Syftet med min studie är att få en djupare förståelse och kunskap om vad leken har för betydelse för barns sociala utveckling. Jag vill även titta närmre på hur förskollärarna arbetar för att stödja barnen för att få tillträde till lek. Utifrån mitt syfte har jag arbetat fram tre frågeställningar; hur tar sig barn in i en pågående lek?, skiljer sig strategierna åt mellan flickor och pojkar? samt hur arbetar förskollärarna kring samspelet? Jag har valt att använda observationer som verktyg samt intervjuat två förskollärare som båda arbetar på avdelningar med barn mellan 3 och 5 år. Av min studie kan jag se att barnen använder många olika strategier för att få tillträde till pågående aktiviteter och det är många som återkommer och vissa som inte återkommer lika ofta. Jag kan också se att förskollärare och barnskötare har en viktig roll i kontaktsökandet då det finns barn som vänder sig till en vuxen när inte de själva har kunskapen om hur de kan gå tillväga.

Studiens syfte är att undersöka barns samspel i tillträdet till den fria leken. De frågeställningar som syftet utgår från är hur barn förhandlar med varandra i tillträdet till leken och hur uteslutning i tillträdet till leken sker. I studien användes en kvalitativ metod och det undersökningsinstrument som användes var observation med hjälp av videoinspelning. Undersökningsgruppen bestod av sammanlagt 26 barn på två olika förskolor belägna i två olika kommuner. Observationerna transkriberades och analyserades för att kunna urskilja de tillträdesstrategier och uteslutningsstrategier som barn använder sig av i tillträdet till leken. I studien framkom det att barn använder sig av flera strategier för att ta sig in i en pågående lek. Resultatet visade att vissa tillträdesstrategier är mer förekommande än andra. Det urskiljdes också att uteslutningar i observationerna var mindre förekommande än tillträden och att uteslutningar skedde både i tillträdet till leken samt från den pågående leken. Genom att barnen prövar sig fram med olika strategier blir de skickligare på att avgöra vilken strategi som är mest lämplig i en viss situation. Barnen får också erfarenheter av vilka strategier som kan leda till tillträde och vilka som kan leda till uteslutning. En närvarande pedagog som är lyhörd och kan vägleda barnen för att hitta en lämplig strategi behövs dock när barnen inte har de erfarenheter som krävs.

Denna studie, Validering av reell kompetens vid tillträde till högskolan – en undersökning av hur behörighetsbedömningar görs, syftar till:  att utifrån validerarnas erfarenheter och uppfattningar försöka beskriva, förstå, analysera samt utveckla kunskapen kring hur bedömning av behörighet enligt reell kompetens går till vid tillträde till högskoleutbildning i Sverige. Uppsatsens huvudsakliga frågeställningar, som bildar undersökningens kärna, är:  Hur ser högskolans bedömare av behörighet enligt reell kompetens på; a) sin roll som bedömare; b) validanten/personen vars reella kompetens ska bedömas; c) högskolans policy/riktlinjer för bedömning av reell kompetens; d) risker och möjligheter med de nationella respektive lokala/högskolespecifika reell kompetens-bestämmelserna?  Hur ser högskolans bedömare av behörighet enligt reell kompetens på frågan om vad det innebär att vara reellt kompetent? Undersökningen har metodmässigt genomförts som en kvalitativ fallstudie och data har samlats in via intervjuer och dokumentanalys från de två undersökta fallen Lärarhögskolan i Stockholm och Södertörns högskola. Teoretisk utgångspunkt tas i socialkonstruktivismen. Uppsatsens resultat visar bland annat att validerarna ser som sin främsta uppgift att avgöra om en person har reell kompetens eller inte, att dokumentanalys är den vanligast förekommande valideringsmetoden, att det personliga brevet/motsvarande och hur det formulerats spelar stor roll för bedömningens resultat, att validerarna känner internt stöd från respektive högskoleledning, att Sveriges universitets- och högskoleförbunds bedömningsrekommendationer används och lokalt utarbetade bedömningskriterier fungerar vägledande vid reell kompetens-beslut. Analysen och diskussionen fokuserar rättssäkerhets- och likvärdighetsaspekter kopplat till bedömning av behörighet enligt reell kompetens och problematiserar den funktion som outtalade bedömningskriterier tycks spela samt reser frågetecken kring vissa validerares inställning till personen vars reella kompetens bedöms i tillträdessituationen. Några slutsatser som konstateras i undersökningen är att:  Bedömning av behörighet enligt reell kompetens sker huvudsakligen antingen utifrån ett "tänk-och-lös-själv-individ-perspektiv" eller "hjälpandeperspektiv".  Kunskap om högskolan/tillträdessystemet kan påverka möjligheterna att bedömas som behörig enligt reell kompetens.  Teoretiska erfarenheter upplevs av validerarna vara lättare att bedöma i valideringsprocessen är praktiska erfarenheter.  Outtalade bedömningskriterier och utvecklad bedömningspraxis spelar in vid validering av individens reella kompetens.  Ämneskunskap avgör om en sökande ses som behörig enligt reell kompetens.  Den enskildes förutsättningar att tillgodogöra sig sökt högskoleutbildning är av stor vikt vid reell kompetens-behörighetsbedömningen.  Bedömarna upplever det generellt som lättare att avgöra en persons reella kompetens i relation till ämnen som historia och samhällskunskap än i relation till språk och naturvetenskapliga ämnen som matematik och fysik.

Då mycket av den forskning vi tagit del av berör vuxnas delaktighet i barns lek vill vi fokusera på leken mellan barnen. Syftet med studien är därmed att studera hur barn går tillväga för att få tillträde till den fria leken och hur barns samspel kan se ut. Studien har gjorts på två förskolor i olika kommuner i Sverige. Studien har gjorts med barn mellan åldrarna tre och sex. Materialet har samlats in med hjälp av observationer med fältanteckningar. Under observationerna studerades när barnen lekte fritt utan pedagogers deltagande. Studien bygger på en kvalitativ metod och har en abduktiv ansats. Författare och avhandlingar som berör lek och barns samspel ligger till grund för studien. Bland annat Corsaros (1979) tillträdesstrategier har använts som analysverktyg för att analysera observationerna. Även Strandell (1994) lyfter begrepp som visar på att barn använder olika sätt för att få tillträde till lek. Hur samspelet ser ut och vad barn behöver kunna för att samspela analyseras bland annat med hjälp av Knutsdotter Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet visar att barn använder olika sätt för att få tillgång till lek. Det syns också att om ett tillvägagångssätt inte fungerar så provar barnen ett annat och fortsätter oftast med det tills de får tillträde. Det framkommer också även att barnen sågs försöka få tillträde till lek genom både verbala försök och icke-verbala försök. I barnens försök att få tillgång till lek kan de bemötas positivt genom att få tillträde eller negativt genom att nekas. Dock försöker barnen ofta med en annan strategi om de nekas istället för att gå. Studien visar också på att barns samspel kan se olika ut. Ett samspel som upplevs som positivt för ett barn kan upplevas som negativt för ett annat. Resultatet visade också att för att lek ska fungera behöver barn mötas i att de leker, alla behöver delta på lika villkor och vara med och bestämma över leken lika mycket. Lek som innehåller dessa fragment kommer igång medan när barn inte kan mötas i detta kommer samspelet ofta inte igång ordentligt.

Syftet med denna studie har varit att studera barnens lek i förskolan. Genom observationer har vi undersökt vilka strategier barnen använder sig av när de vill delta i- eller skydda en pågående lek samt hur barnen förhandlar om lekens innehåll. Denna kvalitativa studie är inspirerad av en etnografisk studie där vi varit ute i förskolans verksamhet och observerat barnens fria lek. Studien är genomförd på en förskoleavdelning med 23 barn i åldrarna 3-5 år. Utifrån studiens syfte har vi formulerat olika kategorier utefter vad barnen uppvisade. De olika kategorierna är förhandlingar, tillträde, uteslutning och makt. Resultatet i studien synliggör att barn är smarta och de definierar sina egna regler och normer. Genom användning av olika strategier inkluderar, exkluderar och förhandlar de om lekens betydelse och innehåll. Barnen tar till hot när de blir arga eller vill förtydliga sin önskan. De omdefinierar lekens förutsättningar för, att det ska passa deras avsikt och ge dem makten att bestämma vem som ska få vara med eller inte. / <p>Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka barns sociala interaktion samt hur pedagoger möjliggör denna interaktion under leken i utomhusmiljön. Studiens forskningsfrågor är följande: vilken betydelse har tillträdet till leken för det sociala samspelet i de yngre barnens lek och hur skapar pedagoger möjlighet för ett socialt samspel mellan de yngre barnen under den fria leken i sandlådan? Denna studie tar inspiration från ett sociokulturellt perspektiv och Lev Vygotskij som är grundare till detta perspektiv. Denna kvalitativa studie närmar sig ett resultat genom utförda videoobservationer och fältanteckningar med fokus i sandlådan med interaktionsanalys som analysmetod. Studien genomfördes på två förskolor under tre tillfällen vardera. Studien resulterade i att de yngre barnen på förskolan samspelade genom att imitera varandra där de utförde liknande handlingar. Genom att barnen utförde liknande handlingar fick leken en gemensam handlingsram vilket visade sig vara av vikt för barnens sociala samspel. Det framkom även att pedagogerna både möjliggjorde och hindrade barnens samspel i leken. Pedagogerna möjliggjorde samspelet mellan barnen genom att stötta dem in i andra barns lek. När pedagogerna blev för delaktiga i barnens lek och styrde lekens handlingsram kunde detta leda till att barnens sociala samspel avbröts. Resultatet visade även på att utifrån hur pedagoger såg möjligheter med artefakterna styrdes barnens lek men även barnens användande av artefakterna i leken medförde att andra barn tog efter och imiterade deras handlingar.

<p><strong>Abstract</strong></p><p>In this essay, I have performed a study on peer cultures and how these peer cultures are expressed in a group of pre-school children. My questions are as following:</p><ul><li>What positions/power positions can be seen in children’s play, and how will these be expressed?</li><li>How do the children gain access to play?</li><li>How do children act when they want to exclude other children?</li></ul><p>In order to understand this I have chosen to do observations as a method. In order to investigate these questions I chose to spend six whole mornings with a group of pre-school children, closely observing their behavior. The focus was on children, three years of age or older. The results show that children are very resourceful, when it comes to making up strategies for either giving access to, or excluding, other children from their play. For example they could make up a rule which would make it impossible for another child to be a part of the game. One rule could be that you in order to be able to play with the others must possessed a particular toy that the children used in the game, which the new child did not own. But there are also many strategies for children to be a part of a game. For example, if they had a toy that the other children wanted as well, this could be a way of joining in on the play.</p><p>We as adults must be aware of that these cultures exist everywhere. Sometimes we are not even aware of that a child is not being allowed to play with the others. It is not fun for those children who always have to stand beside the play. We need to try and discover who these children are and help them to be a part of the group.</p><p>Keywords: Pre-school Peer culture, Access play, Excluding play</p> / <p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>I mitt examensarbete har jag genomfört en undersökning, med syfte att bidra med kunskaper om kamratkulturer och hur dessa kulturer uttrycks i en förskolegrupp. Mina frågeställningar är följande:</p><ul><li>Vilka positioner/maktpositioner finns i barns lek och hur synliggörs de?</li><li>Hur får barn tillträde till leken? </li><li>Hur gör barnen när de utesluter andra barn?</li></ul><p>Frågeställningarna har jag valt att undersöka, genom att observera barnen i en barngrupp under sex förmiddagar. Fokus har varit på barn som är tre år och äldre.  Resultatet visar att barnen är väldigt påhittiga vad gäller olika strategier, både för att ge tillträde till eller att utesluta andra barn från att vara med i leken. Bland annat kunde de hitta på regler, som gjorde att det nya barnet inte kunde vara med. En regel kunde vara att man var tvungen att ha någon leksak som barnen använde, som det nya barnet inte hade. Men det finns också många strategier för att få vara med i leken. Till exempel om de hade en leksak, som de andra barnen också ville ha kunde detta vara ett sätt för att få vara med i leken.</p><p>Vi vuxna måste vara medvetna om att kamratkulturer existerar. Ibland är vi inte ens medvetna om att det finns något barn som inte får vara med och leka. Det är inte roligt för de barnen som alltid blir uteslutna. Vi måste försöka upptäcka dessa barn och hjälpa dem att bli en del av gruppen.</p><p>Nyckelord: Förskola, Kamratkultur, Tillträde lek, Uteslutning lek</p>

Abstract In this essay, I have performed a study on peer cultures and how these peer cultures are expressed in a group of pre-school children. My questions are as following: What positions/power positions can be seen in children’s play, and how will these be expressed? How do the children gain access to play? How do children act when they want to exclude other children? In order to understand this I have chosen to do observations as a method. In order to investigate these questions I chose to spend six whole mornings with a group of pre-school children, closely observing their behavior. The focus was on children, three years of age or older. The results show that children are very resourceful, when it comes to making up strategies for either giving access to, or excluding, other children from their play. For example they could make up a rule which would make it impossible for another child to be a part of the game. One rule could be that you in order to be able to play with the others must possessed a particular toy that the children used in the game, which the new child did not own. But there are also many strategies for children to be a part of a game. For example, if they had a toy that the other children wanted as well, this could be a way of joining in on the play. We as adults must be aware of that these cultures exist everywhere. Sometimes we are not even aware of that a child is not being allowed to play with the others. It is not fun for those children who always have to stand beside the play. We need to try and discover who these children are and help them to be a part of the group. Keywords: Pre-school Peer culture, Access play, Excluding play / Sammanfattning I mitt examensarbete har jag genomfört en undersökning, med syfte att bidra med kunskaper om kamratkulturer och hur dessa kulturer uttrycks i en förskolegrupp. Mina frågeställningar är följande: Vilka positioner/maktpositioner finns i barns lek och hur synliggörs de? Hur får barn tillträde till leken? Hur gör barnen när de utesluter andra barn? Frågeställningarna har jag valt att undersöka, genom att observera barnen i en barngrupp under sex förmiddagar. Fokus har varit på barn som är tre år och äldre.  Resultatet visar att barnen är väldigt påhittiga vad gäller olika strategier, både för att ge tillträde till eller att utesluta andra barn från att vara med i leken. Bland annat kunde de hitta på regler, som gjorde att det nya barnet inte kunde vara med. En regel kunde vara att man var tvungen att ha någon leksak som barnen använde, som det nya barnet inte hade. Men det finns också många strategier för att få vara med i leken. Till exempel om de hade en leksak, som de andra barnen också ville ha kunde detta vara ett sätt för att få vara med i leken. Vi vuxna måste vara medvetna om att kamratkulturer existerar. Ibland är vi inte ens medvetna om att det finns något barn som inte får vara med och leka. Det är inte roligt för de barnen som alltid blir uteslutna. Vi måste försöka upptäcka dessa barn och hjälpa dem att bli en del av gruppen. Nyckelord: Förskola, Kamratkultur, Tillträde lek, Uteslutning lek

Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

The aim of this work has been to investigate how it is that it sometimes can be difficult for special educators to gain access by teachers to the classroom/lesson to make observations. A partial order has been to determine whether the special educator can curb the negative response from the teacher in question, concerning access to the classroom/lesson.   The survey has a phenomenological perspective as the basis of the test procedures and the analyses made. Phenomenology has as its starting point that the human does not perceive the world in the same way, and that she has different motives and intentions for her actions. In order to understand why the human act like she does, you have to create an image of the personal meaning behind this action. To create this image, I have implemented conversational interviews with five teachers at a high school, in central Sweden.   The investigation revealed that it is missing that the school's teachers are clearly informed of which laws and regulations the special educator is subordinate to. None of the teachers had been informed by their headmaster on the importance of cooperation with the special educator. This means that when the special educator visits and because of confidentiality has been unable to tell us why, the special educator could be perceived as checking the teacher.   To inform before the visit about how the visit should be done, and what the purpose of the visit is are very important factors to make the teachers in the study to feel comfortable with having a special educator in the classroom. There were teachers in the study who demanded answers as to why the visit would take place, in order to let in special educator in the classroom. It was, however, none of the teachers who denied the special educator access to the classroom/lesson due to unwillingness, but there were underlying factors such as to protect students and provide them with an environment conducive to work.   Based on the descriptions, given by the teachers in the study, it appears as if the cooperation between all concerned to create good conditions for the pupils fails.