspektiv och Lev Vygotskij som är grundare till detta perspektiv. Denna kvalitativa studie närmar sig ett resultat genom utförda videoobservationer och fältanteckningar med fokus i sandlådan med interaktionsanalys som analysmetod. Studien genomfördes på två förskolor under tre tillfällen vardera. Studien resulterade i att de yngre barnen på förskolan samspelade genom att imitera varandra där de utförde liknande handlingar. Genom att barnen utförde liknande handlingar fick leken en gemensam handlingsram vilket visade sig vara av vikt för barnens sociala samspel. Det framkom även att pedagogerna både möjliggjorde och hindrade barnens samspel i leken. Pedagogerna möjliggjorde samspelet mellan barnen genom att stötta dem in i andra barns lek. När pedagogerna blev för delaktiga i barnens lek och styrde lekens handlingsram kunde detta leda till att barnens sociala samspel avbröts. Resultatet visade även på att utifrån hur pedagoger såg möjligheter med artefakterna styrdes barnens lek men även barnens användande av artefakterna i leken medförde att andra barn tog efter och imiterade deras handlingar.